SR, P1 2019-12-24

Reportage, recensioner och fördjupning från Kulturredaktionen P1.

Kultur

Följ med Sveriges Radios korrespondenter ut i världen och hör om ämnen som bränner och diskuteras där de har sin vardag. Från i lördags.

Aktualiteter, Repris

Uppläsning: Scen Wollter Uppläsningen hämtad från skivan "Jul hos mig" med Lotta Engberg (2009) MUSIK Howard Ferguson: Nr 1 ur Four short pieces EXEKUTÖR John Finucane, klarinett, Elisaveta Blumina, piano Från kl. 12.00.

Kultur, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Programledare: Marie Lundström. Tänk dig att du är den enda. Den enda som en annan människa kan berätta för om sina innersta begär. Lisa Taddeo, författare till bästsäljaren Tre kvinnor, vet allt om att vara den personen. Den amerikanska författaren Lisa Taddeo reste runt i hela USA för att lyssna till kvinnors berättelser om kärlek, lust och sexualitet. Resultatet är den slående reportageboken Tre kvinnor, där läsarna får ta del av redogörelser för allt från den perfekta kyssen till en förbjuden, dramatisk och uppslitande relation mellan lärare och elev. I Lundströms säsongsavslutning blir det också en intervju med den ryske författaren och Science Fiction-ikonen Dmitrij Gluchovskij som skrivit Utpost, en ny roman i ljudboksform, inspirerad av tv-seriens dramaturgi. Programledare: Marie Lundström Producenter: Thella Johnson och Fredrik Wadström Böcker som tas upp i programmet: Tre kvinnor av Lisa Taddeo Utpost av Dmitrij Gluchovskij (ljudbok) Från i lördags.

Kultur, Repris

Från i onsdags.

Vetenskap, Repris

Följ med Hanna Sahlberg till Kina - ett land där kommunistpartiets vision av ett perfekt samhälle möter vanliga människors drömmar och planer. Folkrepubliken firar 70-årsdag med soldater i snörräta led, medan Konfucius plötsliga uppdykande och försvinnande om natten påminner om ett annat Kina. Samtidigt uppfyller en vattenförsäljerska från en fattig by sina drömmar i Peking. Programledare: Hanna Sahlberg Producent: Ivar Ekman Tekniker: Marie Persson Tack till Gunnar Bolin för inläsning av dikt, Göran Sahlberg för dikttolkning och Peng Han för hjälp med musikval. Det perfekta Kina detperfektakina@sverigesradio.se Från i går. Sänds även på söndag kl. 12.00

Dokumentärer, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Calle Norlén: Välj rätt 50-tal. Jessika Gedin: Den stupida tomten. Göran Everdahl: Du är SÅ smörbultad. I programmet hör du varje vecka tre skarpsynta personligheter som försöker avläsa trender i vår vardag och ge oss sina framtidsvisioner. Till sin hjälp har de programledaren Ingvar Storm. spanarna@sverigesradio.se Från i fredags.

Underhållning, Repris

Det här utspelar sig på den tiden då tomten fortfarande är grå och grubblar över existensen. Han delar inte ut några klappar men iakttar familjen. Snön lyser vit på taken endast tomten är vaken Den gamla folktrons tomte var en tvärhand hög, gråklädd och argsint och kunde hämnas om han inte fick smör i gröten. Han hjälpte till med skörden och djuren och ingen människa kunde se honom om han inte vände luvan avig. Tomten i Viktor Rydbergs dikt från 1881 är en gränsvarelse, inte en enda gång i elva strofer tappar han humöret och det fast inte minsta lilla gröttallrik är utställd. Det sägs däremot att barnen är hans största lycka. Och alldeles snart - i den nya tiden som ska komma - ska han bli den som delar ut julklappar till dem - han vet bara inte om det än där han går mellan visthus och ladans loft och tänker på existensen och svalans återkomst. Konstnären Jenny Nyström skapade bilden av Tomten så som vi nu känner honom, i röd luva och på gott humör men tomten är också ett med moderniteten i hennes populära illustrationer. Alla dessa jultidningar och vykort med tomtar som åker bil och tåg och sedermera flygplan fullastade med paket med härvor av små tomtenissar omkring sig. I Katarina Wikars Klassiker läste Ulf Palme Tomten 1976 och Erik Fylkesson 1996, Gösta Knutsson intervjuade Jenny Nyström 1941, och Ulrika Knutsson Gunnar D Hansson 1996 i programmet Tomten i Grottekvarnen. Från i fredags.

Kultur, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Från i söndags. Sänds även natt mot söndag.

Underhållning, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

1969 skriver Ingenjörs-vetenskapsakademiens direktör Sven Brohult en framtidsprognos om hur den tekniska och vetenskapliga världen kommer att se ut om 50 år. Nu är 2019 snart slut, och vi har facit. År 1969 var framtiden inne, säger idéhistorikern Sverker Sörlin. Den var svindlande och lockande. Vi känner igen oss, vi förstå vad de trodde på. Ändå är det inte vi. Inte nu. Sverker Sörlin har skrivit ett svar till Sven Brohults framtidsprognos från sextiotalet. Han har frågat sig: Hur väl kan man lyckas med en prognos 50 år framåt i tiden? Vad säger den om den tid den skrevs i? Och vad kan vi lära oss av den? Programledare Frida Long Producent Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se Från i går.

Vetenskap, Repris

Från i går.

Telefonväkteri, Repris

Vad som verkligen har hänt och vad som är en historisk fantasi betyder ibland inte så mycket. Men det finns berättelser som bärs av känslan av det verkligen har hänt och ändå mer kanske att det var just här det hände. Det som hände där och då betyder allt för mig här och nu. Guds solidaritet med sin skapelse, med människan, med dig och mig, är så fullständig - att Gud blir människa och får en kropp. Jesus föds, blir lindad av Maria och läggs i en krubba eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. Det kan jag vara helt säker på. Det är julevangeliet. Joakim Hagerius Text Luk 2: 1-7 Musik  Navnet Jesus blekner aldri/Sigvart Dagsland Producent Neta Norrmo Produktionsbolaget Munck för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Andliga frågor

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

40 minuter om människan, moralen och existensen.

Kultur

- Den som själv mött ett barn som är 20 månader förstår vad jag genomgår nu. Birgitta Hübinette är polis sedan slutet av 1970- talet med specialistutbildning för utredningar där barn utsatts för brott. Birgitta pendlar mellan Sveriges största kommun och Sveriges till folkmängden minsta. Hon har filosofie kandidatexamen i psykologi, pedagogik och sociologi samt psykoterapiutbildning steg 1. Bor med sambo och tre katter. Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se Sänds även kl. 21.45.

Andliga frågor

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Bangkok, julafton. Redan vid fyratiden på julaftons morgon ropade mina föräldrar: - Kom nu ungar, nu åker vi. Det var de, för mig, magiska orden att nu var julen här. Färden gick först mot Arlanda flygplats och sedan vidare ut i världen. Under hela min uppväxt så tillbringade jag jularna utomlands. Det berodde helt enkelt på att mina föräldrar jobbade på krogen och den enda gemensamma semestern på året vi hade var vid jul- och nyårshelgerna. Resorna i min uppväxt gick till Kenya, Gambia, Indonesien, Singapore, Barbados och hit till Thailand, för att nämna några länder. Att resa så långt bort var ovanligt i början av 70-talet, så när jag kom hem efter resorna så fick jag alltid hålla föredrag om resmålen inför mina klasskompisar. Då såg jag det som ett straff att behöva berätta om huvudstäder, floder, olika kulturer och maten. Nu är jag tacksam över att jag tvingades till de där föredragen. På något sätt så har det gjort att jag har hamnat där jag är i dag. Jag tror inte att jag hade blivit varken journalist eller utrikeskorrespondent om det inte hade varit för resorna och föredragen. Det öppnade upp ett sug efter att få uppleva mer, träffa fler människor, se fler kulturer och smaka ännu mer lokal mat, ett sug som har följt med mig genom hela livet. Den vanligaste frågan jag fick när jag kom tillbaka till skolan efter jullovet var "vad fick du i julklapp?" Jag svarade "ingenting, men vi har varit utomlands, så det var min julklapp". "Va trist", svarade mina klasskompisar i Katrineholm. Själv var jag nöjd med alla upplevelser och ofta nya kompisar jag hade träffat. Det är klart att jag kände mig lite utanför när mina bästisar snackade om Kalles jul och Scooby-Doo som de hade sett på tv under julen. För många är julen starkt förknippad med maten, det är den för mig också. Det är bara det att jag fick smaka chili-krabba i Singapore, ugali i Kenya istället för julskinka och risgrynsgröt. Eller Thailändsk phad thai, långt innan det fanns att köpa i snart sagt varje gathörn i Sverige. Eftersom jag fick förmånen att resa just under julen så var resandet under lång tid alltid förknippat med julen för mig. Jag kunde känna samma förväntansfulla pirrande i kroppen många år senare när jag var på en flygplats som jag kände vid jul när jag var barn och kom då på mig själv att tänka tanken "är det redan jul?", vilket det inte var. Senare i livet har jag fortsatt att resa och ofta är jag utomlands under julhelgen. Så för mig är julen starkt förknippad med värme och ett tropiskt klimat. Eftersom jag nu har privilegiet att bo och jobba i Asien med Thailand som bas så känns det som att det är jul hela tiden. Dessutom kan jag säga att cirkeln är sluten. För det var verkligen här mina första tankar på att bli journalist kom. Det var under julen 1972, då resan med mina föräldrar hade gått hit till Thailand. Vi bodde då i en fiskeby som numera är den kända turistorten Pattaya. Söder om Pattaya låg då en flygbas där USA:s flygvapen fanns under Vietnamkriget. En dag såg vi hur stora, tunga B-52:or lyfte med bomber som skulle släppas över Vietnam. Jag minns att jag med skräckblandad förtjusning såg de stora planen lyfta. Dagen därpå såg vi bilder från ett sönderbombat Hanoi på den thailändska tv:n. Jag minns att jag sa till min mamma att de måste vara de planen vi såg i går som gjort det där. - Ja, svarade hon kort. - Någon måste berätta det här för världen, för dem hemma, sa jag. - Då får du bli utrikeskorrespondent för att kunna göra det på ett bra sätt, sa min mamma. Där och då bestämde jag mig: en dag ska jag bli korrespondent. Och nu är jag det - så de där resorna och orden från min mamma är de bästa julklappar jag har fått. Nu önskar jag dig en riktigt varm och god jul från Bangkok. Peder Gustafsson, Bangkok peder.gustafsson@sverigesradio.se

Lättlyssnat

År 2020 blir barnkonventionen lag i Sverige och under julhelgen leder Kattis Ahlström två program om vår syn på barn genom historien och om barnet som förändrande kraft. Ett bäbisvrål och ljuden av lammungar i bakgrunden. Det är jul och Jesusbarnet, denna värnlösa lilla krabat, som skulle växa upp och bli vår räddare, ligger i sin krubba. Drygt tvåtusen år senare är det ett annat barn; Greta, som tillskrivits rollen som världsförändrare. I första delen hör vi den 107-åriga bloggaren Dagny Carlsson som föddes 1912. - Det var inte barnens århundrade. Vi kunde leka och rasa utomhus men hemma skulle vi inte märkas. Vi hör också Bengt Sandin, historiker och professor vid "Tema Barn" på Linköpings universitet och Suzanne Osten, tongivande röst inom barnkultur Sverige. Vi hör även Dick Harrison, professor i historia. Och 10-åriga Zarah Kulhan som tycker att det är dags att barn får rösträtt i frågor som berör dem. Programmet görs av produktionsbolaget Ljudbang för Sveriges Radio. Reporter är Laura Wihlborg och producent är Emma Janke. Sänds även kl. 23.10.

Dokumentärer

En julhälsning från Sveriges Radios Östersjökorrespondent. Jag heter Erika Gabrielsson och är Östersjökorrespondent. Det innebär att jag bevakar Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Så här på julafton kanske jag borde poängtera att jultomtens hemvist, Korvatunturi, också hör till mitt bevakningsområde. Låt mig förklara! Finländarna är av den fasta övertygelsen att jultomten bor i Finland. På finlandssvenska kallas han förresten oftast för julgubben. Rovaniemi är jultomtens officiella hemstad som turister kan besöka. Men frågar man finländska barn var jultomten bor så är svaret Korvatunturi i Lappland. Var exakt i Korvatunturi med jultomtens leksaksverkstad ligger känner väl få till förutom jultomten och hans hjälpredor. Därför är det mer praktiskt att hugade julfantaster kan träffa jultomten i hans officiella by Rovaniemi dit det är betydligt lättare att ta sig än till Korvatunturi. För den som har levt i tron att jultomten bor på Nordpolen, Grönland eller liknande, kan jag varmt rekommendera Mauri Kunnas barnbok från 1982 som heter "Hemma hos jultomten". Boken behandlar allt som man bör känna till om jultomten i Korvatunturi. Jag hade inte läst boken på tiotals år men lånade ett tummat exemplar av mina föräldrar. I den snart 40 år gamla boken läste jag bland annat att tomtarnas fruar "tröttnat på att stå vid spisen. De vill också ut i verkstäder och arbeta, de tycker att tomtarna kan laga sin frukost själva." En sak som tas upp i boken kan vara av särskilt intresse för Sveriges Radios lyssnare. Det är nämligen så att livet för tomtarna består av annat än arbete, och teater är en kär hobby. Enligt boken är tomten Petter ledare för tomtarnas teatergrupp. Han lär en gång i tiden ha arbetat på Dramaten i Stockholm men han slutade. Varför tänker du kanske? Jo, för att publiken inte längre trodde på tomtar, enligt boken "Hemma hos jultomten". Jultomten har en rätt officiell status i Finland. Varje år visar tv-nyheterna inför julhelgen hur jultomten startar sin resa söderut med sina renar för att dela ut julklappar åt snälla barn. Man kan skicka en önskelista till jultomten i Rovaniemi och han har till och med ett eget postkontor. Jag besökte jultomtens by i Rovaniemi i januari. Att det var en månad efter jul märktes inte alls där jag trängdes med en massa turister. Julmusik spelades och det fanns en massa butiker som sålde alla möjliga saker. Det var trängsel vid det ställe som markerade polcirkeln. Jag ville så klart träffa jultomten - jag hade ju kommit hela vägen från Helsingfors - men kön var så lång att jag var tvungen att ge upp. Det visade sig att samma eftermiddag som jag besökte hans kontor, så var en grupp kinesiska skolbarn också där. Jag beslöt mig för att komma tillbaka en annan gång för att få en liten pratstund med tomten. I dag är det de långväga turisternas tur att få träffa jultomten, resonerade jag. Och turisterna är många. Att Rovaniemi ligger vid polcirkeln bidrar säkert till att öka mystiken och staden har medvetet arbetat för att locka utländska turister. Och massvis av turister strömmar till Lappland. Det talas till och med om att det tidvis är brist på arbetskraft, en svårighet är att arbetet i Lappland är säsongsbetonat. Men på julafton klockan 12 riktar många finländare inte sina blickar mot Rovaniemi, utan Åbo. Där utlyses nämligen varje år julfreden, enligt Åbo stad är det en 700 år gammal tradition. För många finländare innebär den här högläsningen - som bland annat påminner om att den som bryter mot julfreden ska bestraffas hårt - att det är nu som julen inleds på allvar och att det är dags att sluta stressa. Själv brukar jag försöka hinna med min traditionsenliga julbastu före klockan 12 så jag inte missar julfreden och nationalsången uppförd av en kör i Åbo. Och så hoppas jag så klart att jultomten kommer med några julklappar till mig, jag var ju trots allt snäll och lät turisterna träffa honom trots att jag gärna själv hade träffat honom då jag var på besök i Rovaniemi. Jag önskar er en fridfull helg! Erika Gabrielsson, Helsingfors erika.gabrielsson@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1.

Kultur

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1.

Kultur

Ring P1 från Göteborg om varför man firar jul, ensamhet och julklappar. Programledare: Tomas Tengby Sänds även i kortversion kl. 21.35 och i morgon kl. 05.35.

Telefonväkteri

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

I vår tid högaktar vi effektivitet, har höga ambitioner och strävar efter optimering. Men samtidigt blir allt fler sjuka av stress och utmattning. Kanske är det dags för lathetens revansch? Bella vill göra så lite som möjligt för att spara så mycket energi som det går. - Jag är inte en aktiv människa. Det handlar om närvaro, jag är inte närvarande i stunden om jag hela tiden vet att jag sen ska göra något annat. Vårt samhälle är så organiserat, man förlorar spontaniteten, berättar hon. Bellas lathet har lett till att hon effektiviserat sin tillvaro. Hon brukar äta kall ravioli direkt ur burken, eller färdig soppa direkt ur förpackningen för att spara på disken. Hon har även effektiviserat sina morgnar. - Jag har pressat ner tiden det tar för mig att vakna och komma iväg från en halvtimme till 15 min. Det är skönt satt sova och jag äter inte frukost på morgonen. Kanske kan jag få ner tiden till 10 min, säger hon. Gäster i programmet: Kerstin Jeding, psykolog Stressmottagningen, John Axelsson, professor i psykobiologisk sömnforskning, Alexander Rozental, psykolog och forskare. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Producent Clara Lowden. Sänds även natten mot torsdag kl. 02.02.

Vetenskap

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Idag hör vi om stök och mental ohälsa i skolorna. Om elever som inte får läsro och blir utsatta för våld och kränkningar. Men hur var det förr? Några som var med på 70-talet minns hur det var. Programmet är gjort 2019 av gunilla.nordlund@sverigesradio.se Sänds även kl. 20.03 och natt mot torsdag kl. 01.02.

Sociala frågor

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. I Danmark är det sällan man kan tala om en vit jul,  och Danmark är kanske inget land vi svenskar förknippar så mycket med julen. Men chansen att du har något danskt i ditt hem under jul är ganska hög. För här är en av högtidens viktigaste inslag nämligen big business. - I början var det trögt, men nu går försäljningen bra, berättar Steven Altenburg som står och säljer julgranar, eller juletræer som man säger här i Danmark, på Kultorvet mitt i Köpenhamn. Granarna är givetvis danska - för Danmark är en av världens ledande producenter och exportörer av just julgranar. Den gran som är vanligast är nordmannsgranen, det som vi i Sverige kallar Kungsgran. Nordmannsgranen är uppkallad, inte efter en norrman, utan den finske botanikern Alexander von Nordmann som upptäckte den under en expedition i Kaukasus 1836. Runt om i Danmark finns cirka 2500 odlare som varje år säljer ungefär 10 miljoner granar. Ungefär 95 procent går på export. Nästan hälften körs till Tyskland, medan vi i Sverige är den tredje största exportmarknaden för danska granar. Totalt exporteras det för cirka en miljard danska kronor och granarna från Danmark bidrar till julstämning runtom i världen bland annat i länder som Marocko, Singapore och Förenade Arabemiraten. Men julgransbranchen har några tuffa år bakom sig. Efter bra år med höga vinster 2011 och 2102 var det många som utökade odlingarna, både här i Danmark och i andra länder i Europa och fler granar på marknaden har lett till att producenterna nu får sämre betalt. Prisfallet har lett till att vissa odlare fått det tufft och en del har fått lägga ner verksamheten. Och kunderna är ganska kräsna, berättar granförsäljaren Steven Altenburg.  - Köpenhamnarna vill ha symmetriska, smala träd, runt två meter höga, säger han. Och man vill heller inte betala för mycket.  - Tvåhundra kronor är ungefär det man är beredd att ge för en gran, säger Steven Altenburg. Med det vill jag passa på att önska er alla glædelig jul og godt nytår. David Rasmusson, Köpenhamn david.rasmusson@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Sänds även kl. 19.35.

Sociala frågor

Kultur

"Ett Barn Är Fött Idag!" av Hjalmar Gullberg Uppläsning: Lena Granhagen ( inspelning ur Sveriges Radios arkiv) Diktsamling: "Sonat", Norstedts, 1929 MUSIK Tysk julvisa: Det är en ros utsprungen EXEKUTÖR Mats Bergström, gitarr Sänds även kl. 23.55.

Kultur

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Doften av rostade kastanjer på gatan är jul för mig. Mest av allt är det dofterna och kryddorna och godsakerna som jag förknippar med julen. I år har jag saknat mammas fikonkaka, en sån som är indränkt i konjak och som smakar bäst några dagar efter att den har bakats. Av nån anledning har just den fastnat i smakminnet. Inte för att det saknas substitut. I min närmaste matbutik kan jag köpa tysk stollen, en bastant mjuk fruktkaka med mandel. Jag har även lärt mig tycka om den italienska panettonen som är mycket lättare men också fylld med fruktbitar eller kanske med nån choklad eller nötkräm. Men om jag får välja bland godsakerna till jul, så föredrar jag italiensk nougat, torrone, vit nougat som är hård eller mjuk och är fylld av nötter. Ja i Spanien köper jag gärna touron som man kan köpa året om. Närmsta svenska motsvarighet är väl knäck. När jag nyligen lämnade Algeriet så såldes dadlarna i klasar på flygplatsen och den arabiska nougaten halva såldes i burk. Muslimer firar ju inte jul, men det är ju nu som dadlarna, mandlarna och fikonen är mogna. Det är därför de också förgyller våra julbord. Det är fascinerande hur mat- och godsakstraditioner liknar och och påverkar varandra. Allra bäst är det om jag har anledning att åka till Italien före jul - då kan jag också få den bästa panforten - det är en lite hårdare kryddig kaka med nötter, torkad frukt och kanel, ingefära och kardemumma i. Inte helt olikt pepparkaka alltså. Som jag trodde jag hade hittat på julmarknaden i Strasbourg - men den bara såg ut som en pepparkaka - den smakade inget. Men det finns en bruna kex i min mataffär som smakar sirap och kanel - de får duga som pepparkakssubstitut. Den franska jultraditionen inbegriper en bûche de noël - en julstubbe. Originalet görs på en rulltårta med smörkräm i och chokladkräm utanpå, och smörkrämen kan smaksättas med till exempel kaffe eller rom och så ska den helst dekoreras så att den ser ut som en stubbe. När det gäller juldryckerna så kan man gärna hoppa över fransk vin chaud - det sura vinet blir visserligen betydligt bättre med rejält med socker i - men julkryddorna i brittisk mulled wine eller tysk glühwein  -  är godare och mindre söt än svensk glögg, tycker jag. Jag ser fram emot nästa besök från England. Gästerna har lovat att ta med sig mince pies. Det går att få tag i även här i Paris, men den särskilda konjaksgrädden som ska vara till - den kan man bara köpa under juldagarna här - jag för min del kan gärna äta mince pies till april. Även mince pies innehåller frukt, nötter, nejlika, muskot och kanel och smakar jul. Här i Frankrike kommer den bästa godsaken fram till trettonhelgen. Då äter man galette de roi. Kungens mandeltårta innehåller en liten leksak som överraskning och den som får den biten, blir kung. Ungefär som mandeln i gröten alltså. Allt hänger ihop, och är ungefär lika men ändå lite annorlunda. God jul från Margareta Svensson i Paris

Lättlyssnat

Kultur

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. God jul från Istanbul, en stad som aldrig sover, eller ens vilar. Här är vi långt fler än 15 miljoner människor som bor. Med turister, tillfälliga besökare och flyktingar är vi snarare 18 miljoner. Hyfsat stort. I några fönster lyser ljusstakar, i några hem står granar ståtliga. Men Istanbul är ingen huvudsaklig kristen stad. Visst det finns kyrkor och vid flera av dom har mäktiga julkrubbor byggts upp. Skalenliga figurer vakar över det lilla Jesusbarnet, ackompanjerat av julbelysning och glitter. Här raskar inga rävar över isen. De finns ju varken rävar eller is. Det glänser visserligen över både sjö och strand men ytterst få tomtegubbar slår i glasen och även om midnatt råder, så är det knappast tyst i husen, tyst i husen. De kristna och de som firar jul är en minoritet här. Så som de kristna är runt om i hela Mellanöstern - varifrån kristendomen har sitt ursprung, men där kristna nu är det mest förföljda och utsatta folket. Vare sig de kallas assyrier, syrianer, kaldéer, protestanter eller något annat. I Israel, det heliga landet, bor i dag bara omkring 160 000 kristna. I Irak och Turkiet, kristendomens vagga, har kristna förföljts och jagats på flykt och bara en bråkdel finns kvar. I Libanon och Syrien är kristendomen fortfarande stark men kristna är minoriteter som kämpar i motvind. För dessa hårt kämpande grupper är julfirandet, åtminstone här i Istanbul, något som förenar och något som oftast accepteras även av deras icke-kristna grannar. Men ibland är detta julfirande också till förtret - särskilt för vissa konservativa. Det har sagts att julfirande är en styggelse och att nyårsfirande bryter mot de turkiska moralvärderingarna. De konservativa försöker få ungdomen på andra tankar än att fira jul och nyår. Förra året hade de den lysande idén att de skulle få bort ungdomarna från jul- och nyårseländet genom att utlysa en tävling. En läs- och skrivtävling. Det skulle läsas verser ur koranen och skrivas uppsatser om densamma, men tävlingen blev ingen succé - så lätt gick det inte att locka bort ungdomen från jul- och nyårsträsket. För julen tycks vara här för att stanna. Det är visserligen en vanlig dag i dag. Skolor, banker och förskolor har öppet men samtidigt - åtminstone för oss julälskare - sänker sig ett lugn och en stämning. För hårt prövade kristna är julen här en tid att andas ut, en tid för gemenskap och förhoppningsvis trygghet. Och jag måste erkänna, visst saknas den gnistrande snön, men när solen glittrar i Bosporens vatten, fiskmåsar sjunger, delfiner hoppar och julsånger samtidigt spelas - ja, då blir det en annan slags julmagi. Och jag kan lova, här finns både sockerbagare, musikanter - även om de inte är från Skaraborg - och en strålande jul. För nu är det jul igen och även här i Istanbul tändas tusen juleljus. God jul önskar jag er alla, med värme och kärlek, ni lyssnare i hela landet, eller om ni till och med är utomlands. Johan Mathias Sommarström, Istanbul johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om. Sänds även kl. 18.05.

Aktualiteter

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Julaftonens P1 Kultur Special ägnas konstårets två mest kända jubilarer. Rembrandt van Rijn och Leonardo da Vinci, som båda uppmärksammats med stora utställningar har dragit väldiga publikskaror. Karsten Thurfjell besökte Leonardoutställningen när den öppnade i oktober på Louvren i Paris och Mårten Arndtzén besökte Amsterdam i våras där Rembrandts jubileumsår firades stort. Programledare: Karsten Thurfjell

Kultur

Julevangeliet läses enligt Lukas, andra kapitlet verserna 1-21 av 1917 års bibelöversättning. Uppläsning av författaren och bildkonstnären Stig (Slas) Claesson. En inspelning från 1986. Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1.

Kultur

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Programledare: Tobias Svanelid. Tobias Svanelid sammanfattar historieåret 2019 bland hälsingska runor, Noas ankarstenar, tjejgänget Forty Elephants och många andra platser, från Mora och Dalsland till Ljungsarp och Hadrianus mur. Runmysterier i Hälsingland, arkens ankarstenar vid Ararat, gigantiska katedraler i Mattisskogens Dalsland och vandringar längs murarnas mur i England. Vetenskapsradion Historia har haft ett händelserikt år och sammanfattar sin rapportering i årets krönika. Återse platserna som programmet besökt, eller passa på att få ett smakprov av det du kanske missat av historieåret 2019. Dessutom hinner Dick Harrison svara på en lyssnarfråga om de svenska jultraditionerna, och vad i dem som egentligen är kristna och inte hedniska. Programledare är Tobias Svanelid. Sänds även på fredag kl. 04.02 samt på lördag kl. 18.15.

Vetenskap

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Julafton i Peking är inte en speciell dag. När de flesta i Sverige är fullt upptagna med att öppna julklappar eller äta julbord, tar Pekingborna tunnelbanan hem efter ännu en arbetsdag. Det här kanske inte behöver sägas, tänker du, men du skulle bli förvånad av hur många gånger jag fått frågan om hur man firar jul i Kina. Det enkla svaret är: det gör man inte. Kommersen finns där. Galleriorna är fulla av tomtar och julgranar. Men att fira jul, nja. Faktum är att ett motstånd mot julen och andra så kallade "högtider från Väst" har vuxit fram på senare år. Julen har, som så mycket annat i Kina, politiserats. I förra veckan till exempel gick ett protesttåg genom staden Jining i östra Kina. Viftandes kinesiska flaggor skanderade det dryga hundratalet att de minsann inte skulle fira någon julafton. Demonstranterna krävde också bojkott av utländska produkter i allmänhet - och ville uttrycka sitt stöd för kinesiskt producerade varor. Lite ironiskt kan tyckas, eftersom Kina producerar mycket av det som sedan blir julklappar hos oss där hemma. Inte minst julpynt, där en stad, Yiwu, uppskattas stå för över 50 procent av allt julpynt i världen. Och i Yiwu rullar affärerna på. Att exportera julen är big business. Men den kinesiska hemmamarknaden, däremot, ser betydligt sämre ut i år. "Allt färre kineser bryr sig om julen", sade en av julpyntföretagens chefer till lokalmedia. Och visst är julfirandet lite mer sparsmakat nu. Några få kinesiska städer har till och med förbjudit julpynt. Däribland staden Langfang utanför Peking, där de lokala myndigheterna förra året beordrade ut vakter under julhelgen för att säkerställa att inga butiker i smyg ställde ut en gran på gatan. Det ska däremot sägas att julmotståndet än så länge är en parentes i den bredare kampen mot det som kallas för "värderingar från Väst". Dessa värderingar har det styrande kommunistpartiet i Kina sedan några år tillbaka förklarat ideologiskt krig mot. 2015 till exempel, då utbildningsministeriet förbjöd läroböcker på universiteten som uppmuntrade till så kallade "västliga värderingar". Spola fram till december 2019, då prestigefulla Fudanuniversitetet i Shanghai ändrade sina stadgar. En över hundra år gammal formulering om att universitetet skulle uppmuntra till "tankefrihet" ströks till förmån för en ny skrivelse om att "följa kommunistpartiets ledarskap". Och på vägen mellan 2015 och 2019 finns många hållplatser. Bland annat ska religioner bli mer "kinesiska", och anpassas till den överordnade "socialismen med kinesiska förtecken". Även stadsbilden rensas upp. Tidigare i år rullade en kulturkampanj över landet där exempelvis bostadsområden med namn som bedömdes "allt för västerländska" pekades ut som problematiska. För kulturyttringar har blivit allt viktigare i ett Kina där patriotismen får gott om understöd från regeringshåll. Och när så kallade "västliga värderingar" tvingas på reträtt i det offentliga, skapas ersättare med kinesiska förtecken. Däribland "den kinesiska drömmen" som är president Xi Jinpings stora kulturella paraply och politiska maxim. I den kinesiska drömmens namn ska den mest traditionella av högtider, det kinesiska nyåret, nu firas år 2020 enligt nya regeringsdirektiv som kommunicerades häromveckan. Årets nyårsfirande blir startskottet på en ny kulturell landsomfattande kampanj där den kinesiska drömmen ska "träda in i tio tusen hem" och mätta folkets behov av nya socialistiska kulturyttringar. Lite grann som när jultomten klättrar ner i skorstenen. Björn Djurberg, Peking bjorn.djurberg@sverigesradio.se

Lättlyssnat

God jul önskar Sveriges Radios korrespondent. Hör om julfirandet i Moçambique. Samuel Larsson, Maputo samuel.larsson@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Under hösten 2019 har Thomas & Louise närmat sig ämne som går att koppla till internet och ny teknik. Det blir samlade inslag om just detta, ett best of-avsnitt så att säga. I programmet hör du följande fyra inslag: De flesta sidor på nätet använder sig av cookies eller kakor som de heter på svenska, alltså datafiler som registrerar vad vid gör med syftet att göra olika funktioner tillgängliga. Men kakor kan också användas till att övervaka vad vi gör på internet. Så vad händer om vi väljer att inte godkänna dem när vi surfar in på en ny sida? Är det överhuvudtaget möjligt att säga nej? Sven Carlsson, Ekots tillträdande teknik-reporter gästar. Vi ska också tala om emojisar ni vet de där små bilderna som används bland annat i e-post och sms. Nu har Facebook och Instagram förbjudit en del emojisträngar, särskilt på frukter och grönsaker, som de menar används i olämpliga sexuella sammanhang. När är en aubergine en aubergine och en persika en persika och när kan de tolkas som något helt annat? Doktor i tillämpad IT Beata Jungselius är flytande på emojispråket. Vi reder ut ett enormt stort internetfenomen: Autonomous Sensory Meridian Response, eller ASMR som det förkortas. I videoklipp på nätet kan man se människor äta mat, viska eller skrapa med fingrarna för att framkalla njutning, ångestreducering eller avslappning hos mottagaren. Psykologen och ASMR-fantasten Jenny Jägerfäld guidar Thomas och Louise. Brukar du kolla recensionerna på restauranger innan du besöker dem? Vilken betydelse har de för att ge en positiv bild av platsen? Jonas Colliander är forskare inom marknadsföring och kommer till programmet för att ge en tydligare bild av recensionsdjungeln där ute. Programledare: Thomas Nordegren & Louise Epstein Producenter: Amanda Rydman, Jakob Runevad Kjellmer & Niklas Runsten Sänds även kl. 00.02.

Underhållning

God jul önskar Sveriges Radios korrespondent. Hör om julfirandet i Storbritannien. Daniel Alling, London daniel.alling@sverigesradio.se

Lättlyssnat

En julhälsning Sveriges Radios globala hälsokorrespondent. "Henning ställde in hinkarna. Ropade att barnen skulle ta på sig ordentligt och komma ut - han hade en överraskning". "Sedan placerade Henning Agge längst fram, satte sig själv med ryggen mot de bakre stolparna och tog Emelie i knäet. Sköt dem framåt med klackarna, kände farten öka, höll tag om barnen som skrek av förtjusning." "[...] så for de iväg igen, den branta sista biten av Stora Bondegatan ner till Barnängsbryggan och ut på isen. Där fick Henning bråttom att bromsa, några risker ville ha inte ta". Jag har precis läst om Per Anders Fogelströms underbara bok "Mina drömmars stad", om hur det var att leva i Stockholm på 1860- och 1870-talen. Om den unge Henning som får tre barn med sin Lotten, och hur de försöker klara sig, trots smus och övergrepp och trångboddhet, trots tbc och smittkoppor, svält och extremt hårt arbete. Det gäller att se till att barnen har nått att äta, är hela och rena och får gå i skolan så de kan få ett jobb som förhoppningsvis ger dem ett bättre liv. Lille Agge som satt på kälken skulle kunnat vara min farfarsfar, det är inte längre sen än så. Som global hälsokorrespondent har jag träffat många fattiga föräldrar som gör allt för att deras barn ska överleva och få en ljusare framtid. Jag tänker till exempel på 25-åriga Bibiche i Goma i Demokratiska republiken Kongo som jag mötte i våras. Hon har nio barn och har tvingats fly undan gerillakriget i Kivuprovinsen där det nu också sprids ebola. Bibiche jobbar med att bära saker till marknaden. För det får hon några kronor om dagen. - Jag är så orolig för barnen, de får så lite att äta, som om de vore kycklingar, säger Bibiche. När vårdpersonalen på sjukstugan mäter hennes tvååriga son och treåriga dotters magra överarmar visar måttbandet rött. Barnen väger bara sju-åtta kilo, det dubbla vore normalt. Om undernäringen pågår länge kommer deras hjärnor utvecklas sämre och de får svårt att klara skolan. Det är lätt att känna förtvivlan. Men Bibiche och hennes barns situation är trots allt undantag, även om det fortfarande gäller upp mot en miljard människor på jorden. Det stora flertalet har trots allt fått det mycket bättre. Medelåldern i Stockholm på 1860-talet var runt 40 år. - Alla länder på jorden har högre medellivslängd än för tvåhundra år sedan, så världen har blivit friskare och rikare, men skillnaderna mellan de rikaste och fattigaste länderna är fortfarande enorm, förklarar bortgångne professor Hans Rosling i en av sina berömda föreläsningar. Det finns inget land på jorden idag som har lägre medellivslängd än drygt 50, och det är bättre än de allra bästa länderna på 1860-talet som alla fanns i Norden. Det är fem miljoner fler barn idag som överlever sin femårsdag än i början av 2000-talet, tack vare vaccinering och barnmorskor, rent vatten och bättre mat. Global ekonomisk tillväxt blandat med tuffa FN-mål och bistånd har hjälpt. Nya världsmålet är att all svår fattigdom utrotas inom tio år och att ingen dör av enkelt botbara sjukdomar. Utopiskt, men fullt möjligt om världens resurser fördelas en smula mer jämlikt, enligt FN. "Han räckte henne det tunna paketet. Emelie stannade i gathörnet, vecklade upp pappret. Stod och såg på näsduken som var så fin och mjuk, silkeslen. Det är ett E, viskade hon" i boken "Mina drömmars stad". Jag undrar vad Bibiche i Kongo ska ge sina barn till jul? Hennes två kronor om dagen räcker knappt till mat. Musikhjälpen samlade in över 50 miljoner kronor i år. Biståndsbudgeten är på över 40 miljarder kronor. Svenska folket är generösa vilket glädjer många som har det svårt. Kanske kan även Bibiche få hjälp? En riktigt god jul tillönskar jag er alla, Johan Bergendorff, global hälsokorrespondent johan.bergendorff@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Vad är mer naturligt än is! Den bara finns där, som del av vår vardag. Vi halkar på den, åker skridskor eller har den i drinken. Men för vissa, betyder isen betydligt mer än så. På vår isresa möter vi människor som lever av, för och på isen.  Ismakaren som bygger upp och isbrytarkaptenen som krossar; forskaren som stöttar Trafikverket för att  halkbekämpningen av 10.000 mil vägar i Sverige ska bli effektivare och idrottaren som mer än någon annan har fysisk närkontakt med isen. Det handlar om is som industri, levebröd och passion. Sänds även i morgon kl. 08.05.

Dokumentärer

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Samling och samtal kring julevangeliet med prästerna Pelle och Elin Sundelin, far och dotter. Musikaliskt medverkar även Yvonne Steen Ohlander. Det talade innehållet av prästerna Elin och Pelle Sundelin kan du lyssna på separat eller ladda ned. Elin och Pelle Sundelin bjuder in till att på julaftons eftermiddag få dela en stund tillsammans i bön, med julevangeliet, samtal, sång och musik och få fundera och reflektera över julen och dess budskap. Julevangeliet står sig. Även om jularna har sett olika ut för oss, så har vi hört och läst denna berättelse. Och jag upplever att det finns nya saker varje år. För det berör och det är aktuell. Det är inte bara en text om vad som hände för 2000 år sedan, det händer idag. Och det vet vi. Det berör oss, Jesus berör oss. Elin Sundelin Medverkande Esaias Sundelin, välkomsthälsning Pelle Sundelin, tal och sång Elin Sundelin, tal och sång Yvonne Steen Ohlander, sång och piano Text Lukasevangeliet 2:1-20 Adventsbön - Margareta Melin Musik Jul jul strålande jul Herdarna spelar för barnet Jesus Ej upplysta gårdar Nu tändas tusen juleljus Stilla Natt Producent Marianne Greip Tekniker Magnus Larsson  Sveriges Radio Kronoberg liv@sverigesradio.se

Andliga frågor

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent i Bryssel. Jag traskar omkring på en av Bryssels klassiska marknader - Jeu de Balle i de slitna gamla kvarteren Les Marolles. Där barer och restauranger varvas med antikvitetsbutiker. Jeu de balle är kanske mest känd för att det är här den belgiska serieikonen Tintin köper en fartygsmodell till sin vän Kapten Haddock i albumet "Enhörningens hemlighet". I verkligheten är det sällan man hittar vackra fartygsmodeller här - det mesta är rätt slitet. Men det är alltid kul att gå runt och titta på alla gamla prylar, husgeråd, tavlor, leksaker, trasiga instrument, slitna möbler och kläder som ligger lite huller om buller i lådor och på marken. Men det finns en sak som säljs här, som jag alltid har förundrats över. Foton. Andra människors privata bilder. Frågorna som det väcker är många. Hur har de hamnat här? Finns det dem som säljer sina familjealbum? Vad kan man få för det? Eller är det döda människors foton? Och framförallt - vem köper någon annans bilder? Är det ensamma människor som saknar egen familj? Är det personer som vill skapa sig en annan identitet med någon annans släkthistoria? Eller bara drömma sig bort i någon annans verklighet? Jag frågar en av försäljarna, Anas. Ja, det är ofta döda människors foton som säljs här säger han, bilderna kommer som delar i dödsbon. Och vem som köper. Det är lite olika. - Det finns samlare som vill bevara en gammal kultur, en historia, eller fotointresserade eller andra som bara köper på kul, säger han. Anas säljer inte bara foton utan också kuvert som innehåller andra människors privata brev. En antikhandlare från Japan köper en hel bunt. Jag bläddrar försiktigt bland bilderna i en av Anas lådor. De döda lär väl inte bryr sig men jag får ändå lite skamkänsla, som att jag smygtittar in i någon annans privatliv. Där finns flera julbilder. Ett svartvitt foto på en ung flicka med texten Meilleurs voeux pour Noël et nouvel an. God jul och gott nytt år. Och ett annat svartvitt foto på en hel familj. En kvinna i blommig klänning, man i kostym och två små barn. Där står det på italienska: Buon natale e prosepro capo d'anno. På baksidan finns det en handskriven hälsning, daterad 17 december 1964. Där finns också ett större foto i färg på Saint Nicolas. I knät på det utklädda helgonet sitter en bebis i full julutstyrsel med en tillhörande clownliknande prickig mössa. Foton på familjemedlemmar som en gång i tiden skulle skänka varma julhälsningar till mottagaren. Men som nu ligger och blir fuktiga i Anas låda på en regnig marknad i Bryssel. Det känns lite sorgligt. Samtidigt slår det mig att det kanske finns något vackert i den här smått bisarra försäljningen av någon annans bilder. Istället för att kastas och glömmas bort finns de ju kvar. Och vem vet, kanske kan de fortfarande skänka lite julstämning och glädje till andra människor. Om inte annat kunde jag själv inte låta bli att dra på smilbanden när jag såg den skrattande lilla pojken med den prickiga clownmössan. Och så blev det ju trots allt ett ämne för en julkrönika i Sveriges Radio. God jul önskar Andreas Liljeheden på Jeu de balles marknad i Bryssel andreas.liljeheden@sverigesradio.se

Lättlyssnat

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Aldrig blir smaklökarna så patriotiska som under julen. Det är då vi utlandssvenskar dreglar över glasmästarsill, kryddpepprad julkorv, pepparkaksdeg med pomeransskal, och Cajsa Wargs kryddskinka med skånsk senap. Visserligen är jag inte så förtjust i lutfisk, men vad gör man inte för att en gång om året få se apotekarens min här i Kairo. - Hej, jag skulle vilja ha två och ett halvt hekto kalciumhydroxid, Ca(OH)2 alltså, och ett och ett halvt hekto natriumkarbonat, Na2CO3. I en region där militanta grupper tillverkar raketer av socker och kaliumnitrat kan man inte klandra apotekaren när han tittar misstänksamt på mig och undrar vad jag ska ha detta till. Matlagning känns inte som ett övertygande svar. Jag märker hur nervös jag blir när jag ska försöka förklara att vi lutar torkad vit fisk och sen kokar den och serverar med bechamelsås och ärter. - Bechamel, säger apotekaren hänfört. Jag ser att han drömmer sig tillbaka till sin barndoms bechamel, vilket är namnet på stabbig egyptisk makaronipudding med kladdig fet vit sås. Det är inte alls jul här just nu. Egyptens tio miljoner kristna, kopterna, firar jul 6 och 7 januari, en vacker, stram, okommersiell jul, där det man ser fram emot inte är presenter, utan att få äta kött och mjölkprodukter för första gången efter den långa julfastan då många kopter blir veganer, förutom att de får äta fisk. Det är alltså egentligen två veckor kvar till julafton, men eftersom Egypten är ett land där mottot lyder: Everyday is a holiday unless otherwise proven, varje dag är helg och fest så länge motsatsen inte kan bevisas, så har nästan alla mina muslimska vänner julgran hemma. De har uppblåsbara plasttomtar, ljusslingor på balkongräcket. De stora hotellen överträffar varandra i juldekorationer och ljuskreationer på taket där Rudolf drar tomten i en släde över snön. Och från Mosul i Irak till Beirut i Libanon och här i Kairo kan man höra den kända libanesiska sångerskan Fairuz sjunga bjällerklang på arabiska. Men det här är ingen självklarhet, det finns grupper, både bland muslimer i hela Mellanöstern och judar i Israel, som vill förbjuda kristna juldekorationer och extremister som hävdar att det går emot Guds vilja att önska sin kristna granne god jul. Ibland undrar jag om det är av så kallad kulturkänslig rädsla som det stora svenska möbelvaruhuset i sina butiker i Israel och Egypten varken säljer röda servetter, röda ljus, rött omslagspapper eller ens pepparkakor nu i juletid när det trots allt finns många i Mellanöstern som längtar efter just detta. En palestinsk journalist som jag känt länge, han kommer från Gaza, han var i Kairo i förra veckan för att genomgå en komplicerad sköldkörtelundersökning som inte kan göras i Gaza - där man får ett radioaktivt ämne insprutat i kroppen för att sen se hur sköldkörteln reagerar. Han hade väntat på utresetillstånd från Gaza för att göra denna undersökning i sex månader och reste sen fram och tillbaka mellan Gaza och Kairo över livsfarliga norra Sinai med IS-terrorceller - och så Suezkanalen där Gazabor kan få vänta i upp till tre dygn för att ta färjan över. Det är en resa på fyrtio mil. Förr tog den sex timmar, i dag flera dagar. Min journalistvän tillbringade ett par dagar här i Kairo innan han började längta hem till sina barn. Han sa att han ville hinna hem till jul och att han skulle gå i kyrkan med sina barn. Ja, vi är muslimer, tillade han, men när extremister i Gaza säger åt oss att vi ska avstå från att önska våra kristna grannar god jul, ja, då går jag i midnattsmässan i kyrkan med mina barn för att de inte ska bli inskränkta i isolerade Gaza. I Gaza, där terrorgrupper tillverkar raketer av socker och kaliumnitrat, har jag också stött på en tomteskyltdocka med saxofon och gått in i en bokhandel där de spelade "Jingle bells" på arabiska. God jul Sverige från min journalistvän i Gaza och från mig, Cecilia Uddén, Kairo cecilia.udden@sverigesradio.se

Lättlyssnat

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Stockholm, tisdag 24 december. Julafton. Och i dag ska jag ringa min syster som bor i södra Europa. Där firar de i och för sig jul först i morgon, men hon är svensk och det här är ju en dag då vi förväntas tänka lite extra på varandra. Telefonsamtalen blir kanske mest: "hur långt har ni kommit med julmaten?", men ändå. Det finns också en hel del andra som jag skulle vilja ringa till - om det bara gick, och om jul alls betyder något för dem. Till exempel till den afghanske tjugoåringen Kaisalami som försökte tjäna ihop några euro om dagen som frisör i backen, i kanten av det ökända flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos. Han hade fixat en stol, en sax, en kam och någon sprejflaska och hängt en spegel på trädstammen. Han var full av skratt och hopp om att snart få börja ett lugnt liv i Europa. Jag skulle vilja ringa och säga - inte "god jul!" - men: må du få lite ro i den täta trängseln av människor som sover på presenningar runt dig och din familj. Det är kallt nu och varje natt är en kamp. Ja, Kaisalami, må du behålla ditt hopp för du är garanterat fast just nu på Lesbos. I London finns en butik i Covent Garden som samarbetar med en grupp frivilligarbetare på Lesbos. Varje julklappsköp i London leder till julklappar till de asylsökande på Lesbos. De får det allra mest efterfrågade - sovsäckar, tält och förnödenheter. Jag skulle också vilja kunna ringa till Centralafrikanska republiken, till Bambari där jag var häromveckan och fråga en av de där killarna som ingick i blåsorkestern om julen betyder något för dem? De var kristna centralafrikaner på flykt undan det hejdlösa våldet inom sitt eget land. Blåsinstrumenten var gjorda av trädrötter. Det var obegripligt fattigt. Ryms jul i kampen om att överleva? Religion och julfirande har förstås inte längre någon direkt koppling. I det buddistiska Thailand, i shoppingens Mekka - Bangkok - stod granen stor och pyntad utanför varuhuskomplexet på Sukhumvit Road redan den första november. Glitter med stjärnor prydde entrén till grannkomplexet - allt för att pigga upp konsumenterna. Granen av plast var hög och pyntad med stora papier maché-djurhuvuden i glada färger. Det är många fler som jag tänker på och skulle vilja kunna ringa till. Paul från Kamerun, ekonomen i vit skjorta som lyckats ta sig till Rom i båt över Medelhavet, men som inte fick något jobb. Belal, rohingyakillen från Myanmar, som jag mötte i flyktinglägret Kutupalong i södra Bangladesh och senare som servitör i staden Cox's Bazar. Också femtonårige tunisiske Monir, som tänkte köpa ny GPS för att åter sätta sig i en båt tillsammans med sina kompisar och styra mot Lampedusa. De svarar inte längre på sina mobilnummer, så jag kan tänka på dem i dag, men inte längre ringa. För att själv komma i julstämning var jag häromkvällen i kyrkan och hörde musik från tolv olika europeiska länder, i en julkonsert. Alice Petrén, migrationskorrespondent alice.petren@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om. Från kl. 12.45.

Aktualiteter, Repris

"Det gör fortfarande ont att höra vissa bitar av den, fast det är 40 år sedan", säger en kvinna om första mötet med Allan Petterssons sjunde symfoni - ett av vår tids mest älskade stycken. "Den sista kvarten är bland det mäktigaste, mest magnifika man kan tänka sig", säger en annan i den här dokumentären om vilka intryck som symfonin gjort på olika människor. Det handlar till exempel om Uno som fick vara med om ett oväntat promenadmål en majnatt på Skånegatan i Stockholm - Allan Petterssons gamla lägenhet! -, om hon som drabbades av symfonin första gången i telefon och om varför det blev tradition att använda sjuan när fritidshemmen på Södermalm i Stockholm firade Halloween. Möt också Gianmattia från Turin som drömmer om att få dirigera sjuan för en italiensk publik, och hör också vad en katt i Våxtorp tyckte om musiken. Själv sa Allan Pettersson så här om sjuan: "det är mitt eget liv, det välsignade, det förbannade". En P2 Dokumentär av Anton Karis.

Kultur

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Veckans avsnitt tar dig med på en tur i programmets historia. Temat är julens ord och uttryck och redaktionen utlovar flera kära återhöranden. Veckans språkfrågor Vad har julmust med must att göra? Varför säger man tomte i Sverige och nisse i Norge? Vad betyder egentligen texten i luciasången? Vad står verbet braska för i talesättet Anders braskar, julen slaskar, alternativt Anders slaskar, julen braskar? Vad betyder ordet fnyk, som i att det fnyker snö? Var kommer den skånska traditionen julaknudor (julknutor) från? Vad är egentligen ett julbord, det kan man säga om ett dekorationsbord utan mat också? Vad är den historiska bakgrunden till ordet jul? Språkvetare Ylva Byrman, universitetsadjunkt i svenska, Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk och Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska, samtliga vid Göteborgs universitet. Programledare Emma Engström, Emmy Rasper och Anna-Lena Ringarp. Från i går. Sänds även på torsdag kl. 04.25.

Vetenskap, Repris

Från kl. 11.35.

Sociala frågor, Repris

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

Idag hör vi om stök och mental ohälsa i skolorna. Om elever som inte får läsro och blir utsatta för våld och kränkningar. Men hur var det förr? Några som var med på 70-talet minns hur det var. Programmet är gjort 2019 av gunilla.nordlund@sverigesradio.se Från kl. 11.04. Sänds även natt mot torsdag kl. 01.02.

Sociala frågor, Repris

En preussisk adelsman, en svart amerikanska och en enkel ingenjör - vad har dessa till synes olika personer gemensamt? Deras snille behövdes för att landa människor på månen och ta dem hem igen. Wernher von Braun, Kathrine Johnson och John Houbolt är tre nyckelfigurer i den 400 000 personer stora arbetsstyrkan som ingick i Apolloprojektet. År 1960 rekryterade NASA världens främsta raketforskare, Wernher von Braun, som utvecklat missiler åt Nazi-Tyskland. John Hubolt, en lågrankad ingenjör, får igenom sin idé om hur man landar en människa på månen. Och det matematiska snillet Kathrine Johnson räknar ut raketbanan och det exakta tidsfönstret för när landare och modul ska docka med varandra. Varför lyckades de - och inte det sovjetiska rymdprogrammet? I programmet hörs: Sven Grahn, ingenjör inom raketteknik. Programmet är en repris från 10 juni 2019. Reporter: Olof Peterson Producent och programledare: Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se Sänds även i morgon kl. 05.02.

Vetenskap

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Att ta med vänner eller familj och gå på julmarknad, en Weihnachtsmarkt, är bland det juligaste man kan göra i Tyskland. Det finns uppemot hundra julmarknader bara här i Berlin, där jag befinner mig. Tysklands största, den i Köln, räknar årligen med uppemot fem miljoner besökare. Marknaderna har en lång tradition, den i Österrikes huvudstad Wien räknas som världens äldsta och grundades på 1200-talet. Tysklands äldsta finns i delstaten Sachsen, marknaderna i städerna Dresden och Bautzen kan också spåra sina rötter tillbaka till medeltiden. Och det som började som ett sätt för stadsborna att inhandla råvarorna till julens maträtter har genomgått en formidabel förvandling genom århundradena. Nu finns marknader med alla möjliga teman, veganmarknader, HBTQ-marknader, medeltidsmarknader, marknader i kloster, i grottor och under akvedukter. Också den där jag befinner mig, i stadsdelen Prenzlauer Berg, har ett alldeles eget tema. Den är nämligen uppkallad efter Lucia och har, just det, nordisk och framförallt svenskt tema. Marknadens grundare Michael Wiegner berättar hur det kommer sig. - För 19 år sedan, när vi grundade julmarknaden fanns redan 89 andra i Berlin. Vi ville skilja ut oss och vi var så trötta på de vanliga slagdängorna. Jag och mina kollegor hade varit i Skandinavien och gillade hur man firar jul där, lite mer lågmält, säger Michael Wiegner. Lite ironiskt kan tyckas, eller som att sluta en cirkel. För mycket av det vi tycker hör till en svensk jul, det kommer härifrån Tyskland. Julgranen, adventskalendern och stjärnor i fönstren, för att bara nämna något av det vi importerat. Men det är inte bara vid jul som många tyskar fascineras av det svenska. Vi svenskar som bor här talar ibland om Schwedenbonus, det faktum att man alltid bemöts positivt när man berättar att man är från Sverige, vare sig det är i öst eller väst, av gammal eller ung. De rosenskimrande associationer till vårt land är så starka att jag kan bli lite generad. Jag menar, vi har ju våra problem i Sverige också. Ett av stånden här på julmarknaden drivs av Jonatan Svartbäck som har rest hit från Umeå. Han säljer lingonglögg, älgstek och syltade trattkantareller till besökarna här och han känner igen sig. - Absolut. Nu är inte min tyska superbra, men jag förstår att de vill säga "jag har varit där", "min dotter studerar där", "jag har varit med husvagnen där", och så visar de på en karta vars de har varit. De har lite en sagovärldsföreställning av det. Just Sverige är något kärleksfullt, säger Jonatan Svartbäck. Men medan jag nästan kan få dåligt samvete för att man utan egen förtjänst bemöts så förmånligt här så kan jag ibland känna det motsatta om hur svenskarna tänker om Tyskland. Visst, Berlin har numera fått en hipp aura men jag vet inte hur många gånger hört uttalanden i stil med "Berlin är ju coolt, men inte Tyskland, det är grått och stelt och trist". Som att huvudstaden skulle vara helt väsensskild från resten av landet. Så min julhälsning till dig som lyssnar, det blir en uppmaning. Nästa gång du tänker korsa Tyskland på väg mot något resmål längre söderut på kontinenten, sväng av från Autobahn, vetja, och testa din Schwedenbonus. Caroline Salzinger, Berlin caroline.salzinger@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

När Liam är 10 år orkar han knappt gå. Han åker permobil och läpparna är blå. I julklapp önskar han sig ett nytt hjärta. UR. Kvällen före julafton sitter familjen uppe och tittar på Bingolotto när telefonen ringer. Liam blir så rädd så att han går in på toaletten och kräks. Reporter: Emma Ikekwe Lyssna på Liams enda chans på UR Play

Dokumentärer

Från i morse. Sänds även i morgon kl. 05.35.

Telefonväkteri

- Den som själv mött ett barn som är 20 månader förstår vad jag genomgår nu. Birgitta Hübinette är polis sedan slutet av 1970- talet med specialistutbildning för utredningar där barn utsatts för brott. Birgitta pendlar mellan Sveriges största kommun och Sveriges till folkmängden minsta. Hon har filosofie kandidatexamen i psykologi, pedagogik och sociologi samt psykoterapiutbildning steg 1. Bor med sambo och tre katter. Producent Gunilla Nordlund tankar@sverigesradio.se Från i morse.

Andliga frågor, Repris

Översikt, varningar och regionala väderprognoser från SMHI för ett dygn framåt.

Väder

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

God jul önskar Sveriges Radios korrespondent - följ med Caroline Kernen genom Radiohusets korridorer. Medverkande: Helle Schunnesson, PP3 i P3, Alexander Hammarlöf, programledare i P4 Stockholm samt Louise Epstein och Thomas Nordegren, Nordegren och Epstein i P1. Caroline Kernen, korrespondent med fokus på unga caroline.kernen@sverigesradio.se

Lättlyssnat

Från kl. 12.10.

Kultur, Repris

Porträtt av svenskar som på olika sätt har satt tydliga avtryck i vårt land.

Dokumentärer

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Jag vet inte varför jag fick för mig att bjuda in till svensk jul i Bogotá. Kanske var det för att maten trots allt är den enda jultraditionen jag verkligen uppskattar - och året innan hade minst sagt varit ett fiasko - den colombianska familjen som bjöd in oss till stor släktjul i Cali beställde tveksam hämtmat från syltan på hörnet. Den här gången skulle det bli annorlunda. Jag var gravid, hungrig och ja, väldigt pepp. Jag och en svensk kompis på besök började planera säkert en månad i förväg. Jag bakade schackrutor, syltkakor, kolakakor och chokladsnittar. Jämförde de bästa recepten på vegobullar och gravlaxsås. Jagade ansjovis och snörpte på munnen när kassörskorna tog fram sardeller. Frågade runt över hela stan efter grovt rågmjöl. Så var det dags. Vi var sex personer. Vi hade mat för trettio. Mina vänner tittade undrande när jag gav strikta order om vilken ordning allt skulle ätas. Gravlaxen först, potatis, vegobullar, mer potatis, brysselkål och rödkål, mer potatis, janssons frestelse - ja, det är ju också potatis. När det var grönkålpajens tur såg alla gravida ut. I Colombia - liksom i stora delar av Latinamerika - står maten inte i centrum på julafton. Visst, många äter kalkon, och alla länder har sina specialiteter - i Colombia är det djupfriterade degbollar som under resten av året ligger och svettas i bageriernas uppvärmda glasmontrar men som under julen plötsligt uppgraderas till tradition. Men de flesta familjer följer ingen invand rutin, vilket kanske förklarar mina vänners märkliga blick när jag i förbifarten nämnde att Sveriges mest sedda program är en amerikansk anka som åker husvagn och andra disneyreliker som ingen av dem sett. Bristen på tradition förklarar också varför en hel drös kompisar som tackat nej till inbjudan plötsligt hör av sig runt midnatt när de tröttnat på sina respektive familjer och dyker upp för att äta - och dricka - oss ur huset. Den lugna julaftonskvällen blir plötsligt en nattlig orgie i mat och dryck, där snapsrusiga vänner slickar faten och förklarar att svenskarna må ha en överdriven fäbless för potatis i olika former - men la tentación del señor Jansson är så oemotståndlig att de kan tänka sig att komma tillbaka nästa år igen. Lotten Collin, Latinamerikakorrespondent lotten.collin@sverigeradio.se

Lättlyssnat

Här hör du nyheter från Sveriges Radios Ekoredaktion. Senaste nytt från hela världen - dygnet runt, året om.

Nyheter

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Det är julparad i staden Kramatorsk i krigets östra Ukraina. Bakom en svart bil med juldekorationer över hela motorhuven och högtalare i bakluckan paraderar barn, unga och vuxna. Mitt i paraden går en kille med sin dotter på axlarna och en Guy Fawkes-mask på sig, ni vet en sådan som finns i filmen "V för Vendetta", och sedan dess synts till i allehanda demonstrationer världen över. - Det bästa med julen är barnens glädje, säger killen som talar genom plastmasken. I hans familj ska de fira jul och nyår hemma. De ska bygga upp en liten eldstad, det ska göras presentstrumpor och sättas upp dekorationer, så att barnen hela tiden har julstämning runt omkring sig. Paraden i Kramatorsk är på Nikolausdagen som  i ortodoxa länder är 19 december. Här firas det annars allra mest på nyår, och för lite mer troende eller kyrkliga på den ortodoxa julen 7 januari. I östra Ukraina är det krig. Det har dött mer än 13 000 människor. Den lilla byn Luhanske, mitt på fronten, här hörs vardagligen granatkastare och automatvapen. Allra, allra längst ut mot fronten bor den äldre damen Valentina i ett litet hus. Hennes hundar i små hundkojor utanför skäller när vi kommer. Förra gången vi träffades kunde vi räkna till tolv skott med granatkastare på bara en kvart. När vi hälsade på den här gången var det tyst. - På Nikolausdagen tog jag med en chokladbit, säger dottern Olga som har promenerat ut till fronten för att hälsa på mamma Valentina. Valentina skrattar och säger att det vart vad det blev till jul, lite choklad. Valentina sitter i det enda rummet, omgiven av åtta katter och en fin samling porslinsfigurer. - Ja, innan var det lite annat med julen, det var mer barn här då säger Valentina. Det kom gäster med mat och det var presenter, nu blir det inte så. Valentina och henne dotter Olga önskar sig bara fred till jul. - Vi önskar oss det, vi önskar och ber för fred, säger Valentina. På tv säger de att det kan man få från Sankt Nikolaus, så vi önskar och väntar. Nere på torget i staden Kramatorsk har de tänt julgranen på torget. Där står mamma Maria med dottern Sofia. Maria vill inte säga vad hon önskar sig. - Det är en hemlighet annars blir det ju inget med en önskning, säger Maria, men hon önskar alla glädje och fred. Dottern, elvaåriga Sofia har en specifik önskan. - Jag ska snart åka på en resa med mina föräldrar, på semester, säger Sofia och hon skulle älska att få en resväska. God jul från Jesper Lindau, korrespondent i Ukraina jesper.lindau@sverigesradio.se

Lättlyssnat

År 2020 blir barnkonventionen lag i Sverige och under julhelgen leder Kattis Ahlström två program om vår syn på barn genom historien och om barnet som förändrande kraft. Ett bäbisvrål och ljuden av lammungar i bakgrunden. Det är jul och Jesusbarnet, denna värnlösa lilla krabat, som skulle växa upp och bli vår räddare, ligger i sin krubba. Drygt tvåtusen år senare är det ett annat barn; Greta, som tillskrivits rollen som världsförändrare. I första delen hör vi den 107-åriga bloggaren Dagny Carlsson som föddes 1912. - Det var inte barnens århundrade. Vi kunde leka och rasa utomhus men hemma skulle vi inte märkas. Vi hör också Bengt Sandin, historiker och professor vid "Tema Barn" på Linköpings universitet och Suzanne Osten, tongivande röst inom barnkultur Sverige. Vi hör även Dick Harrison, professor i historia. Och 10-åriga Zarah Kulhan som tycker att det är dags att barn får rösträtt i frågor som berör dem. Programmet görs av produktionsbolaget Ljudbang för Sveriges Radio. Reporter är Laura Wihlborg och producent är Emma Janke. Från kl. 07.03.

Dokumentärer, Repris

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Det faller ett lätt morgonregn över krigskyrkogården i Arlington, söder om Washington. Små sjöar är på väg att bildas mellan de låga vita gravstenarna som står i raka, ändlösa rader. Men varken den tidiga timmen eller vädret har hindrat tiotusentals tillfälliga frivilligarbetare som köat sen gryningen för att få komma in och delta i årets kransläggning. Över 250 000 grankransar med röda sammetsrosetter ska läggas ut, en vid varje grav för de bortgångna militärer med familjer som vilar här. Sorlet i kön tystnar och trumpetfanfarer ljuder över den enorma kyrkogården. Luften fylls sen snabbt av barrdoft när tusentals kransar med röda band bärs ut från de lastbilar som kommit hit från USA:s alla hörn. För många amerikanska familjer hör det julen till att frivilligarbeta och ge pengar till till något man vill stödja, som till exempel genom att vara med och finansiera Arlingtonkyrkogårdens kransar här. Och även om många av USA:s militära insatser har kritiserats starkt genom åren, framför allt utomlands, så finns här i USA en djup respekt i alla politiska läger för de män och kvinnor som riskerar sina liv för fosterlandet. Att vara en patriot är viktigt och fint både på vänsterkanten och inom den mest konservativa högern. Här på den alltmer leriga slänten mellan gravarna möter jag både personer i Trumpkeps och människor som ondgör sig över sin president. En del har läst tidningen Washington Posts pågående granskning av det långa kriget i Afghanistan, några suckar över ogenomtänkta och ödesdigra militära beslut som kostat så mycket pengar och så många människoliv. I ett Washington som kommer inleda det nya året med både riksrätt och valkampanjande finns det mycket att vara oensa om. Men i just i den här stunden, här på Arlingtonkyrkogården bara några dagar före jul, är alla förenade av samma känsla - man vill minnas och hedra de som gjort så gott de kunde under de förutsättningar de fått. Patriotismen och tacksamheten gentemot dem som gett sina liv för sitt land ger den känsla av gemenskap som också är så förknippat med julhelgen. Och när vi efter ett par timmar senare lämnar Arlington ser platsen påtagligt annorlunda ut. Det är som att raderna av vita gravstenar har fått en annan värme, tack vare kransarna. Julfriden har lagt sig, också över krigskyrkogården. Kajsa Boglind, Washington kajsa.boglind@sverigesradio.se

Lättlyssnat