Grangärde socken, Del 1

Produktionsbolag: Svensk Kulturtjänst

Grangärde – det är stora sjöar, än leende, än allvarsstämda, det är trolska tjärnar och vattenrika åar. Det är ödemarksvidder och mossar och myrar. Men framför allt är det milsvida skogar. Kring sjöarna i socknens hjärta, bördiga åkrar. Här och var ligger folkrika samhällen och byar. Och borta i skogsensamheten små gråa stugor. Men för många blev skogsensamheten alltför karg och hård. Flykten från landsbygden. För med på en rundtur genom Din hembygd. Från Järphöjden ser man Grangärdes sydligaste utpost, byn Lönnfallet. Järnvägslinjen Hörken – Fredriksberg, spårvidd 0,807 meter, gör vid Nittkvarn en visit in i vår socken. På väg till Rifallets by avlägger vi ett besök hos 85-årige Vilhelm Lönnkvist i Nitten. Nittgården har tillhört hans släkt sedan omkring år 1750. Några av byggnaderna på gården datera sig från 1600-talet. Befolkningen i västra delarna av Grangärde utgjordes ursprungligen av finnar. De bodde i så kallade rökstugor. En dylik finns ännu kvar vid Nittbergets ödetorp. Rifallet och de där befintliga flygsandsbildningarna. Ägen Nittkvarn – Långvasselbron löper väster om Bringsjöberg genom ett ravinliknande pass. Bringsjöberg har pigga åldringar. Eller vad sägs om Karl Jansa med gumma och Lars Petter Persas änka, de förra 84 och 82, den senare 86 år. Bringsjöbergs bygata. I Bringsjöberg hitta vi en av de sista finnhässjorna samt en skvalkvar på god väg mot förintelse. På Rönnberget. I öster skymtar Ljungåsen och Lövkullen. I dalen mellan Rönnberget och Ljungåsen ligger Bränntjärnstorpet, där finnmarksskalden Dan Anderssons far föddes. Dans far, småskolläraren Adolf Andersson, var en finnbygdens apostel, vars minne vördas. Från både fadern och modern hade Dan mottagit djupa intryck. Dan Andersson. Från Trollberget ses i nordost Abborrbergs by. Abborrberg är liksom de övriga finnmarksbyarna en blandning av nytt och gammalt. Ny är bygatan, byggd år 1938 som kommunalt reservarbete. Till det gamla hör bland annat en loftbod. Bysmedjan, vilken tidigare stått vid Abborrtjärn och tjänat som bostad åt en på 1600-talet invandrad finne, är försedd med så kallad finnlås. I byn Torsberg gör vi ett besök hos gamle Vilhelm Nyström. Skattlösberg, samt Dan Anderssons minnessten som rest av byborna. Före detta nämndemannen Ludvig Eriksson spelar gamla låtar på fiol. Dessutom trakterar han bockhorn, vars toner fordomdags skrämde varg och björn från den betande hjorden. Petter Karlsson visar hur finnplogen skall köras. Från Skattlösberg går vägen åt väster mot Säfsnäs och Värmland. De sista gårdarna i Grangärde efter denna väg är Parisåberg och Telningberg, båda med byggnader, som räknat sitt ursprung från 1600-talet. Hoberg är socknens mest isolerade by. Från Ulriksberg i Säfsnäs kan man med bil nå Björndalen. Härifrån är man hänvisad att ta sig fram till byn på dålig kärrväg. Sara Eriksson, känd och välkänd i hela socknen under namnet ”Hobergs-Rosa”. Till byn hör socknens sista bruk varande skvaltkvarn samt en med överfallshjul försedd kvarn. Vid sjön Nedre Norens östligaste del minner ruinerna av Norhyttan om svunna tider. Så gör också den gamla bergsmansgården på höjden ovan sjön och Anders Jan Andersson, Grangärde sockens siste bergsman. Från Norhyttan går en väg mot norr till byn Gänsen, där vi gör ett besök på den ståtligt belägna huvudgården. Från Gänsen till Malingarna. Vägen Nyhammar – Björbo följer mellan Stora och Lilla Malingen en åsbildning av ungefär 2 kilometers längd. 90-årige Erik Ersson i Kullen, Sör-Erik kallad. Sör-Erik är ägare av en bastubyggnad, vilken troligen är den sista i socknen som användes till bad på fädrens vis. Nyhammar. Vår färd går nu mot öster. Saxhyttans by – en leende idyll. Färden fortsättes till Grangärde Hästberg. Vägen är krokig, backig och till och med försedd med grind. Hästbergsborna har en hänförande utsikt från sin by. Om möjligt ännu mer imponerande är utsikten från Hästbergs klack 418,5 meter över havet. På klackens sydsluttning sportstugan Trollbo. I Hästberg ger vi oss på jakt efter två 90-åringar. Den ene, Klint Karl Andersson, är föga intresserad av dylik jakt. Den andre, Smens Petter Persson, är för tillfället utflugen ur sin bostad. Men i Laxsjön träffar vi den gamle. Laxsjön hade en gång hytta, kvarn och såg. Allt är borta, och stillhet präglar nu byns tillvaro. Från Laxsjön gör vi en avstickare åt söder till Storslätten. Åter till bygden – Grangärde kyrkby. Byns mera framträdande byggnader är förutom kyrkan, prostgården, sockenstugan och tre större turisthotell. Såväl sommar som vinter är turisttrafiken livlig. Väster om Bysjön är byarna Norrbo och Västansjö belägna. Kyrkvärdsgården i Norra Västansjö. I Norra Västansjö bor den pigge åldringen Fjäll-Jan-Erik. Uvbergets karakteristiska profil. Uvbergs-Lars-Erik har på sin gård skapat ett icke föraktligt hembygdsmuseum. Några av byggnaderna äro 200-300 år gamla. Sunnansjö har ett vackert läge vid en nordvästlig vik av Väsman. Grangärde hembygdsförening är i färd med att i Sunnansjö iordningställa en Grangärde hembygdsgård. En herrgård och en bergsmansgård. Broby Kvarn. Botberget föddes landshövding Bernhard Eriksson år 1878. i smedjan vid Broby kvarn sågs han en gång som sotig och svettig smeddräng. Vid sjön Saxen – Rävåla by. Finn-Jans stuga, några uthusbyggnader och ett par motiv från det för ett 15-tal år sedan nedlagda anrikningsverket visar oss det gamla Rävåla. Villabebyggelsen i Malbacken få representera det nya Rävåla. Björnhyttans herrgård, uppförd 1858, var förr bostad för hyttrörelsens förvaltare. Numer bebos den av skogstjänstemän på Björnhyttans kronopark. Saxbergets by och berg. Från det år 1939 färdigbyggda uppfordringsverket över Centralschaktet har man en god överblick över Grängesbergs vidsträckta gruvsamhälle. Vi granskar på närmare håll några av rundsynens detaljavsnitt. Först Björkås egnahemsområde. Arbetarbostäderna i Stora Hagen. B-J och ”Frövi” stationshus, vilka 1940 ersättas med centralstationsbyggnad. Tjärnstugan är troligen Grängesbergs äldsta byggnad. Några glimtar från det år 1938 påbörjade egnahemsområdet Örntorp. Rundturen genom Grangärde socken är fullbordad. Dock ännu några svep över det fagraste i vår bygd. Men nu tar vi sommardagens rika färgprakt över sjö och berg, över skog och äng, över by och människa till vår hjälp. Från Hästbergs klack och Bredbergets by bortom milsdjup skog skymtar templet i Grangärde by. Spegelblanka vatten, gårdar och stugor på stränder och näs. Du ser mannen i vardagens id och barnet i lek. Rödmålad stuga och visthusbod. Betrakta från Uvbergets klint den jord, som ger skördarna rika. Över finnmarkens land sveper blicken från Rönnbergets topp och Trollbergets ås. Högt över dalens frostlänta myr ligger byn. Vackrast av det vackra är kanske ändå den sommarfagra bygden omkring sjön. (Handlingsbeskrivning enligt texter i filmen)

55 min.