Nilas : historien om och restaureringen av ett skogssameviste

Undertitel på omslag: Historien om och restaureringen av ett skogssamiskt viste

Produktionsbolag: Christian Hedlund media, Studio 5 för Östra Kikkejaure sameby och Norrbottens museum ; musik: Göran Wilén

Produktion: Sverige, 1998

Textbilaga med historik om skogssamer medföljer

Sápmi på film och TV: Vyer över skogslandskap. Speakern: ”Bilder från ett av våra äldsta samiska kulturlandskap. Här levde samerna långt innan nybyggarna började kolonisera älvdalarna och århundraden innan kolvedshuggare och sågtimmerforor drog fram här.” Granskog vid Piteälven vid Árviesjávrrie (umesamiska) [Arvidsjaur] socken, där skogssamiska kulturen utvecklades och levde långt in på 1900-talet. Mycket gammal gåhtie (umesamiska) [kåta], en åskåta enligt speakern. Speakern berättar att det finns många spår efter de som har levt på och av de gamla lappskattelanden. Rester av välle (umesamiska) [gammal vall] (mjölkvallar), geärda (umesamiska) [rengärden] (timmerhagar i det här fallet) och gådie (umesamiska) [kåtor], men det mesta håller på att återtas av skogen. Speakern berättar att många av mjölkningsvallarna försvinner i och med det moderna skogsbruket. Förtexter: ”Nilas / Historien om och restaureringen av ett skogssameviste.” Speakern säger att kunskapen om hur skogssamerna har byggt sina geärda och gådie nästan helt har försvunnit, men menar att det går att restaurera kunskap. Två män arbetar med timmer till geärdda (umesamiska) [rengärde]. Pilotprojekt inom nätverket Nordsvensk byggnadskonst, Norrbottens museum. Fyra män bygger en mindre timmerbyggnad. År 1996 startade Norrbottens museum och Länsstyrelsen restaureringen av en mycket gammal kåta inom Östra Kikkejaur sameby, Nilaskåtan, och ett helt viste kring den. Syftet med projektet var, enligt speakern, att utveckla och värdera byggnadsvården. Det gjordes en förinventering och sedan bearbetades virket. Riksantikvarieämbetet stöttade projektet ekonomiskt, Assi Domän bidrog med timmer och skogssamer från Árviesjávrrie agerade timmermän. De fyra männen barkar timmer och mäter upp virke. En man arbetar med ritningar vid dator. Inne i husbyggnadsfabrik. Speakern berättar att vi med moderna sätt att bygga har förlorat kunskap om byggande och material när vi inte längre bygger efter äldre metoder. Det medför att vi inte alltid vet hur man vårdar gamla byggnader på ett riktigt sätt. Vistet med Nilas-kåtan ligger i utkanten av ett naturreservat med gammelskog. Gåhtie var i dåligt skick när restaureringen påbörjades. Byggnadsrester gav vägledning i restaureringsarbetet. Nykåtan några kilometer söder om Nilaskåtan. Geärdda av korslagt virke på välle. Pinnar instuckna i träd visar var mjölkkärlen förvarades i geärdda. Gåhtie ligger vid en myr, vilket var vanligt. Där hämtade man hö och där betade renarna. Rester av ett eventuellt stall. Speakern berättar att den skogssamiska kulturen ofta har varit förbisedd vad gäller byggnadsvård, medan fjällsamernas långa flyttningar har dokumenterats bättre. Ivan Eriksson och Håkan Nyström, båda skogssamer, har länge sökt och funnit spår efter den skogssamiska kulturen. Både Eriksson och Nyström är intresserade av att föra arvet vidare. Gåhtie av beässie (umesamiska) [näver]. Eriksson och Nyström beskriver hur något håller på att gå förlorat av den äldre kulturen, ett arv som håller på att försvinna. Jiäg?ajávrrie (umesamiska) [Jäknajaure]. StamOla-Larsas och Nilas-vallen, troligen anlagd av StamOlas farfar Nils Bengtsson i mitten av 1700-talet. Ingenting finns bevarat, endast minnet av en koja för timmerflottare. Ett fotografi på StamOla-Larsa och hustrun Marias viste, taget av Lotten von Düben år 1871. Familjen hade det nordvästligaste lappskattelandet i Árviesjávrrie socken och Maria var den som sist brukade det. Totalt hade de fem-åtta visten, vilka de flyttade mellan och ett av dessa var Nilasvallen. På den tiden bedrevs intensiv renskötsel, i motsats till dagens extensiva renskötsel. Renskötseln bedrevs i kombination med jakt, fiske och fångst. Iälluo (umesamiska) [renhjord] i geärdda. En man kastar fast båtsuoj (umesamiska) [ren] och en kvinna mjölkar den. Mannen är klädd i gápttie (umesamiska) [kolt], bua??alahppá (umesamiska) [barmkläde], jüvvie (umesamiska) [bälte] från Arvidsjaurområdet. Gestaltningsscenen är inspelad i Båtsuoj samiska centrum. Mjölkningen var mycket viktig förr då mjölken förädlades till ost, som sedan såldes och utgjorde en av få inkomstkällor till kontanter. Speakern berättar vidare att mjölkningen i stort sett upphörde i slutet av 1800-talet och att få kan mjölka renar idag. Fotografi på flera personer uppställda framför kåta. Speakern berättar att 1886 års renbeteslag ändrade grunden för renskötseln och att det var då renskötseln gick från att huvudsakligen bedriva mjölkproduktion till att bli köttproducenter. Flera samer började insyna nybyggen vid den tiden. Fotografi med kvinna och två barn framför gåhtie. Fotografi på Nils Hansson och hustrun Brita Maria som år 1886 insynade nybygget Brännholmen mellan Jilliebe Ga?ssjajávrrie (umesamiska) [Västra Gangsjaure] och Luvliebe Ga?ssjajávrrie (umesamiska) [Östra Gangsjaure]. Fotografi av en man bredvid gåhtie. Speakern berättar att samer lämnade sitt gamla levnadssätt och blev bofasta. Gamla vallar och visten lämnades då att förfalla. Iälluo i geärdda på hösten. Personer går i geärdda och kastar fast sarvvá (umesamiska) [sarvar]till slakt. Speakern berättar hur skogssamer bedriver renskötseln idag. Avlivad sarvies (umesamiska) [sarv] lyfts upp in i en slaktbuss och slakten genomförs i ambulerande slakterier. Kropparna slaktas och styckas av slaktare. Restaureringen föregicks av noggranna undersökningar och dåliga delar markerades för att bytas ut. Byggarbetarna utbildades för uppdraget genom att göra en kopia på en stolpbod i den gamla lappstaden i Árviesjávrrie. Byggnadsarbetarna, Lars Stenberg, Torgny Larsson och Johan Abrahamsson, är skogssamer och hade aldrig byggt i timmer tidigare. Lärare i projektet är Tommy Nyberg från Jokkmokk. Syftet var att kunskaperna ska komma samisk byggnadsvård till nytta senare. Byggnadsarbetarna bygger sedan en exakt kopia av Nilaskåtan med verktygen yxa och kil. Kunskapen att spräcka en stock till golvklovor och väggplank är en kunskap som återföds då ingen i teamet har arbetat med detta tidigare. De resonerar hur det borde gå till, provar och lyckas. Största problemet är att hitta tallar som är så rakvuxna att de går att spräcka. Bilningen av stockliv på gåhtie är mindre komplicerat, enligt speakern, men är tidskrävande och hårt arbete. I modern timring används metoden blockning, men inte i det här fallet. Scen från Lappstaden i Árviesjávrrie, en kvinna i samisk dräkt från Árviesjávrrie och två barn. Speakern förklarar att Lappstaden är samernas motsvarighet till kustsocknarnas kyrkstäder. I bakgrunden finns flera gamla samiska byggnader. Bygglaget för Nilaskåtan byggde en kopia på en stolpbod från Lappstaden som övningsexempel. Gådie och bodarna i Lappstaden är mycket gamla och flera har restaurerats. Tidigare kunskap kan hämtas från dessa. Gådie i skogssamiskt område är byggda av material från området med ett minimum av smide. Den bärarande konstruktionen är fyra hörnstolpar med gradning låser varandra vid riehpen med sin egen tyngd. Fyra män uppför denna kåta. Två män arbetar med stommen till kopian av Nilaskåtan. Arbete vid Nilaskåtan. Vissa delar tas bort och byts ut, till exempel taket. Hela kåtan rivs av teamet och vissa delar tas tillvara. Takklovorna får fungera som mallar till nya takklovor. Flera män diskuterar och studerar beässie under takklovorna på träet i gåhtie innan de river bort detta. Speakern berättar att om man lägger beässie rätt, så har det längre livslängd än modernt takpapp. Två lager läggs på många ställen, men vid riehpen har det lagts tre lager. Prover på virket visade att det hade byggts på gåhtie vid olika tidsperioder. Plankor från träd fällda i vid olika årtal ha använts: början av 1780-talet, vintern 1826-1827 och i slutet av 1800-talet. Flera delar av gåhtie var tidigare restaurerad. Professor Olle Zackrisson från Skogshögskolan i Umeå borrar ur kärnor från jättefurorna i geärdda för att åldersbestämma användandet av geärdda. Personer på fältarbete tar en matrast, de samlas kring elden och samtalar. Arbetet analyseras och bygget diskuteras. Sven-Donald Hedman har arbetat i tidigare projekt och han förklarar att man förändrar sitt seende när man deltar i liknande projekt. Virke märkt ”Nilas” och två timmerhuggande män på hösten. Speakern berättar att gåhtie ska vara täckt av ett nävertäcke och att taket ska läggas ovanpå detta senare. Endast sju plankor i taket behöver bytas ut. Tommy Nyberg återställer rökåsar och grytkroken i kåtan. Stenberg, Larsson och Hedman drar upp en packe med beässie från ett vattendrag. Speakern berättar att beässie har legat några dygn i Nilasbäcken för att mjukna lite. Männen bär iväg med det buntade beässie. Nijbbie (umesamiska) [kniv] slipas. Arbetet med nävertäckning påbörjas och näversjoken skärs till och synas så att inga hål förekommer. Vågborden, rág?uo (umesamiska) [vägg i timrad kåta] läggs på längst ner på taket, det är stockar som ska stötta takveden. Det sista arbetet inleds. På marken ligger snön. Ny yttertäckning av diet, furuklovor (brädor). Bild av den nyrestaurerade Nilaskåtan. Projektledningen bestående av cirka tio personer besöker Nilaskåtan och studerar denna. Träbyggnadsexperten och arkitekten Peter Sjömar är Riksantikvarieämbetets representant. Sjömar uttalar sig om restaureringsarbetet. Scener från Lappstaden i Árviesjávrrie. Gruppen äter en måltid i den inredda kåtan. Sjömar säger att vi har ett ansvar för vår träbyggnadskonst och enligt honom ingår det samiska i detta. Sjömar konstaterar att skogssamer bara finns i detta område och har något unikt som vi måste ta hand om. (Ájtte 2023)

(ca 28 min.)