Skatterna i sameland. Del 2 / producent Annika Dopping

Medverkande: Annika Dopping, programledare ; Lars Pirak, Maj-Doris Rimpi, Ole-Henrik Magga, Asta Balto

Produktionsbolag: Doppovision, TV2 Norge ; foto: Hans Lisskog ; redigering: Martin Reinodt

Produktion: Sverige, Norge, cop. 1999

Målgrupp: årskurs 7-9, gymnasieskolan och vuxenskolan

Innehållsbeskrivning: Filmen handlar om samerna, deras intressanta kultur och filosofi och deras okända ursprung

Sápmi på film och TV: Programmet är del två i en serie med tre avsnitt. Renar sommartid. Speakern frågar Apmut Ivar Kuoljok, ålderman i Sirkas sameby, om samer har ätit renhorn. Kuoljok berättar att samer har ätit kött, men inte renhorn. Kuoljok i Sálltoluokta (lulesamiska) [Saltoluokta] är klädd i gábdde (lulesamiska) [kolt], sliehppá (lulesamiska) [barmkläde] och avve (lulesamiska) [bälte] från lulesamiskt område. Samer kör med hierge (lulesamiska) [tama renar] och gierrisa (lulesamiska) [ackjor], de är klädda i dräkter från lulesamiskt område. Johan Märak inne i matsalen på STF:s turiststation i Sálltoluokta. Han är klädd i gábdde, sliehppá och avve. Speakern berättar att Märak har lärt sig om renen då han har arbetat som rendräng. Textskylt: ”Renen.” Två män kastar fast boatsoj (lulesamiska) [ren] och kastrerar den. Männen är klädda i lulesamiska dräkter. Märak berättar att förr kastrerades boahttsu (lulesamiska) [renar] genom att man bet sönder testiklarna och det hade Märak lärt sig av äldre. Ällo (lulesamiska) [renhjord] vallas på fjället. När Märak påbörjade sin diakonutbildning fick han ofta berätta om sin bakgrund. Ällo och människor i rengärde sommartid, boahttsu på fjället. För samer är boahttsu och bednaga (lulesamiska) [hundar] de viktigaste djuren, enligt Kuoljok. Samer håller nästan boahttsu som heliga djur, Kuoljok säger att man ska vörda dessa och behandla dem väl. Tavlor av Lars Pirak med boahttsu som motiv. Konstnären Pirak berättar att hans familj hade hierge, vilket gjorde att han blev mycket bekant med boahttsu då han ofta skötte dessa när han var barn och ung. Han berättar vidare att vissa boahttsu var speciella på grund av deras hårfärg, täckning eller horn. Pirak är klädd i gábdde, sliehppá och avve från lulesamiskt området. Duodji (nordsamiska) [sameslöjd]. Speakern berättar om vikten av renar i den samiska kulturen. Renen och renskötseln lockar turister till Sápmi (nordsamiska) [Sameland ]. Renen är även en av grundpelarna i den samiska kulturen och fungerar som föda, slöjdmaterial och färdmedel. Textskylt: ”Ur Stig Wessléns film ’Från vinterviste till sommarfjäll’”. En man slaktar boatsoj, i bakgrunden grymtar boahttsu. Män flår renben inne i låvdagoahte (lulesamiska) [tältkåta]. En man gräver efter renbete i skoglandet vintertid. Alla är klädda i lulesamiska dräkter. Textskylt: ”Skogen.” Kranium från boatsoj i närbild i utkanten av ett kalhygge. Speakern: ”Idag har svenska staten sålt av skogsmark som de inte har haft någon lagfart på. De har sålt skogen till privata markägare som ofta ser renarna som ett kostsamt intrång på deras mark. Numera är också flera av de känsliga fjällnära skogarna avverkade.” Speakern berättar att det är svårt att få skog att växa fort i klimatet som råder i Sápmi, vilket gör att renarna får sämre betesmarker. Kalhygge, äng, skogsmark och torrfura. Kuoljok berättar att renskötare, naturintresserade och ortsbor förgäves har försökt att protestera mot avverkning av fjällnära skog. Träd avverkas vintertid, rotvälta och renhorn på pinne. Konstnären och renskötaren Maj-Doris Rimpi arbetar med torkad renlav, vilken är föda för boahttsu. Hon berättar att förekomsten av renlav minskar av flera orsaker, till exempel skogsavverkningar och försäljning till juldekorationer. Rimpi är klädd i gábdde, sliehppá och avve från lulesamiskt område. Jojkaren Áilu Gaup menar att människor över hela världen har skadat naturen och det kommer att bli bakslag. Gaup är klädd i gákti, boagan och liidni från Kautokeinoområdet. Månen i bild, luohti (nordsamiska) [jojk] hörs. Speakern menar att luohti är stöd och kraft för samer. Textskylt. ”Jojk.” Asta Balto, rektor på Samiska högskolan i Kautokeino, menar ett barns luohti är de mest kraftfulla och livliga. Balto berättar om en episod när hennes dotter fick sin luohti. Balto är klädd i gákti (nordsamiska) [kolt], silkeliidni (nordsamiska) [sjal], boagan (nordsamiska) [bälte] och gahpir (nordsamiska) [mössa] från Karasjokområdet. Ole Henrik Magga, professor i samiska, berättar att man med luohti kan uppmuntra och stärka självkänslan hos personer. Magga är klädd i samisk dräkt från Kautokeinoområdet. Gaup bearbetar gámasuoidni (nordsamiska) [skohö] utomhus. Han berättar att man med luohti porträtterar varandra i positiva ordalag, berättar om upplevelser och erfarenheter man har delat med varandra. Fotografi på flicka, Balto jojkar flickan. Textskylt: ”Rovdjuren.” En man i skogen vintertid, han kikar över området. Speakern berättar att rovdjur är en känslig fråga. Märak jojkar en björnjojk. Järv, björnar och varg. Rimpi menar att renskötarna har kompetens att hålla en balans mellan renskötsel och rovdjur, men de tillfrågas inte. Renhjord inne i rengärde. Speakern berättar att bland annat Rimpi förlorar ca 40 % av sina kalvar per år och många av dessa dödas av rovdjur. Örnar, vargar och ripjakt vintertid. Luohti i bakgrunden. Ripjägare skidar. Textskylt: ”Jakt.” Ripor, person laddar vapen och ripor av renhorn. Speakern berättar att rätten att styra och kontrollera jakten i Sápmi är omstridd, många vill jaga och många intressen kolliderar. Gustav Vasa erkände att samerna hade jakträtten i Sápmi och detta bekräftas idag i rennäringslagen, men detta är också starkt ifrågasatt idag. Tecknade bilder med samer på jakt från 1600- och 1700-talet. Ripjakt på hösten, ripor flyger och blir skjutna. Jägare vintertid. Magga berättar att samma år som Sametinget infördes i Sverige år 1993 fråntogs samerna jakträtten utan vidare. Magga ifrågasätter detta agerande starkt och menar att det måste vara ett brott. Staten menar att det var en överraskning för dem att fler än lokalbefolkningen var intresserad av den fria småviltsjakten. Skog- och fjällvyer, död tjädertupp, ripflockar som flyger vintertid. Speakern: ”Första jaktsäsongen kom en grupp italienare och jagade på marker sydost om Parka. På ett par dagar sköt de ihjäl sjuttio tjädrar.” Bárkká (lulesamiska) [Parka]. Luohti och gevärsskott i bakgrunden. Renskötaren Olof Johansson menar att politiker bär skulden för att svåra frågor inte behandlas. Johansson är klädd i gappta (sydsamiska) [kolt], boengeskuvhmieh (sydsamiska) [barmkläde] och beelht (sydsamiska) [bälte] från sydsamiskt område. Johansson berättar att under hela 1900-talet har samer behandlats i en rad undersökningar och han menar vidare att det egentligen inte finns något resultat av dessa. Kvinna, klädd i gábdde, sliehppá, avve, gahper (lulesamiska) [mössa], tjatjega (lulesamiska) [näbbskor] och vuoddaga (lulesamiska) [skoband] från lulesamiskt område, vandrar i naturen i Sálltoluokta. Kvinnan visar ett gammalt fotografi föreställande familjens boplats med gábmá (lulesamiska) [torvkåta] på kvinnan. Närbild av nåjdtrumma, unga flickor, samiska flaggor, kvinnor, män och dräktdetaljer. Speakern: ”Idag hävdar genetiker att samerna är Europas äldsta befolkning. Därmed är de också en urbefolkning. Däremot är de inte rättsligt erkända som urbefolkning för ett sådant erkännande skulle få stora rättsliga konsekvenser med nya rättigheter för samerna i norr.” Magga menar att man egentligen inte kan förvänta sig något rättsligt skydd för samer av de stater som har en sådan historisk negativ syn på samer. Närbilder på konst av Pirak, duodji och dräktdetaljer på samiska dräkter från olika områden. Rájdo (lulesamiska) [renrajder] sommartid leds av män och renhjord simmar över vattendrag efter en båt. Männen har ledarrenen i töm efter båten. Personerna bär dräkter från lulesamiskt område. Renhjord på fjället sommartid. Textskylt. ”Mystik. Legender.” Speakern berättar om den samiska legenden om solskatten. Renhjord och trumma i närbild. Rimpi tror att solskatten finns och att många strävar efter att finna den, när den slutar slå finns inte samiska kulturer längre, menar hon. Närbild på tecken på nåjdtrumma. Magga menar att människor inte har egenskaper för att uppfatta allt, även om man upplever fragment av något övernaturligt så ser man inte helheten. Nåjdtrumma och sejte på Ájtte museum. Magga menar att alla kan se eller uppleva övernaturliga saker om de är ärliga mot sig själva. Vidare berättar Magga att när han växte upp betraktades detta som naturligt. Tecknade bilder på nåjder och offerplatser, luohti i bakgrunden. Pirak berättar att samer mediterade mer förr och de kunde sända budskap eller läkande kraft utan att se eller träffa varandra. Kuoljok berättar att samer tror att det finns ett underjordiskt folk som lever ett liv som liknar samernas liv, gadniha (lulesamiska) [vittror] kallades dessa. Renar. Trummor, vattendrag, fjäll. Pirak berättar att man kan höra gadniha på ett speciellt ställe, Gánijvárre (lulesamiska) [Ganij-berget], de har även sina renar där. Pirak berättar att han har sett dessa tidigare år. Renhjord och människor i rengärde på fjället. Människor samlade kring en eld. Fotografen Niillas A. Somby tror att det finns väsen kring oss som vi inte kan se, men de kan se oss och att de hoppas på att dagens generation av samer kan rätta till misstag som har begåtts. Somby påminner om att det samiska livet har förändrats radikalt de senaste 40-50 åren och han menar att mycket av tidigare generationers livsvisdom har förstörts. Olika typer av goade (lulesamiska) [kåtor], familj i låvdagoahte (lulesamiska) [tältkåta], vaja och kalv. Textskylt ”Dokumentärfilmscener från Stig Wessléns film ”Från vinterviste till sommarfjäll.” (Ájtte 2023)

(ca 23 min.)