Duoddara árbi = Fjällets son / manus & regi Paul-Anders Simma ; producenter Mikael Wahlfors ..

På samiska och norska

Medverkande: Oiva Alamattila, Johan Aslak Logje, Sara Margarete Oskal, John-Andreas Utsi, Johan Anders Utsi ; Wimme Saari, sång ; Mongo Aaltonen, musiker

Produktionsbolag: PAS film, Epidem, Motlys ; foto: Pauli Sipiläinen ; musik: Esa Kotilainen ; ljud: Paul-Anders Simma ; klippning: Juho Gartz

Produktion: Sverige, Finland, Norge, cop. 1994 ; svensk premiär 1994-12-16

Barntillåten

Innehållsbeskrivning: se Filmårsboken 1994

Sápmi på film och TV: Filmen handlar om unga John Andreas Utsi som står inför sitt livs största och svåraste beslut. Utsis pappa Johan Anders är svårt sjuk och kommer inte att överleva sin sjukdom. Familjen är renskötare och Utsi är enda sonen i familjen. Ska Utsi orka och tordas ta över skötseln av familjen eallu (nordsamiska) [renhjord] och följa i sin pappas och farfars fotspår? Alla dräkter och dräktdetaljer i filmen kommer från Kautokeinoområdet. Filmen inleds med en mängd fotografier från Utsis uppväxt, luohti (nordsamiska) [jojk] i bakgrunden. Huvudpersonerna i filmen presenteras: John Andreas Utsi, 19 years old, traditionsbärare, hans mor Karen E. Utsi, hans far Johan Anders Utsi och Oiva Alamattila, renskötare. Textskylt: ”Kautokeino, februari 1993.” Begravningsfölje på kyrkogården i Guovdageaidnu (nordsamiska) [Kautokeino], psalmer sjungs medan kistan bärs fram till graven. Utsis far har gått bort och familj, släkt och vänner är samlade till jordfästning. Samtal mellan Utsi och hans pappa. Andreas Utsi frågar sin pappa vad han tycker att han ska göra: ska han ta över skötseln av familjens eallu efter pappas bortgång? Pappan svarar ärligt och förklarar att det kan bli svårt. Utsis pappa berättar att familjens eallu har minskat kraftig när han har varit sjuk och deras familj är inblandade i stora konflikter med andra familjer som har slaktat bohccut (nordsamiska) [renar] från Utsis familj. Utsi genomgår en läkarundersökning. Utsi berättar att hans pappa blev föräldralös när han var väldigt ung och pappan har berättat att han fick uppfostra sina småsyskon. Nu står Utsi inför en likande situation och han berättar att han inte räknat med det. Utsi slår bort is och snö från reaga (nordsamiska) [kälke], vy över Áksomuotki (nordsamiska) [Ökseidet] där familjen bor. Utsi kör skoter till familjens renskötarbostad. Utsis far påminner Utsi om att han har uttryckt att det känns svårt att fortsätta med renskötseln då andra har blivit så illasinnade. Utsi påminner i sin tur pappan om att de har gett löftet till Norges Olympiska kommittee att leverera hearggit (nordsamiska) [tama härkar] till OS i Lillehammer 1994 och att de inte borde ge upp. De två är överens om att det skulle kunna hjälpa familjen ekonomiskt om Utsi klarar av att genomföra uppdraget. Utsi kikar på eallu som betar lugnt. När Utsi är på väg till eallu på skoter upptäcker han kraniet av en slaktad boazu (nordsamiska) [ren] i ett träd. Utsi berättar om det hårda klimatet i renskötseln och att hans pappa aldrig pratade om att de blev utsatta för renstölder, även om han la märkte till det. Eallu i gárdi (nordsamiska) [rengärde], Utsi hälsar på Logje som hör till ett annat orohat (nordsamiska) [renbetesdistrikt]. Boazo kastas fast och avlivas. Logje menar att konflikten med orohat, som Utsi tillhör, beror på att de försöker stjäla betesmark från hans orohat. Utsi övningskör bil med sin mamma, mamman ger honom instruktioner hela tiden. Utsis mamma undrar om han har besökt áddjá (nordsamiska) [morfar] som han hade pratat om att göra. När Utsi svarar jakande undrar hans mamma vad áddjá hade sagt? Hur tror áddjá att det kommer att gå för Utsi om han ska överta familjens eallu? Utsi undanhåller áddjás svar för sin mamma, i själva verket har áddjá sagt att han inte tror det kommer att gå bra. Eallu kommer att finnas kvar ett tag, men sedan kommer den minska. Samtalet fortsätter om förändringar inom boazodoallu (nordsamiska) [renskötseln]. Flickor som tjuvröker, luohti spelas, flickorna slutar snabbt att röka när de upptäcker att Utsi och hans mamma kör in på gårdsplanen. Utsi och hans mamma dricker kaffe inomhus. De samtalar om heargedápman (nordsamiska) [tämjning av härkar]. Utsis stora fråga i livet just nu är om han törs börja med heargedápman nu när hans pappa är död? Klarar han av det ensam? Utsis mamma menar att han självklart ska göra det, familjen behöver pengarna det ger och familjen ska klara sig ett år till. Utsis mamma påminner honom om att han har gått en kurs i heargedápman och mamman anser att Utsi är duktig på heargedápan. Mamman tillägger att Utsi klarar det om han tar hjälp av familjens vän, Alamattila, och använder de kunskaper hans pappa tidigare lärt honom. Utsi i gárdi, han ska hämta bohccut för att träna dessa till hearggit. Utsis mamma berättar att hennes man sa att de inte ska ge upp, de ska kämpa för att uppfylla hans löfte till OS-kommitteen. Under arbetet funderar Utsi om han klarar av att genomföra uppdraget när pappan är död, de ska få 100 000 NOK om de ordnar 30 hearggit till OS i Lillehammer. Alamattila kör med heargi och reaga, och bakom honom följer bohccut, Alamattila juoigá (nordsamiska) [jojkar]. Utsis mamma berättar minnen för Utis (eller Jonná som familjen kallar honom) och hans systrar i lávvu (nordsamiska) [tältkåta]. Utsi och Alamattila klyver ved utomhus. Alamattila lägger varje klabbe i snön innan han klyver den. Utsi passar på att lära känna Alamattila lite bättre. Utsi vill veta vad Alamattila har arbetat med innan han flyttade till Guovdageaidnu och hur det kommer sig att han kunde vinna en danstävling på den lokala puben en gång. Alamattila berättar att han har arbetat som snickare och hjälpt renskötare i Finland. Han berättar att han lärde sig dansa i Giron (nordsamiska) [Kiruna], när han tog några danslektioner för länge sedan. Utsi njoarosta (nordsamiska) [han kastar fast] boazu, han är igång med arbetet att försöka uppfylla pappans löfte. Utsi tänker tämja 40 hearggit, så att de säkert kan leverera 30 hearggit till OS. Alamattila kämpar med boazu, han undrar vilka slags bohccut Utsi tänker göra till hearggit? Utsi menar att veka hearggit kanske är lättare att hantera. Alamattila säger att det är bättre med lite bångstyriga hearggit, de är mer villiga att dra reagat. Utsi är tveksam, han är rädd att de skulle förstöra allt, skrämma bort de turister som vill köra med heargi under OS. Utsi arbetar med boazu som ska tämjas till heargi. Han arbetar med heargi. När han kommer hem berättar hans mamma att han har fått ett brev. Utsi på kontor där en tjänsteman förklarar att han har blivit erbjuden ett avslutningserbjudande från norska staten. Han får ca 500 000 norska kronor utbetalt över fem år om han slaktar sin eallu och avregistrerar renmärket. Utsi beundrar en ny bil och drömmer sig bort. Text: ”Påske 1993.” Utsi arbetar med heargi som hoppar upp på honom och sparkar med frambenen. Till slut får han heargi att springa, han hoppar själv på reahka och manar på heargi att springa fortare. På kvällen när de ser TV berättar Utsi för sin syster att de kan delta i årets renkappkörning under påsk, han har kört in hearggit åt dem. Han säger att mamma får ta snabbaste heargi och att systern får ta muzet (nordsamiska) [svarta]. Familjen fikar tillsammans, Utsi är lite nervös inför tävlingarna. Hans mamma tröstar honom och menar att alla gör sitt bästa, det går bra. Folkmyller på sjön Bulletjávri (nordsamiska), årets renkappkörning är igång. Text: ”Påskens renkappkörningar.” Olika förare kör med sina ekipage. Utsi och hans familj ser på renkappkörningen, alla är klädda i samiska dräkter. Speakern ropar upp Utsis namn och berättar att han alltid har bra hearggit och har varit nära att vinna tidigare år. Utsis mamma och Alamattila ser spänt på när han kör runt banan. Heargi springer från banan och Utsi hoppar av från reahka. Utsi ligger i sin säng och läser en tidning, hans mamma kommer in och sätter sig på sängkanten och frågar vad han tänker på. Han svarar att han tänker på tävlingen, hans mamma säger att han borde tänka mer på ”OS-avtalet” som de ska uppfylla för att tjäna pengar. Utsi ser på bilder av bilen han drömmer om. Flyttningen till sommarbetesmarkerna är påbörjade. Utsi kör skoter runt eallu och på så vis drivs de framåt. Han berättar att han låter hearggit vara kvar längre på vinterbeteslandet för att han tror att det är bästa sättet att ha kontroll över dessa. Hela familjen är med på vårflyttningen. En man på skoter har en ledarhärk i suohpan och efter den följer eallu. Lávvu uppställt där familjen sover under flyttningen. Utsi och hans mamma samtalar om alla trakasserier familjen har varit utsatt för som följd av en konflikt om áidi (nordsamiska) [renstängsel]. Johan Aslak Logje sitter i ett kök och berättar att det inte är sant att de har dödat familjen Utsis renar. Utsis lillasyster sover på skotern, han väcker henne och de kör iväg med skotern. Utsi och lillasystern och en annan skoter kör bakom eallu på natten eller tidig morgon då föret är som bäst. Logje fortsätter att analysera familjen Utsis renskötsel, han säger att det gick jättebra för deras siida och deras renhjord växte till över 2000 djur. Logje menar att området för Utsis siida, Skárfovággi, inte klarar av att föda så stor eallu. Enligt Logje bestämde sig Utsis pappa för att ta mark från Logjes siida för att Utsis eallu skulle överleva. Flyttningen med eallu fortsätter under natten. Under en rast samlas de vid dolla (nordsamiska) [elden] och samtalar om flyttningar tidigare år. Logje fortsätter analysera Utsis renskötsel. Enligt Logje dog familjen Utsis renar av svält, överbetning, och han menar att familjen Utsi felaktigt kallar det för stölder och anklagar andra familjer felaktigt. Bohccut strövar i landskapet, eallu drivs fram i landskapet. Utsi berättar att han såg cearpmat (nordsamiska) [fjolårskalvar] som var trötta, och menar att dessa tillhör en annan siida. Utsis mamma konstaterar att deras bohccut är i bra kondition och att deras bohccut har dött på grund av att de har blivit dödade, inte av svält. Alamattila och Utsi sitter på skotrarna och samtalar under en paus i flyttningen. Alamattila berättar att han började arbeta för Utsis pappa i maj 1989, först byggde han stugan i Guolas och sedan började han hjälpa till i renskötseln. Alamattila och Utsis kör med skoter bakom eallu i närheten av gárdi (nordsamiska) [stängsel]. Utsis mamma berättar för Utsi varför hans pappa tyckte det var viktigt med áidi och arbetade hårt med att resa det, trots att han var sjuk i cancer. Utsis mamma förklarar att hans pappa ville göra det lättare för barnen, men andra trodde att pappan reste áidi för att sabotera för andra. Utsis mamma gråter lätt när hon berättar om händelserna. Flyttningen fortsätter. Utsi ser på när áldu (nordsamiska) [vaja] föder den första miessi (nordsamiska) [kalv], miessi står på ostadiga ben i snön. Utsi berättar att när man ser miesit (nordsamiska) [renkalvarna] födas glömmer man alla bekymmer och det gör arbetet så roligt. Text: ”Augusti 1993.” Utsi, Alamattila och några andra män reparerar áidi under hösten. Text. ”Sommarvistet vid Guolas.” Vy över Guolas. Logje förklarar att sjön Guolas är reglerad för vattenkraft och att man får ersättning med 200 000 NOK årligen för det. Enligt Logje kommer sjön Guolas inom Utsis siida då de har rest áidi och då får de ersättningen från staten. Utsi och männen i deras siida planerar slakten av bohccut och samlingen av eallu. Utsi och en annan man åker iväg på fyrhjulingar för att samla ihop eallu till kalvmärkning och slakt. Sedan ska eallu flyttas till vinterbeteslanden utanför Guovdageaidnu (nordsamiska) [Kautokeino]. Eallu och människor i gárdi, Utsi kastar fast miessi och märker den i öronen. Utsi förklarar att miessemearkun (sme) [kalvmärkning] är den viktigaste tiden på året och när det är gjort kan man vara nöjd. Flera andra personer märker sina miesit (nordsamiska) [kalvar]. När Utsi släpper miessi tar han ut en bit av renens öra som han har haft i munnen under märkningen. Dessa bitar används för att hålla räkningen på hur många miesit som är märkta. Utsi förklara att när man börjar arbeta med bohccut är det svårt att se märkena i öronen, det är dessutom svårt att kasta fast miessi och att märka den. En man instruerar en ung man som märker miessi. Scener med flera personer som märker miesit. En man svetsar utomhus i Guolas. Utsi och hans mamma samtalar inne i stugan. Mamman konstaterar att det var skönt att de hann få in eallu i gárdi innan det började snöa och mycket arbete avklarades. Utsi är orolig, han oroar sig då hearggit inte var med eallu. Utsi sover oroligt. En man leder hearggit som drar packning på reagat (nordsamiska) [slädar]. Text: ”Aslak-Einar, farbror.” Utsis farbror spikar upp duolljt (nordsamiska) [renskinn] på väggen så att de torkar, Utsi arbetar med annat. Utsis farbror ber Alamattila hugga bort kraniet från coarvvit (nordsamiska) [renhorn]. Utsis farbror konstaterar att det var få hearggit i eallu och Alamattila menar att de måste fara och leta efter dessa. Fyrhjulingar kör i mörkret, män stannar och river áidi. Utsi kommer körande på fyrhjuling, hela áidi är rivet, pålar och stängsel ligger på marken. Utsi stannar, ta en påle och slänger iväg pålen samtidigt som han svär. Utsi lämnar området. Logje berättar att de var tvungna att riva áidi då han anser att familjen Utsi hade tagit 50 kvadratmeter av deras betesområde. Logje jämför det med att det vore som att en bonde tog betesmarkerna för en annan bonde. Utsi säger till sin mamma att de måste flytta söderut tidigare, mot Guovdageaidnu, när áidi är rivet. Men Utsis mamma menar att det inte är bra att flytta för tidigt. Hon förklarar att under flyttningen kan flera eallu blandas ihop. Deras eallu är mindre och det är inte bra om de blandas ihop, de kanske inte hittar alla sina bohccut. Utsis mamma menar att de ska söka tillstånd om att få sätta upp ett mobilt áidi och att detta kan ske fort. Alamattila bekräftar att de klarar det lätt. Utsi matar hundarna och hans farbror hugger ved. Inne i stugan dricker de kaffe och Utsis farbror berättar att han tänker sluta med renskötseln. Utsis undrar hur det ska gå för dem då, de blir färre som ska arbeta med familjens eallu. Utsis farbror anser att Utsi och de övriga släktingarna kommer att klara det bra, de är unga. Utsis farbror berättar hur han har planerat framtiden, med slakt av eallu och studier eller annat arbete i framtiden. Utsi tror att allt kanske kommer att bli lättare i framtiden om de arbetar hårt nu. Utsis farbror fingrar på ammunition och säger att han har bestämt sig. Vy över Guolas och deras bostäder. Utsi och hans farbror åker bil, farbrodern är rädd då Utsi nyligen har fått körkort, medan Utsis menar att farbrodern inte behöver vara rädd då han har kört mycket bil. Utsi besöker bilaffären med hans drömbil, en Ford F2 50, årsmodell 1989. Utsi och farbroderna på ett café i Alta. Utsi Andreas berättar om den fina bilen han har sett, farbrodern anser att det är bättre att ha en bra skoter för med den tar man sig till eallu. Text: ”Kautokeino, november 1993.” Gárdi av säckväv, hearggit och människor. Utis Andreas berättar att det är en lyckodag, flocken med hearggit har kommit tillbaka självmant och de är i bra kondition. Men Utsi undrar ändå var flocken har varit hela sommaren. Utsi berättar vidare att hearggit har blivit vilda och glömt allt de har tränat dem till förra året. Utsi och de andra återupptar arbetet med att tämja hearggit till OS i Lillehammer. Utsi kör med heargi och reahka, han är klädd i beaska (nordsamiska) [kalvkskinnpäls], šávkka (nordsamiska) [herrmössa], gálssohat (nordsamiska) [bellingbyxor], nuvttahat (nordsamiska) [bellingskor] och vuoddagat (nordsamiska) [skoband]. Utsi och två äldre män i ett hus, de äldre männen lär Utsi att jojka. Sjuk heargi ligger ner på snön. Utsis mamma försöker få den att må bättre. En annan äldre kvinna gör henne sällskap och Utsis mamma berättar att hon är rädd att hearggit ska bli sjuka och att hela OS-arbetet ska gå förlorat. Utsis mamma beslutar att heargi måste undersökas av veterinär och på så sätt undvika smitta. Utsi och en annan man slaktar boazu. Utsi och Alamattila arbetar med tämjning av heargi. Utsi berättar att de undvek smittspridning bland hearggit, men att de ändå måste tämja fler hearggit för att ha tillräckligt många till OS. När hearggit inte lyder tappar Alamattila tålamodet och svär åt dem, varpå Utsi ber honom sluta. Utsi uttrycker igen rädslan att ha för få hearggit till OS. Han länkar heargi lugnt, de länkar samman flera hearggit och reagat till ráidu (nordsamiska) [rajd]. Alamatti menar att Utsi inte klarar av att tämja hearggit tillräckligt. Utsi leder ráidu med hearggit och reagat. Utsi och Alamattila arbetar med ved. Alamattila berättar att familjen Utsis grannsiida ska ha rátkin (nordsamiska) [renskiljning]. Utsi tycker att de borde fara dit för några av deras bohccut är säkert där. Eallu och människor i gárdi, alla drar sina bohccut till olika små avgränsningar för att skilja bohccut åt. Utsi funderar över om det finns någon av hans bohccut där som kan bli bra hearggit. Utsi och Alamattila lastar bohccut på reagat och knyter fast dessa för att kunna frakta hem dem till deras eallu. Utsi berättar att det tyder på bra relation med människorna i en siida om man hittar sina bohccut där, om man har dålig relation hittar man inga bohccut där. Utsi och Alamattila kommer fram till ett hus, en kvinna står utanför. Kvinnan är risteadni (nordsamiska) [gudmor] till Utsi. Kvinnan vill höra hur Utsi har det och om han har någon flickvän, Utsi svara finurligt. Utsi och Alamattila fortsätter hemåt. Utsi kör bil och jojkar, längs vägen går en kvinna. Utsi stannar och pratar med Sara Margrete Osakl som undrar vad Utsi gör då han inte syns. Utsi berättar att han arbetar med att tämja hearggit till OS och Oskal undrar om han har tillräckligt många hearggit nu. Utsi svarar att han behöver några fler hearggit. Vy över Guovdageaidnu i dis vintertid. Utsis áddjá berättar att det var jobbigt förr i tiden med návdi (nordsamiska) [varg]. Áddjá berättar att návdi jagar på nätterna, men från och med mars börjar návdi anfalla bohccut dagtid. Áddjá menar att návdi är hungrig vid 04.00 och 16.00 på dygnet. En man kör skoter i mörkret, på ryggen hänger ett gevär. Mannen skjuter och ett skott avfyras. Utsi kör skoter och stannar där fåglar kretsar i luften. Han vadar i snön och hittar en slaktplats, någon har slaktat deras boazu och lämnat slaktrester. Utsi kommer hem, hans mamma sitter på golvet och arbetar med duodji (nordsamiska) [samiskt hantverk]. Utsi berättar att han har hittat en slaktplats och hans mamma frågar om öronen och coarvvit fanns kvar, så att man kan identifiera vems ren det var. Utsi svarar att öronen är borta, men coarvvit var kvar. Utsi sätter sig också på golvet och tittar till dolla i kaminen, han undrar vad hans pappa hade gjort. Utsis mamma anser att han inte alltid kan tänka på vad hans pappa hade gjort, hon menar att det är viktigt att Utsi hittar sig egen väg att gå, men råder honom till att inte betala ont med ont. Áddjá sitter inomhus och ser på när Utsi och en av hans systrar arbetar med heargi utanför huset. Áddjá menar att det inte är lätt att arbeta i renskötseln när man är ensam renskötare i familjen och andra människor slaktar ens renar. Utsi besöker polisen för att höra sig för vad straffet för renstölder är, och om det är lätt att hitta skyldiga. Polisen visar duoljit med omärkta öron, polisen berättar att det var lättare att hitta rentjuvar före 1984 då det fanns en lag som gjorde att allt kött undersöktes och stämplades innan det såldes. Text: ”Januari 1994.” Utsis mamma lyssnar på gudstjänst via radion i hemmet. Utsi och Oskal är ute på en lokal pub och lyssnar på artister. Utsi frågar Oskal om hon vill följa med nästa dag då de ska träna på öppningsceremonin till OS. Utsi berättar att det har byggts en arena på Báktevárri som ska likna OS-arenan i Lillehammer. Text: ”Två veckor före OS.” Hög musik spelar i högtalarna utomhus, flera personer kör med hearggit och reagat eller gerresat, allt för att likna situationen under OS-invigningen. En kvinna ramlar av reahka och kämpar för att få heargi att lyda. Flera av ekipagen har problem och hearggit kämpar för att komma bort från arrangemanget. Utsi och Oskal besöker Juhls, en lokal silversmedja och galleria. Oskal undrar hur det gick på träningen? Utsi berättar att det gick dåligt, hearggit var rädda, men Oskal tröstar honom och säger att det säkert kommer att gå bra. Öppningsceremonin från OS i Lillehammer 1994 sänds på TV. Flera gånger skymtar Utsi förbi när han står och väntar på att få köra in med sin heargi. Han är klädd i gabba beaska (nordsamiska) [vit kalvskinnpäls] och övrig finklädsel. Artisten Áilloháš skidrar mot centrum av OS-arenan och jojkar, även han klädd i gabba beaska. Förare kör in med hearggit och reagat i arenan, alla klädda i gávttit och beaskkat. Utsi kör koncentrerat och samtidigt spelas negativa kommentarer upp inom honom, de som människor har fällt under åren av träning. Efter en stunds körning spricker Utsi upp i ett leende och han vinkar till publiken flera gånger innan han lämnar arenan. Ett stort fyrverkeri startar. Utsi vid sin fars grav på kyrkogården i Guovdageaidnu. Utsi kör iväg med två hearggit. Luohti (nordsamiska) [jojk]. Filmen avslutas med scen på Utsi i arbete i gárdi. Text: ”John Andreas Utsi är alltjämt renägare.” / ”Konflikten med grannarna är ännu olöst.” / ”Betesmarkerna är för små.” (Ájtte 2023)

(ca 79 min.)