SVT, TV2 1988-10-05

TVB88-2271--2272

TVB88-2272

TVB88-2272

Sápmi på film och TV: (Reklam för ”Bortom dag och natt”. Áddjá (nordsamiska) [farfar] påstår att dagens skola förstör ungdomarna. Tonårspojke svarar att áddjá inte ska säga något, han som inte kan räkna. Áddjá berättar att när han dör, så lämnar hans själ kroppen och flyger iväg som en ripa. Pojken frågar om áddjá då blir en stjärna som lyser dygnet runt. Vy med ripa.) Spelfilm på nordsamiska. Text: ”Bortom dag och natt”. Rievssat (nordsamiska) [ripor] i gryningen vintertid. Rievssat i snön, de går, springer omkring och gör läten. Skott ljuder, ripfjädrar yr i luften. Rievssat i förgrunden, i bakgrunden går pojke och äldre man i snön. Pojken svär och förbannar sin áddjá. Speakern berättar en saga om en ung pojke som var tvungen att bo hos sin farfar en hel höst på en farlig plats tills hans föräldrar hämtar honom igen. Pojken sjunker ner bredvid sin áddjá vid en sten. Pojken dricker ur en flaska och slår sönder den mot en sten, áddjá blir arg när han gör det och säger att han borde få stryk. De vandrar igen och kommer fram till en darfegoahti (nordsamiska) [torvkåta]. Pojken undrar hur áddjá har kunnat bo i en jordkula, áddjá svarar att det är darfegoahti, vilken är bra vintertid även om det finns möss och annat där. Áddjá berättar också att han har uppfostrat pojkens pappa och farbröder i darfegoahti. Áddjá klättrar upp på en stege och tar bort en konservburk från skorstensröret och förklarar att han måste göra det för att kunna elda. Pojken provar att öppna dörren och frågar áddjá flera gånger hur man öppnar, áddjá svarar att man bara öppnar. När áddjá kommer ner från stegen öppnar han dörren inåt. Pojken står i dörröppningen och förundras över att det är så mörkt och unket i darfegoahti, áddjá svarar att lukten blir bättre när det blir varmt. Pojken säger att han inte vill bo där, áddjá svarar att han får välja om han ska komma in eller stanna utanför, men han måste stänga dörren. Pojken kliver in och betraktar darfegoahti, där hänger kläder under taket, jaktutrustning, fotografier, gamla skor, och på golvet undkommer en mus fällan. Áddjá ligger i sängen och lyssnar på när pojken leker med två träbitar och berättar om varför han har hamnat hos áddjá. Hans söner tycker att han är för gammal att flytta med eallu (nordsamiska) [renhjorden] till vinterbetesplatsen och vill att han stannar i darfegoahti, pojken tvingas bli sällskap åt áddjá. Pojken vill inte stanna hos áddjá och säger åt sin pappa att ”áddjá kan dö om han är så gammal”. Pojken leker med dockan och frågar hur han som är så liten ska orka gräva en grav åt áddjá, ska han bara begrava honom under snön, undrar han? Pojken berättar att alla blev arga på pojken och att han fick stryk, pojken illustrerar det genom att slå med en pinne på den andra. Han fortsätter att berätta att pojken grät och att han fick dem att lova att han skulle få följa med nästa år. När han berättar att áddjá aldrig fick följa med någon fler gång håller han upp trädockan i riktning mot áddjá och ser utmanande på áddjá. Råttfällan smäller igen och en mus dör. Pojken kryper omkring med ficklampan i mörkret för att se efter musfällan, samtidigt hörs rieban (nordsamiska) [räv] skrika. Pojken blir rädd och kryper ner bredvid áddjá och väcker honom och undrar om det finns vargar eller björnar i närheten. Áddjá svarar sömndrucket att det var skrik av rieban. Áddjá somnar om och pojken frågar igen om han är säker på att det var rieban? I mörkret sparkar någon mot en plåthink. Áddjá blir irriterad när lampan inte startar, áddjá ber pojken räcka honom ficklampan. Áddjá ropar upprepade gånger att pojken ska komma ut, men pojken utforskar alla hemligheter i darfegoahti. Ovanför fönstret hänger ett gevär som pojken tar ned. Pojken leker att han är på ripjakt, han smyger fram och härmar rievssat. Plötsligt brinner ett skott av, áddjá kommer in i darfegoahti och ser geväret på golvet. När han inte ser pojken går han ut igen, pojken är glad att ”tokgubben”, som han kallar áddjá, inte hittar honom under sängen. När pojken sitter på sängen och håller på att klä på sig, kommer áddjá in, tittar på hålet i taket och kupar handen så att vattnet samlas där. Áddjá sätter sig bredvid pojken och säger att han aldrig får skjuta med geväret igen, vad som än händer. Áddjá lyfter ett fotografi med en man på jakt, áddjá berättar mannen var hans bror som omkom under jakt genom en vådaskjutning. Pojken lovar att han inte ska leka med geväret, áddjá nöjer sig med löftet och hänger tillbaka geväret. När áddjá går ut går pojken fram till geväret och svär över áddjá igen och kallar honom gorilla. Áddjá och pojken skidar, pojken frågar vad de ska göra. Áddjá berättar att han vill visa något när det är nymåne och berättar att allt växer i tre dagar när det är nymåne. Áddjá berättar vidare att djuren rör sig mycket i naturen när det är nymåne och därför är det ett bra tillfälle att jaga. De stannar till och áddjá hugger björkris, áddjá är klädd i traditionella kläder: beaska (nordsamiska) [kalvskinnspäls], gálssohat (nordsamiska) [bellingbyxor], nuvttahat (nordsamiska) [bellingskor] och vuoddagat (nordsamiska) [skoband]. Áddjá gör giellat (nordsamiska) [ripsnaror] och instruerar pojken om viktiga saker att komma ihåg, till exempel att avståndet till marken under giellat ska vara fyra fingrars bredd. Pojken är skeptisk till att de ska få några rievssat med ”rishögen” och áddjá säger att han förstod att pojken inte skulle förestå. Pojken menar att om rievssat är en fågel så borde de flyga över riset då fällan är placerad på marken, men áddjá är övertygad om att de kommer fånga rievssat i snaran. De fortsätter arbetet med att placera ut giellat, rievssat läte hörs i bakgrunden. I skymningen skidar de hem igen. Pojken och áddjá står utanför darfegoahti och ser på stjärnorna. Pojken benämner stjärnbilderna med nordiska namn och áddjá använder de samiska namnen på stjärnbilderna, samtidigt som han berättar mytologin som är kopplad till dessa. Pojken ligger i snön, áddjá berättar att solen lockas att stiga upp varje morgon av rievssat (stjärnbild) och dess skratt. Rievssat i snön. Áddjá och pojken skidar mot giellat. Áddjá svarar att de inte har fått några rievssat ännu, men att de nu kommer till de marker som rievssat gillar. De skidar vidare, de stannar och ordnar till giellat, vilka vinden har snurrat runt. De kommer fram till en snara där rievssat har fastnat. När áddjá lossar giella (nordsamiska) [ripsnara] springer rievssat iväg. De jagar den springande rievssat och áddjá får fast den. Áddjá avlivar rievssat genom att vrida nacken av den, pojken vänder sig bort under tiden. Áddjá sitter vid spisen och röker, pojken sitter och äter. När áddjá tar upp rievssat och börjar plocka ripan går pojken närmare. Áddjá frågar vem som är starkast, dolla (nordsamiska) [elden] eller rievssat? Pojken svarar att det naturligtvis är dolla, medan áddjá menar att rievssat är lika stark som dolla, trots att den är så liten. Áddjá förklarar att rievssat kan dricka vatten och vatten kan släcka elden, därför är rievssat lika stark om dolla. Pojken hjälper till att plocka lite på rievssat, när han plockar instruerar áddjá hur han ska göra. Áddjá berättar en episod från det han var barn, de var ute på fjället och rievssat kom in i lávvu (nordsamiska) [tältkåta]. Áddjá fick rådet att inte döda rievssat då den sades ha stora krafter. Pojken lyssnar spänt när áddjá berättar om en legend från tidens början. Áddjá berättar att alla levande kunde prata med varandra, mjölk flöt i dagens vattendrag, kött växte på träden och ingen behövde arbeta. Tiderna var goda, men människornas förökning ledde till matbrist. Människorna började jaga och äta djuren. Skaparen blev mycket ledsen när han såg det. Straffet människorna fick var att arbeta för sin överlevnad, mjölken blev till vatten i alla vattendrag och träden vissnade. Ett annat straff var åldrandet, vilket leder till döden, och sjukdomar, vilka pålades människorna för att de skulle bli ödmjuka. Áddjá och pojken samtalar om hur det blir när áddjá dör. Áddjá berättar hans själ kommer att flyga som rievssat till himlen. Pojken undrar om han blir en stjärna på himlen? Áddjá säger att han inte vet, men konstaterar att han vet mycket om livet. Ungdomstiden var den bästa i hans liv, då brukade han vara med att flytta eallu (nordsamiska) [renhjord] till fjälls. Áddjá säger att han bara orkar med rievssatbivddu (nordsamiska) [ripjakt] nu för tiden och han konstaterar att han säkert kommer att bli till rievssat till slut. Pojken undrar om det är sant? Áddjá säger att döden kan vara slutet, men påpekar att det även kan vara en start på ett annat liv, áddjá säger att han inte är rädd för döden. Pojken leker med en ripfjäder, medan áddjá berättar att han inte är redo att bli rievssat ännu för att han tycker att det är trevligt att vara människa. Áddjá sover i darfegoahti, pojken lyser med ficklampan på olika saker. Pojken på rievssatbivddu med gevär på ryggen, han somnar och drömmer. I drömmen far rievssat iväg, det är höst och han vandrar i terrängen. Han ramlar i en bäck och måste torka sina kläder över öppen eld. Pojken vaknar och ser flera småfåglar i ett träd. Han skjuter en fågel och plockar den, han släpper fjädrarna i bäcken och grillar fågeln över öppen eld. Rievssat flyger iväg sommartid. Áddjá går i snöfallet, på marken hittar han pojken sovande. Áddjá väcker pojken och säger att han säkert fryser och är hungrig. Pojken äter glupskt en limpskiva och frågar hur áddjá hittade honom? Áddjá berättar att han själv har gått vilse i området, men fjället de är på är lätt att hitta och áddjá gissade att pojken gått dit. Áddjá frågar pojken vilket djur som har ett fem meter brett gap, pojken svara glatt att det är en val. Áddjá uppmanar pojken att skaka av sig snön, så att han inte ska frysa. Áddjá konstaterar att om man blir blöt kan man dö, han ber pojken resa sig för att se om han har förfrusit fötterna. Áddjá borstar av snön från pojken och ber honom att ta på sig ryggsäcken, så att de kan ge sig av. Áddjá och pojken går i snön och ser fåglar av olika slag. Darfegoahti. På natten vaknar pojken av att han hör skotrar och ljudet av eallu i rörelse, han väcker áddjá och säger att de har kommit nu. Pojken kliver upp och tänder lampan, han sätter sig på en stol och väntar. Pojkens mamma, pappa och storasyster kommer in i darfegoahti och frågar hur pojken och áddjá har klarat sig? De konstaterar glatt att pojken är så stor nu att nästa år får han följa med på flyttningen av eallu. Áddjá ligger i sängen, mamman frågar hur det är med honom. Hon stannar upp och ber de andra komma och se. Áddjá ligger orörlig och är död, plötsligt börjar rievssat att flyga omkring i darfegoahti. Pappan fångar rievssat, systern tar över den och till slut tar pojken rievssat. De andra frågar vad han väntar på, varför avlivar han inte rievssat? Pojken frågar om de inte vet vilket slags ripa det är? Pojken förklarar att det är rievssat med mäktiga krafter som inte får dödas, den ska flyga till himlen och ta sin plats där. Pojken tar rievssat i famnen och går ut, utanför darfegoahti släpper han den mot himlen. Kvinna sjunger. Text: ”Ripa, ripa lyft upp min farfar på kraftfulla vingar”, ”flyg, flyg med ditt sjungande läte väck upp solen”, ”som ett tecken åt människorna”, ”att bortom dagen och natten”, ”… finns liv”. Liket lastas på en skoterkälke och täcks över. Pojken sitter på kälken bakom den döda áddjá när hans pappa kör skotern. (Katalogisatörens kommentar: Språket som talas i filmen är nordsamiska.) (Ájtte 2023)

TVB88-2272

En videoanimation av Samara Braga där laserteknik utnyttjas. Musik: Ralph Lundstens "Prelude To the Future". Producent: Andersson, Lars