Skriv ut sidan
Länk till sidan

Ge oss våra skelett! / manus, regi Paul-Anders Simma


[Stockholm : Folkets bio], [svensk distr. 1999], cop. 1999

Titlar

Originaltitel
Antakaa meille luurankomme!

Övrig titel
Gi oss skjelettene våre!

Namn

Personer
Simma, Paul-Anders (regissör) (manusförfattare) (producent)

Holmberg, Liisa (producent)

Utsi, Nils-Thomas (producent)

Somby, Niillas A. (medverkande)

Holck, Per (medverkande)

Keskitalo, Lauri (medverkande)

Anne, Kirsten (medverkande)

Hætta Pentha, Marie (medverkande)

Saari, Wimme (sångare) (musiker)

Kotilainen, Esa (musiker) (kompositör)


Viskari, Ossi (ljudtekniker)

Mehtonen, Tuula (klippning)

Johansson, Sixten (översättare)

Utgivning

År/datum
[svensk distr. 1999], cop. 1999

Utgivning
[Stockholm : Folkets bio]

Utgivningsland
Sverige

Samlingar

Kollektion
Sápmi på film och TV
Kollektionen består av över 500 filmer och omkring 8600 TV-program med samiskt innehåll, producerat mellan 1906 och 2018, som ger information och fördjupad kunskap om samers liv, kultur, historia och nutid. Sápmi på film och TV är en sammanställning av material från framför allt Kungliga bibliotekets, Svenska Filminstitutets och Sveriges Televisions respektive databas/arkiv. Den är resultatet av forskningsprojektet Samisk audiovisuell samling: filmer och TV-program i arkiv och på webb, finansierat av Vetenskapsrådet m.fl., och genomfört mellan 2019–2022. Projektet är ett samarbete mellan tre akademiska institutioner (vid Mittuniversitetet, Umeå- och Stockholms universitet), två institutioner med ansvar för det samiska kulturarvet (Sametinget och Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum) och två institutioner med ansvar för det svenska audiovisuella kulturarvet (Kungliga biblioteket och Svenska Filminstitutet).

Anmärkningar

Anmärkning
Produktionsbolag: Firstfilm & Television, Telegoahti, Safi

Tillåten från 11 år

Sammanfattning
Om rasbiologi, förtryck av samerna och rasism. Filmen ger en ny belysning på svensk 1900-talshistoria – om tyskt medlöperi, om tvångssterilisering, om rasbiologi, om kommunistiskt medlöperi. Filmen innehåller flera stillbilder

Sammanfattning, extern
Sápmi på film och TV: Förtext: ”En film av Paul Anders Simma.” Filmen handlar om Niillas Somby, en av ättlingarna till Mons Somby, en av två män som avrättades i Guovdageainnu stuimmit (nordsamiska) [Kautokeionupproret] 1852. Den andre avrättade mannen hette Aslak Haetta. Somby ger sin syn på tiden före och efter Guovdageainnu stuimmit. Han berättar även om sitt deltagande i kampen för att rädda Altaälven från vattenreglering på 1980-talet, om kampen för att repatriera samiska kvarlevor från olika institutioner i världen och om rasbiologins tillkomst och syfte. Sombys åsikter varvas med intervjuer med olika personer, vilka har erfarenheter av de frågor som berörs. En man går på en kyrkogård, slag på trumma hörs i bakgrunden. Mannen är klädd i gákti (nordsamiska) [kolt] från Karasjokområdet. Polisen drar undan människor under en demonstration. Somby står utanför en kyrka, han är klädd i gákti och boagan (nordsamiska) [bälte]. Somby berättar att han inte tänker umgås med dem som har halshuggit samer. Kyrka och kyrkobesökare. Geres (nordsamiska) [ackja] i miniatyr sänks i en grav. Demonstrationer. Bandvagn. Helikopter. Demonstranter bärs bort av polisen. Demonstranterna skanderar: ”La elva leve!” Somby klär av ett barn och han poängterar att det här är hans berättelse. Somby berättar att trots att han har förlorat ett öga och en arm skulle han ändå valt att leva samma liv om han fick leva om sitt liv. Bild på ett kranium. Förtext: ”Ge oss våra skelett!” Bilder på Mons Somby och Aslak Haetta. Speakern berättar att den här tragiska berättelsen börjar i Guovdageaidnu år 1852. M. Somby och A. Haetta ledde upproret mot det norska förtrycket och två norrmän dog. Sammanlagt åtalades 33 samer, två dömdes till döden och elva fick livstids fängelse. Bilder på olika personer, några bär samiska dräkter och andra är avklädda. En äldre man sitter i en gungstol och berättar att både M. Somby och A. Heatta nekade till att de var skyldiga. Mannen är klädd i gákti från Kautokeinoområdet. Ända fram till dess att de avrättades hävdade A. Heatta att han var oskyldig. Tecknad bild av gravfärd. Speakern säger att denna berättelse har traderats från generation till generation. Bilder visar prästen som försöker pressa M. Somby att erkänna, vilket han inte gör. Bilder på jublande norrmän och rädda samer samt halshuggningen. Luohti (nordsamiska) [jojk] i bakgrunden. På den tecknade bilden betraktar Gud sorgset händelsen. När A. Somby släpas bort till bödeln gör han motstånd. Somby berättar att M. Sombys och A. Heattas huvuden fraktades till Anatomiska institutionen i Oslo, medan kropparna begravdes utanför kyrkogården, vilket illustreras med tecknade bilder. Luohti i bakgrunden. Somby säger att han känner M. Somby och han funderar på om han kanske är född i en annan kropp och tid? Somby arbetar med ved i vedskjulet och tar in ved i huset. Han berättar att han 1985 skrev brev till norska regeringen och Oslo universitet där han krävde att M. Sombys kranium skulle återföras till Sápmi (nordsamiska) [Sameland]. Intervju med anställd vid Oslo universitet. Den anställde bekräftar att det finns personer som vill att de samiska kranierna ska återföras. Mannen anser dock att det vore en katastrof om repatriering skulle ske eftersom den värdefulla samlingen då skulle förstöras. 1995 svarade Per Holck Somby att han anser att A. Somby mer betraktades som en brutal mördare än en martyr för samerna. En äldre kvinna berättar att en av de avrättade var hennes áddjá (nordsamiska) [farfar]. Kvinnan är klädd i liidnegákti (nordsamiska) [sommarkolt] och gahpir (nordsamiska) [mössa], silkeliidni (nordsamiska) [sjal] och riskkut (nordsamiska) [broscher] från Kautokeinoområdet. Kvinnan berättar vidare att hennes áddjá var en person som var snäll mot andra och var kristen. En äldre man berättar hur dåligt samer behandlades av myndigheter förr och han ger som exempel att de inte fick betalt i kontanter utan i sprit när de sålde bierggu (nordsamiska) [kött]. Om någon ville konfirmeras var man tvungen att ge bierggu till prästen, likaså beskattades samerna i flera länder samtidigt. Scener från renflyttning visas när mannen talar och speakern berättar om gränsdragningar. Det var dåliga tider då Sameeanan (nordsamiska) [Sameland] delades upp mellan de olika länderna Norge, Sverige, Finland och Ryssland, fortsätter speakern. Gränserna stängdes och samerna kunde inte längre flytta till sina guohtoeatnamat (nordsamiska) [betesland], vilket gjorde att både renar och folket svalt. Två kvinnor, där den äldre berättar att hon mobbades som barn och kallades dödskalle. De andra barnen slog henne och låtsades skära huvudet av henne och hon förstod inte varför. Kvinnan, som bär liidnegákti, gahpir, liidni (nordsamiska) [halsduk] och riskkut från Kautokeinoområdet, är ättling till en av de två halshuggna samerna. Den andra kvinnan berättar att även hon har blivit straffad för vad hennes förfader hade gjort. Hennes pojkvän fick höra att han inte skulle vara tillsammans med henne då hon hade en mördare i släkten. Scener från renflyttning. Samer från Karesuandoområdet river lávvu (nordsamiska) [tältkåta]. Bilder på flera hyllrader med kranier och trumljud i bakgrunden. Intervju med anställd vid Oslo universitet, vilken inte kan förstå samernas krav på att få återbegrava kranierna uppe i Nord-Norge. Scener där arkeologer arbetar med utgrävningar av mänskliga kvarlevor. Somby reser till Oslo för att se M. Sombys kranium. Somby i Oslo centrum, klädd i gákti och boagan. Somby berättar att han häpnade när han upptäckte att det fanns över 3000 samiska kranier på Anatomiska institutet i Oslo. Scener med kranier och trumljud i bakgrunden. Anställd berättar att förr placerades lik av avrättade personer och fångar från fängelser på något Anatomiskt institut för att studenter skulle kunna lära sig anatomi. Så var det i Norge, men även i andra delar av världen, påpekar han. 1842 upphörde den lagen att gälla, men trots det kom de samiska kranierna från de avrättade personerna 1854 till institutet i Oslo. Röntgenbild på ett kranium, en underkäke från en människa. Somby berättar att han fick upp ögonen under sitt sökande efter M. Sombys kranium. Enligt Somby har samiska kvarlevor rövats bort från begravningsplatser. Scen med arkeologer som jobbar med samiska kvarlevor. Somby berättar vidare att hundratals kranier står i glasskåp i Sverige och Finland, men även i Danmark, Tyskland, USA och många andra europeiska länder. Scen där en arkeolog visar en utgrävning av mänskliga kvarlevor, del av kranium syns. Mannen talar finska och berättar att han inte tänker gräva upp mer. Vidare berättar han att detta är en konsekvens av att Enare träsk har reglerats. Mark har eroderat och ramlar ner i vattnet, vilket gör att nya kvarlevor kommer fram. Tyvärr plockar besökare med sig mänskliga kvarlevor som souvenirer, berättar han, medan anhöriga till de begravda önskar att kvarlevorna ska återbördas. Mannen tror att kvarlevorna används som forskningsobjekt. Bilder på kranier i ett rum med skåp. Somby berättar att finländare, vilka även de ansågs som en lägre stående ras, samlade kranier för att bevisa att de var en högre stående ras än samerna. Somby är i Oslo och berättar om ett minne för 20 år sedan, under den andra demonstrationen då regeringen återigen attackerade samer. Filmklipp med Somby på scenen, klädd i gákti och boagan: ”Vi kommer att vinna den här kampen mot regeringen!” Scener när polisbilar och poliser till häst rör sig i Oslo, ljud av trummor och demonstranternas rop: ”La elva leve!” Samer har ställt upp en lávvu och personer går in i den. Demonstrationerna fortsätter. Somby informerar om att flera samer har blivit anhållna och befinner sig på polisstationer. Scener när polis tar hand om flera av demonstranterna. Somby berättar att de försökte rädda naturen när norska myndigheter ville dämma samiska kärnområden i onödan. Enligt Somby hade framtiden för samer varit mörk om regeringens planer hade genomförts. Scener från demonstrationer mot regleringen av Altaälven. Somby: ”Vi genomförde demonstrationer med fredliga medel, norska staten satt in en tiondel av sin polisstyrka mot oss,” vilket han menade var övervåld. Scen med demonstranternas läger vintertid. Somby: ”Tusentals poliser, militärer, helikoptrar, hundar och andra vapen användes medan vi endast använde våra händer när vi demonstrerade.” Scener från lägret då personer går in bland alla demonstranter och luohti hörs. Demonstranter bärs bort av poliser och placeras i bilar. Somby menar att M. Somby och A. Heatta gav dem kraft att kämpa i demonstrationerna. Han berättar vidare att han och en vän försökte stoppa myndigheterna genom att spränga en bro. Komplikationer i samband med kylan, minus 30 grader, gjorde att bomben sprängdes för tidigt och Somby förlorade sitt ena öga och ena armen. En man bärs bort av flera poliser. Somby i en häktescell. Han berättar att han satt där i sex månader för 20 år sedan, och att det var en svår tid eftersom han hölls isolerad då han var åtalad för mordbrand. Han berättar vidare att hans plan i häktet var att använda list för att undslippa fängelsestraff och omedelbart fly till Kanada när tillfälle gavs. I Kanada blev Somby välsignad under en ceremoni. Han bodde hos indianer i över två år och lärde sig det viktigaste i livet under den tiden: man ska ära sina förfäder. Han tänkte ofta på M. Somby under denna tid. Somby tar av sin protes och menar att hans förlust av armen är en bagatell i jämförelse med det M. Somby upplevde, det vill säga att bli halshuggen och få sitt kranium placerat på en anatomisk institution. Bilder på mänskliga kvarlevor. En person berättar att det förr forskades i frenologi, skallens form. Enligt frenologin kunde skallens form avspegla själsgåvorna, exempelvis att musikaliska hade en viss skallform, medan litterärt intresserade hade en annan skallform och så vidare. Frenologin ersattes av teorin om att det fanns flera mänskliga raser. År 1842 hade Anders Retzius i Sverige hittat ett system där man fick ett matematiskt uttryck för skallformen genom att mäta skallens bredd och längd och dela dessa med varandra. Bild på två män, en av dem är klädd i gappta (sydsamiska) [kolt], beelt (sydsamiska) [bälte], boengeskuvmie (sydsamiska) [barmkläde] och tjohpe (sydsamiska) [mössa] från sydsamiskt område. Vetenskapsman mäter huvudmåttet på en ung man i en folksamling. Somby konstaterar att det inte är länge sedan samernas skallar mättes både på levande och döda. Enligt Somby var det en tid när kampen mellan raserna betonades, vilket illustreras med ett tyskt filmklipp där två skalbaggar slåss och vetenskapsmän dokumenterar detta. Därefter följer ett finskt filminslag med en boxningsmatch mellan en amerikansk och en tysk boxare. Somby upprepar att det var en tid då kampen mellan raserna betonades. Enligt honom kämpade männen inom idrotten, medan motsvarigheten för kvinnor var skönhetstävlingar. Bilder från skönhetstävling där miss Finland 1938 utses. Speakern påpekar: ”Nu ska världen få se att vi finländare inte är några snedögda mongoler!” Fotografi med ett sällskap, en i sällskapet är Hjalmar Lundborg (i filmen säger de felaktigt Valdemar). År 1921 grundlades i Uppsala världens första statliga institut för rasbiologi, som skulle arbeta för en svensk ras och där Lundborg blev chef. Flera bilder på män. Lundborg ansåg att Badje Sohppar (nordsamiska) [Övre Soppero] i Lappland var ett bra forskningsområde. I Badje Sohppar skulle Lundborg, enligt Somby, forska om hur det dåliga sameblodet skulle stå sig i kampen mot andra raser. Bilder från rasundersökningar i Sverige och Norge. Somby hävdar att Lundborg hittade på argument varför en starkare ras hade rätt att stjäla den svaga lapska rasens marker. Somby konstaterar att detta har skett många gånger. En forskare och en journalist studerar kranier, och forskaren konstaterar att det inte är ett samiskt kranium. Somby menar vidare att många skulle bli besvikna om det visar sig att de äldsta kranierna inte är samiska, politik spelar in. Han och hans dotter studerar fotografier från Rasbiologiska institutet. Han förklarar politik för barnet och berättar om Guovdageainnu stuimmit. Filmsekvens med skoltsamer vid Anár (nordsamiska) [Enare]. Somby berättar att skoltsamer har utsatts för omfattande forskning. Film där kvinna går utomhus. Han berättar också att vid en rasbiologisk forskning utförd på skoltsamer hotade man med polis för dem som inte ville delta. Film där kvinna spinner senor. Kvinnan är klädd i traditionell klädsel från området, två barn syns också. Fotografier från en mätning av skoltsamer. Sinaida Feodoroff ser på bilder och konstaterar att hon är en av de avbildade. Feodoroff bär en traditionell skoltsamisk mössa. Hon minns att yngre pojkar sprang till skogs och kom undan. Hon själv och de andra förstod knappt finska, vilket gjorde det extra svårt, men det fanns personer där som kommenderade dem att klä av sig. Ett tyskt filminslag med propaganda för sterilisering. Maj-Britt Hedlund från Jåhkåmåhkke (lulesamiska) [Jokkmokk] berättar om sin barndom och hur den ledde till en felaktig placering på Furunäsets mentalsjukhus. Det visade sig sedan att placeringen var felaktig, men på grund av att hennes far var död kunde hon inte lämna mentalsjukhuset. Enda möjligheten att lämna institutionen var om Maj-Britt genomgick en sterilisering, vilket hon gjorde. Hedlund svarar på frågor om ingreppet och konstaterar att det var sorgligt, men att man måste gå vidare och inte prata om det. Hedlund konstaterar att elchockerna var det värsta med ingreppet. Filmsekvens med en naken kvinna som genomgår elchocksbehandling. Filmsekvenser visar en kyrka i Guovdageaidnu (nordsamiska) [Kautokeino] församling och när en skoltsamisk kvinna genomgår en tandundersökning och andra undersökningar. Speakern berättar om tvångssteriliseringar i Norge, Sverige och Finland vid denna tid, totalt cirka 100 000, varav många utfördes på samiska kvinnor. Professor Gunnar Broberg får frågan: ”Finns det ett samband mellan skallmätningar och tvångssteriliseringar?” Broberg svarar jakande på frågan, men understryker att sambanden inte är så raka och enkla. Enligt Broberg finns det flera sätt att förenkla mätning av intelligens, vilket görs under 1900-talet. Niillas Somby berättar att han fick en inbjudan till Oslo universitet. Somby och en kvinna klädda i gávttit från Karasjokområdet tar emot Mons Sombys kranium ur ett kassaskåp vid Oslo universitet. De bäddar ner kraniet i gámasuoinnit (nordsamiska) [skohö] i en geres i miniatyr, vilken fungerar som kista och förses med ett hänglås. Scen från en presskonferens där geres lämnas över till samiska kulturminnesrådet. Två kvinnor i gávttit från Kautokeinoområdet intervjuas. De har rest till Oslo för att vara med när A. Haettas kranium överlämnas, men de får resa hem i ogjort ärende då kraniet inte kan hittas. Luohti hörs, scener med skelett. Speakern berättar att det tog nästan ett år innan de hittade Aslak Haettas kranium då det hade sålts till Danmark. En man berättar om processen som ledde fram till att de hittade A. Haettas kranium. Scener visar dels en renrajd vintertid, dels när man gräver en gravplats. Luohti i bakgrunden. Scen från kyrkan under begravningsgudstjänsten. Niillas vandrar omkring utomhus på kyrkogården. Scener från jordfästningen. Speakern läser upp domen mot Aslak Haetta och Mons Somby. (Katalogisatörens kommentar: I filmen talas huvudsakligen nordsamiska, vid vissa tillfällen talas även svenska, norska, finska och engelska. ) (Ájtte 2023)

Anm. uppl/utgivning
Produktion: Sverige, Danmark, Norge, Finland, cop. 1999. Svensk premiär 1999-03-05

Språk
samiskt språk, svenska

Speltid
49 min.

Ämne

SAB
Mcs

Genre/form
Kortfilmer (saogf)

Icke-fiktiva filmer (saogf)

Dokumentärfilmer (saogf)

Originalformat

Originalsystem
längd: 1387 m, optisk film: 35 mm

Ljud
stereo

Färg
färg och svartvit

Arkiv

Leverantör
Folkets bio

Exemplar

Antal enheter
1


Arkivnummer
F03-0064

Ljud
stereo

Färg
färg

Filbeskrivning
AVC, CBR, 6 Mbit/s, 720 x 576 pixlar, AAC, VBR 48 kHz, 160 kbit/s (medelvärde)

Arkivnummer
YA_F03-0064


Filbeskrivning
1,5 Mbit/s, MPEG-1 layer 2, 48 kHz, 128 kbit/s

Arkivnummer
ZS_F03-0064



Kungl. biblioteket