SR, P1 2007-03-12

En dokumentär av Martin Johnson om att förlora sin mamma och att återerövra förträngda minnen. Från24/2.

Efter det sista mötet med pappa på dödsbädden skrev Stina Gardell om sin far. Från 24/2.

Regi: Hasse Alatalo. Med : Anna Azcárate, Petra Brylander, Göran Forsmark, Frida Snell. Musiker ErikNorberg och Lars Paulin. Från 3/3 och 5/3.

Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag anklagar centerpartiet för att driva en nyliberal politik som skadar alliansregeringen. Är kritiken rättvis? Samtal med Erik Ullenhag och Anders Flanking, partisekreterare centerpartiet.

Strid och oro i avtalsrörelsen. I helgen avvisade LO-förbunden IF metall, Sif och Sveriges ingenjörer medlarnas bud i avtalsförhandlingen med arbetsgivarna i Teknikföretagen. Medlarna föreslog ett lönepåslag på 9,2 % på tre år. Facket har krävt 3,9 % på ett år. Hör Jan-Olov Carlsson, IF Metall-klubben på Volvo Lastvagnar i Umeå och Per Arne Blomberg, vd och ägare för GABs rostfria AB i Södertälje. Hör också vd:n för Skogsindustrierna, Marie S Arwidsson debattera med Kjell Dahlström ordförande för Skogs och träfacket.

Tortyrens Jordanien. Igår demonstrerade flera hundra personer i bland annat Göteborg och Stockholm mot att den 39-årige palestiniern Hassan Asad riskerar att utvisas till Jordanien. SÄPO har gjort bedömningen att Hassan Asad är en säkerhetsrisk och just därför hävdar Amnesty International att han kan komma att utsättas för tortyr i Jordanien. Vi hör Hassan själv berätta om oron för att skickas till tortyrens Jordanien och om hans önskan att bli prövad i svensk domstol.

Köttet och miljön. Om vi väljer svenskt nötkött, vinner miljön på om köttdjuren får gå ute i hagarna och beta? Eller är det mest miljövänligt om djuren får stå inne och snabbt äta sig stora på kraftfoder? Vi hör Karl Ivar Kumm på Sveriges lantbruksuniversitet som skrivit en rapport där svaren finns. Reportage av Sven Börjesson.

E-skrot på export. Det handlar om det enorma elektronikskrotberget som flera stora elektronikföretag nu försöker ta sig an under FN:s flagg. En av svårigheterna med att få kontroll över avfallet är att en hel del exporteras illegalt. Vi hör Margareta Appelberg som är avdelningsdirektör på Naturvårdsverket.

Turkiska män på jämtställdhetskurs. Reportage av turkietkorrespondenten Caroline Salzinger.

Dolly-feber. Countrysångerskan, låtskriverskan och skådespelerskan Dolly Parton är på Sverigeturné. Frilansande musikjournalisten Paulina Bylén berättar bland annat varför 60-åriga Parton lockar en allt yngre publik.

Chiraq ställer inte upp. Korrespondentkrönika av Alice Petrén.

Programledare: Pia Fridén, Producent: Klas Wolf-Watz

Från fredagen.

med Lars Segerstedt, präst i Mariakyrkan i Umeå.

med Stefan Torsell, författare.

Med ekonomi och väder.

Ring P1 och tala klarspråk i aktuella frågor, tel: 099-510 10. Idag svarar Täppas Fogelberg från Sundsvall.

Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten.

Uppsala Landsarkiv förvarar sjukhusjournaler tre trappor upp i magasinet. Den allra äldsta journalanteckningen är från 1700- talet. Runt 1860 är journalbruket mer utbrett och Landsarkivet har bevarat dem alla fram till 1950-1955 då personnumren börjar användas. Anna- Karin Westerlund är 1:e arkivarie på Landsarkivet i Uppsala. Hon berättar att det ofta finns mer utförlig information om patienter i mentalsjukhusens journaler än inom kroppsjukvården. Patienterna stannade ofta länge och därför kan vissa patienter ha flera arkivkartonger fyllda med material i arkivet. På måfå drar Anna- Karin Westerlund ut en arkvikartong. Den har troligtvis inte öppnats av någon anhörig berättar hon. I kartongen finns allt från patientens ena skosula till en medicinburk och avgångsbetyg från militärhögskolan. Det visar sig att dokumenten tillhört en officer som blev patient någon gång i mitten av 1800- talet. Bland handlingarna finns mängder av brev som mannen skrev till ett antal prominenta personer. Breven skickades aldrig. Där finns också inbjudan till middag på Grand Hotel och ett begravningstal som hölls 1796. Med tanke på årtalen räknar Ann- Karin ut att talet troligtvis hölls på patientens farfars begravning. Eftersom det var lite tabu att prata om psykiskt sjuka i släkter förr är det många som idag inte känner till om deras anfäder eller anmödrar varit patienter på mentalsjukhus. Genom åren har man kallat sjukhusen som tog hand om de psykiskt sjuka vid olika namn. Länge hette det Hospital vilket ersattes av Sinnessjukhus 1929. Från och med 1958 kallades inrättningarna för Mentalsjukhus. Anna- Karin Westerlund berättar att det inte alltid är så lätt att hitta sina anhöriga i arkiven. Ibland ska man kunna personnumret andra gånger måste man veta efternamn, inskrivningsdatum och vilken klinik de låg på. Landsarkivet i Uppsala har bland annat journaler från Ulleråkers sjukhus, Akademiska sjukhuset i Uppsala, delar av Nyköpings hospital och Samariterhemmets sjukhus. I Västra Marks sjukhusjournaler finns bara kvinnor eftersom det var ett sjukhus enbart för asociala och imbecilla kvinnor. Sjukhuset öppnade i Örebro 1931 tog emot kvinnor från hela landet. I en av arkivkartongerna som Anna- Karin tittar i lindas ett ohyggligt levnadsöde fram. Det är en ung kvinna som 20 år gammal blev gravid. Hon blev avskedad från konditoriet hon arbetade på. Efter ett antal förvecklingar hamnar hon på Västra Marks sjukhus och steriliseras. Först därefter får hon lämna sjukhuset 24 år gammal, utan barn och utan möjlighet att kunna bli gravid i framtiden. Anna- Karin Westerlund berättar att många kvinnor ringt till arkivet för att be de ta fram bevis för att de blivit steriliserade. På så sätt kunde de få ersättning. När det gäller sekretess är det 70 års sekretess som gäller enligt Sekretesslagen. Sjuttio år efter sista anteckningen i journalen.

Förvaring för omvärldens skull. Att psykiskt sjuka människor får vård är egentligen ett ganska nytt påfund. Genom större delen av historien har de låsts in, kedjats fast och hållit borta från resten av samhället. Att ta hand om de psykiskt sjuka har handlat om att skydda de friska människorna från de sjuka. Lillhagen var det stora mentalsjukhuset i Göteborg, och där finns ett museum. Det håller just på att flyttas ihop med Medicinhistoriska museet i Göteborg. Christer Andersson förestår museet. Han har framför sig en längd från 1600-talet. Där kan man se vad man satt för rubriker på dem som tagits in på hospitalet. -Man benämner de intagna som blinda, åldriga, skröpliga, enhändingar, stollar, döva, vanvettiga och eländiga. Så var språkbruket under långa, långa tider, säger Christer Andersson. Det handlar alltså både om människor med psykiska sjukdomar och sådana som på grund av olika handikapp inte kan klara sig själva. -Vid den här tiden var det inte tal om vård, fortsätter han - det var förvar av människor. De som var allra sjukast de kedjades fast i väggar och sängar, och man hade de allra oroligaste i burar. Eftersom det inte var tal om vård utan just förvaring av sinnessjuka människor, så fördes det inga sjukjournaler. Men det finns så kallade fribrödsbrev, kvitton helt enkelt på att man betalt för sin vistelse. -Man köpte sig en plats på hospitalet. Det var olika summor i olika tider, på 1640-talet var det fem riksdaler, berättar Andersson. Men den som inte hade några pengar kunde lägga något annat som betalning, en häst kanske eller en ko, eller vad man nu hade. Christer Andersson har forskat lite extra runt en person som satt på hospitalet på 1700-talet. -Han hette Erland Svensson och kom in till hospitalet 1737. Den gången betalade han 20 riksdaler. Men Christer har gått vidare till smedens räkenskaper och funnit spår av samme Erland där. Där finns anteckningar om kedjor som är gjorda för Erland räkning, kedjor som han skulle sättas fast med. Och där finns till och med noterat vad det kostade att tillverka en bur som han fick sitta i. Tre år senare, 1740 dog Erland. -Jag har också hittat en notis om Erland i hans hemsocken. Där hade han gått runt och slagit djur, och han hade hotat de som bodde i gårdarna med att han skulle sätta eld på gårdarna. Han har också åstadkommit "förargelse i kyrkan", vad nu det kan innebära. -Till slut ansåg nog socknen att det var bäst att spärra in honom. Livet på anstalten innebar att sitta fastkedjad eller att sitta i en bur. Det fanns de som av ekonomiska eller andra skäl inte skickade sina anhöriga till hospitalen. Och frågan är väl vilket liv som var värst. De anhöriga var skyldiga att se till att den mentalsjuke inte gjorde någon skada. -Det fanns lagar som styrde att om en person som var sjuk kom lös och åstadkom skada så var de anhöriga bötesskyldiga, säger Christer Andersson. Så det var inte alldeles ovanligt att man byggde så kallade "dårkistor" att förvara dem i. En dårkista är precis så hemsk som det låter. En kista som rymmer en person som ligger ner, men istället för lock satte man ribbor. Vi måste ta oss fram till 1800-talet innan man kan se skymten av vård på hospitalen och sinnessjukhusen. Fast med våra ögon sett handlar det om tortyrliknande metoder. I början av 1800-talet utsatte man de som kom in till sjukhusen för en 3 månaders så kallad provkur. Blev man frisk av den skickades man hem, om inte blev man kvar. Fast vem kunde egentligen bli frisk av den kuren kan man undra. -Först satte man patienterna i en ensamcell och sedan satte man dem på en hård svältkur. Därefter hällde man massor av kallt vatten över dem, och gav dem kräkkurer och laxermedel, och ovanpå det gav man dem olika hudretande medel som hank och spansk fluga. Hank innebar att man skar upp ett snitt i nacken och sedan retade såret med rep eller flätat människohår som man hade smetat en irriterande salva på. Varje dag drog man hanken i såret så att det skulle hållas öppet. Spansk fluga var helt enkelt en krossad insekt som man smetade ut på huden för att åstadkomma infektioner. Det fanns en tanke bakom tortyren. Man var övertygad om att den så kallade dårskapen berodde på ett överflöd av slem i hjärnan och det skulle alltså komma ut med varet, avföringen och innehållet i magsäcken. På Lillhagens museum, som förresten just ska flyttas ihop med medicinhistoriska museet i Göteborg, finns också många exempel på hur vatten har funnits med i behandlingen. Först var det kallt vatten. "Störtbad" innebar helt enkelt att man hävde hink efter hink, mellan 50-100 hinkar, iskallt vatten över patienten, tills han eller hon blev lugn. Men en bit in på 1900-talet blev baden kroppsvarma? och långa. -De som inte ville ligga kvar i badet satte man fast med ett spänntäcke, förklarar Christer Andersson. Det var segeldukstyg som satt fastspänt under badkaret och som bara tillät att huvudet stack upp. I dessa bad fick patienten ligga från några timmar till några dygd. Det värsta exemplet Andersson hört talas om är från Örebro under kriget. -Där låg en kvinna i bad i tre veckors tid, berättar han. Hon fick komma upp på natten och sova, men varje morgon lades hon i badet igen. Någon egentlig mentalvård kan man inte prata om förrän en bit in på 1900-talet. Sedan en tid hade man då använt lugnande mediciner i form av opium och valeriana, men snart skulle nya metoder göra entré. - Det kom ju mycket nya behandlingsmetoder under 30- och 40-talet, bland annat insulinkoma som många schizofrena behandlades med. De kunde bli bättre under en tid, och sedan fick man upprepa behandlingen. Kardiazol kom in i behandlingarna, liksom elchockerna, och till slut började man också att lobotomera patienter, vilket innebar att man skar av nerver vid pannloben. Lobotomi blev mycket populärt under 40- och 50-talen. Behandlingsmetoden försvann aldrig helt, men när psykofarmakan kom blev den mer ovanlig. Inte minst eftersom man förstod att många patienter blev helt avskurna från yttervärlden av ingreppet, och att många avled av skadorna efter ingreppet.

Min själ var mitt smycke. För några år sedan fick Birgitta Tingdal i Kungsbacka reda på att hennes morfars syster, Faster Ebba som hon kallades i familjen, lämnat en dagbok efter sig. Det var en dagbok hon skrivit under en stor del av de 19 år hon var intagen på ett mentalsjukhus. Birgitta kom ihåg sin faster Ebba, hon brukade skriva brev till henne som liten. Men dagboken öppnade helt nya dörrar: -Jag insåg att vi i familjen hade en berättelse inifrån ett mentalsjukhus om hur vardagen är, säger Birgitta Tingdal, och fortsätter. -Jag har läst historier om människor som har kommit ut från mentalsjukhus, och jag har läst berättelser av personer som har arbetat på mentalsjukhus. Men att få en beskrivning inifrån på detta sättet, och dag för dag kunna följa livet på en 50-talsinstitution det var väldigt intressant. -Dessutom, tillägger hon, kanske jag skulle få veta mer om den här kvinnan som jag skrev brev till när jag var liten. Ebba Olsson var finlandssvenska, hennes pappa var född i Sverige och en stor del av släkten fanns kvar här. Hon skaffade aldrig någon egen familj, så länge föräldrarna levde bodde hon med dem. Pappan var stadsträdgårdsmästare i Helsingfors och Ebba var medhjälpare i familjens violodling. Varför hon hamnade på mentalsjukhus vet inte Birgitta Tingdal riktigt, hon gissar att det handlade om en kris mitt i livet. Ebba hörde röster och fick en diagnos som schizofren. Men Birgitta tror egentligen inte att Ebba var särskilt sjuk. -Nej, och det är ju lite kusligt. Det är ju ganska vanligt att människor får livskriser och idag kan den som känner att de går in i väggen få psykofarmaka eller psykologsamtal eller liknande. -Det skulle hon nog också fått om hon hade levat idag. Men hon fick istället diagnosen "paranoia och schizofreni" så fick hon ingen hjälp att komma tillbaks till livet. Birgitta Tingdal har pratat med chefsläkaren på sjukhuset som medgav att Ebba, om det hade varit idag, aldrig skulle ha hamnat på sjukhus. Kanske kunde hon bott ensam med stöd eller kanske kunde hon fått plats i ett gruppboende. Alldeles säkert hade hon fått psykofarmaka. Claes Andersson, den finlandssvenske poeten och psykiatern har arbetat på det sjukhus där Ebba var intagen. Han har läst Ebbas dagbok. -Han sa samma sak "Nå, int var hon väl så särskilt sjuk", minns Birgitta. Mellan åren 1952 till 1957 förde Ebba Olsson dagbok. Hon skriver om sina kontakter med släkten, med också om vardagslivet på avdelningen. Ebba gifte sig aldrig och man kan känna när man läser hennes dagbok att hon är ganska rädd för män och vill hålla dem på avstånd. -Familjehistorien säger att det fanns en fästman i bakgrunden när Ebba var i 25-årsåldern, men ingen vet när han försvann eller vad det var som hände, berättar Birgitta Tingdal. Men efter det verkar det som att hon tycker att karlar ska hållas kort, instämmer hon. Ett drag som är lite speciellt är att Ebba under hela tiden på institution skriver brev och hyllningsdikter till kungligheter och andra prominenta personer. -Ja det är märkligt, men hon var mycket intresserad av kungar, presidenter och högdjur överhuvudtaget, skrattar Birgitta. Hon vet inte säkert varför det var så, men uppenbarligen kände sig Ebba befryndad med dem på olika sätt. -Hon har ju en hög bild av sin egen värdighet. Hennes pappa var ju en viktig person i Helsingfors, så hon var väl medveten om att hon inte var "vem som helst". Men högfärdig blev hon aldrig, tycker Birgitta. Den av Ebbas egenskaper som har förvånat Birgitta allra mest är hennes förmåga att göra en dygd av nödvändigheten, att "gilla läget" som vi hade sagt idag. -Hennes förmåga att göra något bra i ett trängt läge inger respekt, säger Birgitta Tingdal. -Det är ju en av de bästa egenskaper man kan ha i hela världen. Birgitta trodde när hon började läsa att bilden av Ebba skulle vara dyster. -Men så är det inte alls, hon följer med i världsutvecklingen, läser Hufvudstadsbladet varje dag, och läser mycket böcker och är aktiv i arbetsterapin. Under hennes 19 år på sjukhuset lyckades hon, med de begränsningar tillvaron gav, så fick hon ett mycket rikt liv, tror Birgitta. Ofta har det varit tabubelagt i familjer där någon varit psykiskt sjuk att tala om det, men så var det inte riktigt i Birgittas familj. -Det var ingen hemlighet att Ebba satt på ett hem och att hon hörde röster, minns Birgitta. Hon var alltid med som ett begrepp i familjen och vi skickade paket till henne till jul. Men man pratade aldrig på riktigt om henne. -Hon fanns med och ändå inte. Birgitta Tingdals bok om Ebba Olssons dagbok innehåller förutom dagboken en levnadsbeskrivning av henne. Birgitta har intervjuat släkt, hon har läst brevväxlingar mellan olika personer i familjen, hon har intervjuat vårdare som minns Ebba, och hon har tagit reda på fakta om sjukhusvården vid den här tiden. Mycket uppgifter fanns på finska riksarkivet och på Brageinstitutet i Helsingfors som har mycket material som rör just finlandssvenskar. Men sjukjournalerna, de var borta. -Alla journaler var brända, utom för dem som var födda den 18:e i varje månad . De sparades för att ha till statistik och annat, berättar Brigitta och tillägger. -Det är ett märkligt förfarande, det tyckte förresten chefsläkaren också. Det var inte han som hade beordrat det. När man som Birgitta publicerar en släktings dagbok, visserligen lite rensad från vissa upp gifter, ställs man givetvis inför ett etiskt dilemma; skulle Ebba någonsin kunnat tänka sig att någon skulle läsa hennes dagbok? Birgitta har grubblat mycket över det. -Det finns nog ingenting i den som inte hade kunnat stå för själv. Och jag tror inte att hon skulle vara missnöjd med att bli publicerad, slutar Birgitta Tingdal. Boken heter "Själen blev mitt smycke".

Sänds även kl. 00.03 och på lördag kl. 11.35.

med Helena von Hofsten, författare. På andra sidan "väggen" fann hon sin lantliga fristad. Martin Dyfverman träffar henne där i Sörmland. Att andas - inte tävla. I sin första roman beskrev Helena von Hofsten sina egna erfarenheter av att "gå in i väggen". Numera lever hon ett helt annat liv, på en gård, vackert belägen utanför Södertälje. Snödrivorna ligger mot glasväggen till hennes växthus, där de rostfria kannorna står och väntar på att få användas igen. Det är rofyllt, precis som Helena von Hofsten vill ha livet nu. Som skrivande person, med två barn och en kortpendlande make. Nu ser hon tillbaka på "kampen i snabbhetens topp". Allt som då gick ut på att vara rätt, vara blankast och snabbast. Nu kan hon andas igen - nu kan hon leva, tycker hon. Martin Dyfverman hälsar på hos en som inte längre behöver den snabba bilen. SR Örebro. Sänds även kl. 00.35 och på lördag kl. 18.15.

En serie om människan bakom normen. Från söndagen.

av Margaret Atwood. Del 25. Uppläsare: Guje Palm. Sänds även kl. 19.35.

Sänds även kl. 22.55. Dikt: Och glöm inte det flitiga biet - som lär oss mera än historien Författare: Einar Ökland (övers Staffan Söderblom) Diktsamling: Folkminne Förlag: Rabén & Sjögren 1988 Uppläsare: Anita Ekström Musik: Antonio Vivaldi: Violinkonsert i G-dur, första satsen. City of London Sinfonia under Nicholas Kraemer, Andrew Watkinson, violin.

Anslut hjärnan till datorn - snart blir det verklighet. I Lund tillverkas nanoelektroderna som ska kopplas ihop med nervceller. Med en enkel liten elektrod i hjärnan ska alltså det gå att koppla ihop sig med en dator. Det hoppas i alla fall forskarna i Neuro-Nanoscience Center i Lund. Med hjälp av nanoteknik försöker man skapa trådar som ska kunna kommunicera med hjärnans grå celler. Och när man lyckas kan man förstås också skicka in signaler till hjärnan. Systemet ska fungera trådlöst med hjälp av mycket små sändare och mottagare som bärs utanpå huvudet. Det skapar möjligheter för en helt ny typ av proteser, som styrs av tankekraft. Man kan hjälpa personer med svår smärta genom att dämpa smärtimpulser, och ett fönster in i hjärnan för vidare forskning öppnas. Men hur ska det gå till, och när blir det verklighet? Redaktör: Tomas Lindblad Redaktör: Tomas Lindblad. Sänds även kl. 23.07.

Med väder och tidningskrönika.

Från morgonen.

Rucklarens väg - musikalisk konst Kungliga Operan hade många stora och i efterhand legendariska succéer på 50- och 60-talen och en av dem var Ingmar Bergmans uppsättning av Igor Stravinskijs opera Rucklarens väg. Han gjorde den 1961 och det var tio år efter urpremiären på operan. Men den där uppsättningen har på många sätt stått i vägen för nya tolkningar av just den här operan alltmedan minnet av den har bleknat bort. Men i helgen var det dags för en annan uppsättning, vi säger inte ny eftersom den är gjord för 32 år sedan i Glyndebourne i England och har satts upp på många ställen runt om i världen sedan dess. Teatermannen John Cox står för regin och scenografin är faktiskt en tidig David Hockney, den brittiske popkonstnären som skapar sin illustrativa konst. Per Feltzin såg Stockholmspremiären. Låt oss ta det där med åldern först. Man kan konstatera att man åldras väldigt olika. Hade jag inte vetat om att uppsättningen gjordes 1975 hade jag aldrig anat det. David Hockneys 1700-talsinspirerade scenografi är en virtuos lek med gravyrnålsteknik, den är uppblåst, det ger ett skissat, tecknat intryck. Allt är tvådimensionellt, möblerna, tavlorna, till och med tygerna har de här 'gravyrtecknade' mönsterna. Det är i sin tur inspirerat av mannen som först skapade bildsviten Rucklarens väg på just 1700-talet - kopparstickaren William Hogarth. Det var den sviten som Stravinskij såg och blev inspirerad av. Utifrån den byggde han musik som hämtar mycket inspiration från Mozart. En lek med gamla konventioner och moral. Att den här uppsättningens regissör John Cox sen ville ha Hockney som scenograf berodde på att Hockney långt tidigare hade gjort en parafras på Rucklarens väg med sig själv som rucklare. Ni hör, inspirationen har gått kors och tvärs genom tiden på fler än ett sätt. Det handlar om den naive lycksökaren Tom Rakewell och hans möte med den onde själv, Nick Shadow. Vad händer när en drönare, en lätting får det för lätt? Ja, det är som om Peer Gynt och Faust slagit följe i London. Det är en fantastisk opera, uppdelad i nio tablåer. Lättlyssnad, men inte alltid lätt sjungen. Och det är en ren och skär lycka att man äntligen sätter upp den - det kan jag säga trots en del invändningar - som, till exempel, avtändande långa pauser mellan de olika tablåerna och att den här samstämmigheten som jag talade om nyss ibland kan bli för bra. När tonsättare, librettist, regissör och scenograf samtliga leker så mycket med pastisch och distans kan det ibland bli lite mer avstånd än närhet, mera hjärna än hjärta. Och för lite av det isande blod som den onde står för. Johan Edholm sjunger den onde själv, Nick Shadow. Kraftfull baryton, cynisk och servilt gestaltat. Det är när han och Lisa Larssons Anne Trulove är på scenen som det djupnar. Mathias Zachariassen som Tom bemästrar inte fullt ut hela rollens omfång. Precis som orkestern tröttnar han mot slutet när alla luriga taktskiften ska räknas in av dirigenten Christian Badea. Men ändå - det är en upplevelse.

Viktig iransk tidning kan åter publiceras Den reformvänliga iranska tidningen Sharq kommer snart kunna ges ut igen. Sharq förbjöds i september förra året efter att cheredaktören Mahdi Rahmanian anklagats för blasfemi och för att ha förolämpat statstjänstemän. Andra anklagelser mot Sharq har gällt reklam för oppositionella organisationer och att man varit respektlös mot president Ahmadinejad i en serieteckning. Men nu har en domstol i Iran beslutat att upphäva banlysningen. Sharq som varit en av landets mer framtående oppositionella tidiningar ska snart komma med ett nytt nummer, enligt chefredaktör Rahmanian. Sedan 2000 har Iran Pressövervakningsnämnd förbjudit över 100 publikationer, ofta med hänvising till att tidningarna var "Västerlandets verktyg".

Teater x 2: Uppdraget och Hem till gården Det har varit en premiärtät helg. På Stockholms Stadsteater har filmregissören Björn Runge gjort debut som scendramatiker med pjäsen Uppdraget och han har också regisserat uppsättningen. Och på Dramatens Elverket i Stockholm spelas den amerikanske dramatikern Sam Shepards pjäs Buried Child. Buried Child är en modern klassiker som har satts upp tidigare i Sverige med titeln Ett barn begravet, men i Sara Stridsbergs nyöversättning

Det är inte i skolan som barn lär sig läsa och skriva. Det börjar långt tidigare, genom till exempel Pokémonkort och datorspel. Det säger Carina Fast som i förra veckan disputerade vid Uppsala universitet på en avhandling om hur barn lär sig läsa och skriva. Hon har följt ett antal barn från det att de var fyra år fram till sjuårsåldern, och hon såg då bland annat att barnen när de kom till förskolan och skolan redan hade en mängd kunskaper och erfarenheter i läsande och skivande, kunskaper som ofta sågs som negativa av lärarna. Travsporten är stor i Sverige, och den omsätter mångmiljardbelopp varje år. Nu har den också blivit föremål för en avhandling i etnologi. Sara Berglund vid Lunds universitet skriver i boken "Vägen till vinnarcirkeln" bland annat om vad som hände när hästen förvandlades från arbetskamrat på gården till ett tävlingsredskap. Sänds även imorgon kl. 19.03 och på lördag kl. 06.15.

SR Malmö. Sänds även kl. 20.45. Måndag 1. USA bortom Irak - 10 Per Wirtén skönjer ett nytt politiskt landskap i USA, framdrivet av två kritiska poler - kriget i Irak och orkanen Katrina 2. Fult ord i tiden - 1 Maria-Pia Boëthius hade svårt att välja i dagens flora av politiskt nyspråk men fastnade för det importerade ordparet "Winners and Losers"

Klass och jobb är teman i veckans upplaga av Vågen. "Överklass" är journalisten och debattören Susanna Popovas aktuella bok, en samling intervjuer där överklassen själva berättar om sina liv och sin syn på klassamhället. Den svenska arbetarklassen, och dess förhållande till sina europeiska motsvarigheter är temat i en ny teatersatsning från Riksteatern. Utifrån journalisten Maciej Zarembas artikelserie "Den polske rörmokaren" har man producerat fyra pjäser om om solidaritet, politik och arbete. Förutom Zaremba själv har Lena Andersson, Alexander Ahndoril och America Vera Zavala skrivit varsin pjäs om arbetarklassen i Sverige och det nya Europa. I panelen: Aase Berg, Gunnar Bolin och Ylva Lagercrantz. Programledare: Anneli Dufva. P1:s kritikprogram där Anneli Dufva tar upp aktuella händelser i kulturvärlden. Sänds även imorgon kl. 18.15.

med Andreas Lindahl. Sänds även kl. 21.35 och kl. 01.03.

Norrköpings-orkester satsar på miljön. Symfoniorkestern i Norrköping (SON) vill bli Sveriges eller världens första miljödiplomerade orkester. Energisnåla lampor, rättvisemärkt kaffe och grön el är några exempel på hur orkestern vill bidra till en hållbar miljö. Det här kan sprida sig till andra orkestrar, att de får upp ögonen för att vi inte bara kan spela, utan också bidra till miljöfrågorna, säger SON:s huvudskyddsombud Richard Michelin.

Skandalomsusad instrumentsamling Säljs. En av världens finaste, men också mest skandalomsusade, samlingar av gamla stråkinstrument bjuds ut till försäljning. Skälet är svåra ekonomiska problem för ägaren; New Jersey Symphony Orchestra. Det handlar om totalt 30 instrument från 1600- och 1700-talen, byggda av bl a Stradivarius och Guarneri del Gèsu.

650 miljoner doneras till konserthus. Det blir en av de största donationerna till klassisk musik någonsin när en anonym donator skänker motsvarande nästan 650 miljoner kronor till ett konserthusbygge i Miami Beach i Florida. Konserthuset ska bli ny hemvist för orkestern New World Symphony. Totalt sett beräknas konserthuset kosta nästan 1,5 miljarder kronor, och trots jättedonationen saknas fortfarande 250 miljoner kronor innan hela bygget är finansierat.

Över en miljon mp3-spelare sålda. Under förra året sprängdes miljonvallen för antalet sålda mp3-spelare i Sverige. Under 2006 såldes 1.131.000 exemplar av de små musikspelarna, och det är en ökning med över 30 procent jämfört med året före, enligt analysföretaget IT-research.

Folkkär jazzartist turnerar och spelar In. Den israeliske basisten och bandledaren Avishai Cohen blev en av förra årets jazzkometer här i Sverige. Från ingenstans har han blivit en folkkär artist. Cohens svenska framgångssaga började med en succéspelning på Stockholm Jazzfestival i somras, och sedan dess är han en flitig Sverige-besökare med sin trio. Just nu är han här för att kombinera en turné med en skivinspelning i Kållered utanför Göteborg.

På torsdag är det 100 år sedan Zarah Leander föddes. Genusprofessorn Tiina Rosenberg forskar nu kring varför Zarah har blivit så poppis bland queermänniskor. En gemensam nämnare är utanförskapet. Zarah svartlistades efter sina tyska succéår, men vägrade ge upp. På samma sätt som att den tidiga homorörelsen vägrade ge efter för samhällets förtryck. Zarah omgav sig dessutom gärna med bögar och transpersoner. Än idag imiteras stjärnan på dragshowscener i Tyskland och Sverige. Vilka är vår tids queerdivor? Annika Lantz eller Tiina Rosenberg? Tiina Rosenberg var här

Direktsänt aktuellt magasin.

16-16.45:

Darfur. Sudans regering är direkt ansvarig för grova krigsbrott i Darfur, som mord och våldtäkt. Det skriver FN:s råd för mänskliga rättigheter i en rapport som offentliggjordes idag. En rapport som också kritiserar omvärlden för att vara allt för passiva till det som händer i regionen. Jan Nordlander, Sveriges ambassadör för mänskliga rättigheter Birgitta Ohlsson, folkpartiets utrikespolitiske talesperson medverkar i samtal.

Gruvbrytning i vildmark. Sverige är en av Europas största gruvnationer och nu vill bolag leta malm också i Sjaunja och Vindelvagge som är skog, vidsträckta myrar och obrutna fjäll i Norr- och Västerbotten. Nyligen fick bolagen undersökningstillstånd från statliga myndigheten Bergsstaten. Räcker miljölagstiftningen till för att skydda det som behöver skyddas, eller måste den skärpas? Ska Sverige tillåta gruvbrytning mitt i norra Europas sista vildmark, som är naturreservat respektive världsarv? Uppenbart olämpligt, säger en politiker. Stor samhällsnytta, säger en annan. Medverkar i samtal gör bl. a: Jan-Olof Hedström, bergmästare, Tomas Staafjord förvaltare Vindelfjällens naturreservat, biolog, KG Abramsson (s), riksdagsledamot Vilhelmina.

Dammbygge i östra Turkiet. Om dammbygget i östra Turkiet som kan göra att 50 000 människor måste flytta. Reportage av Caroline Salzinger. Bilder på dammbygget:

17-17.45:

Irakflyktingar till Södertälje. Klarar Södertälje den ström av flyktingar som nu söker sig till stan? På bara några år kan 10-15 000 irakier komma till Södertälje med 80 000 invånare. Reportage från Södertälje och debatt om kommunernas ansvar för flyktingmottagandet. Reportage av Katarina Gunnarsson. Samtal mellan Bengt Hansson (c) kommunalråd Vaxholm och Anders Lago (s) kommunalråd Södertälje.

Skidåkare i Tärnaby Ingemar Stenmark, Stig Strand, Anja Pärsson och Jens Byggmark. Varför producerar lilla Tärnaby i Lappland så många slalomess? Samtal med Göran Lundin, författare.

Ledare kämpar för sitt liv Zimbabwes oppositionsledare Tsvangirai kämpar för sitt liv, efter att ha blivit svårt misshandlad av polisen. Det uppger hans anhängare. Tsvangirai greps i går vid ett politiskt möte. Sveriges ambassadör i Zimbabwe, Stefan Rylander berättar att han nu reser runt mellan polisstationer och söker efter Tsvangirai.

Aggressiva hundar Vad ska man göra med aggressiva hundar? Jordbruksministern vill ha strängare lagstiftning. Samtal mellan Eskil Erlandsson, jordbruksminister och Sven-Erik Alhem, överåklagare.

Programledare: Anders Holmberg och Pia Sjögren, Producenter: Maria Meschke och Agneta Kellgren

Med väder.

Direktsänt aktuellt magasin.

Med väder.

Att använda Alva, om det skrivna av, till och om Alva Myrdal. Ett program av Katarina Wikars. Från den 21/9 och torsdagen.

Den första av två nya utsändningar från Ulkojärvi närradio. Manus: Svante Lindqvist, Mikael Niemi och Erik Norberg. Med bla: Anna Azcárate, Petra Brylander, Göran Forsmark, Anton Raukola och Kicki Enqvist. Regi: Hasse Alatalo. Från 10/3. Sänds även 19/3 kl. 01.00.

av Margaret Atwood. Del 25. Uppläsare: Guje Palm. Från kl. 11.35.

Från lördagen. Sänds även på tisdag kl. 23.30.

Valda delar ur morgonens sändning. Sänds även i morgon kl. 05.35.

SR Malmö. Från kl. 13.45.

Programledare: Karin Forsmark. SR Göteborg. Från lördagen. Sänds även natten mot onsdag kl. 01.15.

SR Minnen plockar godbitarna ur Radioarkivet. Från onsdagen.

med Andreas Lindahl. Från kl. 14.50. Sänds även kl. 01.03.

med Sune Eriksson, präst och författare.

Från kl. 12.00.

Anslut hjärnan till datorn - snart blir det verklighet. Redaktör: Tomas Lindblad. Från kl. 12.10.

Från fredagen.