Gunnar Hedes saga

Sápmi på film och TV: Förtext: ”Gunnar Hedes saga. Filmskådespel med motiv från En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf.” Textskylt: ”Första akten.” Textskylt: ”Det var den lille Gunnar Hede, arvingen till Munkhyttan.” Gunnar studerar ett porträtt av sin farfar. Textskylt: ”Hans barnafantasier sysslade ständigt med gubben där uppe på tavlan, farfadern som med sin fiol gått omkring som fattig gårdfarihandlare, innan han blivit en herreman.” Äldre kvinna kommer in i rummet och pratar med Gunnar. Textskylt: ”Jungfru Stava, ett gammalt inventarium på gården. …Thecla Åhlander.” Gunnar och Stava samtalar: Textskylt: ”Snälla Jungfru Stava, berätta en gång till om farfar och renarna!” Gunnar och Stava sätter sig ner och Stava berättar. Textskylt: ”Gunnar vet ju att Gunnars mor inte tycker om att jag berättar om farfar…” Stava berättar för Gunnar. Textskylt: ”…men i alla fall så kom han på sina färder med sin fiol och sin påse upp till fjällbygderna, och där såg han för första gången de stora renhjordarna…” Gunnar drömmer sig bort, en renhjord visas i bild. Stava fortsätter berätta. Textskylt: ”Då kom han på den tanken att föra en väldig renhjord genom tjugomilaskogen ned till sydligare trakter där renen stod dubbelt i pris…” Gunnar studerar porträttet på farfadern, en renhjord visas åter i bild. Textskylt: ”På så sätt blev Gunnars farfar rik och kunde köpa Munkhyttan och gifta sig med en förnäm fröken…” Textskylt: ”Gunnars föräldrar … Pauline Brunius, Hugo Björne.” Herr Hede kommer in i rummet. Gunnar springer fram och kramar om honom. Textskylt: ”Du och jag tycker om farfar och hans fiol, och den ska du få spela på när du blir stor!” Gunnar och herr Hede fortsätter samtala. Fru Hede samtalar med Stava. Textskylt: ”Din farfar var en enkel bonde. Men jungfru Stava borde förstå bättre än att sätta griller i Gunnar med sina historier.” Stava får med sig Gunnar ut ur rummet, föräldrarna diskuterar. Textskylt: ”Gunnar skall inte bli någon fiolspelare och fantast, utan en praktisk karl, som en dag kan ta över Munkhyttan!” Textskylt: ”Och det blev som fru Hede ville. Gunnar fick icke ägna sig åt musiken, utan skulle studera bergvetenskap. Men mest av allt älskade han sin fiol, som han i hemlighet lärt traktera som en konstnär. …Einar Hansson”. Gunnar stämmer sin fiol och spelar. Ett brev landar i brevinkastet. Gunnar läser brevet och blir förfärad. Textskylt: ”Min far är svårt sjuk, jag måste genast resa hem!” Gunnar packar för hemresa. Stava sitter vid herr Hedes sjuksäng och stickar. Gunnar anländer hem med häst och vagn. Han kramar om sin mamma innan har skyndar in till sin pappa. Vid Herr Hedes sjuksäng sjunker han ner på knä och pappan kramar om honom. Herr Hede berättar något för Gunnar och sjunker sedan ner och dör. Textskylt: ”Den sommaren gästades Munkhyttans trakter av konstnärsparet Blomgren. …Stina Berg. Adolf Olschansky.” Paret Blomgren kör med häst och kärra. Textskylt: ”Ingrid var en fader- och moderlös flicka som de upptagit. …Mary Johnsson.” Ingrid är ledsen, hon sitter i kärran. Stackars flicka, hon blir aldrig artist!” Paret fortsätter samtala. Textskylt: ”Aldrig få vi se henne flyga fram på hästryggen, hyllad av publiken som du blev det år 89!” De slutar spela och hästen slutar trava. Textskylt: ”Lady Hamilton hade förut dragit en karusell och tog inte ett steg utan musik.” Kvinnan fortsätter spela munspel och Lady Hamilton börjar trava igen. Gunnar sitter och drömmer om att spela fiol. Plötsligt reser han sig och öppnar fönstret. På gården spelar Ingrid fiol och paret Blomgren gör cirkuskonster. Gunnar går ut för att träffa Ingrid. Gunnar lånar Ingrids fiol och spelar, fru Blomgren rycks med i takten. Textskylt: ”Det är Faustvalsen, lilla Margareta!”. Ingrid betraktar Gunnar, medan Margareta går runt och hälsar på åskådare. Textskylt: ”Margareta?”. Ingrid i närbild. Textskylt: ”Det var en ung flicka, som älskade Faust och som frälste hans själ genom sin kärlek.” Paret Blomgren dansar och Gunnar fortsätter spela fiol för Ingrid. Textskylt: ”Ni är konstnär, en kolossal konstnär! Ni kan lägga hela världen för era fötter!” Paret Blomgren berömmer Gunnar. Herr Blomgren pratar om Ingrid. Textskylt: ”Har ni sett sådana ögon den flickan har herr artist? Och ändå är hon totalt utan anlag för konst – omöjlig, omöjlig!” Paret fortsätter prata om Ingrid. Textskylt: ”Ni kan lära henne sy, herr konstnär, men spill inte er tid med att försöka lära henne att spela fiol eller stå på huvudet!” Gunnar samtalar med Ingrid och paret Blomgren packar ihop. Fru Hede kommer fram till Gunnar och Ingrid och trampar sönder fiolen, alla stelnar till. Textskylt: ”Det var inte min fiol, mor!”, säger Gunnar. Paret Blomgren skyndar fram till Ingrid. Fru Hede säger: Textskylt: ”Hon ska få en annan av mig!” Ingrid följer med fru Hede in i byggnaden, Gunnar skyndar efter. Fru Hede ger Gunnars fiol till Ingrid och föser ut henne ur rummet. Textskylt: ”Vad har du gjort, mor? Farfars fiol! Det skulle far aldrig ha tillåtit, om han hade levat. Men det tycks inte betyda någonting för dig!” Gunnar är upprörd. Paret Blomgren kommer in i byggnaden. Textskylt: ”I denna stund känner jag det som om jag hade mer gemensamt med de där landsvägsgycklarna än dig!” Textskylt: ”Kom ihåg att farfar en gång inte var annan än en kringvandrande spelman!” Ingrid öppnar dörren och ger fiolen till Gunnar, men på väg ut ur huset svimmar hon. Gunnar bär iväg Ingrid. Textskylt: ”Gunnar Hedes saga. Andra akten.” Paret Blomgren diskuterar. Textskylt: ”Vår Herre har nog sin mening med detta. Flickan är svag och tål inte vid det uppslitande konstnärslivet.” Gunnar sitter i hästvagnen med Ingrids huvud i sitt knä. Gunnar springer till en man i en trädgård och vädjar till honom. Paret Blomgren kör fram kärran till huset. Ingrid ligger i en säng inomhus, medan paret Blomgren väntar utanför. Gunnar kommer in i rummet. Textskylt: ”Hon ska stanna här hos vår gamle inspektor.” Ingrid yrar i sängen. Textskylt: ”Varna honom, varna honom!” Gunnar försöker lugna Ingrid, men hon säger åt honom. Textskylt: ”Gå inte hem! Det kommer att ske en olycka!” Fru Hede går och funderar på Munkhyttan. Textskylt: ”Det är sent på kvällen, när Gunnar återvänder hem.” Fru Hede möter Gunnar. Textskylt: ”Och jag som trodde du hade följt med dina vänner landsvägsgycklarna.” Textskylt: ”Det hade kanske varit bättre för dig än att stanna här i ditt hem, där ingen tycks förstå din konstnärslängtan!” Textskylt: ”Lyckligtvis är det inte för sent ännu. Jag har låtit packa dina saker. Du kan resa, när du vill!” Textskylt: ”Men från Munkhyttan kan du inte få räkna ett öre, det vet du förut!” Textskylt: ”Så lämnade Gunnar Hede sitt hem, och den ende, åt vilken han anförtrodde sina förhoppningar och bekymmer, var Ingrid.” Gunnar ger sig av hemifrån. Ingrid går i en trädgård och läser brev som Gunnar skrivit. Hon tittar på ett kort på Gunnar och en annan man. Gunnar sitter på tåget bredvid en man som försöker komponera ett musikstycke. När Gunnar avbryter honom blir han irriterad och lägger sig för att sova. Textskylt: ”Tjugo mil söderut är priset på renar det dubbla. Det gäller bara att föra dem oskadda dit ner!” Gunnar hör män på tåget som diskuterar. Textskylt: ”Om vi bestämde oss för affären nu, kunde vi vara i ordning till våren, när renarna kommer i vandringstagen.” Männen fortsätter diskutera. Textskylt: ”Du skall få se att där finns pengar att förtjäna!” Gunnar tar fram ett kuvert från fickan och håller det i handen. Han minns berättelsen om hur hans farfar hade tjänat sin förmögenhet genom att köpa och sälja renar. Gunnar går till männen och blandar sig i samtalet. Textskylt: ”Jag vet att ni har rätt. Det har hänt förr att en sådan renhjord har inbringat en förmögenhet!” Gunnar diskuterar med männen om affären. Gunnars kamrat försöker få Gunnar att tänka om, att Gunnar ska komma ihåg att det är sina besparingar han sätter på spel. Textskylt: ”Efter många övertalningar lyckades man göra upp affären med en rik lapp, så att Gunnar Hede tidigt på våren kunde låta inringa och märka sin ägande renhjord.” Eallu (nordsamiska) [renhjord] samlad på våren. Män kastar fast bohccut (nordsamiska) [renar]. De är klädda i gávttit (nordsamiska) [koltar], avit (nordsamiska) [bälten], gahpirat (nordsamiska) [mössor], sasstehat (nordsamiska) [skinnbyxor], cázehat (nordsamiska) [näbbskor] och vuoddagat (nordsamiska) [skoband] från Karesuandoområdet. Textskylt: ”Och vid tiden för den årliga stora renflyttningen anträddes färden söderut.” Eallu föses framåt av män som går och beatnagat (nordsamiska) [hundar]. Textskylt: ”Där ledarrenens skälla klingade, dit följde hjorden genom skog och myr, över sjöar och vattendrag. Män i båt ror på havet, en av männen håller en ledarren i töm. Eallu simmar efter lederrenen. I fören sitter Gunnar. Männen är klädda i samiska dräkter från nord- och sydsamiskt område. Textskylt: ”De tio första milen voro redan tillryggalagda, då det plötsligt utbröt en av dessa vårstormar, som på några timmar täcka marken med snö, medan de redan öppna vattnen isbeläggas på en enda natt.” Gunnar och en man kommer gående på en isbelagd älv. Den sistnämnde har en boazu (nordsamiska) [ren] i töm. Eallu i bakgrunden. Textskylt: ”Renarna börja bli oroliga. De känna på sig att fodret kommer att tryta.” Gunnar och mannen diskuterar olika alternativ. Textskylt: ”Det är för sent att vända nu. Vi måste framåt, det må bära eller brista!” De ger sig av. Textskylt: ”Lappens farhågor besannades. Renarna vägrade att gå, deras instinkt tycktes säga dem att de drevos mot undergången.” Flyttningen fortsätter. Gunnar och mannen drar ledarrenen när den inte vill gå. Textskylt: ”Bakom bergen på andra sidan sjön skulle vi vara något så när i lä. Håll renen, medan jag prövar om isen bär!” Mannen lämnar över tömmen till ledarrenen till Gunnar. Textskylt: ”Men kom ihåg att utan ledarrenen ha vi inte det minsta hopp att komma fram!” Gunnar kämpar med att hålla ledarrenen, medan mannen provar om isen är tillräckligt hållbar. Textskylt: ”Jag kan inte hålla renen längre!” Gunnar knyter fast tömmen runt magen. Mannen går på isen, men plötsligt ramlar han ner i en vak. Gunnar ropar på hjälp, män kommer springande för att hjälpa mannen i vaken. Textskylt: ”Hjälp honom, men skynda er! Jag orkar inte hålla renen länge till!” Ledarrenen skenar iväg, Gunnar släpar bakom den. Eallu skräms och springer iväg. Mannen i vaken räddas och de och försöker stoppa eallu. Ledarrenen fortsätter att springa och Gunnar skadar sig. Han släpper tömmen och ledarrenen springer iväg. Textskylt: ”Gunnar Hedes saga. Tredje akten. ”Textskylt: ”Hälften av renarna äro borta och det tjänar ingenting till att jaga efter dem. Hundarna ha nog att göra med att hålla resten tillsammans. Nu måste vi försöka finna Hede.” Gunnar vaknar till och ser ledarrenen. Ett minne från barndomen dyker upp. Textskylt: ”Slå henne inte mor! Ser du inte att Munkhyttan brinner!” Gunnar ser syner. Textskylt: ”Först på morgonen återfann man Gunnar Hede.” Tre män hjälper Gunnar, en hund är med. Männen bär samiska dräkter från sydsamiskt område. Gunnar ser syner, hunden framträder som ledarren. Textskylt: ”Renen! Ta bort renen!” Gunnar hallucinerar. Textskylt: ”Samma natt hade Ingrid en sällsam dröm.” Hon drömmer att två björnar drar en släde med en kvinna. Textskylt: ”Jag är fru Sorg på väg till Munkhyttan med dyrbar last i släden.” Ingrid reser sig upp och kikar ner i kälken, och där ligger Gunnar. Textskylt: ”Det där ska knäcka den stolta frun på Munkhyttan!” Ingrid tänker kliva i släden, men hindras av fru Sorg. Textskylt: ”Du vet att frun på Munkhyttan inte tycker om landstrykare!” Fru Sorg ger sig av. Textskylt: ”Han är rädd för djur. Vi måste gå till fots.” Sällskap går i park. Textskylt: ”Jag ska bara gå till posten.” Ingrid går ut och möter sällskapet, förskräckt ser hon att en förvirrad Gunnar är en i sällskapet. Textskylt: ”Kommen till Munkhyttan ville Gunnar plötsligt inte in i huset.” Gunnar går till tjänstebostaden och flera personer försöker övertala honom om att komma till Munkhyttan. Textskylt: ”Tjänsterfolket bor ju här, Gunnar! Ditt rum är där uppe!” Gunnars mor följer efter honom och vädjar till honom. Textskylt: ”Det är ju jag, din mor! Jag vill dig ju ingenting ont!” Ingrid tänker gå in, men ändrar sig eftersom hon kommer ihåg drömmen. Textskylt: ”Du vet att frun på Munkhyttan inte tycker om landstrykare!” Gunnar småplockar med något på fönsterkarmen. Hans mor gråter och tröstas av en annan kvinna. Saker ramlar ut genom fönstret, och Gunnar hoppar ut efter dem, men skräms av en katt och ger sig av. Kvinnorna upptäcker att Gunnar är borta och påkallar tjänstepersonalens uppmärksamhet. Gunnar springer förvirrad runt i skogen. Tjänstepersonalen ger sig av för att leta efter Gunnar. I skogen kommer Gunnar fram till en sjö. Han sätter sig och betraktar sin spegelbild i vattnet, han ser även mynt på botten. Gunnar samlar stenar när Ingrid kommer gående. Gunnar blir glad när han får syn på Ingrid. Textskylt: ”Farfar ska köpa Munkhyttan för de här pengarna.” Textskylt: ”Får jag hjälpa dig att samla ihop pengarna?” frågar Ingrid. Tillsammans plockar de ihop stenar. Textskylt: ”Ser du så vacker – alldeles som guld!” Männen som letar efter Gunnar upptäcker dem. Textskylt: ”Tycker du inte att vi samlat nog för i dag nu, så vi kan gå hem och köpa Munkhyttan?” Ingrid leder Gunnar hem till Munkhyttan, medan männen drar sig undan och ser på. När de kommer till Munkhyttan placerar Ingrid stenar på trappstegen och får på så sätt Gunnar att vara lugn. Textskylt: ”Henne följer han, henne kan han tala med, men sin egen mor känner han inte igen!”, utbrister Gunnars mor förbittrat. Gunnar somnar i trappan, hans mor talar med Ingrid. Textskylt: ”Ja – de ögonen måste han lyda!” Textskylt: ”Jag gjorde dig en gång en stor orätt. Vill du förlåta mig och stanna här och hjälpa mig att få honom frisk?” Textskylt: ”Men det såg ut som om alla omsorger om den sjuke skulle vara förgäves.” Textskylt: ”Gunnar Hedes saga. Fjärde akten.” Textskylt: ”Det var åter vår och herrskapet Blomgren rustade för en ny turné.” Ingrids föräldrar arbetar med tvätt, matar duvor och packar sina saker i vagnen för att ge sig iväg. En folkmassa studerar föremål inne i Munkhyttan. Textskylt: ”Minns du mig inte? Minns du inte Ingrid, den lilla fiolspelerskan som du försvarade och beskyddade!” Gunnar plockar med sina stenar och Ingrid hänger förtvivlat på honom och försöker få honom att minnas. Textskylt. ”Du ska inte förspilla din ungdom på Gunnar. Han är obotlig.” säger Gunnars mor till Ingrid. Paret Blomgren kommer längs vägen. Ingrid har gått till en sjö. Textskylt: ”Våren! Finns det något härligare för oss konstnärer än våren!” Fru Blomgren plockar blommor, Ingrid går ner i en sjö. Fru Blomgren upptäcker det och räddar Ingrid. Herr Blomgren kommer springande. Textskylt: ”Vad glor du på? Har du inte sett folk förr?” Folk strömmar ut från Munkhyttan. Paret Blomgren tar hand om Ingrid. Textskylt: ”Tänk om vi kunde få Ingrid tillbaka som vår lilla fiolspelerska!” Ingrid ser en syn, Gunnar spelar fiol för henne. Textskylt: ”Det var en ung flicka, som älskade Faust och som frälste hans själ genom sin kärlek.” Textskylt: ”Ja, jag skall följa med er och spela fiol som förr i världen. Och allra först ska vi ha en förevisning på Munkhyttan!” Textskylt: ”Och som förr en gång stod Ingrid som fiolspelerska på Munkhyttans gård.” Paret Blomgren utför sina konster, Ingrid spelar fiol. Ljudet sprider sig på gården. Gunnar vaknar och går mot ljudet. Textskylt: ”Det är vår lilla Ingrid som står där precis som förr och spelar, medan akrobatfolket gör sina konster!” Textskylt: ”Hon tror att hon ska kunna göra honom frisk på det sättet.” Gunnar slänger stenar som betalning, men plötsligt tittar han främmande på stenarna. Gunnar samtalar med sin mor. Textskylt: ”Var har jag fått de här bitarna kopparkis ifrån?” Ingrid går spelande mot honom. Ingrid berättar om platsen där Gunnar hittade kopparkis. Gunnar går in i huset och ser alla möbler och inventarier som är samlade till försäljning. Textskylt: ”Varför säger ni ingenting? Varför stirrar ni på mig?” Textskylt: ”Du har inte – du har varit mycket sjuk…” Textskylt: ”Jag kan inte uthärda tanken att jag varit galen att jag varit rädd för hundar och kattor!” Gunnar minns olyckan med renen. Han sjunker ihop och gråter. Textskylt: ”Och min kärlek, Gunnar, betyder den ingenting för dig, kan inte den hjälpa dig över detta?” Ingrid vädjar till Gunnar. Textskylt: ”Gunnar, lova mig att härda ut!” Textskylt: ”Så vek mörkret från Gunnar Hedes sinne och fick aldrig makt med honom mer. Och kopparmalmen, som bröts på den plats där han en gång samlat sina glänsande stenar, gjorde åter Munkhyttan mäktigt och rikt.” Gunnar och Ingrid musicerar tillsammans. Textskylt: ”Här är mycket fint och trevligt men imorgon ge vi oss ut på turné!” Gunnars mor och paret Blomberg lyssnar på musik. Textskylt: ”Slut.” (Ájtte 2023)

svenska

71 min.