Att vara utvecklingsstörd

Vanna, 6 år, har motoriska svårigheter och bor tillsammans med 18 andra barn i förskoleåldern i en institution, som är inrymd i ett nybyggt radhusområde. Vanna och hennes kamrater måste skötas som spädbarn. En har dåligt balanssinne och måste ständigt bära hjälm, några är mongolida, en har kramper osv. Barnen behöver träning för att utvecklas. Viktigt är också en positiv kontakt med de vuxna. Vi lämnar Vanna och hennes kamrater och förflyttas till en mindre avdelning på en mycket stor institution. Gunilla (vårdare) berättar samtidigt som kameran registrerar om dagliga rutiner hos en liten grupp svårt utvecklingsstörda. I filmens tredje avsnitt får vi stifta bekantskap med Eva-Karin 17 år, som bor på en stor avdelning för tonåringar, som klarar sig ganska bra själva. Eva-Karin går varje dag till träningsskolan där hon får lära sig känna igen färger och former och att kombinera olika figurer. En gång i veckan har flickorna skolkök. I sista avsnittet berättas kort om en institution för vuxna elever. De bor i villor, 6 i varje. De arbetar i närsamhället eller också i skyddande verkstäder, varifrån vi får några glimtar. 2340

svenska

23 min.