SR, P2 2009-09-15

Musik i natten med Bodil Asketorp.

Klassisk musik

P2 Riks över Stockholm i P6

P2 Riks över Stockholm i P6

P2 Riks över Stockholm i P6

Musikmorgon med Katarina Karlsson.

Klassisk musik

Nyheter

forts.

Klassisk musik

Nyheter

forts.

Klassisk musik

med Pernilla Eskilsdotter. 0470-374 82 eller spela@sr.se

Klassisk musik

Nyheter

med Erika Libeck Lindahl.

1. Henry Purcell: Magnificat och Nunc dimittis g-moll. The King's Consort. Dirigent: Robert King. Hyperion CDA 66686.

2. Joseph Haydns symfonier: Idag: Symfoni nr 31 D-dur, "Hornsignalen". Orchestra of St. Luke's, New York. Dirigent: Charles Mackerras. Telarc CD-80156.

3. Johann Sebastian Bach: a) Nun komm der Heiden Heiland, BWV 659, i arr. av Ferruccio Busoni. b) Wachet auf, ruft uns die Stimme, BWV 645, i arr. av Ferruccio Busoni. c) Siciliano ur Flöjtsonat nr 2, BWV 1031, i arr. av Wilhelm Kempff. Bernd Glemser, piano. Från australiska radion.

4. Richard Wagner, arr. Felix Mottl: Wesendoncksånger. Jessye Norman, sopran. BBC:s symfoniorkester. Dirigent: Pierre Boulez. Från BBC Radio International.

5. John Ernest Moeran: Fantasikvartett (1945). Helén Jahren, oboe, Cecilia Zilliacus, violin, Johanna Persson, viola och Kati Raitinen, cello. Konsert 2001, Torekovs kyrka.

6. Rafael Frühbeck de Burgos dirigerar Sveriges Radios Symfoniorkester: a) Jaques Ibert: Escales (1922). Inspelat 1988. b) Gunnar de Frumerie: Symfonisk ballad för piano och orkester (1944). Solist: Roland Pöntinen, piano. Inspelat 1988.

Klassisk musik

Marie Selander möter kvinnliga musiker och tonsättare i en mansdominerad musikvärld. Andra programmet av tre. Repris från söndagen

Här hittar du det folkbildande programmet men också den ljudliga resan i världen och fantasin. Det kan vara längre serier om ett ämne men också ett enstaka program, oftast gjorda av musikvetare, författare och kulturjournalister.

Kultur

P2 Riks över Stockholm i P6

P2 Riks över Stockholm i P6

10 min uutiskatsaus

Nyheter

Uutis- ja ajankohtaisohjelma ruotsinsuomalaista näkökulmasta. Studiossa Liisa Paavilainen

Aktualiteter

Ohjelmaa lapsille. Uusinta aamusta

För barn

Nyheter

med Andreas Lindahl. Sänds även i P1 kl. 21.35.

Klassisk musik

med Lex.

Klassisk musik

João Bosco, sång, akustisk gitarr, Nelson Faria, elgitarr, Ney Conceição, elbas, Kiko Freitas, trummor och Armando Marçal, slagverk.

Efter Jazz Samba, som spelades in av ett helamerikanskt band, började Stan Getz samarbeta med brasilianska musiker som Luis Bonfá och så småningom Tom Jobim och João och Astrud Gilberto. Skivan Getz/Gilberto från 1964 med bland annat The Girl from Ipanema blev en enorm succé och är en av alla tiders mest älskade jazzskivor. Samma år som albumet Getz/Gilberto kom ut, tog militären över makten i Brasilien. Det innebar naturligtvis hårda tider för landets intellektuella. Många konstnärer tystades, sattes i fängelse eller drevs i landsflykt. En artist och låtskrivare som ständigt fick bråka med censurmyndigheterna för att få ut sin musik var João Bosco.

Under 70-talet försåg João Bosco Elis Regina med en del av hennes allra bästa låtar, bland annat protestsången O Bebado e A Equilibrista, som fick en speciell roll i det folkliga motståndet mot juntan. Efter Elis Reginas död 1982 tog Joao Bosco själv steget ut i rampljuset och han har under de senaste 25 åren etablerat sig som en av Brasiliens allra största artister. Han är också ett stort och aktat namn internationellt. Och den 2 maj intog han scenen på Nefertiti i Göteborg. Först ensam med sin gitarr. Efter några låtar kallade han in sina förnämliga medmusikanter Nelson Faría på gitarr, Ney Conceicao på bas, Kiko Freitas på trummor och Armando Marcal på slagverk. De tre förstnämnda bildar förresten Nosso trio, som en del P2-lyssnare kanske kommer ihåg från samarbetet med svenska sångerskan Karolina Vucidulac.

Konsert 2/5, Jazzklubb Nefertiti, Göteborg.

Jazzmusik

med Lars-Göran Ulander.

Säsongens första ordinarie jazzit handlar om prisade jazzmusiker - Hagenfesten i Dala Floda en nyläst bok och om en helt ny skiva. Alla delarna isolerade bitar som hakar i varandra och hänger ihop för var och en som har lust att se det annars är de intressanta var för sig.

Hagenfesten kan ses som en efterfest till både Woodstock -69 som i sin tur inspirerade till den svenska musikkrörelsen i lika hög grad som Maos lilla röda. Pierre Martin åkte till Dala Floda för att spela in och träffa arrangörerna. Den nylästa boken passar in i mönstret . Den skulle kanske aldrig ha skrivits om inte den musikaliska revolutionen i Woodstock varit så framgångsrik jazzen inspirerades till att haka på rockmusikens och soulens sätt att formatera och paketera sina budskap till fusion. I Europa hade vi ju frijazzen. Ur de explosionerna föddes sedan reaktionen att hitta tillbaka jazzen som numera kallas neotraditionalism. Banérförare sedan 90-talet för det som som kallas neotraditionalsimen är ju trumpetaren Wynton Marsalis han är dessutom en strålande pedagog och som man brukar säga ”bra med ord”. Hans bok Moving to higher grounds. Per Runesson har läst den och anmäler den i Jazzit. Woodstock blev också en av anledningarna att samla att kalla in den svenska jazzeliten anno 1968 för en mäktig urladdning. Den direkta anledningen var annars Django d Òr priset. Bengt Berger var en av de nominerade. Han vann inte men kommer att höras ändå med musik från helt nya skivan Beches Brew.

Jazzmusik

Lång musik med David Linnros.

William Basinski upptäckte några gamla rullbandsloopar han hade gjort någon gång i början på 80-talet och tänkte att en digitalisering vore på sin plats. Men när arbetet började upptäckte han snart att banden höll på att falla sönder, stora flagor lossnade. Resultatet var en musik till en början drömsk och vacker men som efterhand började knastra och hacka för att gradvis försvinna i intet. När så Basinski i sin New York studio höll på att avsluta detta projekt som på egen hand kommit till honom råkade det vara den 11 september 2001, och han kunde se hur New Yorks skyline gick samma öde till mötes som musiken han lyssnade på.

Om Alvin Luciers I am sitting in a room också är ljudet av förfall är kanske en tolkningsfråga. Lucier läser in följande text: "I am sitting in a room different from the one you are in now. I am recording the sound of my speaking voice and I am going to play it back into the room again and again until the resonant frequencies of the room reinforce themselves so that any semblance of my speech...
Och detta är precis vad som händer. Rummets resonanta frekvenser tar gradvis över inspelningen och skapar istället en darrig dron-musik (samt slätar ut Luciers stamning!). Är det ljudet av förfall – språkets regression till ljud? Eller en alkemisk process – från tal till naturens musik?

Sänds även 16 september 13.30 över Sthlm P2 96, 2 och webbradion P2 Alltid Musik

Klassisk musik