SR, P1 2017-12-23

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Hon startade lavinen av #MeToo i Sverige när hon offentliggjorde en medieprofil för våldtäkt. I säsongsavslutningen berättar Cissi Wallin om händelsen, och om att ha svårt att passa in i normerna. Från i lördags.

Aktualiteter, Repris

Från torsdag eftermiddag.

Kultur

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Radiopsykologen Allan Linnér svarar på lyssnarnas frågor. Ida, 23, växte upp utan någon att lita på. Med en pappa som drack och en mamma som såg till att inte vara hemma fick Ida klara sig själv. Ensamheten har satt djupa spår. Hur ska hon bryta den? Idag har Ida en god relation till båda sina föräldrar. Pappan är numera nykter och mamman har ett mer stabilt liv än tidigare. Ida tycker att hon därför borde kunna släppa det som varit och leva ett liv hon är nöjd med. Men så kommer minnena ikapp henne och hon kan inte värja sig. - Jag kastas tillbaka i hur det var då, säger Ida. Att alltid oroa sig för hur det skulle vara att komma hem. Att alltid vara på sin vakt.   Ida har mått dåligt en längre tid nu. Hon har försökt att bara glömma allt som hänt henne men det verkar inte fungera. Så hur ska hon göra för att orka minnas och samtidigt leva sitt liv? Från i torsdags.

Sociala frågor, Repris

Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten. Gerda flyttade från Sverige som ung. Hennes liv blev dramatiskt när hon ständigt kom i vägen för krig och uppror. Hon var 72 år när hon flydde sista gången på kärra genom ett krigshärjat Tyskland. I den traditionella historieskrivningen berättas mycket om krig och uppror. Och nästan alltid ligger fokus på de som bar vapen. Men krigen drabbade också de människor som råkade stå i vägen. Så var det för dagens huvudperson Gerda Andrén vars liv gång på gång kastades över ända när uppror, revolutioner och krig utbröt var hon än bodde i världen. Stellan Ranebo i Kalmar har i hela sitt liv hört släkten berätta om Gerdas dramatiska liv, för Gerda var syster till Stellans mormor och har lämnat efter sig mängder av dokument i form av brev och minnesanteckningar som Stellan använt sig av i sin forskning om Gerda Andrén som födde 1873 på Österlen i Skåne. - Hon var nummer fem av åtta syskon, och det var inte så lätt för en ung kvinna vid den här tiden, vad hon skulle göra med sitt liv, säger Stellan Ranebo. Gerda fick en termin i en flickskola, därefter blev hon hjälpreda åt en av sina bröder, som var folkskollärare utanför Eslöv. Där var hon i sju år. Under den tiden skriver hon ett brev. En dag ville jag besöka min syster Ida i Malmö. Jag gick i god tid till järnvägsstationen. Hittade i första-klass-väntsalen en dagstidning och i den en annons där det stod att "en stockholmer damenkvarett" sökte en altstämma till sin turné i Tyskland.  Det var provsjungning samma dag på Stadshotellet i Lund. Jag steg av i Lund och provsjöng, spelade piano och pratade tyska med dom. Och jag fick jobbet. Ett par veckor senare, mot mina föräldrars önskan, så for jag till Tyskland. Då var kvartetten redan där. - Jag tänker att hon hade förberett sig väldigt väl för det jobbet genom att läsa tyska, studera sång och piano. När hon såg den här chansen så förstod jag att hon tog den, säger Stellan Ranebo. Gerda åkte ensam över till Tyskland, för kören hon skulle sjunga med var redan i Stettin. - Det blev storm och frågade kaptenen hur hon skulle göra med sin sjösjuka. Hans förslag var att hon skulle surras vid masten. Vid premiären i Köningsberg sjöng hon solo och fick blommor och champagne av en förtjust åhörare. Där träffade hon också den man som hon skulle gifta sig med, Oswald Kuhlbach. Gerda var 31 år när hon gifte sig Oswald Kuhlbach som tillhörde den balttyska adeln och hade vuxit upp på ett gods i Livland. I samband med bröllopet fick bonddottern från Österlen en glimt av överklasslivet hos sina svärföräldrar. Men där blev hon inte kvar länge. För efter bröllopsresan som gick till Sankt Petersburg for det unga paret till sin första gemensamma bostad i Ukraina. Men här väntade ett helt annat liv. Oswald som var bergsingenjör och hade fått arbete i ett gruvdistrikt i den sydöstra delen av Ukarina. Vid ankomsten visade det sig att deras bostad inte var färdigställd och de fick nöja sig med att bo i en enkel arbetarbarack där våld, sprit och stölder tillhörde vardagen. Men inte nog med det, bara ett år senare, 1905, utbröt ett stort revolutionsförsök mot tsaren. - De fick två oerhört jobbiga år. Gerda fick sitt första barn på sommaren 1905, samtidigt fick hennes man tyfus, och de höll på att stryka med båda två. - Till slut flydde de från upproret hem till Oswalds gods igen, och när de kom till järnvägsstationen blev de omringade av revolutionärer och kriminella. De hade sett att det står en landå, en vagn, från godset och väntade på någon, så de omringade landån och började kasta sten på Gerda och Oswald. - De hörde hur någon ropade "Döda dem!" men en sten träffade en av hästarna som föll i sken och bröt igenom folkmassan, berättar Stellan Ranebo. De nådde godset, men de närmaste två dygnen satt Gerda påklädd beredd att när som helst fly ut i skogen, för attackerna från revolutionärerna fortsatte.   När revolutionsförsöket slagits ned återvände Gerda och Oswald till gruvdistriktet i Ukraina där Oswald nu tjänade så pass bra att de kunde anställa tjänstefolk till den stora lantgården de drev. - De var helt självförsörjande med uppemot fyrtio hästar och massor med jord och odlingar. - De levde ett lyckligt liv. Deras första barn dog visserligen, men de fick ytterligare fyra barn mellan 1906 och 1914, då första världskriget bröt ut. Det kriget drabbade inte paret så dramatiskt, även om deras hästar och livsmedel blev rekvirerade av armén. Men 1917 kom revolutionen och då var de tvungna att fly och lämna all sin fasta egendom. - De flydde ner mot Krim, och kunde bo hos Oswalds bror Edgar, som hade en position inom stadens styrelse. - Den positionen blev Edgars död, för den 3 mars 1918 när familjerna satt samlade i Edgars hus, så bankade det på dörren och berusade matroser från Svartahavsflottan, upprorsmän och revolutionärer, åkte omkring med lastbilar och en dödslista. De lyfte ut Edgar på gården och sköt honom. Stellan Ranebo fortsätter: - Gerdas dotter Sigrid var då 11 år och hon har berättat att barnen fick delta i sökandet efter de döda kropparna efteråt. De hade blivit kastade i havet, och kropparna låg och flöt vid badstränderna. Där hittade de till slut Edgar och kunde ge honom en kristen begravning. Det gick inte att känna igen Edgar på utseendet för han var sönderskjuten, men familjen gick runt bland kropparna och undersökte deras underkläder - Edgars var namnade, på så sätt kunde de känna igen honom. Under dagarna efter dåden kunde vi se anhöriga, familjer och barn, vada omkring på sandbankarna till midjan i vattnet och söka efter sina döda familjefäder eller sönder bland liken. En del av dem som hittades hade inte blivit skjutna utan helt enkelt dränkts när de med sammanbundna händer och fötter kastats överbord. De första åren efter revolutionen hängde familjens överlevnad på Gerdas arbete, eftersom Oswald var en "förhatlig balttysk", och var illa ute i de förföljer som pågick. Han var tvungen att hålla en låg profil. Så småningom kunde han dock få ett arbete i en saltgruva. - Gerda gjorde en fantastisk insats under de där åren, säger Stellan Ranebo. När svälten började gripa omkring sig insåg myndigheterna att man inte kunde förbjuda allt vad privat företagsamhet hette, och då grep Gerda tillfället och startade ett litet pensionat i Edgars sju-rumsvilla. Hon skötte allting själv, fram till 1924 - mat, städning, bäddning. - Hon höll på att arbeta ihjäl sig, konstaterar Ranebo. Så småningom fick Oswald på nytt arbete inom gruvnäringen men nu i den ukrainska staden Charkov och med tiden flyttade Gerda efter. Stellan Ranebo har i sin forskning sett att Oswald slet ont i gruvan och dessutom var han sjuk. Han var diabetiker och fick till slut en hjärnblödning och dog 1940. 1941 var Gerda ensam och bodde i Charkov. Hon hade lovat att ta hand om det sexåriga barnbarnet Rudi, när hans föräldrar behövde arbeta borta. - Men då blev hennes barn Valter och Gunhild arresterade av säkerhetspolisen på grund av sitt tyska förflutna, de blev förda till Sibirien respektive Kazakstan. Gerda blev ensam kvar med barnet i Charkov i Ukraina, och när tyskarna ockuperade staden överlevde hon genom att sälja sina ägodelar på svarta marknaden. - För att den lille pojken skulle få mat så kom hon på att hon kunde anmäla till den tyska ockupationsmakten att hennes man varit balt-tysk och att de därför borde ta ansvar för hennes familj. Hon hade klurat ut att de barn som gick i tysk skola fick ett mål lagad mat om dan. - Och så lärde hon pojken att tigga på tyska bland soldaternas soppkök på gården. - Rudi berättade för mig om hur det åkte runt en häst- och vagn varje morgon som samlade ihop kropparna efter dem som svultit och frusit ihjäl under natten. - Men priset för att Gerda anmält sig till tyskarna blev att de tog ifrån henne hennes ryska identitetshandlingar, och det gjorde att hon inte kunde vara kvar i Charkiv när tyskarna drog sig tillbaka. Hon hade absolut blivit arkebuserad som kollaboratör, menar Stellan Ranebo. Tyskarna förde henne och pojken till ett genomgångsläger i Polen för "arisk rensning". Där var de i tre månader, och där fick Rudi gå i tysk skola, som det hette. I själva verket var det fråga om en observation under tre månader. Alla som passerade in från Östeuropa skulle genomgå en kontroll så att de var "ariskt renrasiga". Allt detta sköttes av en rasbiologisk enhet. Rudi klarade testet och tog "examen" som "ariskt renrasig " i maj 1943. Efter lägertiden fick Gerda hjälp av en brorsson som blivit tvångsförflyttad från Baltikum till Polen. Han lät Gerda och hennes barnbarn bo på hans gård. Men historien skulle upprepa sig. I slutskedet av andra världskriget 1945 måste de fly igen. Den gången flydde de genom hela Nordtyskland med häst och vagn. Då var Gerda 72 år. - När kriget tog slut lyckades min mormor, Gerdas syster, med hjälp av Röda Korset, ta reda på var Gerda och Rudi befann sig, och de fick plats på en av de vita bussarna till Sverige. Hon kom med en av de två extra vita bussar som i november 1945 hämtade upp skandinaviska kvinnor som hamnar på fel sida om fronten under kriget. När Gerda äntligen landade i sitt gamla hemland visste hon ingenting om sina barns öden, men ganska snart fick hon klart för sig att alla levde. Och trots alla umbäranden bestämde hon sig för att ta sig tillbaka till Sovjetunionen. - Hon hade modet att åka tillbaka till Sovjetunionen, många som gjorde det blev ju slaktade av Stalins trupper, kommenterar Stellan Ranebo. Det var nog längtan efter barnen som fick henne att ännu en gång lämna Sverige. - Hon var ju fast i ett öde som inte styrdes av henne själv, konstaterar han. Stellan Ranebo hade under hela sin uppväxt hört historier om Gerda och hennes märkliga liv, men han tyckte inte att historierna riktigt hängde ihop. Genombrottet kom när Sovjetunionen föll samman. Då kom en av Gerdas döttrar med en son och hälsade på. - Så plötsligt fick jag här i Kalmar höra Sigrid, som Gerdas dotter hette, berätta om allt som hänt. - Jag tänkte att detta måste jag ju bara skriva ner, slutar Stellan Ranebo. Flyktingarnas spår i arkiven Den som likt Gerda flyttat till och från Sverige har lämnat ganska mycket spår efter sig i arkiven, men det är långt ifrån säkert att materialet ligger samlat på ett ställe. Av alla förfrågningar som kommer till Riksarkivet så är de allra vanligaste sådana som rör personer som vid någon tidpunkt kommit hit från utlandet. På Riksarkivet i Stockholm förvaras det mesta av handlingar som rör personer som kommit hit före 1970-tal, och Lars Hallberg som är arkivarie är den som har bäst koll på hur de olika akterna är systematiserade. Han har tagit fram handlingar som handlar om några koncentrationslägerfångar som kom efter krigsslutet 1945. Vi tittar på två fall, två unga polska flickor, båda 15 år gamla. Det första som hände dem var att de fick fylla i Inresekort när de passerade gränsen, där de redogör för sina familjeförhållanden. Den första flickan vi tittar på berättar att hon tillsammans med sin mor och syster hållits fången i koncentrationslägret i Ravensbrück, men att hon inte visste något om var fadern fanns. Vid den här tiden fanns ännu inga permanenta uppehållstillstånd att få i Sverige, utan var tredje månad var man tvungen att söka nytt. Därför kan man i arkiven på nära håll följa Kristyna, som den här unga polska flickan hette, under hennes halvår i Sverige. Det tog till exempel inte många veckor innan hon hade fabriksarbete, och varje nytt jobb hon får är noggrant antecknat i hennes dossier.  Men där finns också andra uppgifter. Alla personer som kom hit som flyktingar blev till exempel tillfrågade om sin politiska inställning. Svaret från Kristina är "Ingen", och det svaret förvånar inte Lars Hallberg. - Nej, det svarar de nästan alltid. Ibland skriver de "demokratisk" som politisk inställning. Bakgrunden var att svenska myndigheterna vid den här tiden ville undvika politisk aktivitet bland flyktingarna, förklarar Lars Hallberg. Plötsligt dyker det upp ett brev som är daterat i Warsawa 29 december 1976 det vill säga drygt 30 år efter krigsslutet. Det är Kristynas syster som skriver, de behöver ett intyg från Röda Korset om den korta vistelsen i Sverige. Brevet, som är skrivet på engelska, är fullt av tacksägelser. Jag ber vänligast att ni sänder mig dokument som intygar att jag och min syster blev räddade av Svenska Röda korset från Koncentrationslägret Ravensbrück. Detta dokument är av största vikt för min syster. Ännu idag minns vi, trots att vi bara var barn då, det varma välkomnandet vi fick av det svenska folket när vi kom. Vi fick blommor och sötsaker, och särskilt barnen omgavs med oerhört mycket kärlek och värme. Det kommer vi alltid att minnas. Idag är vi vuxna kvinnor och när vi tänker på året 1944 så vill vi tacka er, eftersom vi lever tack vare er. Tack för er hjälp! Kristyna var i Sverige bara ett halvår, hennes dossier är ganska tunn. Lars Hallberg tar fram en som är lite tjockare. Den här unga flickan vil ha främlingspass och ansöker om arbetstillstånd, men får föst inget. Varför Anna, som den här flickan hette, inte får arbetstillstånd vet vi inte, men man kan ju kanske tänka sig att läkarna tyckte att hon borde bli starkare innan hon började arbeta. Anna blev kvar i Sverige och arbetade så småningom på olika fabriker i Dalarna och Västergötland, och när hon tre år efter att hon kommit hit åter söker uppehållstillstånd får vi hela hennes livshistoria. Hon berättar hur hon, när hon var nio år gammal, blev gripen och deporterad till Tyskland där hon sattes i slavarbete i en ammunitionsfabrik. Tolv år gammal hamnade hon i koncentrationslägret Dachau där hon också tillverkade ammunition, och de sista åren i fångenskap tillbringade hon i utrotningslägret Bergen-Belsen. Men exakt när hon flyttades till de olika ställena var lite osäkert. I polisprotokollet formulerar man det så här: Hon kunde icke redogöra för under vilka tider hon vistades i de olika lägren beroende på att hon icke fick någon kännedom om vare sig år eller dagar. Anna ville inte tillbaka till Polen, och på hösten 1951 gifte hon sig med en svensk man och fick ett svenskt efternamn. Men en lagändring som just hade genomdrivits gav henne inte det svenska medborgarskap som hon nog hoppats på, berättar Lars Hallberg. - Hon trodde att hon hade blivit svensk medborgare, och hade hon gift sig ett år tidigare så hade hon blivit det automatiskt. - Men från 1951 så kunde man inte längre gifta sig till ett svenskt medborgarskap, förklarar han. Anna måste söka om medborgarskap och beviljas det, tre år senare. Det tar henne nio år att bli svensk från det att hon först kom -en ganska normal tidsrymd. - Det tog normalt cirka nio-tio år, om man inte var nordbo, då kunde det gå lite snabbare. De personer som likt Anna sökt svenska medborgarskap, finns det väldigt mycket arkivmaterial om, både om sådant som gällt tiden i Sverige och om förhållanden i hemlandet. Där finns uppgifter om föräldrarnas namn och födelsedatum liksom skolgången och eventuella arbeten i hemlandet. Man får veta vilka arbetsgivare personen haft i Sverige och hur personen skött sig där. Hyresvärdar har förhörts och berättar hur personen skött sina hyror, och polisen och kriminalvården var skyldiga att rapportera om eventuella kontakter. - Det kan röra sig om så småsaker, som att någon har cyklat utan reglementsenligt lykta och betalat ett strafföreläggande om 15 kronor, berättar Lars Hallberg. Men det är inte bara öppna källor som det finns skäl att leta i. I det som kallas Hemliga arkivet - dyker alla upp som har ett misstänkt politiskt förflutet. - Det kan vara utredningar eller rapporter från säkerhetspolisen och det handlar nästan alltid om politisk aktivitet. Personen kanske har samarbetat med nazister i Norge under kriget eller är misstänkt för att ha samarbetat med kommunistiska regimer, förklarar Lars Hallberg. Det är inte lätt att hålla reda på alla de olika register och arkiv som kan berätta om invandrare och flyktingar. Reglerna har sett olika ut i olika tider, myndigheter har bytt namn och hanteringen har ändrats många gånger. Men så är det här inte heller arkiv som man själv får lov att leta i hur som helst. - Man kan i praktiken inte leta här själv, utan man lämnar in uppgifter om ett namn och gärna födelsedatum, så letar vi i de olika handlingar som kan vara aktuella, säger Lars Hallberg. Skälen till det är flera, dels är det väldigt många olika register som kan vara aktuella, dels så kan det finnas sekretessbelagda uppgifter i materialet. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Erica Dahlgren och Erika Libeck-Lindahl Från i måndags. Sänds även kl. 12.05.

Fritid och hobby, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Ett samtal med dokumentärfilmaren Tina-Marie Qwiberg på Gotland. Om matproduktion, jordarnas död - och världens godaste potatis, som gav Gustav Vasa ont i magen. - Jag har alltid haft fingrarna i jorden, säger Tina-Marie Qwiberg. Hon har ett gult pensionat med hönor, ankor och odlingar. Hon har gjort barn-tv om djur och natur och flera dokumentärfilmer om hoten mot vår mat. I somras reste reporter-Nina till Gotland för att träffa dokumentärfilmaren Tina-Marie Qwiberg, som bland annat gjort filmen Den sista skörden som gick på SVT under 2017. Det blev ett samtal om vår matproduktion och jordens betydelse och om jordarnas död, men också om myskankor, giftiga men fantastiskt goda potatisar och om glädjen att odla. Följ med till sommaren! Från i torsdags. Sänds även på onsdag kl. 19.03.

Fritid och hobby, Repris

Författaren David Lagercrantz svarar på publikens existentiella frågor. Vart tar alla skitstövlar vägen? Hans Wennerström Varför måste man vara en god förlorare? Ninni Wittman Min musikpassion, var kommer den ifrån? Ingvor Andersson Är det möjligt att tänka fritt? Magnus Fehrm  Musik vald i samarbete med Anton Karis. Susanna Einerstam, producent Från i somras.

Sociala frågor, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Vi bjuder på listan över de mest högljudda djuren, däribland den klosmällande pistolräkan. Veckomagasinet listar också de vetenskapliga genombrott som hörts mycket under året. När vi listar årets viktigaste vetenskap med hjälp av tidskriften Science går det från enormt stora kolliderande neutronstjärnor till pyttesmå men livsviktiga molekyler som frusits i flykten på iskalla stillbilder. Vi tittar också på listan över de djur som gör de starkaste ljuden. Det visar sig gå från jättestort till väldigt litet, för små pistolräkor kan låta nästan lika högt som jättelika kaskeloter. I julupplagan av Vetenskapsradions veckomagasin hör vi också om julkalendern som väcker fysikfrågor om universums mittpunkt och hur man kan ta sig dit, och om tiden verkligen kan stanna. Smittor som hotar julgranar hör vi också om, och så funderar vi på varför forskare tycker det är okej att söka efter liv i rymden men inte ufon på jorden. Programledare är Lena Nordlund. Länkar som nämns i samband med inslaget om julkalenderns fysik finns härunder publiceringen. Från igår. Sänds även söndag kl. 07.03.

Vetenskap, Repris

Från i lördags.

Vetenskap, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Aktualiteter

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Från i eftermiddags.

Kultur

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Om att möta högstadieelever och få sina fördomar prövade. Ann-Katrin Tideström är kulturarbetare bosatt i Luleå. Hon är engagerad för ensamkommande flyktingungdomar, bland annat som medläsare. Producent, Anton Bennebrant Sänds även kl. 21.45.

Andliga frågor

Direktsänd naturradio från Sverige och världen. Programledare Jenny Berntson Djurvall gräver i julklappssäcken och hittar godbitar från Naturmorgonåret som gått: buskmöss, backsvalor, ålgräsängar, svampar i tunnelbanan och svampar i skogen. Sänds även kl. 21.03 samt i morgon kl. 04.15.

Fritid och hobby

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Direktsänd naturradio från Sverige och världen. Programledare Jenny Berntson Djurvall gräver i julklappssäcken och hittar godbitar från Naturmorgonåret som gått: buskmöss, backsvalor, ålgräsängar, svampar i tunnelbanan och svampar i skogen. Sänds även i en förkortad version kl. 21.03 och i natt kl. 04.15.

Fritid och hobby

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Lundströms Bokradio har jullov, så istället hälsar vår kollega Ulla Strängberg på hos den brittiske författaren Julian Barnes. Han är aktuell med boken Tidens larm, en roman om den ryske kompositören Dmitrj Sjostakovijs medlöperi under Stalintiden. Kompositören Sjostakovitjs medlöperi under Stalintiden har väckt diskussioner långt in i vår tid. Var den gåtfulle tonsättaren feg eller en smart överlevare?  Ulla Strängberg  träffade honom i hans hem i nordvästra London. I den brittiska författaren Julian Barnes är nu aktuell med en fiktionaliserad biografi över den ryske kompositören Dmitrj Sjostakovitj, Tidens larm. Ulla Strängberg har mött författaren som skriver så vackert om tid och minne, och som har lyckats gestalta en av 1900-talets största kompositörer så att man känner hans rädsla, in på bara huden. Sänds även i morgon kl. 16.03 samt natt mot tisdag kl. 01.02.

Kultur

I den tionde delen berättar Mariam Baytam om en ovanlig kund på frisersalongen, och Qasim Baghlani från Iran berättar om lyckan av en borttappad mobil. Sänds även kl. 16.35 och i natt kl. 04.02.

Kultur

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Lördagsmagasin med internationell debatt och djupdykningar i svensk vardag. Om livsfarliga vägar mot Europa, som med EU:s Afrikapolitik blivit allt farligare. Om utveckling för att komma åt migrationens grundorsaker. Och om bristen på legala vägar till EU för Afrikas unga. Detta avsnitt börjar i Madrid, där Konflikts Robin Olin följer med en grupp nykomna västafrikaner i Spaniens huvudstad Madrid. De driver runt planlöst i hopp om att hitta något att äta och någonstans att sova. Sveriges Radios migrationskorrespondent Alice Petrén har träffat 26-årige Kharim Sao i Elfenbenskusten som reflekterar över de farliga migrantrutterna mot Europa, samtidigt som hon fick en inblick i maktens korridorer, när EU och Afrikanska unionen höll möte i Abidjan hösten 2017. Det västafrikanska landet Niger har hamnat i den europeiska unionens absoluta fokus. 2015, samma år som den så kallade flyktingkrisen i Europa, beslutade EU, på ett toppmöte i Maltas huvudstad Valetta, om att försöka stoppa migrantströmmarna från Afrika genom tätt samarbete med några afrikanska nyckelländer, däribland Niger. EU använder biståndspengar för att få enskilda länder att med olika medel stoppa den illegala migrationen mot unionen. - Niger har blivit en mönsterelev, säger forskaren Adam Abdou Hassan vid universitetet i Rouen, som ursprungligen är från Niger. Vi hör också den 16-årige migranten Alpha Ouman Sow i ökenstaden Agadez, som stoppats som ett led av EU:s politik och skickats tillbaka till Niger. - Att ta sig genom öknen och över Medelhavet det är verkligen svårt, ett helvete, säger han till frilansjournalisten Bastien Renouil, som gjort intervjun för Konflikts räkning. Det finns ju också vägar för unga afrikaner som skulle kunna stanna i Afrika. Vad krävs för att gjuta framtidstro i den unga befolkningen på kontinenten? Frilansjournalisten Elise Cannuel har intervjuat den unga juridikstudenten Salimata Nah Traoré i Burkina fasos huvudstad Ouagadougou. Är motsvarigheten till de illegala vägarna legala vägar? Finns det några sådana? 2008 satsade EU på ett center i Mali, ett slags arbetsförmedling, där tanken bland annat var att unga afrikaner skulle kunna söka jobb i Europa. Hur har det gått med det centret? Anja Sahlberg sökte svaret. Programledare: Firas Jonblat firas.jonblat@sverigesradio.se Producent: Anja Sahlberg anja.sahlberg@sverigesradio.se Sänds även natt mot måndag kl. 03.02.

Aktualiteter

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Hos Ingvar Storm. Helena von Zweigbergk: Revolt mot tiden. Calle Norlén: Coola ner. Jessika Gedin: Tomten är död - länge leve tomten! Läs mer om: Från i går. Sänds även på tisdag kl. 03.02.

Underhållning, Repris

Sänds även natt mot tisdag kl. 00.45 samt natt mot nästa lördag kl. 03.50.

Vetenskap

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Antisemitiska konspirationsteorier flödar på nätet mot Robert Aschberg. Ska medier granska och därmed sprida vidare? 15 fel när Aftonbladet skrev om julbordshistoria. Strid i EU om ny upphovsrätt. Om dilemmat att granska och därmed ge spridning åt rykten Att etablerade medier inte ska skriva om rykten eller återge obekräftade uppgifter, det är en grundprincip för seriös journalistik. Men hur ska etablerade medier egentligen förhålla sig till det faktum att i vårt samhälle får just nu rykten och politiskt motiverade drev en enorm spridning i sociala medier och på propaganda- och konspirationssajter? Den senaste veckan finns två händelser som ställt journalister inför det här dilemmat. Det handlar dels om den senaste tidens anmälda fall av gruppvåldtäkter i Malmö, där många lösa uppgifter är i omlopp. Och dels om den massiva antisemitiska hatvåg mot journalisten Robert Ashberg som tagit fart i högerextrema nätkretsar. Om medier rapporterar om det här ges såklart dessa konspirationer och rykten än mer spridning. Men om medier inte rapporterar vem ska då granska uppblossande antisemitism och en ständigt växande arena av rykten, halvsanningar och lögner? Reporter: Therese Rosenvinge. Historiskt julbordshaveri hos Aftonbladet Att ha fel någon gång, det kan hända även den bäste. Men att i en och samma artikel inte ha ett, två, tre eller fyra utan hela 15 fel, det får nog ses som rekord. Att som lök på laxen dessutom rätta felen men påstå att inget har förändrats, det gör den här historien än mer genant. Det var den femte december som Aftonbladet publicerade artikeln "Så blir din julmat ännu bättre - tips och trender om julbord". I den skriver de bland annat om att revbensspjäll blivit populärt på julbordet på senare år, om att sillsalladen uppfanns sent 1800-tal i Finland och att lussekatter färgades gula på 1800-talets slut för att hålla djävulen borta. Problemet är bara inget av detta stämmer. För Aftonbladet är problemet också att det faktiskt finns folk som inte bara kan utan också tar sin julbordshistorik på största allvar. Reporter: Erik Petersson. Brysselstrid när EU-politiker vill fakturera nätjättar Kampen mellan medier och globala nätjättar som Google och Facebook, den utspelar sig numera överallt. Vid det här laget känner ni väl till problematiken. Mediehus producerar ett innehåll som nätjättarna sprider och i ständigt växande grad tar hem annonsintäkterna från. På politisk nivå pågår striden om innehållet inte minst i Bryssel. Det EU-förslag som just nu berör frågan handlar om att medier ska kunna kräva pengar av Google och Facebook när de länkar till artiklar eller till och med själva publicerar fragment av innehåll. På så sätt hoppas de stora mediehusen, som lobbar hårt i Bryssel, att mer av intäkterna ska gå till dem själva, de som faktiskt producerar journalistik. Men i Bryssel splittrar frågan politikerna och nätjättarna de är, föga förvånande, inte heller helt förtjusta i förslaget. Reportrar: Frilansjournalisterna Sigrid Melchior och Aleksandra Eriksson. Sänds även i natt kl. 01.02 samt i morgon kl. 19.03.

Aktualiteter

Det blåser kring Nordea - hur hårt slår kritiken? Folkaktierna med H&M i spetsen backar. Hur illa är läget? Hör också om balansgången mot normalränteläge och om hunden som finns begraven hos Trump. Programledare: Hanna Malmodin Gäster: Peter Malmqvist, chefsanalytiker Remium Johan Prane, reporter Ekonomiekot Medverkande: Eva Ossiansson, doktor i Marknadsföring Handelshögskolan Göteborg Röster i programmet: Stefan Ingves, riksbankschef Natali Phalén, generalsekreterare för Institutet mot mutor Producent: Anders Wennersten Tekniker: Stina Fagerberg Sänds även i natt kl. 01.40.

Ekonomi

Kultur

"Sång" av Gunnar Ekelöf Uppläsning: Peter Andersson Diktsamling: "Dedikation", Bonniers, 1934 Musik Astor Piazzolla: Oblivion Exekutör Giora Feidman klarinett, Lior Shambdal dirigent, Berliner Symphoniker Sänds även i morgon kl. 18.55.

Kultur

Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten. Gerda flyttade från Sverige som ung. Hennes liv blev dramatiskt när hon ständigt kom i vägen för krig och uppror. Hon var 72 år när hon flydde sista gången på kärra genom ett krigshärjat Tyskland. I den traditionella historieskrivningen berättas mycket om krig och uppror. Och nästan alltid ligger fokus på de som bar vapen. Men krigen drabbade också de människor som råkade stå i vägen. Så var det för dagens huvudperson Gerda Andrén vars liv gång på gång kastades över ända när uppror, revolutioner och krig utbröt var hon än bodde i världen. Stellan Ranebo i Kalmar har i hela sitt liv hört släkten berätta om Gerdas dramatiska liv, för Gerda var syster till Stellans mormor och har lämnat efter sig mängder av dokument i form av brev och minnesanteckningar som Stellan använt sig av i sin forskning om Gerda Andrén som födde 1873 på Österlen i Skåne. - Hon var nummer fem av åtta syskon, och det var inte så lätt för en ung kvinna vid den här tiden, vad hon skulle göra med sitt liv, säger Stellan Ranebo. Gerda fick en termin i en flickskola, därefter blev hon hjälpreda åt en av sina bröder, som var folkskollärare utanför Eslöv. Där var hon i sju år. Under den tiden skriver hon ett brev. En dag ville jag besöka min syster Ida i Malmö. Jag gick i god tid till järnvägsstationen. Hittade i första-klass-väntsalen en dagstidning och i den en annons där det stod att "en stockholmer damenkvarett" sökte en altstämma till sin turné i Tyskland.  Det var provsjungning samma dag på Stadshotellet i Lund. Jag steg av i Lund och provsjöng, spelade piano och pratade tyska med dom. Och jag fick jobbet. Ett par veckor senare, mot mina föräldrars önskan, så for jag till Tyskland. Då var kvartetten redan där. - Jag tänker att hon hade förberett sig väldigt väl för det jobbet genom att läsa tyska, studera sång och piano. När hon såg den här chansen så förstod jag att hon tog den, säger Stellan Ranebo. Gerda åkte ensam över till Tyskland, för kören hon skulle sjunga med var redan i Stettin. - Det blev storm och frågade kaptenen hur hon skulle göra med sin sjösjuka. Hans förslag var att hon skulle surras vid masten. Vid premiären i Köningsberg sjöng hon solo och fick blommor och champagne av en förtjust åhörare. Där träffade hon också den man som hon skulle gifta sig med, Oswald Kuhlbach. Gerda var 31 år när hon gifte sig Oswald Kuhlbach som tillhörde den balttyska adeln och hade vuxit upp på ett gods i Livland. I samband med bröllopet fick bonddottern från Österlen en glimt av överklasslivet hos sina svärföräldrar. Men där blev hon inte kvar länge. För efter bröllopsresan som gick till Sankt Petersburg for det unga paret till sin första gemensamma bostad i Ukraina. Men här väntade ett helt annat liv. Oswald som var bergsingenjör och hade fått arbete i ett gruvdistrikt i den sydöstra delen av Ukarina. Vid ankomsten visade det sig att deras bostad inte var färdigställd och de fick nöja sig med att bo i en enkel arbetarbarack där våld, sprit och stölder tillhörde vardagen. Men inte nog med det, bara ett år senare, 1905, utbröt ett stort revolutionsförsök mot tsaren. - De fick två oerhört jobbiga år. Gerda fick sitt första barn på sommaren 1905, samtidigt fick hennes man tyfus, och de höll på att stryka med båda två. - Till slut flydde de från upproret hem till Oswalds gods igen, och när de kom till järnvägsstationen blev de omringade av revolutionärer och kriminella. De hade sett att det står en landå, en vagn, från godset och väntade på någon, så de omringade landån och började kasta sten på Gerda och Oswald. - De hörde hur någon ropade "Döda dem!" men en sten träffade en av hästarna som föll i sken och bröt igenom folkmassan, berättar Stellan Ranebo. De nådde godset, men de närmaste två dygnen satt Gerda påklädd beredd att när som helst fly ut i skogen, för attackerna från revolutionärerna fortsatte.   När revolutionsförsöket slagits ned återvände Gerda och Oswald till gruvdistriktet i Ukraina där Oswald nu tjänade så pass bra att de kunde anställa tjänstefolk till den stora lantgården de drev. - De var helt självförsörjande med uppemot fyrtio hästar och massor med jord och odlingar. - De levde ett lyckligt liv. Deras första barn dog visserligen, men de fick ytterligare fyra barn mellan 1906 och 1914, då första världskriget bröt ut. Det kriget drabbade inte paret så dramatiskt, även om deras hästar och livsmedel blev rekvirerade av armén. Men 1917 kom revolutionen och då var de tvungna att fly och lämna all sin fasta egendom. - De flydde ner mot Krim, och kunde bo hos Oswalds bror Edgar, som hade en position inom stadens styrelse. - Den positionen blev Edgars död, för den 3 mars 1918 när familjerna satt samlade i Edgars hus, så bankade det på dörren och berusade matroser från Svartahavsflottan, upprorsmän och revolutionärer, åkte omkring med lastbilar och en dödslista. De lyfte ut Edgar på gården och sköt honom. Stellan Ranebo fortsätter: - Gerdas dotter Sigrid var då 11 år och hon har berättat att barnen fick delta i sökandet efter de döda kropparna efteråt. De hade blivit kastade i havet, och kropparna låg och flöt vid badstränderna. Där hittade de till slut Edgar och kunde ge honom en kristen begravning. Det gick inte att känna igen Edgar på utseendet för han var sönderskjuten, men familjen gick runt bland kropparna och undersökte deras underkläder - Edgars var namnade, på så sätt kunde de känna igen honom. Under dagarna efter dåden kunde vi se anhöriga, familjer och barn, vada omkring på sandbankarna till midjan i vattnet och söka efter sina döda familjefäder eller sönder bland liken. En del av dem som hittades hade inte blivit skjutna utan helt enkelt dränkts när de med sammanbundna händer och fötter kastats överbord. De första åren efter revolutionen hängde familjens överlevnad på Gerdas arbete, eftersom Oswald var en "förhatlig balttysk", och var illa ute i de förföljer som pågick. Han var tvungen att hålla en låg profil. Så småningom kunde han dock få ett arbete i en saltgruva. - Gerda gjorde en fantastisk insats under de där åren, säger Stellan Ranebo. När svälten började gripa omkring sig insåg myndigheterna att man inte kunde förbjuda allt vad privat företagsamhet hette, och då grep Gerda tillfället och startade ett litet pensionat i Edgars sju-rumsvilla. Hon skötte allting själv, fram till 1924 - mat, städning, bäddning. - Hon höll på att arbeta ihjäl sig, konstaterar Ranebo. Så småningom fick Oswald på nytt arbete inom gruvnäringen men nu i den ukrainska staden Charkov och med tiden flyttade Gerda efter. Stellan Ranebo har i sin forskning sett att Oswald slet ont i gruvan och dessutom var han sjuk. Han var diabetiker och fick till slut en hjärnblödning och dog 1940. 1941 var Gerda ensam och bodde i Charkov. Hon hade lovat att ta hand om det sexåriga barnbarnet Rudi, när hans föräldrar behövde arbeta borta. - Men då blev hennes barn Valter och Gunhild arresterade av säkerhetspolisen på grund av sitt tyska förflutna, de blev förda till Sibirien respektive Kazakstan. Gerda blev ensam kvar med barnet i Charkov i Ukraina, och när tyskarna ockuperade staden överlevde hon genom att sälja sina ägodelar på svarta marknaden. - För att den lille pojken skulle få mat så kom hon på att hon kunde anmäla till den tyska ockupationsmakten att hennes man varit balt-tysk och att de därför borde ta ansvar för hennes familj. Hon hade klurat ut att de barn som gick i tysk skola fick ett mål lagad mat om dan. - Och så lärde hon pojken att tigga på tyska bland soldaternas soppkök på gården. - Rudi berättade för mig om hur det åkte runt en häst- och vagn varje morgon som samlade ihop kropparna efter dem som svultit och frusit ihjäl under natten. - Men priset för att Gerda anmält sig till tyskarna blev att de tog ifrån henne hennes ryska identitetshandlingar, och det gjorde att hon inte kunde vara kvar i Charkiv när tyskarna drog sig tillbaka. Hon hade absolut blivit arkebuserad som kollaboratör, menar Stellan Ranebo. Tyskarna förde henne och pojken till ett genomgångsläger i Polen för "arisk rensning". Där var de i tre månader, och där fick Rudi gå i tysk skola, som det hette. I själva verket var det fråga om en observation under tre månader. Alla som passerade in från Östeuropa skulle genomgå en kontroll så att de var "ariskt renrasiga". Allt detta sköttes av en rasbiologisk enhet. Rudi klarade testet och tog "examen" som "ariskt renrasig " i maj 1943. Efter lägertiden fick Gerda hjälp av en brorsson som blivit tvångsförflyttad från Baltikum till Polen. Han lät Gerda och hennes barnbarn bo på hans gård. Men historien skulle upprepa sig. I slutskedet av andra världskriget 1945 måste de fly igen. Den gången flydde de genom hela Nordtyskland med häst och vagn. Då var Gerda 72 år. - När kriget tog slut lyckades min mormor, Gerdas syster, med hjälp av Röda Korset, ta reda på var Gerda och Rudi befann sig, och de fick plats på en av de vita bussarna till Sverige. Hon kom med en av de två extra vita bussar som i november 1945 hämtade upp skandinaviska kvinnor som hamnar på fel sida om fronten under kriget. När Gerda äntligen landade i sitt gamla hemland visste hon ingenting om sina barns öden, men ganska snart fick hon klart för sig att alla levde. Och trots alla umbäranden bestämde hon sig för att ta sig tillbaka till Sovjetunionen. - Hon hade modet att åka tillbaka till Sovjetunionen, många som gjorde det blev ju slaktade av Stalins trupper, kommenterar Stellan Ranebo. Det var nog längtan efter barnen som fick henne att ännu en gång lämna Sverige. - Hon var ju fast i ett öde som inte styrdes av henne själv, konstaterar han. Stellan Ranebo hade under hela sin uppväxt hört historier om Gerda och hennes märkliga liv, men han tyckte inte att historierna riktigt hängde ihop. Genombrottet kom när Sovjetunionen föll samman. Då kom en av Gerdas döttrar med en son och hälsade på. - Så plötsligt fick jag här i Kalmar höra Sigrid, som Gerdas dotter hette, berätta om allt som hänt. - Jag tänkte att detta måste jag ju bara skriva ner, slutar Stellan Ranebo. Flyktingarnas spår i arkiven Den som likt Gerda flyttat till och från Sverige har lämnat ganska mycket spår efter sig i arkiven, men det är långt ifrån säkert att materialet ligger samlat på ett ställe. Av alla förfrågningar som kommer till Riksarkivet så är de allra vanligaste sådana som rör personer som vid någon tidpunkt kommit hit från utlandet. På Riksarkivet i Stockholm förvaras det mesta av handlingar som rör personer som kommit hit före 1970-tal, och Lars Hallberg som är arkivarie är den som har bäst koll på hur de olika akterna är systematiserade. Han har tagit fram handlingar som handlar om några koncentrationslägerfångar som kom efter krigsslutet 1945. Vi tittar på två fall, två unga polska flickor, båda 15 år gamla. Det första som hände dem var att de fick fylla i Inresekort när de passerade gränsen, där de redogör för sina familjeförhållanden. Den första flickan vi tittar på berättar att hon tillsammans med sin mor och syster hållits fången i koncentrationslägret i Ravensbrück, men att hon inte visste något om var fadern fanns. Vid den här tiden fanns ännu inga permanenta uppehållstillstånd att få i Sverige, utan var tredje månad var man tvungen att söka nytt. Därför kan man i arkiven på nära håll följa Kristyna, som den här unga polska flickan hette, under hennes halvår i Sverige. Det tog till exempel inte många veckor innan hon hade fabriksarbete, och varje nytt jobb hon får är noggrant antecknat i hennes dossier.  Men där finns också andra uppgifter. Alla personer som kom hit som flyktingar blev till exempel tillfrågade om sin politiska inställning. Svaret från Kristina är "Ingen", och det svaret förvånar inte Lars Hallberg. - Nej, det svarar de nästan alltid. Ibland skriver de "demokratisk" som politisk inställning. Bakgrunden var att svenska myndigheterna vid den här tiden ville undvika politisk aktivitet bland flyktingarna, förklarar Lars Hallberg. Plötsligt dyker det upp ett brev som är daterat i Warsawa 29 december 1976 det vill säga drygt 30 år efter krigsslutet. Det är Kristynas syster som skriver, de behöver ett intyg från Röda Korset om den korta vistelsen i Sverige. Brevet, som är skrivet på engelska, är fullt av tacksägelser. Jag ber vänligast att ni sänder mig dokument som intygar att jag och min syster blev räddade av Svenska Röda korset från Koncentrationslägret Ravensbrück. Detta dokument är av största vikt för min syster. Ännu idag minns vi, trots att vi bara var barn då, det varma välkomnandet vi fick av det svenska folket när vi kom. Vi fick blommor och sötsaker, och särskilt barnen omgavs med oerhört mycket kärlek och värme. Det kommer vi alltid att minnas. Idag är vi vuxna kvinnor och när vi tänker på året 1944 så vill vi tacka er, eftersom vi lever tack vare er. Tack för er hjälp! Kristyna var i Sverige bara ett halvår, hennes dossier är ganska tunn. Lars Hallberg tar fram en som är lite tjockare. Den här unga flickan vil ha främlingspass och ansöker om arbetstillstånd, men får föst inget. Varför Anna, som den här flickan hette, inte får arbetstillstånd vet vi inte, men man kan ju kanske tänka sig att läkarna tyckte att hon borde bli starkare innan hon började arbeta. Anna blev kvar i Sverige och arbetade så småningom på olika fabriker i Dalarna och Västergötland, och när hon tre år efter att hon kommit hit åter söker uppehållstillstånd får vi hela hennes livshistoria. Hon berättar hur hon, när hon var nio år gammal, blev gripen och deporterad till Tyskland där hon sattes i slavarbete i en ammunitionsfabrik. Tolv år gammal hamnade hon i koncentrationslägret Dachau där hon också tillverkade ammunition, och de sista åren i fångenskap tillbringade hon i utrotningslägret Bergen-Belsen. Men exakt när hon flyttades till de olika ställena var lite osäkert. I polisprotokollet formulerar man det så här: Hon kunde icke redogöra för under vilka tider hon vistades i de olika lägren beroende på att hon icke fick någon kännedom om vare sig år eller dagar. Anna ville inte tillbaka till Polen, och på hösten 1951 gifte hon sig med en svensk man och fick ett svenskt efternamn. Men en lagändring som just hade genomdrivits gav henne inte det svenska medborgarskap som hon nog hoppats på, berättar Lars Hallberg. - Hon trodde att hon hade blivit svensk medborgare, och hade hon gift sig ett år tidigare så hade hon blivit det automatiskt. - Men från 1951 så kunde man inte längre gifta sig till ett svenskt medborgarskap, förklarar han. Anna måste söka om medborgarskap och beviljas det, tre år senare. Det tar henne nio år att bli svensk från det att hon först kom -en ganska normal tidsrymd. - Det tog normalt cirka nio-tio år, om man inte var nordbo, då kunde det gå lite snabbare. De personer som likt Anna sökt svenska medborgarskap, finns det väldigt mycket arkivmaterial om, både om sådant som gällt tiden i Sverige och om förhållanden i hemlandet. Där finns uppgifter om föräldrarnas namn och födelsedatum liksom skolgången och eventuella arbeten i hemlandet. Man får veta vilka arbetsgivare personen haft i Sverige och hur personen skött sig där. Hyresvärdar har förhörts och berättar hur personen skött sina hyror, och polisen och kriminalvården var skyldiga att rapportera om eventuella kontakter. - Det kan röra sig om så småsaker, som att någon har cyklat utan reglementsenligt lykta och betalat ett strafföreläggande om 15 kronor, berättar Lars Hallberg. Men det är inte bara öppna källor som det finns skäl att leta i. I det som kallas Hemliga arkivet - dyker alla upp som har ett misstänkt politiskt förflutet. - Det kan vara utredningar eller rapporter från säkerhetspolisen och det handlar nästan alltid om politisk aktivitet. Personen kanske har samarbetat med nazister i Norge under kriget eller är misstänkt för att ha samarbetat med kommunistiska regimer, förklarar Lars Hallberg. Det är inte lätt att hålla reda på alla de olika register och arkiv som kan berätta om invandrare och flyktingar. Reglerna har sett olika ut i olika tider, myndigheter har bytt namn och hanteringen har ändrats många gånger. Men så är det här inte heller arkiv som man själv får lov att leta i hur som helst. - Man kan i praktiken inte leta här själv, utan man lämnar in uppgifter om ett namn och gärna födelsedatum, så letar vi i de olika handlingar som kan vara aktuella, säger Lars Hallberg. Skälen till det är flera, dels är det väldigt många olika register som kan vara aktuella, dels så kan det finnas sekretessbelagda uppgifter i materialet. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Erica Dahlgren och Erika Libeck-Lindahl Från i måndags.

Fritid och hobby, Repris

Med mediekrönika. Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

I januari 1997 sändes Ekots Lördagsintervju för första gången. Premiärgäst var Carl Bildt och programledare Ekots politiska reportrar Thomas Hempel och Inger Arenander. Hur föddes idén om en politisk intervju? Och hur har den utvecklats genom åren?  Hör Inger Arenander och Tomas Ramberg som båda ledde programmet under många år Sänds även kl. 19.03 och natt mot måndag kl. 04.02.

Aktualiteter

Programmet där Sveriges Radios korrespondenter varje söndag turas om att ta med er lyssnare till sina respektive bevakningsområden, allt utifrån ett angivet tema.

Aktualiteter

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Psykoanalysens fader Sigmund Freud har haft stor betydelse för psykologin. Men långt ifrån alla har delat hans syn på människan. Vilka av hans idéer är relevanta 2017? Människors psykiska problem grundar sig i sådant de upplevt i barndomen men sedan trängt bort, ansåg Freud. Att återvända till sin barndom är något som många författare och filmskapare ägnat sig åt.  - Min barndom hindrade mig från att vara i nuet. Jag tycker att man ska ta ett ordentligt spadtag en gång för alla och verkligen betrakta barndomen och sig själv, berättar författaren Felicia Feldt som skildrat sin uppväxt i boken Felicia försvann. Vilken ställning har psykoanalysen idag, i en tid då vi allt oftare talar om psykisk ohälsa i termer av seretonin, dopamin och kemisk obalans i hjärnan? Gäster i programmet är Susanne Osten, dramatiker och regissör, Per Magnus Johansson, idéhistoriker och psykoanalytiker samt Dan Katz, psykolog med inriktning KBT. Från i tisdags.

Vetenskap, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Kryptovalutan bitcoin har rusat det senaste året, är det en bubbla som snart spricker? Veckans gäster tipsar om julunderhållning för den ekonomiintresserade, och så om den ekonomiska jämställdheten som fortsatt har en bit kvar. Från i onsdags.

Ekonomi, Repris

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Ingvar Storm med en klocka och en pratglad panel. Går även natt mot onsdag kl. 04.30 och torsdag 19.03.

Underhållning

I den tionde delen berättar Mariam Baytam om en ovanlig kund på frisersalongen, och Qasim Baghlani från Iran berättar om lyckan av en borttappad mobil. Från kl. 08.50. Sänds även kl. 04.02 samt natt mot tisdag kl. 00.45.

Kultur, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Ett program i skärningspunkten mellan religion och politik. Ensamhet kan vara både en börda och en möjlighet. I religionerna finns en tradition av att uppsöka ensamheten för att nå andliga insikter. Men rent existentiellt är ensamheten oftast plågsam. I jultider, då många lider extra mycket av att sakna familj eller vänner, fördjupar sig Människor och tro i ämnet ensamhet. Danica Kragic är professor i datalogi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Människor och tros reporter Shadi Rostamzadeh intervjuar henne om de nya sällskapsrobotarna. Är de en hjälp för ensamma eller en nödlösning som tvärtom kan vara skadlig? Vår reporter Emil Salmaso har besökt gruppen Anonyma ensamma, som träffas regelbundet i Svenska kyrkans lokaler, Sofia församling i Stockholm. De pratar om sina egna liv. Om ensamhet i frånvaro av människor och ensamhet man kan känna i sällskap och i relationer. - Ensamt blir det först när man inte har någon alls att prata med. Då blir det jobbigt. Då har det gått över gränsen för vad man klarar av, man kan inte vara hur ensam som helst, säger Lilian i reportaget. Religionspsykologen Antoon Geels intervjuas av programledare Tithi Hahn om ensamhet som andlig metod och gemenskapens betydelse i religiösa sammanhang. Han har bland annat i sin forskning pratat med tibetanska munkar som isolerat sig i veckor och månader i ett mörkt rum. Ensamheten och frånvaron av sinnesintryck har varit deras sätt att skapa andliga upplevelser och förbereda sig inför döden. I studion beteendevetare Ingemar Gens och musikern och församlingspedagogen Tommie Sewón. De leder gruppen Anonyma ensamma. Tommie Sewón är också aktuell med boken Huskroppar, nio berättelser om olika sorters ensamhet. I programmet möter vi även Rutu Modan, judisk serietecknare från Tel Aviv. Rutu Modans serieböcker handlar om livet i Israel, om judisk identitet och familjens betydelse, kärlek och våldsam politisk vardag. Människor och tros reporter Brita Häll mötte henne under Limmud Stockholm, en judisk kulturfestival i november. Religiösa i Kina pressas att visa att den de mest av allt tror på inte är Gud utan landets högste ledare. Det handlar veckans krönika om, signerad Hanna Sahlberg. Från i torsdags. Sänds även i natt kl. 02.02.

Aktualiteter, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

En stunds stillhet inför helgen. En stunds stillhet inför helgen, med Camilla LIf Du har bilden inom dig. Bilden av krubban. Och skulle du lägga örat mot den här bilden, så skulle du höra Guds hjärta slå. Dunk, dunk, dunk. Camilla Lif är präst i Katarina församling, i Stockholm Text Luk 1:46-56 Klocka Stensele kyrka, i Lappland          Musik Stilla natt Producent Siri Ambjörnsson Klippan Produktion

Andliga frågor

Programledare: Tobias Svanelid. Disneys Djungelboken fyller 50 och Vetenskapsradion Historia söker sagans dolda historier. Dessutom beger vi oss till de historiska stadsträdgårdarna och frågar hur man bevarar ett levande kulturarv. Det har gått 50 år sedan Disneys Djungelboken hade premiär och Vetenskapsradion Historia går till botten med sagans dolda berättelser om vargbarn, brittisk kolonialpolitik och vår längtan till vildmarken. - Det är så bra historier, just eftersom de går tillbaka på gammal mytologi, menar Johan Hakelius som intresserat sig för Rudyard Kipling och hans Djungelbok. Dessutom besöker vi Stockholms parker och trädgårdar som länge varit okänd mark för historiker och arkeologer. Nu visar ny forskning att trädgårdarna fyllde en central funktion i städerna, både för livsmedelsproduktion och för avkoppling. Men det saknas en förståelse för hur vi idag ska förvalta trädgårdarnas kulturarv, menar trädgårdsarkivarien Maria Flinck. Dick Harrison är förstås med och reder ut hur det gick till när Karl XII sköts i Norge. Programledare är Tobias Svanelid. Programmet är en repris från den 17 oktober 2017. Från i tisdags.

Vetenskap, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

I januari 1997 sändes Ekots Lördagsintervju för första gången. Premiärgäst var Carl Bildt och programledare Ekots politiska reportrar Thomas Hempel och Inger Arenander. Hur föddes idén om en politisk intervju? Och hur har den utvecklats genom åren?  Hör Inger Arenander och Tomas Ramberg som båda ledde programmet under många år Från kl. 12.55. Sänds även natten mot måndag kl. 04.02.

Aktualiteter, Repris

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Vilken vecka vi har haft inför julen 2017. Kim Veerabuthroo Nordberg, Hannes Fossbo, Bahar Pars och Linus Tunström frågesportar i Lantzkampens extralånga julspecial dan före dan före dan! Programledare: Annika Lantz. Domare: Sara Lövestam. Ljudtekniker: Nima Shams. Programsekreterare: Anne Ibelius. Producent: Anna-Karin Ivarsson Skriv till oss!  Programmet spelades in den 20 december 2017. Från i går.

Underhållning, Repris

År 1967 vann "I nattens hetta" fem Oscar. Filmen utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern, där en svart storstadpolis och en typisk sydstatssheriff förenar sig i jakten på en mördare. Sedan dess har mycket hänt med skildringen av svarta och rasism på film. Mårten Blomkvist tycker ändå att "I nattens hetta" står sig, det finns tryck i skildringen av den lilla staden och, i den laddade stämningen mellan Sidney Poitiers coola storstadssnut och Rod Steigers lantissheriff. Det är 1960-tal, och i filmen "I nattens hetta" är det kvalmig natt när en elegant Sidney Poitier stiger av tåget. Han sätter sig i väntrummet för att vänta in ett kommande tåg som han ska byta till. Men istället kommer han att om en stund möta någon som inte rör sig snabbt som tåget, Spartas plufsiga sheriff. Rod Steiger, som dog 2002, var vit, Sidney Poitier är svart, om ni inte skulle veta det. "I nattens hetta" är en thriller om en svart man som först blir misstänkt för ett mord, sedan blir indragen i jakten på mördaren och kommer att arbeta sida vid sida med en sävlig sydstatssheriff. Den är full av atmosfär, den är en av de bästa amerikanska snutfilmerna från den tiden, och den känns förvånansvärt modern. Den talar om rasism på ett raktpåsak-sätt som fortfarande framstår som speciellt. Från igår. Sänds även på söndag kl 02.50 och tisdag kl. 03.50.

Kultur

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Naturradio från Sverige och världen. Sänds även i morgon kl. 04.15.

Fritid och hobby

Om att möta högstadieelever och få sina fördomar prövade. Ann-Katrin Tideström är kulturarbetare bosatt i Luleå. Hon är engagerad för ensamkommande flyktingungdomar, bland annat som medläsare. Producent, Anton Bennebrant Från kl. 06.03.

Andliga frågor, Repris

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Bland barockbyggnader, galna granar, knasiga krubbor och letargiska litauer har våra kulturtomtar spanat efter den jul som icke flytt Vilnius. Lyssna på hela uppesittarkvällen via ljudlänkarna under artikeln från kl 22 den 23 december Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin bjuder för 24:e gången på uppesittarkväll fylld av musik, mat och litteratur. Som vanligt får ni vid midnatt höra Ingrid Luterkort läsa Viktor Rydbergs Tomten, något tidigare berättar Claes Hylinger traditionsenligt om sin barndoms jul och i år läser också Therese Brunnander ur en mystisk litauisk dagbok från mitten av 1800-talet. Allt ackompanjerat av Destinys Child, Johnny Halliday, Whitney Houston och Aaron Neville.

Kultur

Här hör du Ekots nyhetssändningar. Senaste nytt - dygnet runt, året om.

Nyheter

Bland barockbyggnader, galna granar, knasiga krubbor och letargiska litauer har våra kulturtomtar spanat efter den jul som icke flytt Vilnius. Lyssna på hela uppesittarkvällen via ljudlänkarna under artikeln från kl 22 den 23 december Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin bjuder för 24:e gången på uppesittarkväll fylld av musik, mat och litteratur. Som vanligt får ni vid midnatt höra Ingrid Luterkort läsa Viktor Rydbergs Tomten, något tidigare berättar Claes Hylinger traditionsenligt om sin barndoms jul och i år läser också Therese Brunnander ur en mystisk litauisk dagbok från mitten av 1800-talet. Allt ackompanjerat av Destinys Child, Johnny Halliday, Whitney Houston och Aaron Neville.

Kultur