Mid films from the documentary class 2012

The stateless

Hosseini, Saman (regissör)

Simma, Aslat (medverkande)

Simma, Erica Huuva (medverkande)

Simma, Jovnna (medverkande)

Simma, Aigin (medverkande)

Simma, Kerstin (medverkande)

Busch, Annika (fotograf)

Hals, Christine (kompositör)

Olsson, Nils (ljudtekniker: ljuddesign)

Arehn, Max (redigering)

Stevens, Susanna (översättare)

Tal på svenska. Textad på engelska

Filmen handlar om samerna

Sápmi på film och TV: På ett kalfjäll står Saman Hosseini och blickar ut över landskapet. Hosseini berättar att han är kurd och att kurder är en av världens största folkgrupper utan egen stat. Hans familj flydde till Sverige. Enligt Hosseini påminner landskapet i Sápmi (nordsamiska) [Sameland] om Kurdistan. Landskapsscener. Hosseini berättar att han länge har undrat över vilka samerna är och om kurder och samer har något gemensamt. I övrigt undrar han hur samernas situation ser ut och om två statslösa folkgrupper, samer och kurder, har något att lära av varandra. Text: ”De Statslösa.” Karta över Sápmi. Hosseini liknar Sápmi vid Kurdistan, som också är delat i fyra delar. Hosseini kör bil i norra Sverige och han berättar att det finns cirka 100 000 samer. I bilen berättar han att han har etablerat kontakt med Aslat Simma, boazovázzi (nordsamiska) [renskötare, sg.] och boende i Adevuopmi (nordsamiska) [Idivuoma]. Hosseini anländer till Simma och träffar hans familj. Efter sina juridikstudier flyttade Simma hem igen för att arbeta med familjens eallu (nordsamiska) [renhjord], berättar Hosseini. Närbilder på familjen Simmas hem. Hosseini och Simma samtalar vid köksbordet, ett av familjens barn leker med sin lillebror i Simmas famn. Hosseini studerar niibi (nordsamiska) [kniv] och konstaterar att han vet väldigt lite om samer, trots att han har bott länge i Sverige och han tycker att det är beklagligt. Simma menar att Hosseini inte behöver skämmas över det, men är enig med Hosseini att man borde lära sig mer om samer i skolan. Enligt Hosseini är samer väldigt tysta och hörs lite. Simma svarar att samer är få och om man är fler har man mer kraft. Simmas fru Erika Huuva Simma arbetar med hushållsarbete under tiden samtalet pågår. Simma menar att många under årens lopp har valt att vara svenskar, för att det är lättare. På Hosseinis fråga om Simma är svensk eller same svarar Simma att han är mer same, men är svensk medborgare. Familjen Simma, Aslats mor Kerstin och Hosseini äter en måltid där vuoivvas (nordsamiska) [renlever] är huvudingrediens. Simma berättar om äldre tiders bevaringmetoder då coavjjit (nordsamiska) [renmagar] tvättades och fungerade som förvaring för bland annat varra (nordsamiska) [renblod]. Hosseini kör bil i regnväder och berättar att Simma har erbjudit honom att ta del av familjens Simmas liv, så att han kan lära sig mer om samer, Sápmi och den samiska kulturen. Landskap i midnattssol, luohti (nordsamiska) [jojk] i bakgrunden. Simmas son leker utomhus, han bär niibeboagán (nordsamiska) [knivbälte] och diehppegahpir (nordsamiska) [pojkmössa] från nordsamiskt område. Simma och Hosseini jobbar i áiti (nordsamiska) [bod]. Hosseini kommer ut med en stor hög av coarvvit (nordsamiska) [renhorn, pl.]. Inomhus berättar Simma att området är ett kulturområde och att det finns minnen kopplade till varje backe i området. Han berättar vidare att det finns historier om varje várri (nordsamiska) [fjäll, sg.] och att namnen på várit (nordsamiska) [fjäll, pl.] berättar om historier och människor, vilka levt och verkat i området. Simma och Hosseini sorterar coarvvit, Simmas son leker i närheten. Simma visar Hosseini var på coarvvit man tar olika delar till olika duodji (nordsamiska) [samiskt hantverk]. Simma förklarar att vissa coarvvit inte har tillräcklig bra kvalitet för att fungera till duodjeávnnas (nordsamiska) [material till duodji, sg.], dessa coarvvit säljs till Japan. Inne i verkstaden frågar Hosseini om Simmas son är med honom ofta och Simma svarar att sonen alltid är med. Hosseini konstaterar att barn lär sig i ung ålder på så sätt. Närbild på Simmas son. Simma sågar coarvi (nordsamiska) [horn,sg.]. Hosseini undrar över hur stor del av inkomsten som kommer från duodji och Simma svarar att det är cirka 20 %. Simma berättar att han arbetar i verkstaden mer under barmarksperioden än på vintern. Hosseini studerar när Simma sågar coarvvit. Simma konstaterar att fler coarvvit är av dålig kvalitet. Inomhus berättar Simma att han anser att det har varit en strategi från staten att dela upp samer. Vidare anser han att den största skillnaden mellan samer är den mellan renskötande och icke-renskötande samer. Simma berättar att de renskötande samerna har fått alla så kallade samiska rättigheter, medan de icke-renskötande samerna har blivit utan rättigheter. Medan Simma arbetar i verkstaden ställer Hosseini frågor. Simma berättar att han har studerat duodji vid Sámij åhpadusguovdásj (lulesamiska) [Samernas utbildningscentrum], där det finns olika linjer för duodji. När Hosseini får svaret att utbildingen är frivillig säger han att den borde vara obligatorisk. Simma sitter i inomhus, han berättar att före 1993 var det endast samer som fick jaga småvilt ovan odlingsgränsen och att det nu har ändrats så att vem som helst kan jaga. Simma anser att staten har berövat samernas rättigheter utan att kompensera samerna för detta. Han hävdar vidare att detta inte skulle kunna ske någon annanstans i världen. Närbild när Simma formar giella (nordsamiska) [kastögla] med niibi. Simma fortsätter berätta om den fria småviltsjakten, vilken släpptes fri samtidigt som svenska staten inrättade Sámediggi (nordsamiska) [Sametinget]. Simma förklarar det bisarra i detta och illusterar det genom att berätta att kung Carl XVI Gustav först invigde Sámediggi för att kort därefter fara på ripjakt. Vy över familjens Simmas gård och byggnader. Huuva Simma arbetar med silver i verkstaden och Hosseini studerar silbaci?at (nordsamiska) [silversmycken] skapade av Huuva Simma. Samtalet handlar om likheter och olikheter mellan samiska- och kurdiska dräkter. Huuva Simma berättar att hon anser att det är roligt att samiska dräkter är levande och förändras och Hosseini berättar att det idag är svårt att hitta någon som kan sy kurdiska dräkter fint. När Hosseini undrar om Huuva Simma har arbetat med silba (nordsamiska) [silver, sg.] säger Huuva Simma att hon 2001 studerade silba under två veckor vid Sámij åhpadusguovdásj. Huuva Simma berättar att det var under studietiden i Jåhkåmåhkke (lulesamiska) [Jokkmokk] hon och Simma blev ett par. Hon berättar vidare att Sámij åhpadusguovdásj skämtsamt brukar kallas samisk äktenskapsförmedling eftersom många av skolans studenter träffar sina framtida partners under studietiden. Hosseini ställer en rad frågor till Huuva Simma medan hon arbetar. På frågan om Huuva Simma tycker att det samiska språket är viktigt svara hon att det är en rikedom med språk. Hon berättar att hon har uppmanat sin far att tala finska med barnbarnen då de bor i gränsområdet nära Finland och att det underlättar med fler språk. Vidare berättar hon att det inte känns jobbigt eller besvärligt att leva ett samiskt liv, bland annat följer familjen med Simma på sommarens miessemearkun (nordsamiska) [kalvmärkning]. Vy över gárdi (nordsamiska) [gärde], utanför står flera olika fordon och bostäder, bland annat lávut (nordsamiska) [tältkåtor]. I bakgrunden hörs ruovgasat bohccut (nordsamiska) [grymtande renar]. Eallu i gárdi, arbetet med att märka miesit (nordsamiska) [renkalvar] och att dra ut sárvvat (nordsamiska) [rentjurar] till slakt pågår. Vidare berättar Simma att redan på 1800-talet siade myndigheter att boazodoallu (nordsamiska) [renskötseln] skulle försvinna. Men Simma konstaterar lugnt att så inte är fallet och han anser att den samiska kulturen är lika seg som soahki (nordsamiska) [björk]. Hosseini står utomhus i höstlandskap och summerar sina tankar efter att ha umgåtts med familjen Simma. Han uttrycker en förvåning över att samer enligt honom inte har kämpat mer för sin kultur, land och rättigheter. Närbild när Simma står utomhus och trär på giella på suohpan (nordsamiska) [lasso] och sedan gör en knut så att giella inte lossnar. Sedan lindar Simma upp suohpan och berättar för Hosseini hur han ska linda upp suohpan och njoarostit (nordsamiska) [kasta lasso]. Simma träffar coarvvit och Simmas son konstaterar att pappa har fått fast två coarvvit. Hosseini provar njoarostit coarvvit, sedan provar familjen Simmas son samma sak. Under ett samtal frågar Hosseini om Simma vill att hans barn ska fortsätta arbeta i boazodoallu? Simma svarar att han vill ge sina barn friheten att få välja. Samtidigt berättar Simma att han och hans fru ger barnen en samisk uppfostran genom familjens val av levnadssätt och genom det kommer barnen att kunna och att veta mer om sin kultur. Simma berättar att ingen har tvingat honom att börja med boazodoallu, utan snarare har påpekat för honom att boazodoallu inte är ett ekonomiskt lönsamt yrke. Simma tankar en fyrhjuling och Hosseini undrar om Simma är nöjd med sitt liv. Svaret är jakande, Simma förklarar att han aktivt har valt sitt yrke. Hosseini funderar också på om man har ett bra liv som same i Sverige och Simma svarar enkelt att samer nog har det ganska bra i Sverige. Simma konstaterar att samer har det bra om man jämför med andra urfolk runt omkring i världen. Men samtidigt menar Simma att även om Sápmi är ockuperad av ett rikt välfärdsland, så finns det saker som är påfrestande för boazodoallu. Han berättar att boazodoallu är beroende av att det finns bra guohtuneatnamat (nordsamiska) [betesmarker] och varje exploatering i form av exempelvis gruvdrift och vattenkraftsdämningar påverkar boazodoallu negativt. Hosseini funderar över om det uppstår problem när till exempelvis gruvor öppnas och Simma bekräftar att så är fallet. Frågan om äganderätten till landet är en fråga som Hosseini undrar över, och Simma berättar att svenska staten säger att de äger landet. Simma berättar att samerna inte har undertecknat något avtal eller överlåtande av marken de har brukat, men Sverige hävdar trots detta att de äger marken i Sápmi. Efter Simmas svar funderar Hosseini över varför samer inte gör mer för att själva ta kontroll över Sápmi, och Simma menar att en orsak kan vara att samer idag har det för bra. Hosseini konstaterar att kurder skulle ha reagerat och agerat annorlunda och kämpat till dess de har fått det som tillhör kurderna. Simma skämtar om att samer kanske måste lära sig av kurder. Simma och Hosseini kör iväg in i soahkevuovdi (nordsamiska) [björkskog] på fyrhjuling. Landskapsbilder under hösten. Simma och hans son går i lågfjällsterräng. Simma: “Sverige var ju väldigt drivande när ILO konventionen 169 togs fram. ILO 169 säger att urfolk ska ha rätt till sina traditionella marker.” Hosseini frågar då om det inte har skett, varpå Simma svarar att Sverige inte har ratificerat ILO 169. Hosseini anser att Sverige borde göra det. Simma konstaterar att det är ett slags dubbelmoral, Sverige är drivande i frågan att ge urfolk sina rättigheter i världen, men det gäller inte urfolket boende i Sverige. Hosseini, Simma och Simmas son avverkar muorat (nordsamiska) [träd, pl.], ljudet av gående motorsåg hörs i bakgrunden. Familjen Simma eldar med muorat (nordsamiska) [ved, pl.] under vintern och hämtar muorat för husbehov. Simma svarar Hosseini att marken är statens, men att samer får hämta muorat för husbehov avgiftsfritt. Simma och Hosseini reser fällda muorat, medan Simmas son sover utomhus. Simma berättar att boazodoallu ofta ställs mot andra näringar, och i jämförelse mellan vilka ekonomiska värden de olika näringarna genererar är boazodoallu alltid den förlorande parten och får flytta på sig. Simma säger sig ha en dröm att kunna påverka skeendet på samernas traditionella marker och han konstaterar att just nu har samerna inte den möjligheten. Efter avslutat arbete umgås Simma och Hosseini utomhus. Simmas son leker att han fäller muorat med en leksaksmotorsåg. Samtalet om rättigheter fortsätter inomhus och Simma uttrycker en önskan om att samer skulle ha mer inflytande i markrättighetsfrågor. Inne i familjen Simmas hus visar Simma och Hosseini sina respektive dräkter för varandra. Simma klär på sig Hosseini kurdiska dräkt och Hosseini klär på sig Simmas nordsamiska dräkt. Hosseini berättar att skorna saknas och frågar samtidigt om samerna har någon speciell dans, varpå Simma svarar skämtsamt att samer inte dansar. Närbilder på olika dräktdetaljer, Simmas son deltar i samtalet och kommenterar vissa saker. Simmas och Hosseinis samtal fortsätter och Hosseini menar att samerna har haft det väldigt lätt, de har inte blivit dödade. Simma svarar att det visserligen är sant, men han anser att samerna har blivit dödade på ett annat sätt, den samiska kulturen och levnadssättet har dödats genom assimilation. Enlig Simma har det resulterat i att samer måste vara svenskar också. Scener och närbilder utomhus när Simma är klädd i kurdisk dräkt och Hosseini är klädd i nordsamisk dräkt, suggestiv musik ackompanjerar scenerna. Hosseini, Aslat och hans son står uppställda utanför familjen Simmas hus. Landskapsvyer och scener filmat från tåg. Text: “En film av Saman Hosseini.” (Ájtte 2023)

svenska

28 min.

Mcs

948.50049457

Måkestad, Sylvelin (regissör) (fotograf)

Carlstedt, Martina (regissör) (fotograf)

Örnemark, Sebastian (kompositör)

Lewalski, Agnieszka (ljudtekniker: ljudtekniker)

Litén, Alexandra (redigering)

Stevens, Susanna (översättare)

Tal på engelska. Textad på engelska, svenska

Filmen handlar om långtradarchaufförer

engelska

28 min.

Pradd

388.3240922

Blume, Sven (regissör)

Helleday, Peter (medverkande)

Helleday, Liz (medverkande)

Helleday, Ally (medverkande)

Helleday, Nisse (medverkande)

Busch, Annika (fotograf)

Weiwei, Jin (kompositör)

Johnson, Johan (ljudtekniker: ljuddesign)

Storby, Hanna (klippning)

Stevens, Susanna (översättare)

Tal på svenska. Textad på engelska

Filmen handlar om fångar på permission

svenska

22 min.

Oeq-c

365.609485

Clown medicine

Clownmedicin

Lindgren, Ida (regissör) (fotograf)

Carlman, William (medverkande)

Mogvall, Malva (medverkande)

Buamar, Hajar (medverkande)

Berglin Lindström, Benjamin (medverkande)

Möller, Anne-Marie (medverkande: clown)

Riepe, Eva (medverkande: clown)

Lindgren, Niklas (medverkande: clown)

Andersson, Johnny (medverkande: clown)

Efverman, Anna-Lena (medverkande: clown)

Högström, Camilla (medverkande: clown)

Engman-Bredvik, Isabelle (kompositör)

Buddee-Roos, Calle (ljudtekniker: ljuddesign)

Antell, Jari (klippning)

Tal på svenska. Textad på engelska

Filmen handlar om clowner som uppträder för sjuka barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och Huddingen

svenska

21 min.

Vh

362.19892

Pinocchio without a nose

Lopez, Irene (regissör)

Casper Möller, Cim (medverkande)

Billemark, Hannah (medverkande)

Peterson, Karin (medverkande)

Lilja, Birgitta (medverkande)

Talebi, Siavash (medverkande)

Mkrttchian, Gabriel (fotograf)

Weiwei, Jin (kompositör)

Lewalski, Agnieszka (ljudtekniker: ljuddesign)

Gonzales, Erika Scarlet (redigering)

Stevens, Susannna (översättare)

Tal på svenska. Textad på engelska

Filmen handlar om tonåringen Cim som vill vara som alla andra grabbar, men kan inte vara det fullt ut

cop. 2011

svenska

29 min.

Oabkba

305.2351

Us and the Finnish romanis

Ekner, Ragnhild (regissör) (fotograf) (redigering)

Lindgren, Seppo (medverkande)

Lindgren, Leif (medverkande)

Friman, Mertsi (medverkande)

Berg, Olavi (medverkande) (kompositör)

Berg, Robert (medverkande)

Blomerus, Elisabeth (medverkande)

Lindgren, Fanny (medverkande)

Friman, Anette (medverkande)

Friman, Carmen (medverkande)

Berg, Ritta (medverkande)

Åberg, Samuel (ljudtekniker)

Stevens, Susanna (översättare)

Tal på svenska och finska. Textad på engelska

Filmen handlar om finska romer i Sverige

svenska, finska

28 min.

Mat

305.8914970485

Beyond hope, I still won't give up

Padilla, Anna (regissör) (fotograf)

Ghardagian, Aida (medverkande)

Hals, Christine (kompositör)

Andersson, Andreas (ljudtekniker)

Perhult, Johanna (redigering)

Ahmediyan, Shahab (översättare)

Tal på svenska och farsi. Textad på engelska

Filmen handlar om en massautvisning av irakier från Åstorp i södra Sverige

svenska, persiska

29 min.

Ohdf-c

323.63109485