Ett fynd

Dokumentation finns: Underlag för katalogisering

Filmen kom till i syfte att stödja Klosterföreningen i insamlingen till den utgrävning och restaurering som då pågick av klosterruinen i Enköping (ett gammalt Franciskanerkloster/Gråbrödrakloster). Utgrävningen pågick sannolikt under sent 1920-tal och tidigt 1930-tal, och filmen kom till under den perioden. Den fiktiva handlingen är följande: Hösten 1931 härjar storsmugglarna Basse och Lasse i städerna runt Mälardalen. I Enköping pågår utgrävning och restaurering av klosterruinen under ledning av amanuens Sundquist från Uppsala. Stadsfiskalen står med kikare och ser ut över staden på höjden vid Vårfrukyrkan. Amanuensen arbetar med sin utgrävning och gör precis innan arbetsdagens slut ett intressant fynd som han tänker undersöka närmare under morgondagen. Mot kvällen anländer ärkeskurkarna Basse och Lasse i roddbåt på Enköpingsån medförande ett byte från sin smugglingsverksamhet. Sundquist vaknar dagen därpå i sin säng och tar sig till arbetsplatsen vid ruinen. Samtidigt utspelar sig ett drama i hamnen precis intill där stadsfiskalen smyger på Basse och Lasse som just är i färd att dra upp smuggelgods som de hållit gömt i ån. Stadsfiskalen skjuter ett skott och snart är jakten igång. Smugglarna flyr genom staden gata upp och gata ner med stadsfiskalen, amanuensen samt alla arbetarna från klosterruinen tätt i hälarna. Någonstans lyckas Basse och Lasse komma undan sina förföljare och Basse smiter iväg för att gömma bytet. Han finner i den nu övergivna klosterruinen en lämplig grop för förvaring av smuggelgodset. Strax därefter återvänder Sundquist och hans arbetskamrater moloket till sin arbetsplats. Stämningen blir dock något bättre då amanuensen i sin fyndgrop finner – smuggelgodset! Man lägger sig i bakhåll för bovarna och under natten kan de lyckosamt infångas. Klosterföreningens medlemmar får under högtidliga former en pengabelöning för sin insats att hjälpa rättvisan. Basse och Lasses öde beseglas och de hamnar i skamstock på torget till allmän beskådan för stadens innevånare som samlas i klungor. Till viss tröst får de vatten och knäckebröd samt lektyr att från en tidningsutdelare som kommer förbi med sin kärra. Filmen kan karaktäriseras som en amatörfilm med ambitioner. Den är inspelad i Enköping med lokala stadsbor i bärande roller. Vi ser här borgmästaren Folke Björk i rollen som stadsfiskalen, beklädnadshandlaren Stenberg som Basse, konstnären Sven Ekstedt som Lasse och amanuens Sundquist som sig själv. (Det är sannolikt att detta är den Nils Sundquist som ledde utgrävningarna vid klostret i Enköping, skrev under signaturen Erik Värne i UNT samt sedermera blev landsantikvarie i Uppland.) Det förekommer också ett antal enköpingsbor i rollerna som sig själva, tillexempel på slutet då allmänheten beskådar bovarna som sitter i skamstocken. Vid den sistnämnda scenen kan man skönja ett lokalt välkänt tvillingpar, som var målare till yrket (eventuellt vid namn Hoffsten). En av ortens poliser går förbi i uniform (eventuellt vid namn Lindbom). De inneboende i Änkehuset syns (då de kommer ut på det låga trähusets trapp och ojar sig) liksom medlemmar i Klosterföreningen (då de mottar belöningen.) Bland dessa sistnämnda återfinns Nils Lundin, ägare till Enköpings-Posten. Staden Enköping kan beskådas i filmen såsom den såg ut vid tiden (sannolikt tidigt 1930-tal.) Man ser ett flertal olika gator (inte minst under bovjakten), torget med Stadshotellet, Vårfrukyrkan, hamnen dit skurkarna anländer samt naturligtvis klosterruinen, belägen invid hamnen i området som kallades Munksundet. (Handlingsbeskrivning enligt uppgiftslämnare, katalogisatör och texter i läslängd.)

25 min.