Lajla / George Schnéevoigt

Långt uppe i norr ligger Karasjok, ett litet samhälle med kyrka och handelsbod. Det är juletid. Lappen och renägaren Aslak Lågje är inne för att handla, men han avslutar med ett besök i kyrkan, där han råkar få se pastor Borg döpa ett barn tillhörande ett par lappar, som stå framme vid kyrkans dopfunt. Efteråt samtalar prästen med Lågje, som berättar att han slagit läger i närheten på Akkanäsfjället, men han är nu i kyrkan för att se om han med sin bön kan förmå Gud att skänka honom och hans hustru ett barn, för medan andra lappar får barn, får han själv inget. Borta i lappkåtan på fjället väntar mor Lågje, hans hustru. Deras renskötare Jåmpo stretar med en motsträvig ren. Handlaren Lind och hans hustru är på väg till kyrkbyn i var sin pulka dragen av renar. Bakom dem i tredje pulkan finns tjänsteflickan Magga med makarna Linds lilla dotter i en näverkont. Vargar dyker upp och Maggas pulka blir skild från de andra. Barnet rullar ur sin kont och blir hängande på en slänt mot älven. Magga jagas av vargarna som hinner upp henne och dödar henne. Makarna Lind får aldrig mera se sitt barn. Jåmpo och mor Lågje hör vargtjuten och Jåmpo skidar mot ljudet och anländer i tid för att rädda konten med barnet undan vargen. Han bär hem barnet till kåtan och mor Lågje betraktar det hela som något av ett mirakel. Men när hon och maken får höra att makarna Lind förlorat sitt barn, slår samvetet dem. De skall återlämna det men får då veta att pesten kommit till byn och båda makarna är döda. Så de behåller barnet och döper det till Laila. Denna Laila blir den vackraste flickan i hela fjällområdet och får många friare, bl a den renrike lappen Mellet, som Lailas föräldrar trolovar henne med. Nere i handelsboden där lapparna anländer en dag för att köpa presenter åt det blivande brudparet, får den nye prästens son, Anders Hjort, se den vackra flickan och efter ytterligare möten beslutar de två sig för att rymma tillsammans. Detta för att deras eventuella giftermål kommer att möta motstånd från alla håll. Anders skyndar sig till det möte varifrån han och Laila skall skida mot Norge, men blir genskjuten av vargar, och efter en våldsam strid ligger han sårad och avsvimmad i snön där lapparna hittar honom. Laila som under tiden trott att Anders övergett henne, skall just vigas vid Mellet när hon får bud, om att Anders råkat illa ut mot vargarna. Hon skyndar till hans sida. Samtidigt kallar man på pastor Hjort, hans far. Anders repar sig och Mellet finner sig i att Laila fått en annan fästman. Till slut sammanviges Laila och Anders av prästen, som vid det här laget vet att Laila inte är ett lappbarn. Men han hedrar i alla fall Lågje genom att inför altaret kalla bruden för "Laila, Lågjes dotter", för vilket den allvarlige lappen tackar prästen. Underförstått att det råder rasfördomar mot lappar i kyrkbyn, men att prästen ställer sig utanför detta

Sápmi på film och TV: Spelfilm. Handlingen utspelar sig i samisk kontext och vissa detaljer är autentiska, exempelvis dräkter, bostäder och jojk. Laila, dotter till en handelsman och hans fru, hittas av en renskötarfamilj och växer upp med den familjen. / ”Laila. Efter en roman av J.A. Friis.” / ”Bearbetad för film av Fleming Lynge.” Textskylt: ”Det stundade mot jul och i den lilla kyrkbyn Karasjok, långt uppe i Finnmarken samlades fjällens folk, kanske för att gifta sig eller döpa sina sistfödda- eller kanske bara för att skaffa sig något av livets nödtorft till årets största högtid.” Julförberedelser. Barn och ungdomar badar, kvinnor bakar och lagar mat, män handlar i affären och kyrkklockorna klämtar. Alla är klädda i samiska dräkter från olika samiska områden, främst nordsamiskt område. Dopgudstjänst och ett par döper sitt barn. Aslak Lågje kommer till kyrkan och samtalar med prästen. Lågje säger att allt han ber om är ett barn, men det är det enda han inte får av Gud. Två präster samtalar efter gudstjänsten, en av dem saknar paret Lind, vilka skulle ha döpt sitt barn. Den andra prästen påpekar att det är svårt att komma till kyrkan då vargarna är utsvultna. Paret Lind och en samisk piga kör med varsin heargi (nordsamiska) [härk] och geres (nordsamiska) [ackja] på väg till kyrkan. De överfalls av en flock návddit (nordsamiska) [vargar]. Den samiska kvinnan kör ett annat spår än paret Lind och návddit följer efter henne. Pigan har paret Linds barn i gietkka (nordsamiska) [vagga], men den tappar hon under färden. Barnet i gietkka glider på snön nedför en backe. Návddit följer efter pigan som ramlar ur geres och som till slut tappar taget om tömmen till heargi. Pigan överfalls av návddit. En samisk boplats med flera kåtor och byggnader. Eallu (nordsamiska) [renhjord] springer omkring. Jåmpa hör návddit och ger sig av efter dem. Jåmpa skidar långt tills han hittar návdi (nordsamiska) [varg], vilka gör utfall mot gietkka. Jåmpa dödar návdi och tar upp den gråtande flickan. I glädje sjungjojkar Jåmpa. Gietkka glider tom iväg på snön och driver iväg ned i johka (nordsamiska) [bäcken]. Jåmpa tar flickan i famnen och framme i lägret överlämnar Jåmpa flickan till Aslaks fru. När Aslak kommer hem får han se barnet och ber en tacksägelsebön. Alla tre och kommer fram till att barnet säkert är lämnat vid stor johka av någon olycklig och ung flicka. Aslaks fru anser att Jåmpa ändå måste gå till länsman och berätta om flickan. Jåmpa menar att länsman kommer att ta barnet från dem om de berättar om det. Aslak bestämmer att det inte är länsmans lag utan Guds lag som gäller. Det blir vår och Aslak med familj, Jåmpa och andra personer flyttar med eallu till norska kusten. De vuxna uttrycker sin glädje med sång/jojk. Jåmpa bär flickan Laila i sin famn hela vägen, som han lovade när han hittade henne. När de når fram visar Jåmpa havet för Laila, de slår läger och flera lávut (nordsamiska) [tältkåtor] slås upp till ett läger. Jåmpa leker med Laila och miessi (nordsamiska) [renkalv]. Aslaks fru konstaterar att Jåmpa också har varit så lycklig sedan Laila kom till dem. Hon är dock lite orolig över att de ska ha tagit Laila från någon annan familj men Aslak övertygar henne att så är inte fallet. En dag får de främmande som kommer med nyheter från olika platser. Några har fått bohccut (nordsamiska) [renar] rivna, men han berättar även det förfärliga att handlarparet Lind från Garnis förlorade sitt barn och sin piga till návddit under vintern. Aslaks fru misstänker att Laila är paret Linds barn när mannen berättar att paret hittat en tom gietkka vid Stuorjohka. Aslak försäkrar att Laila är deras. Aslaks fru menar att de inte kommer att få frid när de har paret Linds barn hos sig. Aslak övertalar Jåmpa att återföra Laila till sina föräldrar. Jåmpa ger sig av med Laila för att återföra henne till paret Lind. Längs vägen möter de ett stort sällskap med ráiddut. En av männen undrar vilka de är som inte är rädda för pesten. Jåmpa blir överraskad när han hör att pesten är så utbredd. Han frågar om paret Lind i Garnis och får svaret att båda är döda i sviterna av pesten. Jåmpa och Laila vänder tillbaka hemåt. Textskylt: ”Och åren gingo…”. Laila kämpar med Stormvind, Jåmpas heargi. Då Laila visar sig varar starkare än Stormvind får hon den i gåva av Jåmpa. Under tiden har Mellet frågat Lailas föräldrar om deras tillåtelse att gifta sig med henne. Aslak ger deras godkännande och meddelar att bröllopet ska ske efter marknaden. Laila får ett silverbälte av Mellet när han frågar henne om hon vill bli hans fästmö. Han berättar att föräldrarna vill att de ska gifta sig. Alla i lägret är lyckliga förutom mor Lågje, och firar att det ska bli bröllop. Hon påminner Aslak om att Laila inte är same och hon tror att det inte kommer något gott ur bröllopet. Giddajohtin (nordsamiska) [vårflyttning] är i full gång. Mellet och Laila är lyckliga. Helt plötsligt kollapsar mor Lågje. De reser lávvu (nordsamiska) [tältkåta] där hon får vila. Efter ett tag bestämmer Aslak att de måste ge sig av eftersom det är för dåligt bete på platsen. När Laila inser att de tänker lämna mor blir hon ursinnig och ber alla stanna. Mor Lågje pratar med Aslak om att Laila är annorlunda än samer. De reser vidare och kommer till marknaden. I en av affärerna blir Laila uppvaktad av flera friare vilka, ger henne silkeliinnit (nordsamiska) [silkessjalar]. Laila uppvaktas även av en man som inte är same. Mellet och Aslak betraktar allt ogillande. Aslak, Laila och Mellet går till prästen för att få lysning för paret och ett datum för bröllop. Prästens dotter bjuder dem på kaffe. Under tiden hamnar Jåmpa i slagsmål med en av Lailas friare och han visar sig vara prästens son Anders. Prästsonen dyker senare upp mitt i kaffedrickandet. Laila utforskar förtjust olika föremål i prästgården. Aslak, Mellet och Laila lämnar platsen i ilska då prästen har tagit Aslaks bibel på samiska och ersatt den med en på ett annat språk. Anders skyndar ut med Aslaks bibel och ger den till Laila innan de ger sig av. Laila ber Jåmpa att gå med Stormvind som gåva till Anders. Mellet försöker få Laila med sig när han ska vittja fällor, men hon vill inte följa med. Mellet påpekar att Laila har blivit annorlunda efter besöket i prästgården. En kväll ger sig Laila av till prästgården. Hon tjuvkikar genom fönstret på Anders och Ingrid, vilka musicerar tillsammans. Anders ser någon utanför fönstret och går ut för att se vem det är. Anders hittar Laila i ladugården där hon gömt sig. Lailas ursäkt för att vara där är att hon vill träffa Stormvind. Laila bjuds in till prästgården där Anders spelar fiol, men ger sig fort av när prästen kommer hem. Lysning för tredje gången genomförs. Laila är olycklig och vresig mot Mellet. Anders är olycklig och tröstas av sin syster Ingrid. I lägret förbereder Aslak och Jåmpa för bröllop. Stormvind dyker upp på fjället just när Laila har berättat för Jåmpa att hon inte vill gifta sig med Mellet. Laila söker upp Anders, så att han återfår Stormvind. De sitter och samtalar. Laila berättar att hon tänker rymma innan bröllopet. Anders säger att han vill följa med och gifta sig med henne. Anders och Laila packar och flyr från varsitt håll med heargi och geres. Anders når aldrig fram till Laila, då han blir jagad och anfallen av návddit. Laila lämnar ett meddelande till honom: ”Jag var här”, skriver hon på en vägmarkering. Laila återvänder till vistet där hon anförtror sig till Jåmpa om Anders och hennes planer. Jåmpa ger sig av i ilska för att söka upp Anders och hittar honom skadad efter attacken av návddit. Laila kläs till brud av Aslak, men svimmar. Jåmpa för Anders till vistet där Laila blir glad över att veta att han planerade att rymma med henne. Laila ber Jåmpa att hämta prästen eftersom Anders är döende. Prästen ger sig av till Aslaks viste, där Anders ligger svårt skadad. Prästen får veta att Anders och Laila tänkt rymma för att gifta sig. Prästen erkänner att han inte hade godkänt detta under andra omständigheter. Aslak drabbas också av syndanöd och berättar att Laila inte är hans biologiska barn. Filmen avslutats med att det hålls bröllop mellan Laila och Anders, men innan bröllopet lämnar Laila tillbaka alla friargåvor hon har fått av olika män. (Katalogisatörens kommentar: Huvudpersonerna har dräkter som liknar samiska dräkter från nordsamiskt område, likaså är vissa dräktdetaljer samiska dräktdetaljer. Skådespelarna talar svenska, men filmens handling utspelar sig i Kárášjohka (nordsamiska) [Karasjok], Norge.) (Ájtte 2023)

svenska

85 min.