Trackback : samisk själ - samiska liv / manus och regi Anette Niia

Tal på svenska

Produktionsbolag: Filmpool Nord

Ragnhild bor i södra Sverige och bestämmer sig för att söka sig upp till norr i ett försök att finna sina samiska rötter. De samer som lever av renskötsel anses av många som "riktiga samer", men merparten av samerna äger inte renar

Sápmi på film och TV: Förtexter: ”Trackback – samisk själ samiska liv / En film av Anette Niia.” I filmen följer vi Ragnhild Nilsson och Nils-Ola Parffa. Nilsson och Parffa delar med sig av sin samiska vardag och resonerar kring frågor om identitet och samisk kultur. Fotografier på pojke, samisk familj som bär sydsamiska dräkter. Bilresa i södra Sverige. Renar i rengärde vintertid. Renskiljning vintertid i Sirges sameby. Renhjord i rengärde grymtar och springer. Renskötare arbetar, Parffa i närbild. Nilsson i närbild. Nilsson berättar om sina känslor när hon en gång besökte ett rengärde och stod utanför som övriga turister. Nilsson kände ingen gemenskap med varken turisterna eller de samer som arbetade i rengärdet. Nilsson bestämde sig för att göra något åt saken. Bilresa och vägskylt ”Perstorp.” Nilsson och hennes pappa förbereder en måltid. Nilsson berättar att hon är uppvuxen i Skåne och att hon inte har samiska som modersmål, detta i motsats till hennes far som talar sydsamiska. Hennes pappa anser att det inte går att tala samiska i Skåne och därför har de inte talat det inom familjen. Vyer från Perstorp. Nilsson minns hur hon ofta tänkte på att hon var same under sin barn- och ungdomstid och att det fungerade som en drivkraft för henne. Nilsson promenerar med en väninna. Nilsson förklarar att det enklaste sättet att få mer kontakt med det samiska, som hon uttrycker det, är att gå på Samernas Folkhögskola, och Nilsson kände att det blev ett tvång. Nilsson i Jåhkåmåhkke (lulesamiska) [Jokkmokk] under Jåhkåmåhkke márnana (lulesamiska) [Jokkmokks marknad]. Nilsson går utomhus vintertid på skolgården på Sámij åhpadusguovdásj (lulesamiska) [Samernas utbildningscentrum]. Nilsson delgav inte sina planer till sin mamma och pappa förrän på sommaren när allt var klart och hon var på väg till Jåhkåmåhkke för att studera. Nils-Ola Parffa på ripjakt. Parffa kör snöskoter fram till området, men går till fots under jakten, bakom honom springer en hund. Parffa är boazovázzi (nordsamiska) [renskötare] i Sirges sameby. Parffa förklarar problemen som kan uppstå när man som same vill söka sina rötter och söker som medlem till en sameby. Enligt Parffa ses man då som ett hot eller en inkräktare. Om man ska jaga ripa eller fiska i fjällvärlden är det rättigheter som är klassade som bisyssla till renskötsel. Parffa förklarar att många vill ha några renar så att de kan ta del av jakt- och fiskerättigheterna. Parffa skjuter, ripskock flyger iväg och en skjuten ripa plockas upp. Han berättar att det är svårt för någon som inte är uppvuxen i renskötseln att bygga upp en renhjord, men att det är möjligt om föräldrarna hjälper till att köpa en renhjord. Inslag från Jåhkåmåhkke márnan, konferenciern berättar att elever vid Sámij åhpadusguovdásj linje skinn- och konfektions, har arrangerat en modevisning på Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum. Modeller visar moderna, samiskinspirerade kläder på catwalk. Nilsson är en av åskådarna. Nilsson berättar att hon efter ett tag i Jåhkåmåhkke insåg att det samiska samhället kunde vara fördömande och inskränkt. Nilsson upplevde det som om alla blev bedömda utifrån en form av ”samisk skala”, utifrån vad som är rätt och fel. Nilsson berättar att koltar mättes och bedömdes efter vilka som är mer rätt än andra. Hon upplevde att det fanns en rangordning som man placerades in i. Nilsson i marknadsvimlet. Hon besöker bland annat en slöjdutställning på Sámij åhpadusguovdásj. Där återtar hon sin samiska dräkt och andra samiska kännetecken, vidare berättar hon om känslan av en delaktighet i en samisk gemenskap. Samtidigt överraskas hon när hon möts av fördomar och värderingar som hon inte har mött tidigare. Hon berättar att hon var arg många gånger under tiden hon bodde i Jåhkåmåhkke. Vidare berättar hon att det är lättare att bli accepterad när man har vissa föremål eller färdigheter. Själv har hon lärt sig skapa samiskt hantverk och hon studerar även samiska. Bilresa, vägskylt, ”Umeå”. Studenter vid Ubmeje (umesamiska) [Umeå] universitet. Nilsson studerar davvisámegiella (nordsamiska) [nordsamiska] och skriver på sin examensuppsats, en komparativ studie av Sametinget i Sverige och i Norge. Hon berättar att hon vill arbeta med samiska frågor och därför vore det roligt att kunna samiska. Studenter umgås tillsammans på ett fik. Nilsson konstaterar att många samiska ungdomar trots allt har en stor acceptans för olikheter, men att vissa personer har många kriterier som ska uppfyllas för att man ska anses vara same. Hon påpekar även att acceptansen skiljer sig åt i olika samiska områden. Nilsson i universitetets bibliotek. Hon berättar att många samer anser att släktskap är viktigt och att det kan upplevas som svårt om man inte är uppvuxen med denna uppfattning, som det både finns för- och nackdelar med. Parffa ser på TV i sin renskötselbostad och rengör sitt gevär. Han menar att många likställer arbetet boazovázzi (nordsamiska) [renskötare] med identiteten som same. Han förklarar sitt arbete och sin samiska identitet. Han anser att den samiska kulturen och identiteten måste vidgas så att samhället följder med tiden. Fler personer borde kunna rymmas inom det samiska samhället utan att bli renägare. Nilsson äter frukost, lyssnar på Sameradions nyheter och går på shopping i Ubmeje. Nilsson förklarar att samer värderar varandra utifrån olika attribut och den bedömningen görs av både samer och icke-samer. Nilsson konstaterar även att hennes samiska identitet inte finns i renskötseln eller i det samiska språket. Parffa och flera vänner sitter i renskötselbostaden och väntar på att renskiljningen ska börja. Delar av renhjorden har släppts in i rengärdet. Nilsson konstaterar att det är svårt att veta vad som kommer att vara samiskt i framtiden och vilka delar av den samiska kulturen som hon kommer att förmedla till sina framtida barn. Renar dras in i olika kontor från rengärdet, renägarna tar hand om sina egna djur. Bussresa vintertid. Nilsson menar att flera säkert ifrågasätter varifrån hon kommer och varför hon inte har figurerat i samiska sammanhang tidigare. Hon förklarar att det är svårt att synas i sammanhang som man inte har någon naturlig koppling till. Nilsson och hennes pojkvän med familj på Jåhkåmåhkke márnan. Både Nilsson och Parffa väljer att gå på samedans under Jåhkåmåhkke márnan. Nilsson förklarar att samedansen under Jåhkåmåhkke márnan är ett tillfälle att få vara same på samma villkor. Parffa och en kompis festar tillsammans inför samedansen. På samedansen i lokaler på Sámij åhpadusguovdásj möts samer från olika områden och deras dräkter är olika. Bandet spelar samisk musik och jojk. Nilsson berättar att hon under sin tid i Jåhkåmåhkke fick ett större, samiskt nätverk och att hon blev bekräftad som same och blev därmed delaktig i en samisk gemenskap. Hon konstaterar att begreppet ”att leva samiskt” är föränderligt och ändras över tid. Bilresa genom stad vintertid. (Katalogisatörens kommentar: Samernas Folkhögskola i Jokkmokk heter idag Sámij åhpadusguovdásj.) (Ájtte 2023)

Produktion: Sverige

svenska

23 min.