SR, P1 2019-01-19

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1. Från förra söndagen.

Dokumentärer, Repris

Från torsdag eftermiddag.

Kultur

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Överlevare från koncentrationslägren kom i bussar och med fartyg från helvetet på jorden, till landet i norr. Men hur var det att försöka anpassa sig till ett normalt liv? De överlevande var sjuka och utmärglade men mat och vård, rena vita papperslakan, ett läppstift och en kam eller en varm potatis att hålla i handen gav hopp om en ny framtid. Men hur var det att komma till Sverige och möta människor som inte deltagit i kriget? Och varför blev det så svårt att berätta om det de varit med om i utrotningslägren? I tre program, helt baserade på material ur radions programarkiv, möter vi några av dem som så småningom delade med sig av sina berättelser om tiden i lägren, om anpassningen till det nya landet och om varför de så länge teg om sina upplevelser. Programmen är gjorda av Rigmor Ohlsson. Från i torsdags.

Kultur, Repris

Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten. Johan August Johansson lämnade sin gravida hustru och deras sex barn hemma i Sverige när han själv emigrerade till Amerika. Där blev han kvar och gifte om sig med en annan kvinna. Många är vi som har gamla fotografier på släktingar som vi inte har en aning om vilka de är. Och ofta är bilderna tagna i ateljéer och ger ingen känsla av hur det såg ut i deras hem. Men bilderna och ibland de små anteckningar som finns nedtecknade i marginalen kan ge spännande ledtrådar till vem personen var. Irmelin Rönne i Täby har ett fotografi vars baksidestext satte igång hennes nyfikenhet. Bilden föreställer hennes morfars far Johan August Johansson och är tagen i Illinois i USA och skickades hem till familjen i Kalmar.  - Jag tror jag fick intresset för släktforskning från min mamma. Vi tittade på några av våra gamla bilder och hon berättade att min morfars far hade rest till Amerika. Sen visste ingen vad som hade hänt honom. Och där blev jag nyfiken, vad hände sen då? Irmelin visar baksidan av fotografiet och där står med två olika stilar orden "förrädaren" och "ja, hör du Johan August, jag vet inte precis om jag ska gilla dig".  - Min mamma visste inte vem som skrivit orden. Men hon berättade att hennes pappa Rickard, som var det äldsta barnet i syskonflocken, var gramse på sin pappa.  Johan August var 36 år när han tog båten till Amerika, 1893, och lämnade sin gravida hustru och sex barn hemma i Kalmar. Den äldste sonen Rickard hamnade plötsligt i en situation där han måste ta väldigt mycket ansvar, mycket mer än vad som var rimligt för en pojke på 8 år. Något som formade honom och hans sinnelag hela livet. - Den här bitterheten undrar jag om den någonsin lämnade honom. Jag minns honom som en allvarlig man som jag aldrig såg le eller skratta. Han hade ett stort ansvar att ta hand om syskonen och samtidigt en besvikelse över sin egen pappa.  - Han träffade Johan August en gång, 1920, när han kom hem till Sverige och då överlämnade han ett fickur till sonen. Sen åkte han tillbaka till Amerika.  Vad Irmelin vet så var sonen Rickard den ende Johan August fick träffa när han kom hem och hälsade på i Sverige efter 27 år i Amerika. Och hon gissar att det berodde på att ilskan och bitterheten i familjen fortfarande var stor. - Och varför då? Jo, han träffade en ny kvinna i Amerika och gifte faktiskt om sig utan att ha skiljt sig med sin första fru hemma i Sverige. Och sedan visade det sig, något jag inte visste innan jag började släktforska, att han fått en son i Amerika. Kvinnan han träffade hette Ellen Pettersson och var 16 år yngre än Johan August. Hon kom samma år som Johan August som de båda tog namnet  Johnson, och sonen fick namnet Harrold Johnson. - Jag ville veta mer och var som på ett uppdrag, a mission! säger Irmelin och skrattar. Irmelin beskriver att hon förstår både Johan August och familjen som blev kvar hemma i Sverige, att det är som två parallella historier. Dels Johan August som for till Amerika som så många andra och ville få ett bättre liv. - Ur hans synvinkel kan jag förstå att han var ensam och hade familjen långt borta, han måste han längtat och åren går. Han träffar Ellen och de tydde sig till varandra. Sen blir hon gravid och han ville göra rätt för sig. - Samtidigt här hemma fick min morfar som var äldst av alla syskonen fick ta ett stort ansvar. Han byggde sig så småningom en villa i Täby och tog sedan till sig sin familj som fick bo där till det ordnade sig för dem alla.  Rickards ansvar för de många syskonen hängde alltså kvar upp i vuxen ålder. Mamman fick flytta in i villan i Täby och bodde där till dess hon dog och även syskonen fick bo där tills de kunde stå på egna ben. Irmelin Rönne har grunnat över det faktum att flera av Rickards syskon valde att inte skaffa barn och visar syskonskaran på det ett foto. - Den äldsta dottern blev ogift och fick inga barn, näst äldsta dottern ogift och inga barn, äldsta sonen Rickard fick en dotter, den här sonen fick inga barn heller och den yngsta dottern fick två barn. Så det är tre barn i nästa generation.  Irmelin vet inte vad som hände med sonen som föddes i Amerika. Det sista spåret är 1920 års folkräkning där finns pappan och sonen boendes på samma plats. Mamman, Ellen har precis gått bort och då är Harrold runt 17 år. Och bara ett år senare dör även Johan August.  Iremlin Rönne i Täby har ett fotografi vars baksidestext satte igång hennes nyfikenhet. Bilden föreställer hennes morfars far Johan August Johansson och är tagen i Illinois i USA och skickades hem till familjen i Kalmar. - Men jag ska inte ge mig, jag ska fortsätta att försöka hitta Harrold i Amerika och hitta eventuella släktingar, avslutar Irmelin Rönne.  Detektivarbete att identifiera personer på gamla foton  Ett foto kan med andra ord vara en ingång i sökandet efter släktens historia. Och i många hem finns gamla porträttalbum bevarade från tiden runt förra sekelskiftet. De som låtit fotografera sig har gjort sig så fina de kan, tagit på sig sina bästa kläder och står blickstilla så att kortet ska bli skarpt. Men ofta saknas namnen på de som fotograferats. På Släktforskarförbundets hemsida finns en avdelning som heter Porträttfynd. Där kan man lägga upp så kallade visitkort eller kabinettsbilder som man vill ha hjälp med att få identifierade. Och har man tur så kanske Ann-Marie Bäckman i Piparböle, strax utanför Umeå, tar tag i gåtan. Hon har nämligen gjort det till en slags hobby att lista ut vilka människor som finns på bilderna i porträttfynd och har på så sätt hjälpt andra släktforskare att klura ut vem som är avfotograferad. Vi lånade ett gammalt album och for hem med det till Ann-Marie för att förstå hur hon arbetar, och hon satte igång direkt. - Helst skulle jag ju vilja veta vem som har ägt det här albumet och var det kommer ifrån. Ett jättebra album har ju en massa uppgifter nerskrivna sidan av bilden eller på bildens baksida. Jag brukar skriva ner alla uppgifter jag hittar i ett album och då kan man ju till exempel hitta fler som har samma efternamn och sedan kan jag söka efter dem i de register som finns som "Sveriges Dödbok", och "Sveriges befolkning 1890". Vi tittar på en bild av ett par som med anteckningen "Gerda och Olle i Röd" vid sidan. Ann-Marie berättar att hon ofta börjar med att gå in i Sveriges dödbok och leta efter socknar, som i det här fallet Röd. Har hon tur så kanske hon skulle hitta Olle och Gerda redan där. Just den här bilden är från 1900-talets början, säger hon bestämt. - Det ser jag på klädseln. Det är strama kragar, en liten brosch, och frisyren...precis innan den här perioden var frisyrerna väldigt strama men in på 1900-talet så blir det lite lättsammare och fluffigare. I väldigt många svenska familjer finns om man har tur hela album eller i alla fall lösa kort av typen visitkort eller kabinettsbilder. Den här typen av bilder var väldigt populära i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Man lät fotografera sig och gav sedan bilderna till sina släktingar och vänner. - Det var runt 1865 som folk började fotografera sig mer på allvar. I början var det mest de som hade råd, men från 1870 sådär så blev det mer vanligt att man lät fotografera sig. Oftast gick man till fotografiska ateljéer där man ställde sig i miljöer av kulisser. - Men det fanns också ambulerande fotografer som ställde upp kulisserna utomhus. Då kan man ofta se att det finns lite gräs i botten på bilden, berättar Ann-Marie. Vi bläddrar vidare i det tjocka albumet, där nästan varje uppslag rymmer åtta bilder. Ann-Marie får syn på bilden av en tjusig dam i helfigur. Hon står i profil och turnyr på klänningen, alltså en uppbyggd bulle vid ryggslutet. Kjolen är draperad fram. Det här är ju typiskt 1890, det ser jag ju! Hon har ju turnyr, och i halsen har hon en krage av sammet. Det var populärt vid den här tiden. Klädmodets skiftningar runt den här tiden har Ann- Marie blivit bra på, det är alldeles klart. Hon kan datera kort ganska väl bara genom att se ett speciellt sammetsband runt halsen, eller höjden på kragen, kanske är det ärmarnas vidd eller bredden på axlarna som avgör. Men det finns naturligtvis en massa andra markörer som man kan använda som fotografdetektiv. Det allra tydligaste är kanske fotografens stämpel som alltid finns på de här korten, inte alltid, men oftast längst ner på bilden. Det finns nämligen digitala register över fotografer som varit verksamma i Sverige och med lite tur kan uppgifterna i det registret hjälpa oss att förstå när en bild blivit tagen. - Det första man kan göra är att kolla när fotografen var verksam, säger Ann-Marie. Har man otur höll han eller hon på under lång tid, men har man tur kan det handla om en fotograf som bara är verksam på en ort under en kortare tid. Så om Ann-Marie Bäckman har en bild på en person som ser ut att vara säg 15 år på en bild och vet att den fotograf som tog bilderna verkade inom en viss tidsram, så kan hon sluta sig till ungefär när personen var född. Att avgöra hur gammal en person faktiskt är på en bild kan ju vara väldigt svårt för den som är ovan, men Ann-Marie tycker att hon lärt sig med tiden: - Jag har blivit jättebra på det, tycker jag. Jag tycker det syns om en kvinna är 40 eller 50 eller 60. Men det är nog en vanesak, tillägger hon. Det finns fler markörer som hjälper till att avgöra hur gammal en bild är. Ann-Marie berättar att också ramen runt bilden skvallrar om i vilken tid den tillkommit. Hon pekar på en bild som har en gul, nästan aprikosfärgad ram. -Typiskt 1890, konstaterar Ann-Marie snabbt. Strax intill ligger en rund bild med uppmjukade kanter -softade skulle vi kanske säga idag - och så brukade man ofta göra runt 1900, berättar hon. Med tiden har det blivit ganska många personer som har fått hjälp av fotodektektiven Ann-Marie Bäckman sedan de lagt upp porträtt på Släktforskarförbundets sida Porträttfynd för nu har hon hållit på i snart 15 år med det här. - Jag har alltid varit intresserad av gamla kort. Jag hade en gammal faster som hade flera gamla album, och de där ville jag alltid titta i. Vi dyker ner i fotoalbumet som jag hade med mig igen, och fastnar på en bild som sticker ut. Anne-Marie ser direkt att den är tagen utanför Sverige. - Det här är säkert amerikanskt, säger hon.Det stämmer, kortet har en stämpel från Redding California. - Man ser det direkt, för kläderna är annorlunda. Det är mycket mer lull-lull på kläderna volanger och rosetter - och håret...det är mer av allting. Porträttbilderna av den typen som gjordes hemma i Sverige tillverkades alltså också i USA. -Det här är ju en släkting som har skickat hem till Sverige, förstås. - Det här albumet är ju alldeles underbart, så mycket uppgifter det finns! Utbrister Ann-Marie, när vi hittar namn och ålder på kvinnan på den amerikanska bilden. - Det är många som inte vågar ta bilderna ur sina fickor, de suger sig fast. Men det är synd, för ofta finns det uppgifter skrivna på baksidan. Det finns gott om samlare av gamla bilder, men det är inte alla som när de har turen att komma över hela album har förstånd på att hålla dem intakta vilket bekymrar den omåttligt bildintresserade Ann-Marie Bäckman. - Jag är ju en riktig nörd. Och det finns många som samlar på såna här album. De är inte billiga att köpa. Men tyvärr är det många som slaktar albumen och säljer bilderna styckevis, och det är ju vansinnigt för så har man förstört möjligheten att utifrån vem som har ägt albumet kunna lura ut vilka som finns på bilderna. Ann-Marie skulle gärna se att det fanns fler som likt henne satte igång att forska fram vilka som finns på bilderna i Porträttfynd. - Jag hinner inte med allt jag vill göra. Det finns några stycken som håller på, men det är få som är lika nitiska som jag, och det vore roligt om fler ville sätta igång. Programmet är gjort av  Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström slaktband@sverigeradio.se Från i måndags. Sänds även kl. 12.05.

Fritid och hobby, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Aktualiteter

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

De allra flesta har någon gång ljugit eller undanhållit information för en läkare eller sköterska visar en stor amerikansk enkätundersökning. Det här ökar risken att folk felbehandlas och drabbas av farliga biverkningar. En kvinna vill inte berätta om sitt bruk av droger och "personliga kvinnosaker". En annan skäms för att berätta att hon röker. En tredje person som vår hälsokorrespondent frågar skulle aldrig ljuga, ens om psykiska problem, för hur skulle man då få hjälp? Av de 4 500 personer som tillfrågats i enkäten så har de allra flesta någon gång ljugit för vårdpersonal, för att slippa känna sig dömd, uppläxad eller generad. I Veckomagasinet hör vi också om ny avancerad dna-analys som kanske kan leda till att en av två mordmisstänkta tvillingbröder kan fällas. Och tänder från neandertalbarn kan visa vilken årstid de är födda och hur länge de ammade, och så får vi veta att Saturnus ringar är betydligt yngre än själva planeten. Programledare: Lena Nordlund. Från igår. Sänds även söndag kl. 07.03.

Vetenskap, Repris

När mästerregissören Stanley Kubricks kostymfilm "Barry Lyndon" hade premiär på 70-talet blev den betraktad som vacker - och tråkig - filmjournalisten Mårten Blomkvist hänfördes dock redan från början! Många filmer har omvärderats i filmhistorien, och uppvärderats efter att ha fått ett ljumt mottagande vid premiären. Men ska en utnämnas till filmens egen den fula ankungen så är det Stanley Kubricks "Barry Lyndon". När den kom beskrevs den som lång och tröttsam. Idag tycks alla tala om den som en svan, majestätisk, nästan den perfekta filmen. "Barry Lyndon" hade svensk premiär 1977. Det var perfektionisten Kubricks tionde film. Hans senaste film innan "Barry Lyndon" hade varit "Clockwork orange", en av 1970-talets mest omskrivna filmer. Det var en våldsam och omstridd framtidsvision. "Barry Lyndon" var något helt annat. Den byggde på den engelska 1800-talsförfattaren William Makepeace Thackerays roman om en irländsk äventyrare, eller streber, som tar sig upp i samhället i slutet av 1700-talet. Redmond Barry - som först efter halva filmen gifter sig och blir Barry Lyndon - spelades av amerikanska stjärnan Ryan O'Neal. Unge Redmonds irrfärder i Napoleonkrigens Europa börjar då han måste fly från hembyn efter att ha deltagit i en duell. Duellen i filmen utspelar sig i ett underskönt landskap vid en sjö. Man hör fåglar i bakgrunden. Det dova, klassiska stycket fortsätter att ljuda medan de två duellanterna höjer sina pistoler för att döda varandra. Den säger mycket om hur "Barry Lyndon" är upplagd. Det är en film som berättar om passioner, utan att själv någonsin röja några känslor. Ni hörde hur sjuttonhundratalskompositören Händels "Sarabande" följde sitt eget spår. Den fick ligga på samma volym, oberörd av att två män i bild ses försöka döda varandra. Så innehållet svallar av känslor men allt berättas med ett stort lugn. Allt är så vackert. Varenda bild är som en tavla. Allt är inspelat på plats, i riktiga slott och herresäten. Fotografen John Alcott inspirerades av 1700-talsmålningar. Han lyckades filma scener ljussatta enbart med stearinljus. Kubrick fick tag i en lins som tillverkats för NASA, att användas vid rymdfärder. Med den gick att filma i miljöer där ljuset var så svagt att man knappt såg att läsa. Alcott fick en Oscar. Kläderna är fantastiska. Den svenska kostymören Ulla-Britt Söderlund fick tillsammans med kollegan Milena Canonero en Oscar för bästa kläder, och scenografin av Ken Adam fick Oscar den med. Men annars hade "Barry Lyndon" inte mycket för sin skönhet. Recensionerna var negativa. Eller, de var respektfulla, men utan entusiasm. Vackert men livlöst var omdömet. Alla visste att filmen kostat fruktansvärt mycket att spela in och att den tagit enormt lång tid att göra. Det fanns nog en förväntan på något mer eftertryckligt. Det var traumatiskt att tycka om "Barry Lyndon" när den kom. Folk sa att den var tråkig. Ofattbart, tyckte vi som föll för den. Vi såg ett underverk: en total konstnärlig triumf. Hur kunde man ha tråkigt på en film som i varje stund pulserade av skönhet? Vi kunde inte få nog av "Barry Lyndon", fast var tre timmar lång och hade paus. Kubrick gjorde det inte lätt för sig, i sin ambition att berätta en historia som fängslar fast han inte ansträngde sig för att grabba tag i tittarna. Berättelsen var ju tvärtom väldigt gammaldags melodramatisk. Knappt har Barry stuckit hemifrån så råkar han ut för landsvägsrövare. Han tar värvning i brittiska armén. Han deserterar. Han blir tvångsrekryterad till Preussens armé. Han räddar ett befäl ur ett brinnande hus och får kunglig belöning. Han blir spion. Han blir medhjälpare till en korthaj, han ställer sig in hos en rik, gift kvinna. Ja, ni hör. Det är packat. Och allt berättas långsamt och tydligt. Och långsamt. I en scen säger en överste att Barry är en lymmel. Barry försvarar sig och säger att han skulle göra allt för regementet. Fast det är inte så att det glöder om replikföringen. Musiken var inte heller hetsig. Det är nästan bara klassisk musik i filmen. Som allt annat är den utvald med precision. Schubertmusiken spelades förförelsescen. Där kniper Barry sin lady Lyndon, spelad av Marisa Berenson, amerikansk fotomodell och skådespelerska. Det är hennes förmögenhet Barry vill åt. Hon har en mycket äldre vars död det bara är att vänta ut. Planen går i lås. Så fort Barry är tryggt gift, och bytt namn från Redmond Barry till Barry Lyndon, slutar han hyckla intresse för sin hustru. Hon får sitta ensam medan han festar vilt. Men Lady Lyndon har en son, lord Bullingdon, som älskar sin mor. Han blir Barrys dödsfiende. Efter att ha blivit brutalt utjagad ur hemmet kommer han tillbaka för att kräva "satisfaction" - det vill säga han utmanar Barry på duell. "Barry Lyndon" är en svart diamant. Här tecknas en mörk bild av människan. 1700-talet är en tid då det talas mycket om tapperhet, ära och heder. Men det är rå egoism som styr. Nästan alla Barrys känslor är spelade. Vid de få tillfällen då han visar äkta känslor straffar det sig. Människan är ett rovdjur i vackra kläder, säger "Barry Lyndon". Under åren efter premiären har "Barry Lyndon" sakta men säkert stigit i aktning bland filmintresserade. Idag är uppfattningen helt enkelt att Kubricks tionde film underskattades och att det är en av hans bästa. Kanske rentav den bästa. Allteftersom åren gått har det blivit tydligare och tydligare: ingen kommer att göra en sån här film igen. Ett hantverk i jätteskala - ingen kommer att få pengar till det, ingen kommer att orka. När filmregissörer talar om "Barry Lyndon" får dom något drömmande i rösten. "Barry Lyndon" är den fula ankungen som blev en svan. Mårten Blomkvist kulturnytt@sverigesradio.se Från i lördags.

Kultur, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Aktualiteter

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

I P1 Kultur idag bekantar vi oss med han som kallats för den svenska musikens fader, den ende stora svenska aktör på 1700-talets europeiska musikscenen - Johan Helmich Roman. Johan Helmich Roman presenterades redan vid sju års åldern som ett musikaliskt underbarn. Men trots att det knappt finns några personbeskrivningar om honom så kommer det i dagarna ut en biografi om hans liv. "Likt ett Skeleton" heter den och är skriven av Ernst Brunner som gästar dagens program. Även dirigenten och solisten Dan Laurin som nyligen spelat in Romans verk "Golovinmusiken" för första gången i sin helhet tillsammans med Höör Barock är med i studion. Vi kommer höra mer från vår reporter Matilda Källén som undersökt hur mycket pengar ledamöter i Svenska Akademien tjänar på sina uppdrag. Emma Engström gästar oss för att prata om Brexit och situationen för kulturarbetare i Storbritannien utifrån filmen "Brexit: An Uncivil War" med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Och så hör vi en OBS-essä skriven av Kent Sjöström där han berättar om att den gamla misstron mot skådespelare har tagit en ny form. Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari Från i torsdags.

Kultur, Repris

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

En stunds eftertanke mitt i morgonens nyhetsflöde. Sänds även kl. 21.45.

Andliga frågor

Direktsänd naturradio från Sverige och världen. Vi sänder från Emåns ekomuseum med årets mest inspirerande naturvägledare, Jenny Carlsson. Hur väcker hon barns intresse för naturen? Vi intervjuar Dave Goulson. Programledare Jenny Berntson Djurvall. På lördag finns vår fältreporter Helena Söderlundh i Bodafors i Småland - i området där Emån har sina källor. Emån är ett av Europas artrikaste flodområden, och ån står i centrum för Emåns ekomuseum som drivs av en ideell förening sedan mer än 25 år tillbaka. Till museet hör numera en naturskola. Sagor, elden och livet i vattnet är några teman som naturpedagogen Jenny Carlsson utgår ifrån när hon möter barngrupperna. Och för sitt arbete belönades hon nyligen med priset Årets mest inspirerande naturvägledare. Hur gör hon för att väcka barnens naturintresse? Det är en av de frågor vi tar upp i sändningen från Bodafors på lördag. Förutom Jenny Carlsson medverkar också Nils Erik Eriksson från Emåns ekomuseum, och några av de barn som besökt naturskolan. Och så träffar Mats Ottosson humleprofessorn och författaren Dave Goulson - på samma tema. Han oroar sig nämligen över att barn får för lite tid att upptäcka naturen i dag. Inte minst den tid som är på egen hand, utan föräldrarnas kontroll. Ett estuarium är ett område där sött vatten möter salt - som där Nordre älv rinner ut i havet, strax norr om Göteborg. En miljö där många arter trivs. Men för att de små växterna ska överleva på salta strandängar och hedar behövs djur som betar. Reporter Sanna Ekstedt Larsson träffar hästar och kor som utför detta naturvårdsarbete. Vi ringer också upp entomologen Ruth Hobro för att få tips om vad man ska göra när nyckelpigan flyttat in mitt i vintern. Rödhakens pepparkornsögon kan liva upp vilken håglös januarivardag som helst. Om det berättar pastorn och författaren Tomas Sjödin i veckans kråkvinkel. Programledare är Jenny Berntson Djurvall. Sänds även kl. 21.03 samt i morgon kl. 04.15.

Fritid och hobby

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Direktsänd naturradio från Sverige och världen. Vi sänder från Emåns ekomuseum med årets mest inspirerande naturvägledare, Jenny Carlsson. Hur väcker hon barns intresse för naturen? Vi intervjuar Dave Goulson. Programledare Jenny Berntson Djurvall. På lördag finns vår fältreporter Helena Söderlundh i Bodafors i Småland - i området där Emån har sina källor. Emån är ett av Europas artrikaste flodområden, och ån står i centrum för Emåns ekomuseum som drivs av en ideell förening sedan mer än 25 år tillbaka. Till museet hör numera en naturskola. Sagor, elden och livet i vattnet är några teman som naturpedagogen Jenny Carlsson utgår ifrån när hon möter barngrupperna. Och för sitt arbete belönades hon nyligen med priset Årets mest inspirerande naturvägledare. Hur gör hon för att väcka barnens naturintresse? Det är en av de frågor vi tar upp i sändningen från Bodafors på lördag. Förutom Jenny Carlsson medverkar också Nils Erik Eriksson från Emåns ekomuseum, och några av de barn som besökt naturskolan. Och så träffar Mats Ottosson humleprofessorn och författaren Dave Goulson - på samma tema. Han oroar sig nämligen över att barn får för lite tid att upptäcka naturen i dag. Inte minst den tid som är på egen hand, utan föräldrarnas kontroll. Ett estuarium är ett område där sött vatten möter salt - som där Nordre älv rinner ut i havet, strax norr om Göteborg. En miljö där många arter trivs. Men för att de små växterna ska överleva på salta strandängar och hedar behövs djur som betar. Reporter Sanna Ekstedt Larsson träffar hästar och kor som utför detta naturvårdsarbete. Vi ringer också upp entomologen Ruth Hobro för att få tips om vad man ska göra när nyckelpigan flyttat in mitt i vintern. Rödhakens pepparkornsögon kan liva upp vilken håglös januarivardag som helst. Om det berättar pastorn och författaren Tomas Sjödin i veckans kråkvinkel. Programledare är Jenny Berntson Djurvall. Sänds även i en förkortad version kl. 21.03 och i natt kl. 04.15.

Fritid och hobby

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Programledare: Marie Lundström. Om det stormiga konstnärsäktenskapet mellan Harry och Moa Martinson. 1935 efterlyste hon honom i radio. Kerstin M Lundberg och Katarina Wikars besöker Moas torp där Harrys hatt hänger kvar. Harry Martinson och Moa Martinson skrev, diskuterade Freud och reste till Sovjetunionen tillsammans. Hans unga författarkolleger med Ivar Lo Johansson i spetsen försökte hela tiden få honom bort från Moa. Hur har de då påverkat varandras skrivande? Vem vet om Harry ens skrivit Aniara utan Moa? I programmet medverkar bl.a. Ebba Witt-Brattström, Kerstin Engman och Harriet Thurgren, Moas barnbarn, samt Moa själv som spelar skivor. Uppläsare är Gunilla Nyroos, Reine Brynolfsson och Christer Söderqvist. Sänds även i morgon kl. 16.03 samt natt mot tisdag kl. 01.02.

Kultur

Den ryske presidenten Vladimir Putin går på ett sätt som kallas för Revolvermannens gång. Det är forskare som granskat presidentens säregna gångmönster som döpt stilen till det. Och vi går alla på ett individuellt sätt. Så speciell är vår gångstil att den kan användas som identifieringsmetod. Biometri och biometriska data används då man använder olika matematiska och statistiska metoder för att känna igen en person baserat på fysiologiska eller beteendemässiga egenskaper. Och gångstil passar mycket bra in som biometrisk identifiering. Sänds även kl. 16.35 samt natt mot söndag 04.02.

Vetenskap

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Lördagsmagasin med internationell debatt och djupdykningar i svensk vardag. Om den fredliga revolutionen i jättelandet Etiopien. Vad betyder nya premiärministern Abiy Ahmed för Etiopien, Eritrea och Somalia? Hör om trasiga skor, somaliska humrar och mörka moln vid horisonten. I Konflikt denna vecka hörs hoppfulla röster om utvecklingen på Afrikas horn, men också tankar om utmaningarna som regionen har och står inför.  Vi börjar på en etiopisk restaurang här i Sverige, där Konflikts Ivar Ekman dricker kaffe tillsammans med affärsmannen Sverker Littorin, som också är etiopisk honorärskonsul, och som ser stora möjligheter i regionen framöver.   Hör också Sveriges Radios Afrikakorrespondent Samuel Larsson prata om vad som hänt i Etiopien det senaste året, och vad det innebär. Vilken betydelse har den nya premiärministern Abiy Ahmed, och hur påverkar utvecklingen i Etiopien grannländerna Eritrea och Somalia? Vi backar också i Samuel Larssons rapportering och hör klipp från reportage från Etiopien tidigare i år, när Abiy Ahmed var nyvald och Etiopien och Eritrea var i färd med att sluta fred. Hör en hoppfull eritreansk soldat vid gränsen, kort efter att den öppnats i september förra året, som drömmer om att fredsavtalet ska leda till att han får lämna den hårda militärtjänsten.  Hopp om att den livslånga militärtjänsten ska avskaffas och att Eritrea ska röra sig i en mer demokratisk riktning finns även bland svensk-eritreaner, oavsett syn på president Afewerki och regimen. Konflikts Sally Henriksson träffar Fethawi Mehari, som kom till Sverige som sexåring på 90-talet, är aktiv i det eritreanska samfundet och i grunden är positiv till den eritreanska regimen. Han var nyligen i Eritrea på semester och för att se hur det är där nu. Fethawi Mehari har förhoppningar om att Eritrea inom en viss framtid ska kunna bli mer öppet och utnyttja sin fulla potential vad gäller till exempel turism och handel.Vi hör också Meron Estefanos, människorättsaktivist och journalist. Hon kom till Sverige från Eritrea som tolvåring. Under många år såg hon nuvarande presidenten Afewerki som en hjälte i självständighetskampen, i dag är hon en av regimens största kritiker. Hon är glad över utvecklingen men också skeptisk till om det verkligen kommer att leda till något bättre för Eritrea. Hennes hopp handlar om regimens fall.  Vi tittar också in hos Osama Yassin Mohammed på en resebyrå i Rinkeby, som sålde rekordmånga flygbiljetter till Mogadishu under 2018. En försiktig optimism verkar spira bland svensk-somalier, och Konflikts Anna Roxvall har träffat Mouna Magan, som sålt sitt hemtjänstföretag i Sverige för att istället satsa på plaståtervinning i Somalia. Konflikten mellan Etiopien och Eritrea har varit en bidragande orsak till sönderfallet i landet, där de två ärkefienderna stött rivaliserande sidor. Vi hör Abukar Omarsson, som har varit utlånad från svenska Arbetsmarknadsdepartementet till det somaliska Finansdepartementet. Han hoppas att tövädret mellan Etiopien och Eritrea ska ha positiva effekter när hans sargade hemland nu sakta försöker resa sig. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sverigesradio.se Producent: Sally Henriksson sally.henriksson@sverigesradio.se Tekniker: Brady Juvier Sänds även kl. 22.05 och natten mot måndag kl. 03.02.

Aktualiteter

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Maja Aase: Upp med händerna! Johan Hakelius: Gör det inte själv. Jessika Gedin: Skiljetecken i tiden. Från i går. Sänds även på tisdag kl. 03.02.

Underhållning, Repris

Sänds även på söndag kl.18.45, natt mot tisdag 00.45 samt natt mot fredag kl. 04.50.

Vetenskap

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Öppna kort eller dold agenda - hur tydliga behöver journalister vara inför en ansvarsutkrävande intervju? Hur väl fungerar P4:s ansvar i krissituationer? Veckorevy-redaktören som vill rädda tidningen. Poliskritik mot SVT:s granskning "Skotten på Nygatan" Ibland behöver journalister ta till kontroversiella metoder för att avslöja grova oegentligheter. Oftast brukar man då prata om att använda dold kamera. Men det finns även andra kontroversiella tillvägagångssätt, inte minst när det gäller ansvarsutkrävande intervjuer. Ett sätt är att boka en intervju med helt andra frågor än vad som sen komma skall. Att helt enkelt luras, för att få makthavare att ställa upp framför kameran. Ändamålen helgar medlen, skulle en del säga. Avslöjas ett stort missförhållande, finns det fog för ett halvdolt eller heldolt tillvägagångssätt. Men det här är en gråzon med stora risker. För varje gång en intervjuad person känner sig lurad, blir arbetet svårare för framtida journalistik. I SVT:s granskning "Skotten från Nygatan" pratar polisen Jörgen Jansson öppenhjärtigt om den tragiska händelsen i Örebro. Men frågan är hur öppna Dokument Inifrån-redaktionen egentligen varit med vad programmen skulle handla om. Reporter: Johan Cedersjö. Sveriges Radios beredskap vid krissituationer Stormen Alfrida drog strax efter nyår in över Sverige. Som mest var omkring 100 000 hushåll utan ström. I ett sånt här läge kan information vara livsviktig. Vilken omfattning har ovädret? Vilka vägar är avstängda? Hur länge väntas det pågå och så vidare. Enligt myndighetsgången är det P4-kanalerna som har ansvaret och skyldigheten att informera och sköta den så kallade beredskapsradion. Men under stormen Alfrida var långt ifrån alla nöjda med hur Sveriges Radio skötte det uppdraget. Under veckan har vi tittat närmare på P4 kanalernas insatser. Reporter: Erik Petersson. Klassiska Veckorevyns sista halmstrå Det är tufft att vara tidskrift i Sverige 2019. Fokuset på tryckta utgåvor har hängt i längre än i dagspressbranschen, men nu faller intäkterna och att ställa om till en digital affär är en stor utmaning. Före jul kom beskedet att en tidskriftsepok går i graven, åtminstone delvis. Det här när Bonnier gjorde klart att de inte längre ser någon framtid för sin gamla trotjänare Veckorevyn. Det sista fysiska numret är det som finns i kiosken nu. Men tidningens digitala chefredaktör Irena Pozar vägrar att kasta in handduken. Hon tror på en digital framtid för Veckorevyn och ägnar sig nu helhjärtat åt att ge tidsskriften en sista chans. Men kommer det lyckas? Reporter: Therese Rosenvinge. Sänds även i natt kl. 01.02 samt i morgon kl. 19.03.

Aktualiteter

Stora förändringar av arbetsrätt, bostadspolitik och skatter kan vara på gång. Vad innebär det för landets och medborgarnas ekonomi? Programledare: Hanna Malmodin Medverkande och röster i programmet: Anders Jelmin, reporter Ekonomiekot Anders Billing, producent, chef Ekonomiekot Harry Flam, professor Stockholms universitet och ordf Finanspolitiska rådet Anna Breman, chefekonom Swedbank Robert Bergqvist, chefekonom SEB John Bercow, talman Storbritannien Andreas Norlén, Sveriges riksdags talman Tekniker: Marie Persson ekonomiekotextra@sverigesradio.se Sänds även i morgon bitti kl. 01.40 samt på måndag kl. 14.35.

Ekonomi

Kultur

"Diktare läser (andras) dikt": ur "I snöstormen" av Paulus Utsi Översättning: Nils Aslak Valkepää (med hjälp av John Erling Utsi och Birgitta Östlund) Urval och uppläsning: Pär Hansson Diktsamling: "Följ stigen. Texter 1941-74"  MUSIK Norsk folkmelodi: Sisus dans EXEKUTÖR Sinikka Langeland, kantele Sänds även i morgon kl. 18.55.

Kultur

Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten. Johan August Johansson lämnade sin gravida hustru och deras sex barn hemma i Sverige när han själv emigrerade till Amerika. Där blev han kvar och gifte om sig med en annan kvinna. Många är vi som har gamla fotografier på släktingar som vi inte har en aning om vilka de är. Och ofta är bilderna tagna i ateljéer och ger ingen känsla av hur det såg ut i deras hem. Men bilderna och ibland de små anteckningar som finns nedtecknade i marginalen kan ge spännande ledtrådar till vem personen var. Irmelin Rönne i Täby har ett fotografi vars baksidestext satte igång hennes nyfikenhet. Bilden föreställer hennes morfars far Johan August Johansson och är tagen i Illinois i USA och skickades hem till familjen i Kalmar.  - Jag tror jag fick intresset för släktforskning från min mamma. Vi tittade på några av våra gamla bilder och hon berättade att min morfars far hade rest till Amerika. Sen visste ingen vad som hade hänt honom. Och där blev jag nyfiken, vad hände sen då? Irmelin visar baksidan av fotografiet och där står med två olika stilar orden "förrädaren" och "ja, hör du Johan August, jag vet inte precis om jag ska gilla dig".  - Min mamma visste inte vem som skrivit orden. Men hon berättade att hennes pappa Rickard, som var det äldsta barnet i syskonflocken, var gramse på sin pappa.  Johan August var 36 år när han tog båten till Amerika, 1893, och lämnade sin gravida hustru och sex barn hemma i Kalmar. Den äldste sonen Rickard hamnade plötsligt i en situation där han måste ta väldigt mycket ansvar, mycket mer än vad som var rimligt för en pojke på 8 år. Något som formade honom och hans sinnelag hela livet. - Den här bitterheten undrar jag om den någonsin lämnade honom. Jag minns honom som en allvarlig man som jag aldrig såg le eller skratta. Han hade ett stort ansvar att ta hand om syskonen och samtidigt en besvikelse över sin egen pappa.  - Han träffade Johan August en gång, 1920, när han kom hem till Sverige och då överlämnade han ett fickur till sonen. Sen åkte han tillbaka till Amerika.  Vad Irmelin vet så var sonen Rickard den ende Johan August fick träffa när han kom hem och hälsade på i Sverige efter 27 år i Amerika. Och hon gissar att det berodde på att ilskan och bitterheten i familjen fortfarande var stor. - Och varför då? Jo, han träffade en ny kvinna i Amerika och gifte faktiskt om sig utan att ha skiljt sig med sin första fru hemma i Sverige. Och sedan visade det sig, något jag inte visste innan jag började släktforska, att han fått en son i Amerika. Kvinnan han träffade hette Ellen Pettersson och var 16 år yngre än Johan August. Hon kom samma år som Johan August som de båda tog namnet  Johnson, och sonen fick namnet Harrold Johnson. - Jag ville veta mer och var som på ett uppdrag, a mission! säger Irmelin och skrattar. Irmelin beskriver att hon förstår både Johan August och familjen som blev kvar hemma i Sverige, att det är som två parallella historier. Dels Johan August som for till Amerika som så många andra och ville få ett bättre liv. - Ur hans synvinkel kan jag förstå att han var ensam och hade familjen långt borta, han måste han längtat och åren går. Han träffar Ellen och de tydde sig till varandra. Sen blir hon gravid och han ville göra rätt för sig. - Samtidigt här hemma fick min morfar som var äldst av alla syskonen fick ta ett stort ansvar. Han byggde sig så småningom en villa i Täby och tog sedan till sig sin familj som fick bo där till det ordnade sig för dem alla.  Rickards ansvar för de många syskonen hängde alltså kvar upp i vuxen ålder. Mamman fick flytta in i villan i Täby och bodde där till dess hon dog och även syskonen fick bo där tills de kunde stå på egna ben. Irmelin Rönne har grunnat över det faktum att flera av Rickards syskon valde att inte skaffa barn och visar syskonskaran på det ett foto. - Den äldsta dottern blev ogift och fick inga barn, näst äldsta dottern ogift och inga barn, äldsta sonen Rickard fick en dotter, den här sonen fick inga barn heller och den yngsta dottern fick två barn. Så det är tre barn i nästa generation.  Irmelin vet inte vad som hände med sonen som föddes i Amerika. Det sista spåret är 1920 års folkräkning där finns pappan och sonen boendes på samma plats. Mamman, Ellen har precis gått bort och då är Harrold runt 17 år. Och bara ett år senare dör även Johan August.  Iremlin Rönne i Täby har ett fotografi vars baksidestext satte igång hennes nyfikenhet. Bilden föreställer hennes morfars far Johan August Johansson och är tagen i Illinois i USA och skickades hem till familjen i Kalmar. - Men jag ska inte ge mig, jag ska fortsätta att försöka hitta Harrold i Amerika och hitta eventuella släktingar, avslutar Irmelin Rönne.  Detektivarbete att identifiera personer på gamla foton  Ett foto kan med andra ord vara en ingång i sökandet efter släktens historia. Och i många hem finns gamla porträttalbum bevarade från tiden runt förra sekelskiftet. De som låtit fotografera sig har gjort sig så fina de kan, tagit på sig sina bästa kläder och står blickstilla så att kortet ska bli skarpt. Men ofta saknas namnen på de som fotograferats. På Släktforskarförbundets hemsida finns en avdelning som heter Porträttfynd. Där kan man lägga upp så kallade visitkort eller kabinettsbilder som man vill ha hjälp med att få identifierade. Och har man tur så kanske Ann-Marie Bäckman i Piparböle, strax utanför Umeå, tar tag i gåtan. Hon har nämligen gjort det till en slags hobby att lista ut vilka människor som finns på bilderna i porträttfynd och har på så sätt hjälpt andra släktforskare att klura ut vem som är avfotograferad. Vi lånade ett gammalt album och for hem med det till Ann-Marie för att förstå hur hon arbetar, och hon satte igång direkt. - Helst skulle jag ju vilja veta vem som har ägt det här albumet och var det kommer ifrån. Ett jättebra album har ju en massa uppgifter nerskrivna sidan av bilden eller på bildens baksida. Jag brukar skriva ner alla uppgifter jag hittar i ett album och då kan man ju till exempel hitta fler som har samma efternamn och sedan kan jag söka efter dem i de register som finns som "Sveriges Dödbok", och "Sveriges befolkning 1890". Vi tittar på en bild av ett par som med anteckningen "Gerda och Olle i Röd" vid sidan. Ann-Marie berättar att hon ofta börjar med att gå in i Sveriges dödbok och leta efter socknar, som i det här fallet Röd. Har hon tur så kanske hon skulle hitta Olle och Gerda redan där. Just den här bilden är från 1900-talets början, säger hon bestämt. - Det ser jag på klädseln. Det är strama kragar, en liten brosch, och frisyren...precis innan den här perioden var frisyrerna väldigt strama men in på 1900-talet så blir det lite lättsammare och fluffigare. I väldigt många svenska familjer finns om man har tur hela album eller i alla fall lösa kort av typen visitkort eller kabinettsbilder. Den här typen av bilder var väldigt populära i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Man lät fotografera sig och gav sedan bilderna till sina släktingar och vänner. - Det var runt 1865 som folk började fotografera sig mer på allvar. I början var det mest de som hade råd, men från 1870 sådär så blev det mer vanligt att man lät fotografera sig. Oftast gick man till fotografiska ateljéer där man ställde sig i miljöer av kulisser. - Men det fanns också ambulerande fotografer som ställde upp kulisserna utomhus. Då kan man ofta se att det finns lite gräs i botten på bilden, berättar Ann-Marie. Vi bläddrar vidare i det tjocka albumet, där nästan varje uppslag rymmer åtta bilder. Ann-Marie får syn på bilden av en tjusig dam i helfigur. Hon står i profil och turnyr på klänningen, alltså en uppbyggd bulle vid ryggslutet. Kjolen är draperad fram. Det här är ju typiskt 1890, det ser jag ju! Hon har ju turnyr, och i halsen har hon en krage av sammet. Det var populärt vid den här tiden. Klädmodets skiftningar runt den här tiden har Ann- Marie blivit bra på, det är alldeles klart. Hon kan datera kort ganska väl bara genom att se ett speciellt sammetsband runt halsen, eller höjden på kragen, kanske är det ärmarnas vidd eller bredden på axlarna som avgör. Men det finns naturligtvis en massa andra markörer som man kan använda som fotografdetektiv. Det allra tydligaste är kanske fotografens stämpel som alltid finns på de här korten, inte alltid, men oftast längst ner på bilden. Det finns nämligen digitala register över fotografer som varit verksamma i Sverige och med lite tur kan uppgifterna i det registret hjälpa oss att förstå när en bild blivit tagen. - Det första man kan göra är att kolla när fotografen var verksam, säger Ann-Marie. Har man otur höll han eller hon på under lång tid, men har man tur kan det handla om en fotograf som bara är verksam på en ort under en kortare tid. Så om Ann-Marie Bäckman har en bild på en person som ser ut att vara säg 15 år på en bild och vet att den fotograf som tog bilderna verkade inom en viss tidsram, så kan hon sluta sig till ungefär när personen var född. Att avgöra hur gammal en person faktiskt är på en bild kan ju vara väldigt svårt för den som är ovan, men Ann-Marie tycker att hon lärt sig med tiden: - Jag har blivit jättebra på det, tycker jag. Jag tycker det syns om en kvinna är 40 eller 50 eller 60. Men det är nog en vanesak, tillägger hon. Det finns fler markörer som hjälper till att avgöra hur gammal en bild är. Ann-Marie berättar att också ramen runt bilden skvallrar om i vilken tid den tillkommit. Hon pekar på en bild som har en gul, nästan aprikosfärgad ram. -Typiskt 1890, konstaterar Ann-Marie snabbt. Strax intill ligger en rund bild med uppmjukade kanter -softade skulle vi kanske säga idag - och så brukade man ofta göra runt 1900, berättar hon. Med tiden har det blivit ganska många personer som har fått hjälp av fotodektektiven Ann-Marie Bäckman sedan de lagt upp porträtt på Släktforskarförbundets sida Porträttfynd för nu har hon hållit på i snart 15 år med det här. - Jag har alltid varit intresserad av gamla kort. Jag hade en gammal faster som hade flera gamla album, och de där ville jag alltid titta i. Vi dyker ner i fotoalbumet som jag hade med mig igen, och fastnar på en bild som sticker ut. Anne-Marie ser direkt att den är tagen utanför Sverige. - Det här är säkert amerikanskt, säger hon.Det stämmer, kortet har en stämpel från Redding California. - Man ser det direkt, för kläderna är annorlunda. Det är mycket mer lull-lull på kläderna volanger och rosetter - och håret...det är mer av allting. Porträttbilderna av den typen som gjordes hemma i Sverige tillverkades alltså också i USA. -Det här är ju en släkting som har skickat hem till Sverige, förstås. - Det här albumet är ju alldeles underbart, så mycket uppgifter det finns! Utbrister Ann-Marie, när vi hittar namn och ålder på kvinnan på den amerikanska bilden. - Det är många som inte vågar ta bilderna ur sina fickor, de suger sig fast. Men det är synd, för ofta finns det uppgifter skrivna på baksidan. Det finns gott om samlare av gamla bilder, men det är inte alla som när de har turen att komma över hela album har förstånd på att hålla dem intakta vilket bekymrar den omåttligt bildintresserade Ann-Marie Bäckman. - Jag är ju en riktig nörd. Och det finns många som samlar på såna här album. De är inte billiga att köpa. Men tyvärr är det många som slaktar albumen och säljer bilderna styckevis, och det är ju vansinnigt för så har man förstört möjligheten att utifrån vem som har ägt albumet kunna lura ut vilka som finns på bilderna. Ann-Marie skulle gärna se att det fanns fler som likt henne satte igång att forska fram vilka som finns på bilderna i Porträttfynd. - Jag hinner inte med allt jag vill göra. Det finns några stycken som håller på, men det är få som är lika nitiska som jag, och det vore roligt om fler ville sätta igång. Programmet är gjort av  Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström slaktband@sverigeradio.se Från i måndags.

Fritid och hobby, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Vänsterpartiet släppte fram Stefan Löfven med hot om att fälla honom i två frågor: arbetsrätten och hyrorna. Hur skarpt är hotet egentligen och hur mycket kan V faktiskt påverka politiken nu? Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är gäst i Ekots lördagsintervju. Sedan om den föränderliga politiska spelplanen. Gamla allianser faller isär och nya tar form. Hur hamnade vi här? Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson på Göteborgs Universitet lotsar oss från sent 1800-tal fram till våra dagar. Programledare: Monica Saarinen Producent: Viktor Mattsson Sänds även kl. 19.03 och natt mot måndag kl. 04.02.

Aktualiteter

Följ med Sveriges Radios korrespondenter ut i världen och hör om ämnen som bränner och diskuteras där de har sin vardag.

Aktualiteter

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Med sina 206 cm och sin kreativa spelstil tog han hela USAs basketvärld med storm. Vem är han, basketlegenden Magic Johnson? Och hur gick det till när han värvades av en liten klubb i Borås? På toppen av sin karriär går basketligan NBA´s sjtärnspelare Magic ut och berättar att han fått HIV. Under en känsloladdad presskonferens berättar han att han nu ska gå i förtidspension och bli en talesperson för säkert sex. Men bara ett år senare är han tillbaka på plan.  I USA är basket lika med underhållning och matcherna är en show. Det finns en kultur av att spelare är engagerade politiskt för sociala orättvisor, något som de ibland också fått kritik för.  En av Sveriges största baskettalanger heter Elijah Clarance, Kropp & Själ har pratat med 20-åringen från Nydala som siktar mot NBA. Gäster i programmet: Charles Barton, baskettränare, Malin Wahlberg, journalist Sportbladet, Dan Wiorek, utbildningsledare tränarprogrammet GIH. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Programmet sänds direkt. Från i tisdags.

Vetenskap, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Programmet som reder ut stora som små konsumentfrågor. Från i onsdags.

Ekonomi, Repris

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Hans Rosenfeldt med en klocka och en pratglad panel. I panelen: Pia Johansson, Babben Larsson, Olof Wretling och Christian Olsson från Radiosporten.    Musik:  Erland von Heijne Producent: Mette Göthberg paminuten@sr.se Sänds även onsdag 04.30 och torsdag 19.03.

Underhållning

Den ryske presidenten Vladimir Putin går på ett sätt som kallas för Revolvermannens gång. Det är forskare som granskat presidentens säregna gångmönster som döpt stilen till det. Och vi går alla på ett individuellt sätt. Så speciell är vår gångstil att den kan användas som identifieringsmetod. Biometri och biometriska data används då man använder olika matematiska och statistiska metoder för att känna igen en person baserat på fysiologiska eller beteendemässiga egenskaper. Och gångstil passar mycket bra in som biometrisk identifiering. Från kl. 08.50. Sänds även kl. 04.02 samt natt mot tisdag kl. 00.45.

Vetenskap, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Ett program i skärningspunkten mellan religion och politik. Vad innebär icke-våld? Dagens Människor och tro handlar om icke-våldsprincipen och vi hör röster från olika aktivister både från Sverige, Kongo och Frankrike. Går det att ha en värld som inte är baserad på våld? Är icke-våld överhuvudtaget ett rimligt ställningstagande och en metod som verkligen fungerar? Icke våldsprincipen har en gammal och lång tradition. Ahimsa som är sanskrit betyder "icke-våld" eller "att inte skada" och det är en moralisk princip inom hinduism, buddhism och jainism från 600-talet f: kr. I vår tid är förgrundsgestalterna för denna princip Gandhi, men även Jesus och Martin Luther King anses vara viktiga personer inom icke-våldsprincipen. I programmet medverkar Annika Spalde som är diakon inom Svenska kyrkan men också freds-, klimat- och djurrättsaktivist. Fatemeh Khavari är talesperson för Ung i Sverige, rörelsen som kämpar för att stoppa utvisningarna till Afghanistan och 2018 fick Fatemeh Khavari Martin Luther King priset för sin kamp och gav ut boken "Jag stannar till slutet". Den unga aktivisten Jean De Dieu Kilima är en övertygad om att icke-våld är vägen att gå i Kongo, trots dess våldsamma historia och samtid. Hör hur han upplevde att deras metoder kunde deskalera hela situationen när de står upp mot tungt beväpnad polis. Från Frankrike hör vi om den nya folkrörelsen, som kallas för de gula västarna, vuxit fram under de senaste månaderna. Vi har kunnat se bilder från våldsamma upplopp i Paris flera lördagar i rad, när gula västar har demonstrerat. Men protesterna har också innehållit många fredliga aktioner. Till exempel utdelning av karameller i trafikrondeller.  Reportrar i veckans Människor och tro är: Jonas Knutell, Palmira Koukkari Mbenga och Edgar Mannheimer. Programledare och producent: Antonio de la Cruz Från i torsdags. Sänds även i natt kl. 02.02.

Aktualiteter, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

En stunds stillhet inför helgen. En stunds stillhet inför helgen, med Dan-Erik Sahlberg Jesus var en rebell och en gränsöverskridare. Han åt med föraktade skatteindrivare, han tog sig an de som andra ansåg vara hopplöst förlorade. Han botade sjuka, gick på vatten och uppväckte till och med döda. Dan-Erik Sahlberg är musiker och verksamhetschef vid Sigtunastiftelsen Text Joh 4: 5-26 Klockor Ljusdals kyrka, i Hälsingland         Musik Der Yek Gooshe, med Laleh Detta program sändes första gången i januari, 2016 Producent Siri Ambjörnsson Klippan Produktion helgsmal@sverigesradio.se

Andliga frågor

Programledare: Tobias Svanelid. Följ med Vetenskapsradion Historia till sälstationen Palmen på Gålö, den topphemliga basen som skulle förvandla sälar till ubåtsjagare. Dessutom om fornborgen Eketorps skelett som nu analyseras. Sälar skulle hjälp Sverige att skydda sig mot ubåtar under andra världskriget. Vetenskapsradion Historia besöker sälstationen Palmen på Gålö i Stockholms skärgård, en gång en av landets topphemliga militärbaser, som idag förvandlas till en turistattraktion som vill berätta om sälarnas roll i försvaret av Sverige. Dessutom om människoskeletten från fornborgen Eketorp på Öland. Kroppar som grävdes upp för femtio år sedan, men som först nu analyseras i syfte att ta reda på mer om livet och kanske också striderna vid Ölands mest kända fornborg. Och så svarar Dick Harrison på lyssnarfrågan om hur det gick till när Island drabbades av piraträder. Programledare är Tobias Svanelid. Från i tisdags.

Vetenskap, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Vänsterpartiet släppte fram Stefan Löfven med hot om att fälla honom i två frågor: arbetsrätten och hyrorna. Hur skarpt är hotet egentligen och hur mycket kan V faktiskt påverka politiken nu? Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är gäst i Ekots lördagsintervju. Sedan om den föränderliga politiska spelplanen. Gamla allianser faller isär och nya tar form. Hur hamnade vi här? Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson på Göteborgs Universitet lotsar oss från sent 1800-tal fram till våra dagar. Programledare: Monica Saarinen Producent: Viktor Mattsson Från kl. 12.55. Sänds även natten mot måndag kl. 04.02.

Aktualiteter, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Dagens Nyheter-kulturjournalisterna Hanna Fahl och Björn Wiman möter Uppsala Nya Tidnings politiska redaktör Sakine Madon och Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider. Sara Lövestam dömer. Producent: Anna-Karin Ivarsson Ljudtekniker: Nima Shams Skriv till oss! lantzkampen@sverigesradio.se Från i går.

Underhållning, Repris

"Rosas danst Rosas" gjorde koreografen Anne Theresa de Keersmaeker till ett världsnamn redan vid premiären 1983. Cecilia Blomberg återvänder till en modern dansklassiker som fortsätter att turnera. Det finns de verk som bryter ny mark för ett helt konstområde. Dit hör "Rosas danst Rosas", ett av koreografen Anne Theresa de Keersmaekers allra tidigaste verk. Det har också blivit något av hennes signaturverk som koreograf. Den där samtidigt exakta och lite slängiga stilen. Alltid i en nära dialog med musiken. Än idag turnerar Rosas danst Rosas, nu med helt nya dansare som inte ens var födda 1983 då verket hade premiär. I höstas visades det bland annat på Dansens Hus i Stockholm. Cecilia Blomberg cecilia.blomberg@sverigesradio.se Från igår. Sänds även på söndag kl 02.50 och tisdag kl. 03.50.

Kultur

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Naturradio från Sverige och världen. Sänds även i morgon kl. 04.15.

Fritid och hobby

En stunds eftertanke mitt i morgonens nyhetsflöde. Från kl. 06.03.

Andliga frågor, Repris

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Lördagsmagasin med internationell debatt och djupdykningar i svensk vardag. Om den fredliga revolutionen i jättelandet Etiopien. Vad betyder nya premiärministern Abiy Ahmed för Etiopien, Eritrea och Somalia? Hör om trasiga skor, somaliska humrar och mörka moln vid horisonten. I Konflikt denna vecka hörs hoppfulla röster om utvecklingen på Afrikas horn, men också tankar om utmaningarna som regionen har och står inför.  Vi börjar på en etiopisk restaurang här i Sverige, där Konflikts Ivar Ekman dricker kaffe tillsammans med affärsmannen Sverker Littorin, som också är etiopisk honorärskonsul, och som ser stora möjligheter i regionen framöver.   Hör också Sveriges Radios Afrikakorrespondent Samuel Larsson prata om vad som hänt i Etiopien det senaste året, och vad det innebär. Vilken betydelse har den nya premiärministern Abiy Ahmed, och hur påverkar utvecklingen i Etiopien grannländerna Eritrea och Somalia? Vi backar också i Samuel Larssons rapportering och hör klipp från reportage från Etiopien tidigare i år, när Abiy Ahmed var nyvald och Etiopien och Eritrea var i färd med att sluta fred. Hör en hoppfull eritreansk soldat vid gränsen, kort efter att den öppnats i september förra året, som drömmer om att fredsavtalet ska leda till att han får lämna den hårda militärtjänsten.  Hopp om att den livslånga militärtjänsten ska avskaffas och att Eritrea ska röra sig i en mer demokratisk riktning finns även bland svensk-eritreaner, oavsett syn på president Afewerki och regimen. Konflikts Sally Henriksson träffar Fethawi Mehari, som kom till Sverige som sexåring på 90-talet, är aktiv i det eritreanska samfundet och i grunden är positiv till den eritreanska regimen. Han var nyligen i Eritrea på semester och för att se hur det är där nu. Fethawi Mehari har förhoppningar om att Eritrea inom en viss framtid ska kunna bli mer öppet och utnyttja sin fulla potential vad gäller till exempel turism och handel.Vi hör också Meron Estefanos, människorättsaktivist och journalist. Hon kom till Sverige från Eritrea som tolvåring. Under många år såg hon nuvarande presidenten Afewerki som en hjälte i självständighetskampen, i dag är hon en av regimens största kritiker. Hon är glad över utvecklingen men också skeptisk till om det verkligen kommer att leda till något bättre för Eritrea. Hennes hopp handlar om regimens fall.  Vi tittar också in hos Osama Yassin Mohammed på en resebyrå i Rinkeby, som sålde rekordmånga flygbiljetter till Mogadishu under 2018. En försiktig optimism verkar spira bland svensk-somalier, och Konflikts Anna Roxvall har träffat Mouna Magan, som sålt sitt hemtjänstföretag i Sverige för att istället satsa på plaståtervinning i Somalia. Konflikten mellan Etiopien och Eritrea har varit en bidragande orsak till sönderfallet i landet, där de två ärkefienderna stött rivaliserande sidor. Vi hör Abukar Omarsson, som har varit utlånad från svenska Arbetsmarknadsdepartementet till det somaliska Finansdepartementet. Han hoppas att tövädret mellan Etiopien och Eritrea ska ha positiva effekter när hans sargade hemland nu sakta försöker resa sig. Programledare: Ivar Ekman ivar.ekman@sverigesradio.se Producent: Sally Henriksson sally.henriksson@sverigesradio.se Tekniker: Brady Juvier Från i morse. Sänds även natten mot måndag kl. 03.02

Aktualiteter, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Bröderna skyddar mobbade barn, fixar tv-spel och ger pojkarna på gården egna superhjältar i sin tecknade serie. Men det finns en hemlighet, bröderna är pedofiler. Kan barnen anmäla sina bästa vänner? I januari 2017 dyker det upp en ny märklig tråd på nätforumet Flashback. I skydd av anonymiteten berättas om en stor hemlighet och en märklig livslång vänskap med två pedofiler i 35-årsåldern. "Hej, jag är vän med två pedofilbröder. Utöver att de är pedofiler och jag tekniskt sätt blev utnyttjad av dom, så är dom jättefina vänner som sprider mycket glädja och kärlek i mitt liv" Hundratals främlingar engagerar sig snart i fallet och snart börjar härvan runt bröderna nystas upp. Många barn har utsatts för våldtäkter, från södra till norra Sverige. Men bröderna är okända för polisen och har i femton års tid lockat till sig barn, mest unga pojkar. Hur ska de stoppas när ingen vill gå till polisen och anmäla? En dag riggar ett av offren en fälla och ringer upp bröderna. Men tiden är knapp, för bröderna har hittat nya offer. I dokumentären träder offer och anhöriga fram för första gången och berättar om fallet som blivit känt som "Pedofilbröderna". Det är en historia om grova övergrepp mot barn så vi vill varna känsliga lyssnare för att del av innehållet kan vara stötande. Reporter: Magnus Arvidson Producent: Håkan Engström Slutmix: Ludvig Jansson Länkar för dig som behöver hjälp eller stöd: Brottsofferjouren Sverige - erbjuder stöd till den som utsatts för brott. Rikskriscentrum - Sveriges kriscentrum för män. Dags att prata- information om barn och sexuella övergrepp. Polisen - Information om hur anmälan går till. Från i söndags.

Dokumentärer, Repris