Kautokeino : opprøret / en film av Nils Gaup

Tal på samiska, norska, svenska. Textad på norska, svenska, danska, finska, engelska

Produktionsbolag: Rubicon, Borealis Productions, Filmlance International, Metronome Productions, Filbmagoahti

VR09-0488 innehåller även: Kommentatorspår med regissör Nils Gaup och fotograf Philip Øgaard -- Fakta bakom historien -- Musikvideo -- Filmning av djur -- Stunts -- Rekvistia -- Brandkåren -- Prästens tal

I lávvu umgås samerna och skrattar och har det bra, Elen har också kommit till siida. Aslak planerar att de nästa dag ska åka runt till alla siiddat (nordsamiska) och samla ihop allt till en gigantisk eallu. Alla skrattar för de förstår att det innebär problem för myndighetsmännen. Peder skyndar sig till Ruth och Bucht för att avslöja samernas plan hur samerna har tänkt beskydda Elens eallu. Han uppskattar att de kan få ihop en eallu på cirka 3000 renar. Bucht och Ruth bestämmer att ta eallu innan den blir för stor. Aslak, Elen och Lill-Aslak väcks av att en kvinna kommer och berättar att de måste skynda sig eftersom myndighetspersonerna har kommit för att ta deras bohccut. Män drar in bohccut med Elens märke i gárdi. Elen ifrågasätter varför de tar hennes bohccut, hon menar att de inte får göra det förrän Mathis kommer. Peder berättar att hon inte dök upp som avtalat och hon har rättegångskostnader att betala. Elen grips och tumult utbryter, Aslak slår ner en av länsmans medhjälpare med en träpåk, Aslak släpper ut alla Elens renar och några män ger sig på länsmannens medhjälpare. Peder hotar dem allihop med hårda straff. Elen inser att de måste göra något fort, annars kommer de att förlora allt. Aslak bestämmer att de ska åka till Guovdageaidnu, hela siidan, de åker iväg med hearggit och gerresat. En av de anställda hos Ruth ser samerna komma och skyndar sig in. Elen instruerar Lill-Aslak att stanna hos áhkku. Samernas beväpnar sig med trästänger och går mot handelsboden. Bucht kommer ut och går mot Aslak som slår ner honom. De slåss, varpå Bucht drar kniv. Ruth slår ner Elen och Mons slår Ruth i huvudet så han avlider. Aslak lyckas vända Buchts kniv in mot honom själv så att han blir knivstucken, skadad barrikaderar sig Bucht i handelsboden. Kvinnorna flyr, Mons och Aslak tar sig in i handelsboden och dödar Bucht. Aslak häller ut all sprit och tänder på handelsboden. När de går ut möts det av en mobb anförda av Peder. De misshandlar och fängslar Mons, Aslak och Elen. Lill-Aslak och Elens mor kommer springande och ser allt, Lill-Aslak förs bort av áhkku. Elen säger till vuxna Lill-Aslak att det gör ont att tänka på att det tog 17 år innan hon fick se honom igen, men hon berättar att hon tänkte på honom varje dag i fängelset. Elen säger att hon vet att det blev tyst, ingen pratade om händelsen och hon menar att vissa saker är lättare att vara tyst om och glömma. Elen förklarar att tysthet inte för någon vidare. Folkmassa samlas på strandkanten vid havet. Elen fortsätter berätta att vi måste försöka tala och försöka förstå, även om livet har stannat och hoppet ser ut att vara ute. Fångarna Mons Somby och Aslak Haetta sitter i varsin vagn med handfängsel, de förs mot en avrättningsplats vid havet. Militärerna gör halt, prästen kungör avrättningen av Aslak och Mons, och predikar. Prästen uppmanar församlingen att be för att Aslak och Mons ska erkänna sina brott. Mons leds upp på podiet och prästen frågar om han ångrar sina synder och vill ha syndernas förlåtelse. Mons svarar nekande båda gångerna och leds fram till bödeln där han halshuggs. Aslak, som bevittnar det hela, knäpper sina händer och ber till Jesus, han ställer även frågan varför han inte känner ånger? Aslak leds fram till prästen och får samma frågor som Mons, även han svarar att han inte vill ha förlåtelse. När prästen frågar om han ångrar sina gärningar svarar Aslak att han vill ångra, men kan inte. Aslak leds fram och avrättas, medan prästen knäböjer bredvid och läser Fader vår. Lill-Aslak tränger sig fram genom folkhopen och når just fram så att han ser när hans farbror halshuggs. Elen berättar för vuxna Lill-Aslak att Aslak och Mons lämnade dem, men att deras hopp aldrig släcktes för det vandrar vidare till nya hjärtan och generationer, som en vårvind som bär hopp om en varm sommar. Renskötarfamiljerna är vid havet sommartid, eldar brinner i varje lávut. Vuxna Lill-Aslak och Elen utomhus. Elen berättar att Aslaks och Mons hopp lever vidare. Elen riktar sig till Lill-Aslak och säger att han också har ett hopp. Text: ”De avhogde hodene ble fraktet til Oslo for vitenskapelige foremål. Etterkommerne til Aslak og Mons kjempet lenge for å få kranierne utlevert fra den norske stat. Först i 1997, etter 143 år, kunne di gi sine pårörende en värdig begravelse.” (Katalogisatörens kommentar: Filmen är baserad på verkliga händelser som utspelade sig i Guovdageaidnu år 1852. Sammanlagt tog 15 personer aktiv del i överfallet på Ruth och Bucht som dog, prästen Hvoslef överlevde, men fick skador. Många andra samer bevittnade händelsen, men deltog inte aktivt.) (Ájtte 2023)

Sápmi på film och TV: Spelfilm där handlingen bygger på en verklig händelse, Guovdageaidnu stuimmit (nordsamiska) [Kautokeinoupproret] 1852. Samiska befolkningen i Guovdageaidnu (nordsamiska) [Kautokeino] protesterar mot norska myndighetsmän med dödlig utgång. Filmen inleds med det rättsliga efterspelet av händelsen. Resten av filmen visar tiden och händelser som ledde fram till Guovdageaidnu stuimmit. Filmen igenom får man följa Elen Skums berättelse till sin vuxna son Lill-Aslak om tiden som ledde fram till händelsen. Alla personer i filmen bär kläder inspirerade av tidstypiskt klädesskick, samerna i filmen bär samiska dräkter från Kautokeinoområdet. Språket i filmen är nordsamiska, norska och svenska. Soldater marscherar, hästar drar en vagn med fången Aslak Jacobsen Haetta och fler ekipage följer efter. Människor går bredvid vagnen, flera av dessa bär samiska dräkter. Närbild av pojke, klädd i samisk dräkt av sisti (nordsamiska) [garvat renskinn], i bakgrunden hörs ett sorl. Lill-Aslak går mot följet, hans pappa Mathis Jacobsen Haetta säger åt Lill-Aslak att han inte får vara på platsen. Lill-Aslak undrar om hans mamma, Elen, ska komma dit, men får ett nekande svar. Mathis leder Lill-Aslak till ett hus och stänger in honom och säger att Lill-Aslak måste vänta till han kommer tillbaka. Hästarna, vagnarna, fångarna, militären och folkmassan letar sig ner till stranden där en avrättningsplats är uppställd. Mathis låser in Lill-Aslak som kikar ut genom ett fönsterhål. Scen där Elen berättar för vuxna Lill-Aslak och förklarar händelsen. Elen säger att hon kan sätta sig in i hur Lill-Aslak såg ut, även om hon inte var på samma plats, ett barn som letar efter sin mor. Elen säger vidare att det är hemskt att tänka att det tog 17 år innan hon fick se honom igen. Lill-Aslak klättrar ut genom fönstret. Elen berättar till vuxna Lill-Aslak om scenen, du trodde att de kom med mig, men jag var ju inte där. Elen säger att han fick se något som inte var ämnat för hans ögon och att ingen förklarade för honom varför det hände. Aslak, Lill-Aslaks farbror, leds till avrättningsbänken, folksamling ser på, flera av personerna är samer. Lill-Aslak springer genom folkmassan. Elen säger till vuxna Lill-Aslak att det är svårt att förklara sådana hemska händelser för barn. Elen säger till vuxna Lill-Aslak att hon ska försöka förklara, så att han minns och förstår, så att han kan berätta vidare när hon inte längre finns. Elen utomhus vintertid vid eallu (nordsamiska) [renhjorden], hon står på sabehat (nordsamiska) [skidor] och har soabbi (nordsamiska) [stav] i handen. Elen är klädd i beaska (nordsamiska) [renskinnspäls], luhkka (nordsamiska) [oväderskrage], miessenáhkkegahpir (nordsamiska) [kalvskinnsmössa], bittut (nordsamiska) [benholkar av bellingar], nuvttahat (nordsamiska) [bellingskor], vuoddagat (nordsamiska) [skoband] och gistát (nordsamiska) [bellinghandskar]. Elen berättar vidare till vuxna Lill-Aslak att hon ofta var ensam vid eallu, hans pappa Mathis lovade alltid att komma, men det svarta huset lockade honom. Elens mamma kommer till Elen och undrar om Mathis har kommit. Elen svarar nekande och hon frågar sig själv hur många bohccut (nordsamiska) [renar] handelsmannens män kommer att hämta nu. Elen svarar, i ett försök att trösta sig själv, att Mathis har slutat att dricka. Elens mamma konstaterar att det inte ser ut som det och att Elen måste förstå att det inte kan fortsätta så här. Elen förklarar att hon inte kan förbjuda alkoholen och hennes mamma säger att krogen är rena ondskan för dem och att inget gott kommer ut därifrån. Vy över by med byggnader. Text: ”Kautokeino.” Inne på krogen är det fullt av berusade män. Aslak, Mathis bror, kommer och frågar servitrisen om Mathis har suttit där och druckit hela tiden. Servitrisen svarar att Mathis har flyttat in och inte vill gå hem. När Aslak och Mons Aslaksen Somby sätter sig ner kommer Mathis till dem. Mathis undrar om Aslak och Mons redan har varit i Finland och de svarar jakande. Aslak frågar om Mathis har varit på krogen hela tiden och druckit. Mathis konstaterar att tiden har gått fort. Aslak undrar om det är Elen som har vaktat eallu hela tiden. En annan man kommenterar att Aslak inte ens har en flickvän, medan Mathis har en ung och snabb fru. Mathis skryter och säger att han i alla fall har stor eallu. Mannen konstaterar att Elen, hon klarar av eallu. Mathis och mannen skålar, samtidigt som Elen kommer in på krogen och säger till Mathis att det att dags att fara hem, men Mathis vill fortsätta prata med Mons. Elen undrar var matvarorna är och Mathis svarar att de är bakom disken. Elen går till handelsmannens hjälpreda Peder för att hämta matvarorna. Peder bläddrar i en bok och svarar att varorna inte är uppskriva. När Elen frågar om han kan skriva upp dessa nekar han. Elen berättar för Mathis att de inte får med sig varorna. Mathis går till Peder och ifrågasätter hans svar, men får veta att han först måste betala sin skuld, det har Carl Johan Ruth, handelsmannen, uttryckligen sagt. Mathis blir upprörd och går mot ett annat rum, Peder följer efter. Mathis och Elen går in i rummet, en dam möter dem och går till bordet där flera män, bland annat Ruth sitter, och frågar upprört vad samerna gör i rummet. Ruth reser sig upp och lovar kvinnan att ta hand om Mathis och Elen. Mathis säger till Ruth att han måste skriva upp varorna, Ruth leder ut Mathis och säger att han ska se i boken över skulder. Den berusade prästen Nils Vibe Stockfleth får en örfil av en kvinna han tafsar på. Ruth läser upp Mathis skuld för honom, skulden är 4 bohccut. Ruth förklarar för Mathis att ingen får handla på kredit om skulden överskrider värdet av 4 bohccut. Mathis undrar om Ruth vägrar honom varorona och Ruth förklarar att om han reglerar skulden kan han hämta varorna senare. Mathis vänder sig till Elen och säger att han ska hämta varorna, Mathis går bakom disken och börjar plocka varor från hyllorna. Mathis uppmanar Peder att flytta sig, stämmingen blir spänd, männen i lokalen ser uppmärksamt på när Mathis radar upp varorna på disken. Peder meddelar att Mathis tar varorna. Lars Johan Bucht, Ruths anställda, reser sig och tar med ett rep. Bucht tar tag i Mathis och leder bort honom. Mathis angriper Bucht och säger att han inte kan kasta ut honom. Bucht slår ner Mathis med ett knytnävslag i ansiktet. När Bucht börjar slå Mathis med repet ropar Elen på sin svåger Aslak för att Mathis ska få hjälp. Aslak reser sig upp och lyckas ta repet från Bucht. Allt stannar upp, männen ser spänt på och Ruth och de andra kommer ut från det andra rummet. Ruth undrar vad som händer. Bucht går ut och Aslak förklarar för Ruth att Elen och Mathis måste få sina matvaror och att han kan betala för dessa. Ruth ber Peder komma med varorna, Elen ropar att de inte vill ha Ruths varor. Elen säger att de inte längre kommer handla vare sig matvaror eller sprit där längre. Ruth frågar Peder vad Elen säger, Peder återberättar vad Elen har sagt. Aslak frågar Elen vem som vaktar eallu och hon svarar att det gör hennes mamma. Aslak och Mons leder ut Mathis, och Aslak lovar Elen att han ska vakta eallu under tiden Mathis nyktrar till. Ruth undrar om Elen inte vill betala och Peder bekräftar att hon inte vill betala spritskulden. Ráidu (nordsamiska) [rajd] färdas över fjället. Lávut (nordsamiska) [tältkåtor], förrådsställningar och gárdi (nordsamiska) [renhage] vid älv. Lill-Aslak leker utomhus, han noterar att människor kommer med hearggit (nordsamiska) [tama renar] och gerresat (nordsamiska) [ackjor] och springer till Elen och berättar att de får främmande. Elen väcker Mathis vilken ligger under roavgu (nordsamiska) [fårskinnsfäll]. Mathis reser sig och dricker vatten ur en hink. Två män kommer in i lávvu (nordsamiska) [tältkåta] och hälsar, Lill-Aslak sitter bredvid sina föräldrar. Elen frågar vad deras ärende är och den samiska länsmannen Ole Isaksen Haetta räcker över ett papper till Mathis och förklarar att han har en obetald skuld till handelsmannen. Elen läser pappret och frågar om det är lagligt? Länsmannen förklarar att han måste tvångsinlösa egendom för att reglera skulder. Elen konstaterar att de kommer att förlora hela eallu på grund av spriten. Länsmannen säger att de ska sluta dricka om de vill undvika likande situationer. Elen konstaterar att de måste betala hela 5 bohccut, 1 mer än vad skulden kostade. Länsman förklarar att de nästa gång ska göra upp direkt med handelsmannen, kostnaden blir högre när han måste ingripa. Länsmannen och Bucht går ut och länsman ber Mathis komma med ut och välja vilka djur det ska slakta. Elen och Lill-Aslak sitter vid elden, sedan går Lill-Aslak också ut. Män går i eallu och skrämmer bohccut som leds in gárdi. En av männen konstarer att bohccut är klara att slaktas. Aslak försöker att resonera med Bucht och säger att de måste hitta en annan lösning, han erbjuder sig att betala skulden, men Bucht vägrar godta erbjudandet och menar att alla måste betala sina skulder själv. Männen påbörjar slakten, Mathis och Lill-Aslak står utanför gárdi och ser på när bohccut nacksticks för slakt. Aslak hämtar Lill-Aslak och säger att de ska åka hem till byn igen. Efter slakten bjuder handlaren Mathis på sprit och när han ska ge tillbaka flaskan säger Bucht att Mathis kan behålla flaskan. Mathis dricker spriten. Elen, hennes mamma, Lill-Aslak, Mons och Aslak sitter i lávvu. Mons föreslår att de ska tjäna pengar genom att köpa matvaror billigt på marknaden i Gárasavvon (nordsamiska) [Karesuando] och sälja dessa. Aslak är enig i att det är ett bra förslag. Elens mamma föreslår att Elen också ska följa med på resan för att besöka kyrkomässan samtidigt. Lill-Aslak vill också följa med, men hans áhkku (nordsamiska) [mormor] säger att han ska stanna med henne. På utsidan av lávvu är det någon som svär, när de kommer ut ser de Mathis berusad tappa en heargi (nordsamiska) [tam ren]. Han lägger sig i geres (nordsamiska) [ackja] för att sova. Aslak, Mons, Mathis och Elen ger sig av med ráidu till Gárasavvon. Text: ”Karesuando” När sällskapet anländer till Gárasavvon ringer kyrkklockorna och människor skyndar till kyrkan. Handelsmannen låser dörren och erbjuder Aslak att följa med till mässan för att sedan handla. Handlaren berättar att det är Lars Levi Laestadius som talar i kyrkan. Aslak berättar för de andra att allt är stängt så länge gudstjänsten pågår. Elen går till en geres och lyfter på roavgu där Mathis ligger. Elen väcker honom och ber honom följa med till kyrkan, så att han ska bli varm. Mathis svarar att de kan gå, han stannar i geres en liten stund till. Kyrkan är fylld av kyrkobesökare, många av dem är samer. Laestadius predikar om alkohol och problemen den orsakar. Mathis kommer in i kyrkan och blir stående i altargången, medan Laestadius fortsätter sin predikan. Mathis svettas och andas häftigare och häftigare. När Laestadius ber församlingen gå till sina nära och kära för att be om förlåtelse faller Mathis ihop på golvet. Laestadius går fram till Mathis, lägger sina händer på honom och ber för Mathis. En fågel flyger. Kyrkobesökarna lämnar kyrkan. När Elen och Mathis står på kyrktrappan vänder Elen om och går till Laestadius och frågar om han inte kan komma till Guovdageaidnu och hjälpa dem att försöka stoppa spritförsäljningen. Laestadius undrar om inte prästen kan hjälpa dem? Elen förklarar att prästen nästan aldrig är i Guovdageaidnu och när han är där, så bor han hos sprithandlaren. Laestadius beklagar, menar att han hade velat hjälpa till, men han ska fortsätta med sitt arbete söderut. Laestadius förklarar för Elen att de måste ta saken i egna händer om inte prästen kan hjälpa dem och överräcker några skrifter och uppmanar henne att läsa skrifterna. Elen och Mathis i lávvu, Mathis tvättar sig medan Elen ser förälskat på honom. En dag utanför lávvu, Mathis hugger ved. Han frågar om Lill-Aslak vill följa med och vaktar eallu och kanske se gumppet (nordsamiska) [vargar]? Lill-Aslak blir glad. Elen hänger upp bierggu (nordsamiska) [kött] på en förrådsställning. Inger kommer skidande, Elen hälsar henne välkommen. Inger frågar om Elen kan komma och hjälpa henne att vakta deras eallu över natten. Elen frågar varför, var är hennes man Rasmus? Inger berättar att Rasmus har farit till Guovdageaidnu för att handla och han har inte återvänt. Berusade män på spritkrogen. Dörren öppnas och Inger i sällskap med Elen går in. Inger grabbar tag i Rasmus och säger att han måste komma hem. En annan man försöker få Inger att låta bli, Elen säger åt mannen att han inte ska lägga sig i. Mannen svarar med att försöka få Elen att smaka sprit. Elen slår till spritflaskan så den fattar eld och brand utbryter. Ruth kommer springande och frågar vad som händer. Servitrisen släcker branden och Elen säger åt Ruth att han ska sluta sälja sprit och förstöra för alla. Ruth slänger ut Elen och beordrar Peder att se till att de får betala, alla ska betala! Peder och några medhjälpare vid Rasmus och Ingers eallu, de slaktar bohccut medan Inger, Elen och Mathis ser på. När Peder bjuder Rasmus på sprit efter uppklarad affär ingriper Mathis, han tar flaskan och slänger den i elden och uppmanar Peder att sluta komma med sprit. Ellen, Mathis och flera personer sitter i lávvu. Elen läser Laestadius skrifter om sprit. Elen berättar för vuxna Lill-Aslak att Laestadius ord nådde hjärtat. Fler och fler valde efter hand att göra bättring. Ruths krog hade lägre omsättning då nästan alla hade slutat dricka brännvin. Ruth och tre personer sitter på krogen. Ruth är irriterad över att det inte kommer några gäster. Någon delar ut blad med skriftställen till folk som sitter utomhus sommartid. Elen berättar för vuxna Lill-Aslak att de hade en lycklig tid då. Fler och fler ville läsa Laestadius texter och fler och fler anslöt till deras tro. Människor samlas kring eld från olika håll. Servitris städar krogen. Ruth och en person resonerar att det brukar vara fullt hus vid den tiden, Peder står lite på sidan om. När handlaren frågar Peder om Mathis har varit och hämtat sina varor berättar Peder att Mathis har blivit frälst under en resa till Gárasavvon. Ruth får höra att samerna har anslutit sig till Laestadius lära och att Elen är den som sprider budskapet för att hålla människor borta från handelsboden. Ruth skriver brev och vill att hans fru ska tillbringa sommaren i Alta hos sin kusin, medan han själv reser till Sverige för att ta reda på mer om Laestadius. Frun är orolig då de mister kunder och tror inte att hennes kusin kan hjälpa dem, men mest rädd är hon att de inte ska ha råd att färdigställa det påbörjade handelshuset i Áltá (nordsamiska) [Alta]. Ruth övertygar sin fru att det kommer gå enligt planerna, han förklarar att de måste hämta dit advokaten Holmboe, så att de inte tappar alla intäkter. Eallu samlas ihop av flera människor. Elen berättar för vuxna Lill-Aslak att hon minns den sommaren bra, den var ovanligt varm och solen sken, natt som dag, och ingav hopp. Mathis och Elen ligger ner och ser ut över havet, senare kysser de varandra i lávvu. Ruths fru och Holmboe kommer till Guovdageaidnu på hösten med båt. Ruth går och möter dem. Holmboe inspekterar krogen och är förvånad över att det inte finns några kunder. Ruth berättar att de flesta renskötande samerna ännu är med bohccut i sommarbeteslandet vid kusten. Servitrisen Anne-Elise berättar att det i stort sett inte har varit några kunder under sommaren. Holmboe och Ruth läser Laestadius skrifter och förfasas över dessa. Ruth menar att det inte är konstigt att samerna går till angrepp när de har läst dessa. Ruth berättar att svenska myndigheter har förbjudit handel med alkoholhaltiga drycker. Holmboe konstaterar att Laestadius lära strider mot lagen. Ruth vädjar att Holmboe ska gå med det ärendet till landshövdingen för att hjälpa honom, de två skålar i alkohol. Holmboe och två män i lokal med utsikt över havet. När Holmboe lägger fram ärendet hos landshövdingen säger han att han fruktar för Ruths säkerhet, men det avfärdas som religiöst svärmeri. Holmboe menar att i så fall har svärmeriet farliga undertoner och berättar att fysiska angrepp redan har utförts. Männen menar att det är kyrkans fråga och prästens ansvar och inte myndigheternas. Holmboe påpekar att det inte finns en fast präst i Guovdageaidnu, landshövdingen konstaterar att de får placera en präst med auktoritet och styrka där. Den nya prästen Fredrik Waldemar Hvoslef går genom samhället Guovdageaidnu. Elen predikar att kyrkan bara är en byggnad som människor har byggt. Laestadiansk samling där Elen agerar predikant i ett hus. Hvoslef kommer in i byggnaden. Ellens mor blir rädd och läser en ramsa för att skrämma bort det onda. Hvoslef slår Elens mor med käpp och förbjuder dem att fortsätta med sina religiösa samlingar. Elen frågar Hvoslef vem han är och han svarar att han är deras nya präst. Elen frågar vad han är för slags präst som slår folk. Hvoslef svarar med att uppmana dem att komma på gudstjänst och lära känna Jesus och den heliga skriften. Hvoslef håller upp Bibeln. När Hvoslef lämnar samlingen följer Ellen, hennes mor och Inger efter ut. Elens mor menar att korpen söker sig till ondskans hus när Hvoslef går till krogen. Hvoslef beklagar sig för Ruth att det är värre än han hade förväntat sig och Ruth övertalar honom att stanna på middag. Elen går till šillju (nordsamiska) [kåtaplats] där hon ropar på Mathis och Aslak, Mons kommer också. Elen förklarar att hon har mött den nya prästen Hvoslef och att han går Ruths ärenden och inte är en snäll människa, då han slog hennes mor. Mathis, Aslak och Mons söker upp Ruth i handelsboden. Ruth undrar vad de vill och Mathis förklarar att de vill träffa Hvoslef. Innan de får träffa Hvoslef varnar Ruth dem att de blir utslängda om de förolämpar prästen. När Ruth, en annan man och Hvoslef prästen, kommer ut i kroglokalen frågar Aslak varför Hvoslef angriper människor under en kristen samling. Hvoslef försvarar sig med att laestadianska samlingar inte anses som kristen verksamhet av kyrkan. Hvoslef säger vidare att det är hans plikt att stoppa likande aktiviteter och Aslak kontrar med att han trodde det var prästens uppgift att få bukt på spritförsäljningen. Hvoslef och Aslak diskuterar länge om hur prästen ska kunna hjälpa samerna om de inte har lov att följa Laestadius lära. Aslak ber Hvoslef komma på deras samling och Mathis uppmanar honom att använda öronen istället för käppen. Hvoslef blir förnärmad och undrar om Mathis har kommit för att förolämpa honom. Mathis svarar att det är prästen som förolämpar folk genom att slå dem. Ruth avslutar mötet, handelsmannens anställda och Bucht börjar putta ut samerna. Mathis knuffar omkull prästen och säger att han ska sluta slå folk. Aslak, Mons och Mathis ger sig av. Laestadiansk samling vid havet, Elen predikar. Elen berättar för vuxna Lill-Aslak att de fortsatte med sina samlingar och att Hvoslef predikade i en tom kyrka. Under hela hösten hörde de inte av Hvoslef. Elen fortsätter berätta att på hösten for Aslak och Mons till Gárasavvon för att handla varor. Aslak och Mons på marknadsplatsen. Elen berättar att syftet med resan var att köpa varor de kunde sälja vidare för att tjäna lite pengar. Aslak packar varor i geres, han och handelsmannen i Gárasavvon ingår ett avtal om att Aslak ska fortsätta köpa varor av handelsmannen om han ger ett bra pris. Ráidu kommer till šillju, Elen berättar att affärerna gick bra och att ingen behövde handla av Ruth. Mons visar varorna för folk, som vill köpa tobak, karameller med mera. Ruth, Bucht och Peder är i den tomma handelsboden. Peder berättar att Aslak kör runt i området med sin kringresande butik för att ingen ska behöva handla av Ruth, vilken blir upprörd när han hör det. Samernas samlar eallu vintertid, länsman och två medhjälpare kommer med ráidu. Mathis frågar i vilket ärende han är där och länsmannen svarar att Mathis, Aslak och Mons måste följa med på förhör då de har gjort prästen upprörd. Mathis frågar om det inte kan vänta, de håller på att flytta eallu upp på fjället. Länsmannen resonerar med Bucht och andra män och försöker få honom att gå med på att det får vänta. Ruths män menar att Mathis, Aslak och Mons måste följa med direkt, de tar fram handfängsel. Länsman uppmanar samerna att följa med frivillig. Mathis rådgör med Aslak och Mons och menar att det är bäst att fara och lyssna på vad Hvoslef vill. Mathis uppmanar kvinnorna att hålla ihop eallu medan de är borta. Lill-Aslak springer fram till sin pappa, Mathis hänger sin suohpan (nordsamiska) [lasso] kring Lill-Aslak med uppmaningen att hålla ihop eallu innan han sätter sig i geres. Lill-Aslak springer till de andra och berättar att de måste hålla ihop eallu. Aslak leds in av Hvoslefs medhjälpare och får veta att han häktas eftersom han anses vara talesman för den religiösa skaran. Aslak protesterar mot beslutet och menar att Hvoslef inte har rätt att göra så, men han brottas ner när han försöker lämna lokalen. Två män belägger Aslak med handfängsel. Aslak säger att det är han, Bucht, som borde sitta i fängelse. Samtidigt kämpar kvinnorna i byn med att hålla eallu samlad. Elen beslutar sig för att fara och se vad som har hänt männen. Prästen, Bucht och Ruth utomhus. Hvoslef anklagas av Rasmus för att inte vara en andlig ledare eftersom han arresterar oskyldiga människor. Man uppmanar folksamlingen till att inte låta sig skrämmas blir nerslagna. Hvoslef frågar om det är någon fler i folksamlingen som vill opponera sig. De tre männen, som protesterar högljutt, placeras i gerresat (nordsamiska) [ackjor] i ráidu (nordsamiska) [rajd] och forslas iväg. Hvoslef uppmanar alla att komma till kyrkan på söndagar. Hvoslef informerar även att deltagande i religiösa samlingar utanför kyrkan kommer att bestraffas. När Elen kommer fram till Guovdageaidnu får hon veta att Mathis, Aslak och Mons är skickade till fängelse. Elen springer upprörd efter Hvoslef och undrar varför de är fängslade. Hon berättar även att de inte klarar av att flytta eallu ensamma. Hvoslef ber Elen följa med in och tröstar henne, de slår sig ner vid ett bord och Hvoslef frågar om Elen har något att bekänna. Elen bekänner att hon är rädd för att de ska mista hela eallu. Elen ber Hvoslef att hjälpa dem, hon förklarar att de inte klara sig utan männen. När Elen berättar att eallu kan skingras och falla offer för gumppet jämför Hvoslef med sin församling och menar att de har samma problematik. Hvoslef ber Elen om hjälp att samla hans flock. Elen blir upprörd och reser sig, hon förklarar att männen måste komma tillbaka till arbetet idag. Hvoslef berättar att Mathis, Aslak, Mons och några fler är förda till Alta och där kommer de att stanna tills folket har omvänts och följer kyrkans lära. Hvoslef ber ännu en gång Elen om hjälp att samla församlingen. Han förklarar att ju fortare de omvänder sig, ju fortare kan Mathis, Aslak, Mons och de andra återvända hem igen. Hvoslef lämnar Elen, medan Bucht avhyser Elen. Mathis, Aslak, Mons och Rasmus är i häktet. När Aslak ifrågasätter häktningen blir han misshandlad och fängslad. Männen börjar jojka. Under tiden kämpar kvinnorna och de kvarvarande männen med att hålla eallu samlad. När skockar bryter sig ut från gárdi blir de förtvivlade. Lill-Aslak tjatar upphetsat på Elen och plötsligt slår hon Lill-Aslak. Elen tar Lill-Aslak i famnen och ber honom om förlåtelse och lovar att allt ska bli bra. Elen skidar över fjället. Elen berättar för vuxna Lill-Aslak att hennes siida (nordsamiska) [grupp av människor som har sina renar ihop] inte hade tid att fara till kyrkan då de kämpade för att rädda eallu. Hvoslef trodde de trotsade honom och därför blev inte männen frisläppta. Elen skidar, cora (nordsamiska) [renskock] på fjället, Elen försöker få med sig den till eallu. Tre gumppet attackerar bohccut, vilka råkar i panik. Elen möter gumppet och försöker att skrämma bort dessa. Gudstjänst i Guovdageaidnu. Elen och Lill-Aslak går in i kyrkan under pågående gudstjänst. När prästen ber alla sätta sig står de kvar i kyrkogången. Elen säger att hon måste få hjälp och menar att Hvoslef som har fått männen fängslade borde kunna få dem frisläppta. Hvoslef svarar att hon ska respektera kyrkan. Elen vädjar och ber om hjälp i Guds namn. Hvoslef svarar att hon måste lämna gudstjänsten om hon inte visar respekt. Elen citerar bibeln och säger att Gud inte bor i byggnader av sten och trä. Hvoslef frågar vem Elen är då hon bespottar Gud under en helig gudstjänst, är hon av djävulen? Elen svarar att Hvoslef är en hycklare och djävulens präst då han citerar bibeln, men handlar tvärtemot. Hvoslef blir arg och säger att det är nog nu. Hvoslef avbryter gudstjänsten och går fram till Elen och hotar att hennes agerande kommer att få konsekvenser. Elen går efter Hvoslef och tar förtvivlat tag i honom och säger att han inte förstår. Flera personer, bland annat Ruth med fru, lämnar kyrkan. Elen vänder sig till kyrkobesökarna och berättar att de inte klarade att hålla eallu samlad och att den nu är spridd över hela fjället. Elen vädjar om hjälp att samla eallu och att få männen frisläppta. En man ur församlingen reser sig och frågar länsman om det verkligen är rimligt att männen ska sitta fängslade hur länge som helst utan dom. Länsman reser sig upp och går fram till Elen och säger att ha ska få myndigheterna att släppa männen. När han lämnar kyrkan uppmanar han folk att hjälpa Elens siida att samla renarna. Flera män anmäler sig frivilliga att hjälpa Elens siida. Länsman besöker prästen och citerar lagen att ingen kan hållas fängslad utan anmälan. Han uppmanar prästen att släppa männen och hotar med att ta ärendet till landshövding Harris. Hvoslef lovar att se på saken, varpå länsman tackar prästen och lämnar rummet. Ruth, som har tjuvlyssnat på samtalet, anser att länsman har drabbats av galenskap och han säger åt Hvoslef att de ska ge sig av till Áltá för att förhindra en frigivning. Elens siida får hjälp med att samla ihop eallu. När eallu lugnat sig kommer en kvinna fram till Elen och säger till henne att eallu kommer att få det bra på platsen, där brukar betet vara bra. Kyrkklockorna ringer, folk vandrar genom Guovdageaidnu till kyrkan. Flera undrar vad som är på gång. Lill-Aslak frågar om pappa kommer och Elen svarar att de säkert kommer med Mathis snart. Hvoslef meddelar att de har samlats för att kungöra att den samiska länsmannen Ole Isaksen Haetta är avsatt och att Lars Johan Bucht tillträder tjänsten. Ett mummel utbryter, någon antyder att beslutet ska överklagas. Hvoslef ber församlingen respektera beslutet. En man undrar vad som händer med de tillfångatagna männen och prästen svarar att det ligger i församlingens händer. När de har blivit ”civiliserade” ska de tillfångatagna friges. Elen går fram till Hvoslef och frågar vad det är som händer och får till svar att överheten har fattat beslut som alla måste respektera. Elen frågar om sanningen är framförd i ärendet. Hvoslef menar att han självklart talar sanning och undrar om Elen anklagar honom för att ljuga. Elen kontrar med att det gör hon, för hur skulle prästen annars ha lyckats med att avsätta den samiska länsmannen? Man säger till Hvoslef att de måste ta saken i egna händer och kontakta myndigheterna om männen inte släpps fria och den förra länsmannen återinsätts. Alla kyrkobesökare har rest sig och Hvoslef återupprepar att han vill att de visar respekt för överhetens beslut. När Hvoslef ska gå ut upplevs stämningen som hotfull och några personer knuffas. Samerna samlas i skolan och författar ett brev till biskopen. En ung man får i uppdrag att fara med brevet till biskopen fortast möjligt. Samerna samtalar och är glada, de hoppas att biskopen ska hjälpa dem. En man kör fort med heargi och geres. Ráidu med tre personer kommer till Guovdageaidnu. En av männen, biskopen, mottas av en talesman för samerna och den som stöttar den avsatta länsmannen. Samerna har samlats i skollokalen, barn läser ur bibeln för biskopen, vilken berömmer barnen. Elen frågar biskopen om man kan arrestera oskyldiga människor? Innan biskopen hinner svara kommer Hvoslef in i lokalen. Biskopen berömmer Hvoslef då läskunnigheten i församlingen är utbredd och biskopen nämner även att det är imponerande att flera har slutat dricka alkohol. Biskopen förklarar att han känner sig förflyttad till en annan värld då församlingen har sådan uppriktig längtan efter Gud. Hvoslef avleder biskopen och bjuder hem honom på middag. Ruth och hans fru, länsman Bucht, Hvoslef och biskopen samtalar efter måltiden hos Ruth. Biskopen informerar att det kommer att bli ett rättsligt efterspel där någon straffas då de samiska männen har suttit fängslade så länge utan att vara dömda för något. En tryckt stämning uppstår. Biskopen uttrycker sin mening att det är viktigt att kyrkan inte ta parti i en världslig konflikt och att kyrkan bör arbeta för att återupprätta förtroendet för kyrkan. Ruth och Hvoslef menar att biskopen ser på församlingen med för blida ögon. Hvoslef anser att Laestadius-rörselsen är till stor skada. Biskopen predikar i kyrkan och han lovar att männen ska ställas inför rätta med samma rättigheter som andra medborgare i landet. Biskopen informerar att prästen Hvoslef avsätts för att återupprätta förtroendet mellan kyrkan och församlingen. Glada tillrop och ljudligt mummel utbryter. Mathis, Aslak, Mons och Rasmus släpptes ut från fängelset. Elen berättar för vuxna Lill-Aslak att de möjligheten öppnades för att de som fängslat de samiska männen nu skulle kunna straffas hårt, då de hade fängslat personer utan dom under en lång tid. Därför blev det nu viktigt för dem att framföra bevis. Myndighetspersoner läser brev, Ruth skriver brev. Elen konstaterar att ingenting är som man tror. Männen kommer med fotfängsel till Guovdageaidnu, de hälsar på nära och kära, Mathis kramar om Elen och Lill-Aslak. De anklagade leds in till rättegång i en lokal. Alla männen: Mathis, Aslak, Mons och Rasmus förhörs var för sig. Den åtalade ges möjlighet att ge sin version, prästen Hvoslef berättar en annan version och handlaren Ruth styrker prästens version. Genom fönstret kommenterar åhörare prästens och handlarens version och säger att det inte är sant. Bucht stänger fönstret. När Elen och Lill-Aslak packar sin geres och ska ge sig iväg hämtar länsmans medhjälpare Elen och berättar att hon ska åtalas. I rätten anklagas Elen för att ha kallat Hvoslef för djävul och Ruth vittnar till prästens fördel. Elen förs bryskt ut ur rättsalen, Lill-Aslak blir kvar och rätten ajourneras. Domarna avkunnas: Mons, Rasmus och Aslak får 15 dagar fängelse på vatten och bröd, Mathis döms till 8 månaders fängelse och Elen döms till 1,5 års fängelse. Alla runt omkring blir upprörda. Elen frågar var de ska föra henne, domaren svarar att hon ska till Alta för att sedan få veta sin placeringsort. Elen frågar vad de ska göra med hennes barn? Domarna låter Elen föra Lill-Aslak till sin áhkku, ekorterad av Bucht. När de kommer till siida för Elen in Lill-Aslak i lávvu och tar farväl. Bucht ber Elen komma ut, de ska fara och han ber Elen att sätta sig i den mittersta geres. Lill-Aslak kommer springandes och kramar om Elen, Bucht är bakom lávvu. Elen knuffar omkull Peder och drar in Lill-Aslak i geres och rymmer med ráidu. Elen tar Lill-Aslak i famnen och kastar sig nerför en slänt. Ráidu springer lös, senare hittar Peder ráidu, men rapporterar till Bucht och Ruth att ingen har sett ett spår av Elen och Lill-Aslak. Bucht beordrar Peder att anställa medhjälpare för att hitta fången. Elen bär Lill-Aslak i snöstormen. Elen gräver fram dörren till darfegoahti (nordsamiska) [torvkåta] och de går in. Peder går till Bucht och berättar att ingen hittar Elen och Lill-Aslak, han avslöjar att samerna håller dem gömda till dess att Mathis är fri. Då ska de kämpa för att få Ruth, Bucht och Hvoslef dömda. Ruth blir upprörd när han hör det. När Aslak, Mons och Rasmus släpps fria från fängelset ber Mathis sin bror att ta hand om hans son och fru, och Aslak lovar att göra det. De frigivna männen kommer till siida, Aslak letar efter Lill-Aslak och får veta att både Elen och Lill-Aslak har rymt till darfegoahti. Peder kommer till lávvu och fråga Aslak var Elen är och Aslak svarar att han just kommit, så han har ingen aning. Peder hotar med att det kan ge konsekvenser att gömma fångar och överräcker ett brev som ska till Elen innan han ger sig av. Ole förklarar att det kan bli tvångsslakt av renhjorden för att täcka rättegångskostnaderna. Aslak ger sig av för att prata med Elen. Med tårarna rinnande nerför kinderna läser Elen att de tänker slakta hennes eallu. Hon är förtvivlad då hon trodde alla skulle behandlas lika. Aslak ber Elen komma till siida imorgon, han lovar att de ska beskydda henne och eallu. Samerna samlar ihop flera familjers ealut (nordsamiska) [renhjordar] till en stor eallu, Peder iakttar alla genom kikare.

Produktion: Norge, Sverige, Danmark

svenska, samiskt språk, norska

1 tim., 32 min.