Skatterna i sameland. Del 1 / producent Annika Dopping

Medverkande: Annika Dopping, programledare ; Olof Johansson, Lars-Anders Baer, Johan Maräk, Asta Balto

Produktionsbolag: Doppovision, TV2 Norge ; foto: Hans Lisskog ; redigering: Martin Reinodt

Produktion: Sverige, Norge, cop. 1999

Målgrupp: årskurs 7-9, gymnasieskolan och vuxenskolan

Innehållsbeskrivning: Filmen handlar om samerna, deras intressanta kultur och filosofi och deras okända ursprung

Sápmi på film och TV: En serie i tre delar. Introduktion till programmet. Renhjord i rengärde och kalvmärkning pågår. Intervjucitat av Olof T Johansson, vilken menar att svenskar i allmänhet vet lite om samer. Lars-Anders Baer anser att Sverige måste börja arbeta med samefrågor och Maj-Doris Rimpi berättar att hon vill kämpa för att föra vidare samekulturen. Första delen. Programledaren berättar om samer, vilka lever i fyra länder, Sápmi, där sommaren har ljusa nätter och vintern har mörka dagar. Samer har bott i området länge, kanske sedan istiden. Samernas gensammansättning finns inte hos något annat folk i världen. Programledaren berättar vidare att samernas skatter har varit eftertraktade i alla tider, men deras kultur och kunskap har motarbetats ända till idag. Samerna är det okända folket, konstaterar programledaren. Samisk flagga och karta över Sápmi: ett område i Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Äldre filmklipp där samer flyttar med rájddo (lulesamiska) [renrajd] vintertid, familj i låvdagoahte (lulesamiska) [tältkåta]. Svartvita porträttbilder och filmklipp med samer varvas. Text: ”Språket.” Speakern berättar att samer inte har haft något skriftspråk och att det muntliga berättandet har varit en förutsättning för att kulturen ska överleva. Av den anledningen motarbetades den samiska kulturen effektivt när samiska språket förbjöds, motarbetades och gjordes osynligt. Speakern radar upp olika exempel: i Norge var det förbjudet enligt lag att äga mark om man inte talade norska, och på många ställen bestraffades samiska skolbarn om de talade samiska, vilket gällde ända fram till 1950-talet. Personer äter torrkött, sitter utomhus och dricker kaffe. Intervju med Johan Märak, präst; Ole Henrik Magga, professor i samiska och Asta Balto, rektor på Samiska högskolan i Kautokeino, vilka alla beskriver hur barn inte fick använda sitt eget språk under skolgången. Samiska barn. Apmut Ivar Kuoljok, ålderman i Sirkas sameby, klädd i gábdde (lulesamiska) [kolt], sliehppá (lulesamiska) [barmkläde] och avve (lulesamiska) [bälte] från lulesamiskt område. Kuoljok berättar att samiskan har många och rika begrepp för fenomen som snön och renen. Han förklarar att en ren kan beskrivas efter hornens och/eller pälsens färg, och dessa ord går inte att beskriva på svenska. Renhjord är samlad till höstslakt, renkalvar märks och handjur dras till slakt. Text: ”Barnuppfostran.” Speakern berättar att samisk barnuppfostran ibland skiljer sig från västeuropeisk barnuppfostran genom att man anser att barn lär sig genom att se på när vuxna arbetar och sedan prova själv, men även genom att man undviker att ge direkt kritik. Man använder sig även av indirekt uppfostran, man berättar för barnet om någon annan som har upplevt samma sak som barnet ska göra och berättar om deras misstag för att barnet ska undvika att upprepa detta. Vuxna och barn leker utanför ett rengärde vintertid, en man och ett barn i torvkåta. Filmsekvenser med barn i gierkav (lulesamiska) [vagga] och barn på ryggen på hiergge (lulesamiska) [tam ren]. Asta Balto, som har forskat på samisk barnuppfostran, berättar att samer väldigt sällan går i konflikt med barn. Samer använder istället flera olika sätt att få barnet att ändra fokus och rikta uppmärksamheten på något annat, och på så sätt glömma aktiviteten eller humöret som inte var bra vid tillfället. Balto är klädd i gákti (nordsamiska) [kolt], silkeliidni (nordsamiska) [sjal] och boagan (nordsamiska) [bälte] från Karasjokområdet. Renhjord släpps ut ur rengärde. Text: ”Övergrepp.” Speakern berättar om olika skatter i Sameland, vilka har varierat över tid: idag är naturen det som lockar, tidigare var det pälsverk, silver, mark med mera. Silver visas, speakern berättar att samer fick tvångsarbeta på 1600-talet i samband med silverbrytning. Samerna tvingades att transportera malm med sina renar och ackjor. Bilder på fjäll och natur, speakern informerar om hur samernas land gavs bort till nybyggare när de bosatte sig i fjällområden. Gudstjänst i Jåhkåmåhkke oabme girkko (lulesamiska) [Jokkmokks gamla kyrka], speakern förklarar att kristendomen ersatte samernas ursprungliga religion och förändrade samernas liv totalt. Allt kopplat till den samiska religionen förbjöds; trumman, jojk och läkekonsten. Luohti (nordsamiska) [jojk] i bakgrunden. Samiska trummor. Speakern berättar att samerna tvångskristnades. Fjäll, vattendrag och elkraftverk. Speakern förklarar att samer och andra urfolk har blivit av med mark när dessa har visat sig vara värdefulla. Stuor Muorkke (lulesamiska) [Stora Sjöfallet]. Samer flyttar med båt och rajd sommartid, de bär samiska dräkter från lulesamiskt område. Speakern påpekar att markrättigheter är laddat och att samer kan åberopa urminneshävd, när de bevisar att marken har använts. Historiskt skulle husgrunder från flera generationer tillbaka visas för att hävda rätt till marken, men för samer är det ett problem då man ofta endast har eldstäder att hänvisa till. Många eldstäder har dessutom förstörts av oförstående. Samer reser låvdagoade (lulesamiska) [tältkåtor] i skogslandet vintertid, och rivning av låvdagoade under flyttning på högfjällen. Kuoljok berättar att samer är fostrade att inte göra åverkan på marken, den ska användas men inte skövlas och förstöras. Vardagsliv under flyttning med rájddo (lulesamiska) [rajd] vintertid, alla bär samiska dräkter från lulesamiskt område. Speakern berättar att samerna har haft motgångar i en rad olika processer gällande markrättigheter. Fjällvyer. Lars-Anders Baer, ordförande i SSR, berättar att politiken idag fortfarande påverkas av den rasistiska synen och rådande politik i Sverige och världen fram till 1950-1960-talet. Baer är klädd i gákti, boagan och liidni från Karesuandoområdet. Fotografier på samer i nomadskolan, vid kyrkobesök och av rasbiologer. Tre kvinnor plockar juobmo (lulesamiska) [ängs- och lappsyra], klädd i gábde (lulesamiska) [koltar], ave (lulesamiska) [bälten] och gahpera (lulesamiska) [mössor] från lulesamiskt området. Kvinnorna går till låvdagoahte (lulesamiska) [tältkåta] för att rensa och tillagar juobmo. Sunn-Ristin Kuoljok, slöjdare och renskötare, berättar om hur viktigt och bra juobmo var som föda förr. Kuoljok sitter i gábmá (lulesamiska) [torvkåta], klädd i gábdde, sliehppá, avve och gahper (lulesamiska) [mössa] från lulesamiskt område. Vuolle (lulesamiska) [jojk] hörs i bakgrunden. Kuoljok förklarar att juobmo och renmjölk förvarades i ája (lulesamiska) [kallkälla]. Textskylt: ”Läkekonst.” Mamma och barn på sjalljo (lulesamiska) [kåtaplats], de bär samiska dräkter från lulesamiskt område. Johan Märak, präst, berättar att i varje sameby fanns personer som hade olika kunnande och gåvor. Märak nämner också att vissa personer kunde stämma (stoppa) blod och ta bort värk. Det var viktigt att hjälp fanns att få och det gjorde att många överlevde sjukdomar och olyckor. Märak är klädd i gábdde, sliehppá och avve från lulesamiskt område. Áilu Gaup, jojkare, enligt honom har kyrkan svartmålat de som har haft läkande krafter. Gaup är klädd i gákti, boagan och liidni från Kautokeionområdet. Märak menar att människan kanske har fler sinnen, vilka inte är lika utvecklade idag, men förr fanns det personer som kunde hjälpa andra. Hjortron och annan växtlighet, luohti (nordsamiska) [jojk] i bakgrunden. Textskylt: ”Naturen.” Renhjord i renhage sommartid och människor går i renhagen. Speakern berättar att samer är ett naturfolk, vilka lever i balans med naturen och kulturen har fungerat ekologiskt. Text: ”Maj-Doris Rimpi, konstnärinna.” Rimpi berättar att i den gamla samiska religionen ansåg man att allt var besjälat. Hon menar att det har bidragit till samers inställning att hantera naturen varsamt. Hon är klädd i gábdde, sliehppá och avve från lulesamiskt område. Hennes pappa och en till person fiskar, rensar fisk och fjällar siken. Ole Henrik Magga, professor i samiska, berättar om hur det samiska förhållningssättet till naturen påverkade uttag av produkter från naturen. Exempelvis när man fiskade bytte man till en annan sjö om man upptäckte att det blev mindre fisk. Magga menar att alla bara nyttjade naturen för att klara ett år till, sedan sparades det andra till kommande år vilket ger hållbarhet. Magga är klädd i gákti, boagan och liidni från Kautokeinoområdet. Familjen Kuoljok flyttar med båt, renar på fjället. Luohti (nordsamiska) [jojk] hörs i bakgrunden. Olof Johansson, renskötare, anser att människan inte ska styra över naturen utan naturen ska styra över människan. Kalhygge. Johansson menar att dagens samhälle som nyttjar naturtillgångar hårt går emot det samiska synsättet. Olof är klädd i gappta (sydsamiska) [kolt], boengeskuvhmieh (sydsamiska) [barmkläde] och beelht (sydsamiska) [bälte] från sydsamiskt område. Rimpi menar att ren luft och rent vatten är en grundförutsättning för liv. Text: ”Alta” Demonstrationer mot utbyggnaden av Altaälven i Norge 1980. Samer och naturvänner demonstrerade tillsammans för att förhindra utbyggnaden. Niillas Aslak Somby var en av de som agerade mer militant, när han tillsammans med en annan man skulle spränga en bro. Attentatet misslyckades och Somby miste en arm och ett öga. Norska myndigheter satte in stora militära och polisiära resurser, demonstrerande samer bars bort vintertid. Speakern berättar att kraftstationen byggdes, men i mindre skala än planerat och idag säljs elen som produceras till utlandet till låga priser. Balto var en av demonstranterna och berättar hur hon upplevde en speciell episod i samband med detta. Hon säger att det kändes som att vara i krig. Personer sitter i lávvu (nordsamiska) [tältkåta], som rivs av myndighetspersoner, människor fängslas och forslas bort. Lastmaskin i höstlandskap. Somby, fotograf, berättar att politiker har erkänt att det var en onödig utbyggnad och Somby har blandade känslor inför det erkännandet. Han är klädd i gákti och boagan från Karasjokområdet. Balto säger att anledning till att hon deltog i demonstrationerna var för att kunna säga till sina efterkommande att hon provade göra något för att stoppa utbyggnaden. Text: ”Jojk.” Kåtaställning uppställd i naturen i höstlandskap. Luohti i bakgrunden. Varg, fågel, vattendrag och skog. Speakern berättar att man inte jojkar om något utan man säger att man jojkar den personen, fjället, djuret eller något annat. Man uttrycker känslor och minns ensam eller tillsammans med andra. Gaup berättar att luohti även är en kamrat och ett tidsfördriv. När renskötarna vaktar renhjorden jojkar de ofta, det bidrar till att hålla eallu (nordsamiska) [renhjorden] trygg och det skrämmer även bort rovdjur. Medan Gaup bearbetar gámasuoinnit (nordsamiska) [skohö] utomhus jojkar han. Kuoljok berättar att vuolle ofta kommer av sig själv vid starka känslor, när något är vackert eller när man upplever sorg. Balto jojkar. Gaup uppträder och jojkar, han beskriver jojk som känslornas språk. Text: ”Dokumentärfilmscener från Stig Wessléns film ”Från vinterviste till sommarfjäll”. Samiska familjer från lulesamiskt området flyttar med båt, de hänger upp packning på förrådsställningar och flyttar med rájddo (lulesamiska) [renrajd] sommartid. Speakern berättar att samer idag har övergett den traditionella livssynen, men konstaterar att allt inte är glömt. (Ájtte 2023)

(ca 23 min.)