Skog och historia / manus, foto, redigering, speakertext Staffan Nygren

Sápmi på film och TV: Textskylt: ”Skog och historia.” Skogslandskap. Renar i hage sommartid i skogsområde. Människor rör sig i naturen. Arkeologiska fynd. Inristningar på trä, bomärken och renar. Landskap. Renar betar på skogsplantage sommartid. Skogsavverkning. Person markerar fynd på karta. Textskylt: ”Skog och historia.” Personal från Norrbottens museum vandrar i skogslandskap. De letar spår av historia och efter personer, vilka levt i landskapet. Arkeologen och projektledaren Sven-Donald Hedman visar ett fynd vid vistet i Mörttjärn, i Östra Kikkejaurs sameby. I en tall finns inristningar, kors, ringstav, initialet, årtalet 1864 och bild av sarvas [rentjurar]. Inristningen ska ha gjorts av en skogssame till minne av hans son som dog på platsen 1864 när han var 2 år gammal. Enligt speakern handlar filmen om skogen med temat glömda, gömda och hotade skatter. Arkeologer letar i landskapet genom att sticka ner pinnar i jorden. Speakern berättar att projektet ”Skog och historia” är ett inventeringsprojekt som bedrivs i hela Sverige och är ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen. Projektet bedrivs i övrigt med olika samarbetspartners, däribland länsmuseer. Speakern förklarar hur Sverige är uppdelat i ett rutsystem under inventering. I Svanträsk på gränsen mot Västerbotten, finns en rävtana, som är ett redskap för fångst av räv. Rävtanan är tillverkad av en trädstam som står på sin rot. I toppen på rävtanan är det en klyka där åteln, lockbetet, sattes fast och en klyka där rävens tass ska fastna. Den gamla tanan visas bredvid en illustration av fångsten. Arkeologen bedömer att rävtanan är använd vid tiden för andra världskriget – 1950-talet. Spår i snö. Arkeologen berättar att i området har de hittat fem rävtanor. Blecka, huggning på trädstam, har flyttats inomhus. Bleckan är full av inritningar och en pappersbit är fäst vid den, men texten går inte att läsa. Arkeologer i fältarbete. Speakern berättar om fornminnesinventeringen som pågick 1984-2002, och Skog och historia-projektet. Skog och historia var ett samarbete mellan Skogsstyrelsen, länsmuseer och Arbetsmarknadsverket, och pågick från 1990 och ca tiotal år. Enligt speakern gör Skog och historia en bredare inventering än fornminnesinventeringen. Synliga lämningar dokumenteras, till exempel stenåldersboplatser, samiska visten, fångstanläggningar, kolmilor och tjärdalar. Inventeringen omfattar även det som inte syns, till exempel ortsnamn, lokala benämningar, platser, sägner, traditioner och smånamn som är lokala benämningar som oftast inte finns utsatta på kartor utan lever vidare som muntliga benämningar. Även vegetationsförändringar, kulturmärkta träd och annat, bland annat det biologiska kulturarvet, dokumenteras. Skogsvyer. I området kring Gárasavvon (nordsamiska) [Karesuando] arbetar Katarina Sevä och Johan Hägg sommaren 2004. Arbetsmetoder visas. I området kring Maunu finns en gammal árran (nordsamiska) [eldstad] som är nästan 2 m lång. Enligt Sevä kan den vara från vikingatiden och utgöra en indikation på tidigare renskötsel. Renar i hage i skogsområde. Blecka i Norrbottens museums föremålssamling har flera bomärken inhuggna. Enligt speakern tror de att det finns viktig information på pappersbiten som är fäst vid bleckan, endast vissa ord kan anas i övrigt är den oläslig. Bleckan är daterad och trädet dog 1834. Speakern berättar att bomärkena kan vara inristade redan på 1700-talet. Platsen för fyndet är Sandträsk. Bleckan i en ask i Norrbotten museums magasin. Renar i Ruohtogärdan, 40 km väster om Måskuossuvvane (umesamiska) [Moskosel]. På platsen pågår kalvmärkning i juni månad, människor går runt i renhjorden, på axeln har flera personer svabá (lulesamiska) [snara för att ta fast renkalvar]. Speakern informerar om rengärdet som har används både till kalvmärkningar sommartid och sarvslakt höst- och vintertid. Rengärdet har restaurerats med hjälp av kulturmiljöbidrag från Länstyrelsen. Rengärdet består av torrfuruor och materialvalet är logiskt då det på platsen fanns torrfuror av yppersta kvalitet, enligt speakern byggs rengärden av gran på andra platser. Åter till tallen i Mörttjärn. På baksidan av tallen finns två pinnar inslagna och en skylt med texten “Fredat” är fäst på den. Arkeologen berättar att träpinnarna är så kallade mjölkningspinnar, där man har ställt trätråg efter mjölkning av renar. Arkeologen berättar att man mjölkade i nahpie och sedan hällde man mjölken i ett trätråg och ställde det på pinnarna. Kvinna illustrerar det han säger genom att mjölka en vaja och använda náhpie, flera personer ser på. Speakern: “Så vad som kan tyckas vara torra, döda grenar, det är samernas varsamma och enkla nyttjande av naturen. De inslagna pinnarna dödar alltså inte trädet utan skapar bara en hylla där mjölken kunde förvaras på ett säkert sätt.” Annan mat förvarades på andra sätt. Rebrijaursjön, Ståkke sameby. En förrådsställning av trä och ett kors på en trästam. Förrådsställningen har använts tillsammans med ett likadant kors och spänger som har legat på dessa, vilket har bildat ett golv där man har förvarat bierggo (lulesamiska) [kött]. Undersökningen av texten på Sandträskbleckan fortsätter, polisens tekniker är behjälpliga och ultraviolett släpljus används. Texten kan anas, enstaka ord går att läsa, sammanhanget är dock oklart fortfarande. 2003 arbetade 8 inventerare med 15 kartblad och hittade över 1500 lämningar. Fyndplatserna markeras noga med GPS, medan fyndet beskrivs på en särskild blankett kompletterad med enkla teckningar och skisser. Efter fältsäsongerna överförs uppgifterna till digitala handläggningsprogram hos olika instanser. Allt material från fältarbetet arkiveras på Norrbottens museum. Sven-Donald Hedman och Håkan Nyström, från Östra Kikkejaur sameby, vandrar och kommer fram till en åskåta av trä. Sven berättar: “Ja, det här är en av de två åskåtorna som finns kvar i det här skicket idag. Den är i och för sig rätt förfallen men de flesta andra är helt ihoprasade. Och den här åskåtan ligger söder om Rebreaurälven, vid Hällforsen. Åskåtan är ett unikt byggnadsskick som finns i det här området. Vad som är speciellt med åskåtan är ju själva byggnadskonstruktionen. Att på en ås som är ca 5 m lång, så har man rest handbilade och handkluvna bräder. Den här åsen vilar då oftast på ena sidan på en rotfast stolpe och framför ingången har det varit två stöd utav krokiga björkar eller något annat liknande.” Speakern berättar att det har funnits människor i Norrbotten i ca 10000 år och att spår finns överallt. I en skogsglänta ser man att vegetationen är förändrad i jämförelse med den omkringliggande skogen, vilket visar på spår av mänsklig aktivitet. Speakern förklarar att en renvall har funnits där. Renvallar var ett ställe där samer bodde under sommarmånaderna och mjölkade renar. Bläckor och ristningar i träden finns kvar. En gammal eldhärd. Arkeologiska utgrävningar i länet ger olika fynd, exempelvis restprodukter av verktygstillverkning, ofärdiga pilspetsar, stenredskap, skapa, eldstål, pilspetsar, nyckel, mynt med mera. Speakern uppmanar alla som färdas i markerna att hålla ögonen öppna för att se arkeologiska fynd. En man föreläser om samiska barktäckter utanför Árjapluovve (pitesamiska) [Arjeplog] för ett sällskap i skogen. Speakern berättar att kulturturismen är en växande sektor, upplevelser i kombination med kunskap är efterfrågat. Speakern berättar att barktäckter finns i mängder på norra halvklotet då samer och andra naturfolk fick sina kolhydrat- och c-vitaminbehov genom att äta av innerbark. Skördandet skedde utan att skada trädet och på vissa platser, till exempel Árjapluovve, finns mängder träd med barktäckter fortfarande kvar. Guidning på Båtsuoj samecenter i Slagnäs. Guiden berättar om renskötselåret, örter, hur de lagade mat och övernattade. En av Norrbottens äldsta boplatser finns i Árjapluovve kommun, Dumpokjávrátj (pitesamiska) [Dumpokjauratj]. Boplatsen är över 9 000 år och många besöker den. Utbildning av inventerare och fortbildning av arkeologer är en viktig del av projektet. En man instruerar Sevä och Hägg vilka inventerar en badstrand i Kuttainen, lite söder från Gárasavvon (nordsamiska) [Karesuando]. I området finns det många synliga spår efter människor, vilka levde på stenåldern. När arkeologer samtalar med lokalbefolkningen får de tips, men de kan också sprida kunskap. Arkeologer samtalar med en kvinna, ungdomar och barn. Statens kriminaltekniska labratiorium (SKL) övertar arbetet med att undersöka pappersbiten på bleckan. Med deras hjälp och annan informationi kan delar av texten tolkas till “Skogshuggare från Gullträsk rastade på toppen av Odjursberget på väg till och från arbetet i Sandträsk. Bomärken i en fura vid rastplatsen. Speakern informerar om att hälften av länets skogar är inventerade. Eftertext: “Skog och historia”. Textskylt: “Speakerbearbetning och speakerröst – Randi Gitz”. (Ájtte 2023)