Hjordeliv / regi Kine Boman

Tal på svenska och davvisámi. Textad på svenska vid tal på samiska. Textad på svenska, engelska, spanska, tyska

Produktionsbolag: Filmateljén, Filmpool Nord

VR08-4125 innehåller även: Soundtrack -- Fotogalleri -- Info om filmen

Sápmi på film och TV: Dokumentärfilm där tre kvinnliga renskötare från olika generationer och olika samiska områden presenteras. Vi följer kvinnornas vardag och tar del av problem som påverkar kvinnornas nutid och framtid. Kvinnorna delger sina tankar om problemen och framtidsutsikterna för renskötare. Alla ger sin syn på vad det är som driver renskötare att orka kämpa vidare, trots motgångarna de möter. Vi får även följa processen kring Nordmalingmålet. Filmen inleds med bilder på renar på fjället sommartid i midnattsolsljus. Förtexter: ”For thousands of years the indigenous Sami have inhabited Sápmi (Lapland) in the very north of Europe. Reindeer husbandry is a traditional Sami industry which has been pushed aside in the process of colonising Sápmi. / Today reindeer herding is under threat by legal action.” Aina Jonsson beskriver renskötselarbetet: ”Det är ett liv och ett levnadssätt och det är mentalt väldigt påfrestande.” Skogslandskap vintertid. Förtext: ”Filmateljén presents.” Elisabeth Nejne Vannar berättar att renskötsel inte bara är ekonomisk vinning utan även ett levnadssätt. Hon funderar över vad som händer med den samiska kulturen om renskötseln försvinner. Lisa Omma säger att det finns många bevis som talar för samebyn i Nordmalingmålet, men att det finns för många intressen som gör det svårt för samebyn att vinna. Renhjord i rengärde sommartid. Förtext: ”A film by Kine Boman.” Äldre kvinna berättar att det är svårt att förklara varför samer är så bundna till renen och det livet som det medför. Renhjord föses framåt av förare på motorcrosscyklar. Renhjorden på fjället på väg till en kalvmärkningshage. Människor spanar på renarna för att hitta sina kalvar. Förtext: ”Herdswoman.” Nejne Vannar med sin familj, man och två barn. Barnen snickrar på en koja och Nejne Vannar krattar gården. Paret ställer i ordning fika. Nejne Vannar berättar att hennes väg in i renskötseln är att hon gifte sig med sin renskötande man, tidigare hade hon och hennes familj endast deltagit vid kalvmärkningar sommartid. Vyer över fjällby. Jonsson kokar kaffe och eldar i kamin. Jonsson berättar att hennes väg in i renskötseln var genom hennes föräldrar, vilka var renskötare. Foto på Jonsson i kalvmärkningshage som barn. Jonsson berättar att hon fick fler och fler uppgifter att utföra under årens lopp. Jonsson besöker samiska byggnader. Omma i hennes lägenhet i staden. Hon har valt läraryrket för att kunna kombinera det med renskötseln. Hennes väg in i renskötseln var genom hennes renskötande far. Hon har aktivt deltagit i renskötseln, men upplevde att hon vid tolv års ålder började följa med sin pappa mer aktivt för att se och lära yrket. Samiskt viste vid sjö. Renhjord drivs över fjället till kalvmärkningshage med hjälp av crossmotorcyklar och helikopter. Jonsson, Nejne Vannar och Omma färdas till respektive kalvmärkningar på olika sätt. Jonsson berättar att i juli flyttar hela samebyn upp till fjälls och alla enskilda renägare märker då sina kalvar och innan juli månads slut är de färdiga. Nejne Vannar och flera personer driver in renar i hage. Nejne Vannar berättar att de flesta medlemmarna i Sirges tjiellde (lulesamiska) [Sirkas sameby] har flera arbeten för att försörja sig och i de flesta familjerna har minst en person fast arbete. Vidare förklarar hon att om man väljer att leva som renskötare får man kanske välja bort vissa saker i sitt liv, till exempel utlandssemestrar. Omma berättar att renskötseln styr hela livet, vilket gör att man inte kan ha regelbundna arbetstider. Jonsson förklarar att renskötseln är ett liv och leverne med traditioner, men även en näring. Hon berättar om sitt liv, sin familj och hur man som familj hjälps åt och att alla generationer fyller en funktion. Hennes föräldrar har hjälpt till med att sköta barnbarnen. Hon berättar att idag trängs renskötseln undan från marker, likaså ifrågasätts rättigheter. Text: ”October 18, 2005. The Nordmaling case is opened. The lawsuit concerns the right of Sami communities to winter grazing lands for their reindeer. If the reindeer keepers lose, the future of reindeer herding is at risk.” Radioinslag meddelar att markägare har inlett en process för att avsluta samebyars användande av deras mark. Kvinnorna berättar om problem inom renskötseln och berättar att om någon vinner en rättslig process mot en sameby kan det leda till fler rättsprocesser som inskränker samebyarnas verksamhet. Men det kan även innebära påhopp och olika hot som att köra på renar. Omma berättar om sin familj och föräldrarnas olika bakgrunder. Hon beskriver sitt liv som två olika världar vilka till viss del går ihop, men att det även finns en tunn vägg som skiljer dessa åt. Hon berättar även om kampen att tillfriskna efter en bilolycka där hon och pappan var inblandade. Nejne Vannar och hennes familj visar sarvslakt i Guorbak (lulesamiska) [Kuorpak], Sirges tjiellde. Jonsson berättar att slakten är huvuddelen av näringsverksamheten i renskötseln, men en familj idag klarar sig inte lika bra på förtjänsten av slaktuttaget som förr. Jonsson i hemmet och på fjället. Renhjord drivs in i renhage av motorcrossförare. Jonsson anser att motoriseringen av renskötseln har gjort att kvinnor har sämre förutsättning att klara sig i renskötselsarbetet då de inte har samma fysiska styrka som män. Elisabeth i sommarvistet Sáluhávrre (lulesamiska) bekräftar till viss del påståendet att kvinnor inte har samma förutsättningar som män i vissa moment inom renskötseln. Nejne Vannars barn får skära in sina märken i torkade renkalvskinn. Hennes man fiskar och de bakar. Jonsson på renskiljning vintertid, renarna vaccineras för att undvika parasiter. Omma står vid dagbrott och berättar att många flyttleder i Vapstens sameby har blivit avskurna av företagets verksamhet. Omma berättar även om andra begränsningar och förklarar att rennäringen alltid utsätts för detta på olika sätt. Hon siar om att vi troligtvis inte kommer att ha kvar renskötseln i framtiden. Renar betar i skogen vintertid. Vinterbetet är den kritiska punkten enligt Jonsson. Sommarbetet får renarna i fjällen och det innebär också vila för renskötarna. Även Jonsson siar om fler konflikter i framtiden. Text: ”January 20, 2006. Judgement is passed in the Nordmaling case.” Bilder från domstolen. Omma hoppas att domslutet ska vara positivt, men tror att det kommer att vara negativt. Nejne Vannar hoppas på att det kanske ska börja bli mer rättvist, att samerna ska få rätt ibland. Jonsson nämner att tiden innan rättegången har varit jobbig och mentalt påfrestande. Folksamling och press väntar på domslutet. Omma berättar att de har varit tvungna att skaffa bevisning, men tror att samebyarna kommer förlora då det är så många som har ett intresse i målet. Glädjechock, som Jonsson kallar det, utbryter när samebyarnas medlemmar och juridiska företrädare läser domslutet och konstaterar att de har vunnit. Nejne Vannar leker utanför hemmet i Jåhkåmåhkke (lulesamiska) [Jokkmokk]. Hon konstaterar att om man har viljan kan man klara mycket. Jonsson säger att det finns en inre drivkraft, vilken för rennäringen och samekulturen framåt även när det är jobbigt av olika anledningar. Omma konstaterar att man kan bli kränkt och påhoppad på många sätt, men att få ger upp sin samiska identitet trots det, människorna har en drivkraft. Enligt henne är det jobbigt om ens existens hotas, man tycker det är jobbigt först, men sedan kämpar de flesta. Eftertext: ”In 1989 the UN organisation ILO adopted Convention No. 169 on Indigenous people´s rights. The Convention has not yet been ratified by Sweden. (Katalogisatörens kommentar: Sverige har i skrivande stund, februari 2021, ännu inte ratificerat ILO-konventionen ILO 169.) (Ájtte 2023)

Produktion: Sverige

svenska, samiskt språk

58 min.