Poppensionärer

Under 2010-talet kommer många av de som spelade i band under 1960-talets popbandsvåg att uppnå pensionsåldern. Om ytterligare något decennium kommer kanske det som en gång var ungdomsmusik att spelas på äldreboenden över hela landet.

Även om man kan förvånas över livskraften i det fenomen som popen var så är det inte så konstigt. Förutom att 1940-talets barnkullar var stora så var det i princip den första generationen där ungdomskulturen tilläts blomma ut helt och fullt.

Låt oss göra en liten utflykt ner i Kungliga bibliotekets stora ljudarkiv och botanisera lite bland våra blivande poppensionärer.

Sverige skaffar långt hår

Under en kort period på 1960-talet drog den svenska popvågen som en präriebrand över landet. En utveckling som ingen anade tre år tidigare. I sin spalt i tidningen Bildjournalen från 1961 skrev skivrecensenten och krönikören Kåge Sandell:

Årtiondets stora skrik- och svimningsepok har redan passerat sin höjdpunkt. Om några år kommer kanske inte en enda människa att förlora medvetandet vid mötet med idolerna.

I oktober 1963 åkte The Beatles till Sverige på sin första utlandsturné. Turnén började med en radioinspelning i Sveriges Radios studio vid Karlaplan i Stockholm. Sedan avverkades i snabb takt Karlstad, Stockholm, Göteborg, Borås och Eskilstuna.

Årtiondets stora skrik- och svimningsepok har redan passerat sin höjdpunkt

Recensionerna var ljumma och i flera av dem gjorde skribenterna sig lustiga över gruppens utseende och brist på talang. Turnén avslutades med en tv-inspelning den 30 oktober i det nystartade tv-programmet Drop In med programledarna Klas Burling och Kersti Adams-Ray. När programmet sändes av Sveriges Television den 3 november fick gruppen sitt stora genombrott här i landet.

Den tidiga popen

Lyssna, leka, lära

Många unga inspirerades av den nya popflugan och nya band startades på snart sagt varje ort i landet. Utmärkande för banden var att man plagierade de engelska och i viss mån amerikanska förebilderna. Engelskan var ofta hellre än bra. Huvudaktörerna i den svenska popdynastin bestod till en början i princip av fem band – The Mascots, The Hep Stars och Ola & The Janglers från Stockholm, Tages från Göteborg och The Shanes från Kiruna.

Även om de flesta banden förlitade sig på att tolka andras låtar, började vissa att försöka sig på att skriva eget material. Stefan Ringbom och Gunnar Idering från Mascots skrev tidigt egna låtar. Claes af Geijerstam i Ola & the Janglers profilerade sig också snart som låtskrivare. De stora låstskrivarbegåvningarna var annars Benny Andersson i Hep Stars och Göran Lagerberg i Tages.

A Man’s Man’s World

Ur ett genusperspektiv var popen för att citera James Brown A Man’s Man’s World. Visserligen fanns det kvinnor i branschen, men de var oftast soloartister med svensktoppspubliken som målgrupp.

Undantagen var Nursery Rhymes och The Plommons. Nursery Rhymes hade i första hand amerikanska bluesartister och brittiska rhythm- and bluesband som The Rolling Stones och The Yardbirds som förebilder. De var också influerade av kvinnliga artister som Martha & the Vandellas.

Trots Nursery Rhymes seriösa ambitioner fanns det en tendens i tidningar som Bildjournalen att reducera dessa till skrivningar om flickband och frågeställningar om vilket som var det sötaste bandet i landet.

Nursery Rhymes – Cooljerk

Nya ljud – nya trender

Tiden sprang snabbt ifrån den svenska popbandsvågen. Redan 1965 hade Bob Dylan sprängt singelformatets treminutersgräns med sex minuter långa Like a Rolling Stone. En låt som i svenska Lee Kings version förkortades med två verser och blev hälften så lång.

I takt med att musiken i England och USA blev mer experimentell och medveten både musik- och textmässigt, blev det svårt för de svenska banden att hänga med.

Man försökte närmast desperat härma varje ny musikalisk trend som spillde över från England och USA. Här finns allt från omstöpta Stax-låtar med tung bas och kaxiga blåsriff, fuzzgitarrer som i The Rolling Stones Satisfaction. Trummor med fasförskjutning hämtade direkt från Small Faces. Baklängesgitarrer som i Beatles I’m Only Sleeping, liksom feedbackgitarrer som de introducerats av Pete Townshend i The Who och Jimi Hendrix. Ofta var det väl genomfört men samtidigt saknades förebildernas originalitet.

Pop blir dansband och progg

Det sena 1960-talet var en politiskt omvälvande tid. USA trappade upp insatserna i Vietnamkriget, 1968 invaderade Sovjetunionen Tjeckoslovakien och i Nigeria pågick inbördeskrig. I takt med den politiska oron i världen växte medvetenheten hos många ungdomar. Rock- och popmusiken var på väg in i vuxenåldern.

1969 släpptes Pugh Rogefeldts lp-skiva Ja dä ä dä, av många ansedd som den första riktiga rockplattan på svenska. Året efter kom rocktrion November med skivan En ny tid är här.

Många av popbanden sadlade om och blev dansband. Vissa lierade sig med den alternativa proggrörelsen. Andra popmusiker klippte håret och skaffade sig ett jobb. När det nya decenniet började var den svenska popens gyllene period över.

Åke Nyke

Dela med dig:
   

Taggar: 60-talspop, beatles, bob dylan, drop in, hep stars, jimi hendrix, kvällstoppen, lea riders group, ljudarkiv, mascots, nursery rhymes, ola & the janglers, pop, psykedelia, pugh, rock, rolling stones, sextiotalspop, shanes, small faces, svensktoppen, tages, the who, tio i topp