SF2282

"Ett kinomatografiskt svar från herr Isaac Grünewald m fl". Interiör, en danslokal eller dylikt. Tre par med I Grünewald i mitten poserar för kameran. De står och röker, det vill säga herrarna. "Boston". Ett par dansar in, därefter nästa, till sist I Grünewald med partner. Dansar så småningom ut igen. "One-step". Samma lokal. Första paret ger en uppvisning. Nära kring deras fötter under dansandet. I Grünewald med partner. Nära kring deras fötter. I Grünewald pressar sig tätt intill flickan, erotiskt utmanande bilder. Alla tre paren på dansgolvet. Deras fötter. Proveniens Victoria 590, Lindebergsarkivet 659. (00.09.09)

Optical printer år 1963, särskilt visande fotarbetet under dansen. (00.04.24) Anmärkning: På Brunkebergsteatern visades den 18/10 1915 för en inbjuden publik en film kallad 'Är dansen på förfall?'. Den innehöll folkdanser, daldans, bondpolka i exteriörtagningar samt menuett i 1700-talssalong mellan Lisa Bryde och herr Fredriksson och gammalvals mellan Märtha Bergman och Carl Johannesson. Därefter ett prov på modern dans, one-step. Cecilia Bååth-Holmberg hade uttalat avsky för denna. Bland gästerna i salongen befann sig Gustaf Fredriksson, Lavén, Kyhlberger, bankdirektör Magnusson, Daniel Fallström, Ulrich Salchow, Jenny Hasselquist, Hans 'Hasse Z' Zetterström, Isaac Grünewald och advokat Romanus. Flickor från Maxim och Bergman-Johannesson dansade one-step i filmen. I Grünewald sade: Det är orätt att misshandla one-step så, för det är världens vackraste och härligaste dans. Avsikten är tydligen att avliva den. One-step är människans gång, stiliserad till dans, den har ingenting att göra med de gamla dansernas teaterattityder och poser. Bondkulturen sitter kvar i folk, det är därför de inte kan dansa one-step. Det skall vara en smidig och modern människa och one-step kan inte läras. Man föds att dansa den, om man är född i Paris och kommer man dit tillräckligt ung, får man den i blodet i alla fall. Jag har varit i Paris i fyra år. H Zetterström: All dans är onödig utom kring granen och midsommarstången. Men one-step bereder glädje ur optisk synpunkt. Advokat Romanus besviken: Det är ju ingen dekadans. Gick på Gillet och tog en drink. Den 9/11 1915 visades på Brunkebergsteatern I Grünewalds svar. Han dansade med sin hustru. De övriga paren ville vara anonyma. Tio minuter före föreställningen kom meddelande från censuren att filmen var barnförbjuden. Besvikna mödrar måste med sina telningar lämna lokalen. Men de inbjudna fann ingenting osedligt. AW november -67