Violoncellsonat nr 2 / Gunnar de Frumerie

Om arkivbildaren: Gunnar de Frumerie var en svensk tonsättare och pianist. Gunnar de Frumerie föddes den 20 juli 1908 och växte upp i Storängen i Nacka utanför Stockholm. Han studerade vid Kungliga Musikkonservatoriet i Stockholm mellan 1923–1928. Därefter begav han sig på studieresor till Wien och Paris för att studera piano och komposition. Gunnar de Frumerie var även verksam som pianopedagog vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1945–1974. Han invaldes 1943 som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien och utsågs 1962 till professor samt tilldelades 1978 utmärkelsen Litteris et Artibus. Gunnar de Frumerie avled 1987, 79 år gammal. Gunnar de Frumerie brukar räknas till de svenska neoklassicisterna tillsammans med generationskamraterna, de så kallade trettiotalisterna, Lars-Erik Larsson, Erland von Koch och Dag Wirén. Det förekommer samtidigt många romantiska drag i hans musik, bland annat i hans romanser av vilka ett flertal är tonsättningar av Pär Lagerkvists dikter. Han har även skrivit soloverk för piano, kammarmusik och konserter för soloinstrument och orkester. En av hans mest kända kompositioner är det instrumentala verket Pastoral svit för flöjt och piano från 1933. Hans opera Singoalla från 1940 bygger på Viktor Rydbergs roman med samma namn.