SR, P2 2007-02-21

Musik i natten med Suzanne Wennberg.

Huomenta Ruotsi.

Musikmorgon med Eva Sjöstrand. 07.30-07.32 Ekonyheter 08.30-08.32 Ekonyheter

med Martin Ekeholm. 0470-374 82 eller spela@sr.se

med Boel Adler. 1. Charles V. Stanford: The swallow och The blue bird (Mary E. Coleridge). Radiokören. Dirigent: Gustaf Sjökvist. 2. Jean Sibelius: Violinkonsert d-moll (1903). Solist: Raphael Oleg. Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent: Evgenij Svetlanov. Konsert 2000, Colston Hall, Bristol, England. 3. Charles-Marie Widor: Orgelsymfoni nr 6 g-moll. Michael Waldenby spelar på orgeln i Jacobs kyrka, Stockholm. Nosag Records NOSAG CD 2098. 4. Joseph Haydn: Pianotrio Ess-dur Hob XV:30. Pavlo Beznosiuk, violin, Richard Tunnicliffe, cello och Leo van Doeselaar, hammarklaver. Från BBC Radio International. 5. Allan Pettersson: Symfoni nr 7. Kungliga Filharmonikerna, Stockholm. Dirigent: Marc Soustrot. Konsert 2003, Stockholms konserthus.

med Lars-Göran Ulander.

16.00-17.00 Studio Sisu - Aktualitetsmagasin. 16.50-17.00 Roketti.

med Andreas Lindahl, Göteborg. Sänds även i P1 kl. 21.35 och kl. 01.03.

Att uppleva Brahms på "rätt" sätt Johannes BrahmsDu som tror att du kan tycka vad du vill om det som brukar kallas klassisk musik ska höra vad musikvetaren Tobias Pontara har funnit. Pontara har studerat en bunt CD- texter om Brahms symfonier och doktorerar nu på det vid Stockholms universitet. (SR Mim 21/2) Många personliga upplevelser skulle nog kunna betraktas som litet vid sidan av vissa värderingar, säger Tobias Pontara och förklarar varför: Därför att de inte är grundade i rätt information om musiken, åtminstone inte om man läser de här cd-texterna. De CD-texter som Tobias Pontara har studerat förutsätter en hel del om oss som lyssnare. Det är ju värderingar som bygger på att du är en ideal lyssnare, som kan betrakta musiken utifrån ett både objektivt och neutralt perspektiv med en relevant form av kunskap. Djupdykning i viss idévärld Pontara har studerat texter om 1800-talstonsättaren Johannes Brahms fyra symfonier i ett 40- tal konvolut, från de stora internationella skivbolagen. Hans avhandling är ett djupdykning i en idévärld med rötterna i tidigt 1800-tal, och här återger han ett exempel på vad som skrivs om Brahms tredje symfoni: "För att lyssnaren ska kunna ta till sig och förstå de storskaliga processerna i den tredje symfonin så är varje sats mindre briljant och mer sparsmakad än motsvarigheten i de andra symfonierna." Vad säger det oss som lyssnare? Det ger ju en tydlig indikation på vad vi ska lyssna efter, och hur du ska förhålla dig till musiken, svarar Tobias Pontara. Och för att kunna göra det måste vi först förstå det mer eller mindre tekniska och musikanalytiska sätt att uttrycka sig som CD-texterna står för. Det kan till exempel handla om att Brahms tredje symfoni har en "utpräglad grad av strukturell koherens" och för att lyssnaren ska förstå den fortsätter texten att handla bland annat om "tematiska relationer", men vad händer då om vi sitter där utan vare sig musikvetenskapliga studier eller ens kommunal musikskola i kunskapsbagaget och bara råkar ha fastnat för Brahms? Det enkla svaret är kanske att 'du får lyssna som du vill', men det är ju bland annat det min avhandling handlar om att det här inte är så enkelt, svarar Tobias Pontara. Du får naturligtvis tycka som du vill men samtidigt är det här en form av institutionellt auktoriserade texter, med en institutionellt legitimerad kunskapsproduktion omkring sig så att det här är ändå officiellt sätt att lyssna till musiken. Andra sätt som kanske är mer personliga eller privata definieras på ett mer eller mindre subtilt sätt bort, som irrelevanta och kanske till och med som icke-musikaliska. Varför gör man på det här sättet då? Det jag har kommit fram till är ju inte att det finns människor som sitter där och vill styra andra, svarar Pontara. Det här är snarare en strukturell fråga som har att göra med att det är en typ av texter som har en typ av kunskap som delvis är förankrade i institutionella strukturer, till exempel musikvetenskaplig forskning och musikkritik, men som också har en förankring i ekonomisk och kulturell status i form av framför allt skivbolag då som står som en huvudavsändare av en estetisk produkt. "En standardiserad genre" Tobias Pontara kallar de CD-texter han har studerat för en standardiserad genre, där det finns vissa villkor för vem som får skriva och på vilket sätt de ska skriva. Enligt honom återskapar sådana här texter olika typer av maktförhållanden, mellan dom som har kunskapen och rätt att uttrycka och utöva den offentligt och de som inte har det. Så koka ner det här delvis till en fråga om vems musik det här är. Vem kan identifiera sig med den här musiken och bygga upp sin personliga, professionella och musikaliska identitet omkring den? Den här typen av text arbetar alltså på fler plan än man kanske tror: Det är väl en skuggsida att man fokuserar på vad texten beskriver och säger och inte hur den fungerar som en kulturell aktör.

Goethe-medalj till Barenboim Dirigenten och pianisten Daniel Barenboim har fått ytterligare en utmärkelse för sitt musikaliska fredsprojekt i Mellanöstern. Ungdomsorkestern med både palestinska och israeliska musiker som Barenboim grundade 1999, tillsammans med den nu avlidne palestinske litteraturvetaren Edward Said. Tanken var att orkestern skulle bli ett led i strävan att öka förståelsen mellan judar och palestinier i området. Orkester-projektet ger nu att Daniel Barenboim får 2007 års Goethe-medalj av Goethe-Institutet i Weimar.

Desperat kärlek bakom skivbluff En kopierad BIS-skiva Den brittiska pianisten Joyce Hatto drog sig tillbaka från konsertscenen på 70-talet när hon insjuknade i cancer. I hemlighet fortsatte hon spela in imponerande utgåvor av allt från Bach till Messian. Skivor som i själva verket visar sig vara en bluff, iscensatt av hennes man. En av hennes hyllade inspelningar har visat sig tillhöra svenska skivbolaget BIS. Jag tror att han i desperat kärlek försökt bygga upp ett tempel till sin sjuka hustru på det här sättet, säger Robert von Bahr på skivbolaget BIS, som varit i kontakt med bluffmakaren till Mitt i Musiken Robert von Bahr Joyce Hatto var helt okänd när hon för något år sen började få stora lovord av internationella recensenter för några inspelningar, släppta på ett litet brittiskt skivbolag. Sommaren 2006 avled Joyce Hatto, just som hon hade börjat bli en kändis i delar av musikvärlden. Bluffen uppdagades av recensenter på tidskriften Gramophone som tyckte att det var märkligt att en sjuk pianist kunde producera så mycket under så lång tid. Avslöjandet kom när en av dem spelade upp Hattos inspelning av Liszt's 12 Trancendenta etyder i sin dator och ljudprogrammet identifierade det som en BIS-skiva med pianisten László Simon. En noggrann analys av ljudkurvorna visar att det är samma inspelning. Men skivbolaget BIS tänker inte vidta några åtgärder mot Hatto. Jag tycker mest synd om den här personen, säger Robert von Bahr. Och då tänker jag inte på Joyce Hatto, utan på hennes man. Vi tänker inte vidta några åtgärder, det är en liten aktör utan någon distribution som suttit hemma i sin studio och bränt egna skivor. Det här ska nog avgöras på en psykologisk arena snarare än en ekonomisk, säger von Bahr till Mitt i Musiken.

med Lex.

1. Jean-Philippe Rameau: Svit a-moll ur Tredje cembaloboken. 2. Ludwig van Beethoven: Pianosonat nr 8 c-moll, "Pathétique". 3. Johann Sebastian Bach: Fransk svit nr 4 Ess-dur. 4. Ludwig van Beethoven: Pianosonat nr 3 C-dur. Konsert 21/11 2006, Wigmore Hall, London. Från BBC. Presentatör: Niklas Lindblad.

Midsommarvaka. Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent: Roberto Abbado. Konsert 2001, Berwaldhallen.

Sänds även i morgon kl. 12.30.

Många säger att vi lever i en värld som saknar andlighet. En tillvaro där vi styrs av vetenskapligt "objektivt" tänkande, teknologiska framsteg och en ytlig fokusering på modetrender. Den elektroniska musiken drivs väl också framåt av exakt dessa saker? Tekniska innovationer som synthar, mjukvara och kommunikationsvägar har banat väg för den elektronikarevolution som vi bara sett början på. I laboratorierna skapas det nya soundet. I press och på klubbar diskuteras den senaste moderiktning inom musiken som ständigt söker nya vägar. Finns det någon plats för andlighet och eftertanke? Handlar allt om ytlig teknik? Eller finns det något mer? Något djupare? Rent av andligt? Strömredaktionen lägger pannorna i djupa veck och letar efter elektronikans djupare innebörd med sakrala miner. Andreas Tilliander, Mats Almegård och Håkan Lidbo har aldrig varit frommare.

Häng med upp på ett 8201 meter högt berg tillsammans med en norrman som saknar syre i tuberna. Upplev en bilkrasch i Tyskland som ger hallucinationer och visioner. Lyssna till en gråtande rysk DJ och en svensk artist som ser det mystiska i musiken och meditationen. Bland rösterna i programmet märks bland andra elektronikaduon Matmos,

Andrea ReuterFilmkrönikans Andrea Reuter tittar förbi och ger Strömlyssnarna ett filmtips också.

Dessutom en vemodig sorgelåt av Libra som bara gör musik när hon är deppig.

Möt också Sveriges okrönta synthkungar som gissar ljud och en skitig duo som remixat Strömtemat!

Programledaren Andreas Tilliander saknar tron. Mats Almegård träffar skeptiker och övertygade. Håkan Lidbo drar till Thailand i jakten på andlighet. Onsdagen den 21 februari klockan 21.30-22.30 blir din radio Strömförande, torsdagen den 22 februari händer det igen. Då sänds reprisen. Efter det kan du lyssna på veckans program på Ströms hemsida. Låt Ström elektrifiera dina öron.

Bred musik med Anna Vilén.