Sámi nieida jojk / manus och regi: Liselotte Wajstedt

Språkval på DVD: textad på engelska, svenska

Produktionsbolag: LittleBig Productions, Filmpool Nord, SVT

DVD:n innehåller även: Jojk -- Koltloop -- Rockabilly

Sápmi på film och TV: Filmen handlar om Liselotte Wajstedts egen, inre resa ackompanjerad med upplevda resor till olika platser som är viktiga för henne. Wajstedt bestämmer sig för att studera samiska och skaffa sig en egen samisk dräkt, vilket leder till djupa samtal med mellan Wajstedt och hennes närmaste i familjen. Samtidigt reflekterar hon över sin kamp med att återta vissa samiska attribut som vissa andra samer har utan att behöva kämpa för att ha dem, enligt henne. Wajstedt reser med tåg upp till norra Sverige där hon har sina samiska rötter. Orden ”Sámi nieida jojk” finns broderade på hennes resväska. Wajstedt är uppvuxen i Kiruna, men bor i Stockholm. Hennes mamma är same och kommer från Vuolit Sohppar (nordsamiska) [Nedre Soppero]. Wajstedt reser ofta och trivs med det. Hon beskriver det som att hon får utlopp för sina tankar på sina resor, hon relaterar till sina morföräldrar, vilka levde ett nomadiserande renskötarliv med allt vad det innebär. Text: ”Kiruna.” Wajstedt växte upp i Giron (nordsamiska) [Kiruna], som hon anser är en svensk stad i Sápmi (nordsamiska) [Sameland]. Wajstedt åker slalom i Giron. Under uppväxten lärde sig Wajstedt inget om samer, enligt henne själv. Hon konstaterar att varken grundskolan eller hennes mamma lärde henne den samiska kulturen. När hon började längta efter att bli same, som hon uttrycker det, besökte hon för första gången gárdi (nordsamiska) [rengärde] och lyssnade på luohti (nordsamiska) [jojk]. Under en bilresa samtalar Wajstedt med sin mamma Eivor om sin uppväxt, och mamman förklarar sina val. Fotografi på Wajstedts föräldrar. Text: ”Mamma gifte sig svenskt med min far 1973 och flyttade till Kiruna.” Föräldrarnas bröllopsbild där båda föräldrarna är klädda i samiska dräkter från Karesuandoområdet. Text: ”Det var inte vanligt då, det var alla som lärde barnen svenska,” var hennes mammas svar på frågan varför hon valde att prata svenska med sin dotter. Bild på Wajstedts mamma med radio. Mamman berättar att hon hade med sig radion överallt, till och med till gárdi. Fotografier på Wajstedts morfar, klädd i gákti (nordsamiska) [kolt], avvi (nordsamiska) [bälte] och gahpir (nordsamiska) [mössa]. Text: ”Morfars renar dog på 50 –talet.” Wajstedts mamma förklarar att hennes far arbetade som vägarbetare efter att hans bohccut (nordsamiska) [renar] hade dött. Bilresan fortsätter och illustreras av en karta. Eallu (nordsamiska) [renhjord] i gárdi vintertid, en man i gárdi i närbild. Text: ”Morbror Nils-Pär Marainen.” Boazovázzit (nordsamiska) [renskötare] föser eallu framför sig med snöskoter, eallu i gárdi. Text: ”Renskiljning i december.” Bohccut som rör sig i slow motion, blodspår i snön från avlivad boazu (nordsamiska) [ren]. Wajstedts mamma förklarar att alla genomför renräkning. Wajstedt är orolig över att de ska bli nersprungna av eallu som springer fort i gárdi, men hennes mamma försäkrar att det inte kommer att ske och att renarna rusar för att människorna försöker kasta fast dem. Text: ”Shit!” Eallu i slow motion med ljudeffekter. Utanför gárdi slaktas flera bohccut till föda för familjer resten av året. Resa med snöskoter och kälke till ett viste, goahti (nordsamiska) [kåta] av trä, biergu (nordsamiska) [renkött] hänger i reahpen (nordsamiska) [rököppningen]. I Giron hänger bierggu i torkställning på balkongen. Text: ”Pappa Janne.” Wajstedts pappa förklarar att han knyter tygpåsar kring bierggu när han torkar goikebiergu (nordsamiska) [torrkött] i staden, så att bierggu inte ska bli smutsiga. Män drar boazu ut från gárdi, Wajstedt berättar att hon är uppvuxen på bohccubiergu (nordsamiska) [renkött]. Vidare berättar hon att goikebiergu är det godaste hon vet, men sedan blev hon vegetarian. Boazu avlivas utanför gárdi. Blodspår, niesteboazu, eallu i gárdi, govssahas (nordsamiska) [norrsken], bilresa och ljudeffekter. Fotografi på Wajstedt som baby med sin mamma. Text: ”Min mamma gjorde ett medvetet val att inte lära mig samiska. Hon ansåg att hon gjorde det rätta när hon valde att prata svenska med mig trots att samiska var det mest naturliga för henne.” Fotografier från ungdomen på Wajstedts mamma och en man. Text: ”Hon växte upp med sju syskon i en liten by som heter Nedre Soppero i Norra Sverige. Hon lärde sig tidigt att samiska inte var ett accepterat språk i Sverige.” Text: ”En gång berättade hon för mig att hon tänkte på samiska. Jag tyckte att det lät så märkligt.” Wajstedt uttrycker en önskan om att resa till Guovdageaidnu (nordsamiska) [Kautokeino] och hon konstaterar att samer är i majoritet där. Samtidigt uttrycker hon en önskan att besöka och övernatta på ett offerfjäll som ska finnas i Guovdageaidnu. Wajstedts mamma blir mycket förvånad över hennes planer och ifrågasätter starkt hennes önskan. Text: ”Är du dum?!” Wajstedts mamma förklarar för henne vad som inte är bra med hennes önskningar. Under våren reser Wajstedt till Guovdageaidnu för att delta i det traditionella påskfirandet. Text: ”Kautokeino påskfestival.” Fotografier och filmklipp på artister och folk som deltar i påskfirandet, flera bär samiska dräkter från Kautokeinoområdet. Kvinna klär på sig cázehat (nordsamiska) [näbbskor] och vuoddagat (nordsamiska) [skoband] från Karesuandoområdet. Scen med bro och rinnande vatten. Wajstedt förklarar att när flera personer pratar samiska med henne då upplever hon sig utanför gemenskapen, även om hon vet att personerna som talar samiska med henne egentligen vill henne väl. Hon beskriver det som ett problem som har följt henne ända från barndomen. Hennes upplevelse är att hon befinner sig i en bubbla och inte förstår något. Scener från en demonstration för att få Sverige att ratificera konventionen ILO 169, flera personer är klädda i samiska dräkter från sydsamiskt område och från Jukkasjärviområdet. Tecknade flygande fåglar. Text: ”Resan.” Scener från demonstrationer, de flesta är klädda i samiska dräkter från olika delar av Sápmi, och samiska flaggan bärs fram. Text: ”Tanke…Jag skulle få en kolt…men skulle jag bära den i Stockholm?” Wajstedt funderar över hur det skulle vara att bära och äga gákti. Text: ”Sara Larsson Politiker (Min Geaidnu).” På en busshållplats diskuterar en politiker om konventionen ILO 169. Ung man sjunger och spelar gitarr i en buss. Text: ”DJ Ante Musiker i Sápmi.” Wajstedt på bussresa berättar att hon ska börja studera nordsamiska på en sommarkurs i Guovdageaidnu. Hon nämner även att hon ska skaffa sig en gákti och dräktdetaljerna till den. Kvinna som handarbetar under bussresa. Wajstedt lyssnar på ljudinspelningar på nordsamiska. ”Text: ”Vad är ditt namn?” Text: ”Sámi nieid(d)a jojk - Same dotter jojk.” Wajstedt kör bil och lyssnar på nordsamisk språkkurs. Sekvens när Wajstedt tränar att uttala samiska ordet nieidda (nordsamiska) [dotter]. Vägskylt med skotthål i: ”Kautokeino.” Wajstedt läser och tränar att prata samiska. Hon packar för en studieresa med övernattning i naturen och hon berättar att lärarna talar samiska under hela resan. Lávvu (nordsamiska) [tältkåta] märkt med texten: ”Sámi allaskuvla.” Text: ”Samiska högskolan.” Människor som bearbetar gámasuoinnit (nordsamiska) [skohö] utomhus. Text: ”Suoidnin = Hö (till skor) Plockas och torkas under sommaren.” Eleverna övar sig i samiska. Wajstedt är uppgiven och tycker att det är svårt och tungt. Text: ”Alla regioner har egna snitt och färger på koltarna… Kautokeino, Karesuando, Kiruna, Jokkmokk osv.” Wajstedt köper material till gákti, hon köper även liidni (nordsamiska) [sjal]. Hon snurrar runt, runt medan hon provar liidni och silversmycken. Hon avtalar tid med sin moster som ska sy hennes gákti. Hon berättar för sin moster att hon har köpt vitt tyg till gákti, men mostern är skeptisk till tygvalet. Text: ”Ljusblått?” Wajstedts moster anser att hon skulle ha köpt ljusblått tyg istället. Mostern klipper ut delarna till gákti i ett ljusblått tyg. Mostern syr på Wajstedts gákti och hon hjälper till med det hon kan. Mostern anser att festivaler är något onödigt och att ungdomar söker avgudar på festivaler. Text: ”Kirunafestivalen.” Karuseller och artister på Kirunafestivalen. Wajstedt och en man diskuterar. Mannen menar att Wajstedt ska vara sig själv som hon är idag och inte lägga energi på att lära sig samiska och om den samiska kulturen. Mannen och Wajstedt är mycket oeniga under diskussionen. Ny bilresa. Text: ”Riddu Riddu är en samisk musikfestival.” Massor av tält och lávut (nordsamiska) [tältkåtor] på festivalområdet. Wajstedt och hennes kompis har problem med att sätta upp sin lávvu, men det löser sig när de får hjälp. Wajstedt berättar att hon är på Riddu Riddu för att ta reda på vad luohti är och att hennes film är luohti. Text: ”Jojkkurs.” En person stänger dörren till en darfegoahti (nordsamiska) [torvkåta]. Ante Mihkkal Gaup berättar om luohti (nordsamiska) [jojk] och samisk kultur, kaffe kokas över öppen eld. Gaup och deltagarna på kursen jojkar. Text: ”Simon Marainen kusin.” Wajstedt jojkar tillsammans med sin kusin Simon Issát Marainen. Han bär en gákti från Karesuandoområdet. En liten pojke provar gákti som en äldre kvinna håller på att sy. Wajstedt provar sin gákti och till det bär hon gahpir (nordsamiska) [mössa] från Karesuandoområdet. En äldre man frågar varför Wajstedt ska ha gákti och hon svarar att det är för att hon tycker det är fint, men döljer den riktiga anledningen. Personer åker helikopter över fjällen, de ska på miessemearkun (nordsamiska) [kalvmärkning]. Helikoptern landar vid stugor och maten grävs ner i snön. Text: ”Matförvaring.” Textskylt: ”Hon frågar ’var är farbror?’ Jag förstår henne inte.” En liten flicka ställer en fråga till Wajstedt på samiska. Lávvu reses, Wajstedt förklarar att hon ska sova där och att alla aktiviteter sker på natten i midnattssolens ljus. Under tiden då eallu samlas mot gárdi genomförs en rad aktiviteter bland dem som är kvar på boplatsen. Wajstedt möter boazovázzit på motorcrosscykel och hon får veta att eallu kommer in i gárdi ungefär vid midnatt. Text: ”Något märkligt råder på fjället. Regn och åskmoln åker i motvind…” Eallu förs mot gárdi med hjälp av boazovázzit på motorcrosscyklar. Folket väntar spänt, eallu förs in i gárdi. Personer märker miesit (nordsamiska) [renkalvar]. Wajstedt berättar att det kändes som att hon skulle bli översprungen när hon kröp på marken och filmade eallu. Hon minns att hennes morbror har berättat att han blivit nersprungen av 1000 renar en gång. Text: ”Julia Mararinen kusin.” Marainen berättar om märken i renens öron och att vissa personer ser fler märken. Text: ”Morbror Nils-Pär Marainen.” Wajstedts farbror märker miessi (nordsamiska) [renkalv]. Text: ”Kusin Pär-Anders Marainen.” Wajstedt går med sin kusin i gárdi, hon provar att kasta med suohpan (nordsamiska) [lasso]. Wajstedt och hennes släktingar samlade kring en eld, de äter tillsammans. Text: ”05:00.” Äldre man uppmanar Wajstedt på samiska att hämta vatten, hon tar kaffepannan och går till sjön för att hämta vatten. Hon och mostern kokar kaffe och arbetar med gákti och färdigställer den. Liselotte klär på sig gákti, gahpir och avvi. Fotografier på Wajstedts mamma och morföräldrar. Wajstedt går utomhus för att bli fotograferad. Text: ”Min kolt är klar men…” Text: ”Fel.” Två pilar pekar på Wajstedts liidni och sneakers, en del personer menar att detta inte är passande. Wajstedt och hennes mamma kör till Guovdageaidnu. Gammalt fotografi med bilder på samer klädda i dräkter från Karesuandoområdet. Besök på museet i Alta och en utställning om samer. Wajstedt och hennes mamma samtalar om hennes morföräldrar och om hur de bosatte sig i Soppero. Text: ”Vouddagat = skoband.” Kvinna väver vuoddagat (nordsamiska) [skoband]. Text: ”Gonstar = Läkekunning.” Fotografi på äldre kvinna som väver och ett barn. Wajstedts mamma berättar att hennes mamma var goanstar (nordsamiska) [läkekunnig] och kunde stämma blod. Det hade hon lärt sig av sin mor, det vill säga Wajstedts mormors mor. Text: ”Offerplats.” Under en bilresa berättar Wajstedt att hon är på väg till en sieide (nordsamiska) [offersten]. Wajstedts pappa uttrycker oro över hennes besök på offerplatsen, att hon ska drabbas av en förbannelse. Hon vandrar i naturen, men känner sig nervös berättar hon. När hon kommer fram till offerplatsen visar det sig att hon har gått fel, hon är på Luonddubálggis (nordsamiska) [naturstigen] strax utanför Guovdageaidnu. Text: ”Om jojk.” Text: ”DJ Ante musiker i Sápmi.” Wajstedt intervjuar DJ Ante om vad luohti (nordsamiska) [jojk] är. DJ Ante spelar gitarr och sjunger, scener ifrån Guovdageaidnu. Wajstedts moster klipper ut bitar till en vit gákti åt henne, de diskuterar ändringar av mönstret. Text: ”Jag och moster Sigrid 1978.” Fotografi på Wajstedt som lucia och hennes moster. Text: ”Hon har börjat sy min vita kolt.” Wajstedts moster klipper i tyget. Wajstedt och mostern diskuterar luohti och mostern berättar att hon är uppvuxen med att luohti är synd och att bara berusade personer jojkade. Wajstedt och hennes moster vandrar i Giron. Wajstedt berättar att hennes moster har berättat att hon brukade gömma sig om hon såg eller mötte någon från hembyn i Giron när hon var ung. Wajstedts moster ville inte att folk i Giron skulle veta att hon var same. Deras samtal om identitet och språkanvändning fortsätter. Text: ”Jag övar mig.” Wajstedt berättar på samiska om sin gákti. Wajstedt på familjehögtid. Det är första gången hon ska bära gákti och vid påklädningen får hon hjälp. Text: ”Sigrid mammas kusin.” Wajstedt känner sig fin, men har tudelade känslor till att bära gákti. Bröllop och de flesta bröllopsgästerna bär gávttit (fortsätter) [koltar] från olika samiska områden. Text: ”Kusin Kristin Marainen”. Bruden är Wajstedt kusin. Text: ”Fadder Karin.” Äldre kvinna pratar samiska med Wajstedt och berömmer henne. Text: ”Morbror Johannes Marainen.” Wajstedt och Marainen disktuterar medlemskap i samebyar och samebyars organisering. Scen med eallu i gárdi på fjället vintertid. Text: ”Vinter år 2.” Huvud från död ren, en man slaktar niesteboazu (nordsamiska) [ren för husbehov]. Kvinna plockar ihop slaktrester. Text: ”Morbror Lars Marainen.” Marainen berättar för Wajstedt att man syr nuvttahat (nordsamiska) [bellingskor] av gápmasat (nordsamiska) [bellingar]. Marainen stoppar gámasuoidni i nuvttahat. Människor i gárdi vintertid, det är rátkin (nordsamiska) [renskiljning]. Text: ”Stockholm 6:e februari.” Text: ”FD Integrationsminister Jens Orback.” Orback håller tal och får en fråga från publiken om konvention 169 är ratificerad. Orback berättar att regeringen ämnar göra detta, men först ska jakt-och fiskerätten utredas. Wajstedt går till ett nationaldagsfirande och konstaterat att om Sverige ratificerar ILO 169 får renskötande samer och bohccut (nordsamiska) [renar] mer frid på fjället, medan hennes pappa och bröder får mindre möjlighet att fiska och jaga i fjällen. Johannen Marainen håller tal på firandet. Text: ”Jokkmokks marknad.” Wajstedt berättar att hon åker runt i olika samiska sammanhang och bär gákti för att undersöka om hon känner sig som en del av gemenskapen. Textskylt: ”Sofia Jannok musiker i Sápmi.” Jannok beskriver samedansen under Jåhkåmåhke márnan (lulesamiska) [Jokkmokks marknad] och varför samedansen fyller en funktion. Wajstedt kör bil mot Guovdageaidnu, hon är nervös över resan. Text: ”Kautokeino påskfestival.” Hos sin moster får Wajstedt lära sig packa gákti på ett enkelt sätt inför resor. Text: ”Vita kolten är klar.” Wajstedt sitter på en säng och packar upp sin vita gákti. Hon klär på sig cázehat, vuoddagat, gákti, liidni och avvi, sedan sminkar hon sig. Text: ”Kautokeino by night.” Fotografier från fester under påskfestivalen. Wajstedt går hem i mörkret, hon gråter och berättar att hon egentligen bara vill åka hem. Anledningen är att hon upplever att hon inte har några andra gemensamma beröringspunkter än att vara same med dem hon möter. Scener där hon diskuterar gemenskap med en kvinna på ett fik i stan. Wajstedt berättar att hon överväger att resa till Guovdageaidnu en gång till. Teckning, en människa lutar sig mot ett träd och förvandlas till en fågel som flyger iväg. Sámi Grand Prix under påskfesitvalen i Guovdageaidnu. Wajstedt samtalar med annan ung kvinna om demonstrationen för ratificering av ILO 169. Scen från demonstrationerna i Stockholm. Wajstedts kusin Simon Issát uppträder. Text. ”Ustivuohta – vänskap.” Text: ”Offerplats.” Wajstedt och hennes pappa åker bil. Wajstedt filmar sin pappa som berättar hur han och hennes mamma träffades. Bohccut på vägen springer framför deras bil. Wajstedt och hennes pappa vandrar på fjället sommartid till en offerplats. Wajstedt berättar att bilens fönster öppnas, trots att bilen är avstängd, hon medger att det känns obehagligt. Wajstedt pappa stannar en bit från fjällets topp och vill inte fortsätta vandringen. Wajstedt är nära toppen när hon hittar en sieidi, men hon erkänner att det inte känns riktigt bra att filma den. Text: ”Epilog – september.” Wajstedt viker vecken på gákti, bilfärd vintertid. Bröllop i kyrka, flera av gästerna bär sina samiska dräkter från Karesuandoområdet. Text: ”Lillebror Fredrik och Petra.” Wajstedt lillebror bär gákti, liidni (nordsamiska) [halsduk] och avvi, en kvinnan bär luhkka (nordsamiska) [oväderskrage] till sin bröllopsklänning. Wajstedt reser hem och kokar kaffe i sitt kök. Eftertext: ”Resan tog ett och ett halvt år. Tack vare mitt sökande väcktes mångas slumrande längtan. Mamma började använda sin kolt och mina syskon ville också ha egna, så min kära moster fick bråda dagar. Jag borde lära mig hantverket, så att jag kan lära mina barn vilka de är. Till Emil och Elvin.” (Ájtte 2023)

Produktion: Sverige

svenska, samiskt språk

58 min.