Vår mörka historia. Del 2 / manus och regi Erik Sandberg

Tal på svenska. Textad på svenska

Produktionsbolag: Laika film och television, TV 4

Dokumentärserie om rasismens rötter. Andra delen berättar om koloniala övergrepp i Afrika och Lappland på 1800-talet. Svenska officerare deltog i Kung Leopolds trupper i Kongo. Programmet tar upp situationen för samer i Sverige

Sápmi på film och TV: Gustav Fridolin agerar som undersökande reporter, men även speakerröst i dokumentärserie med temat rasismens rötter. Programmet inleds med att Fridolin konstaterar att rasism är mer komplext än vi har trott. Fridolin berättar att det finns dolda, mörka kapitel i Sveriges historia. Han nämner även att Sverige har haft kolonier i Karibien och att svenska handelsbolag har bedrivit slavhandel. Slavhandeln byggde vårt välstånd, fortsätter Fridolin, men det förändrade även vårt sätt att tänka. Enligt Fridolin föddes rasismen i samband med detta. Han menar att man var tvungen att tro att svarta var mindre värda än vita för att klara av människohandeln med dåliga förhållanden på skepp. Carl von Linné var den som spred läran om de svartas underlägsenhet. Fridolin ställer sig frågande till varför rasismen inte försvann när slavhandeln dog ut, begreppet hade ju uppkommit i samband med slavhandeln. Sven Lindqvist, författare, förklarar: ”Kolonialismen kärna är att de överlägsna raserna har rätt att styra de underlägsna. Och rätt att utnyttja dem och till och med rätt att avliva dem.” Lindqvist berättar att Europa slet Afrika i stycken i slutet av 1800-talet och att Kongo var mest eftertraktat på grund av dess storlek och alla naturtillgångarna. Närbilder på författaren och tecknade bilder varvas. Kung Leopold av Ungern fick Kongo som gåva och uppehöll där ett skräckvälde, enligt Lindqvist. Foto på kung Leopold. Fridolin berättar att missionärer slog larm om händelserna i Kongo. På missionsförbundet i Stockholm ser Fridolin på fotografier på stympade människor. Lindqvist berättar att hela byar togs som gisslan, foton från byar. Lindqvist nämner även att gisslan, ofta kvinnor och barn, dödades eller fick kroppsdelar stympade om männen inte levererade tillräckliga mängder gummi. Fler fotografier på stympade människor. Fridolin berättar att bilderna väckte stor uppmärksamhet när de publicerades i DN och New York Times. Kopior på tidningsurklipp. Filmklipp med marscherande soldater och åskådare. Speakern berättar att cirka 2-10 miljoner människor avlivades i Kongo under kung Leopolds styre. Allt för att få befolkningen att producera mer gummi. Fridolin i tågvagn vintertid, han berättar att Leopolds handlingar brukar jämföras med Hitlers och Stalins. Men Fridolin förklarar att de direkta kopplingarna mellan gummiterrorn och Sverige sällan nämns. Fridolin ska träffa Per-Erik Tell. På militärmuseet i Ystad hittade Tell uppgifterna om att en släkting till honom deltog i övergreppen. Närbild på Tells släkting och mörkhyad man. Tell berättar att släktingen uppehölls sig i området där terrorn var som värst. Filmsekvenser på soldater och infödda. Fridolin och Tell tittar tillsammans på arkivalierna, bland annat ett brev med order om vilket uppdrag som ska utföras, indrivning från byar. Tell berättar att uppdraget utfördes 1906 och att alla dokument var skrivna på franska. En order var att driva in infödda och varje soldat hade 25 patroner att tillgå. Enligt Tell kan det låta okej, men när man är medveten om att varje patron skulle redovisas med ett avskuret högeröra sätter det saken i annan dager. Tell berättar att materialet är begränsat och handskrivet. Tell och Fridolin ser tillsammans på det. Tell berättar att upptäckten att hans släkting deltagit i handlingarna var hemsk, men han upptäckte samtidigt att många andra svenskar hade deltagit i terrorn. Foto på svenska soldater. Tell ställer sig frågande till varför ingen har rapporterat och berättat om detta tidigare? Filmklipp med ridande soldater. Fridolin och Tell ser på en målning med ridande män. Tells släkting hette Nils Lidholm och en av männen på målningen var samtidigt i Kongo som Lidholm. Från alla regementen i Sverige deltog officerare och underofficerare i arbetet i Kongo, enligt Tell. Filmklipp visar tågvagnar med soldater och hästar, soldater till häst kommer ridande. Fridolin och Tell berättar att cirka 1000 svenska män hade tjänst i Leopolds milis i Kongo. Filmklipp av seglande båt, människor vinkar av sina anhöriga. Tell berättar att endast Belgien och Italien hade fler män arbetande för kung Leopold än Sverige. Fridolin förklarar att svenska soldater tidigare har stridit i krig i andra länder, exempelvis i Spanska inbördeskriget och Finska vinterkriget. Tell påpekar den stora skillnaden att de som deltog i Kongo var yrkesofficerare. Filmklipp när soldater till häst och till fots tar sig fram. Fridolin påpekar att männen som deltog i Kongo var anställda av svenska staten och att deras värvning därför måste vara organiserad och godkänd av Sverige på något vis. Soldater och andra personer i bil efter landsväg. Tell berättar om en officerare som fick betald tjänstledighet första året av fyra års vistelse i Kongo. Närbild på officerare på kontor och fotografi med soldat framför hyddor i Kongo. Militärer uppställda. Tell ställer sig frågande till varför vissa fick fara ner till Kongo med full finansiering av svenska staten? Tell och Fridolin ser på arkivalier. Fridolin berättar att Tell har upptäckt att svenska regeringen aktivt har stöttat kung Leopolds projekt från första början. Tecknad bild på personer när de styckade upp Afrika. Tell berättar att Sverige fanns representerat när uppdelningen av Afrika skedde. Fridolin berättar att Sverige röstade för att Kongo skulle tillfalla kung Leopold på det stora toppmötet i Tyskland 1885. Vad var syftet, frågar sig Fridolin? Vad ville den svenska regeringen uppnå? Fridolin läser dokument och funderar över ämnet under en tågresa. Olof Ljungström berättar att svenska regeringen var mycket angelägen om att få till stånd ett frihandelsavtal, vilket också blev resultatet. Kongo var en frihandelszon, vilket innebar att Sverige hade samma rättigheter som stormakter att handla och framföra sina fartyg i regionen. Filmklipp när kongoleser bär trälådor och fartyg seglar. Fridolin konstaterar att det handlar om handel och pengar, Sverige kunde ta del av Kongos rikedomar genom att stödja kung Leopold. Ljungström berättar vidare att Kongo var det närmsta en ställföreträdande koloni som Sverige har haft. Filmklipp där kongoleser arbetar med träd. Fridolin konstaterar att trots att det gått lång tid sedan den pinsamma gummiterrorn skedde, berättar Sverige inte om det i dagens historieskildring. Han förklarar att männen har lämnat tusentals spår efter sig. Fridolin och en man går ner i ett magasin där de studerar träskulpturer och piskor från Kongo, föremålen kom till Sverige med missionärer och soldater. De fortsätter att studera rökta kranier från Kongo. Filmsekvens där Fridolin läser från tidningsartikel: ”Mörda dem och hugger av deras huvuden. Efteråt röks huvudena och sänds till myndigheterna.” Kranier, några med hud på och några rökta, bild när soldater packar ner kranier i packlårar. Fridolin förklarar att de användes som redovisning av straffexpeditioner. Han ställer frågan: ”Blev de till antropologiska souvenirer?” Fridolin arbetar vid sin dator under en tågresa, han konstaterar att det bara är hundra år sedan det hände och att han inte förstår sig på den tiden. Han funderar över hur Europas makthavare kunde ta sig rätten att förtrycka folk i andra länder och bestämma över dem? Fotografi på kedjade svarta personer. Hur kunde svenska soldater samla på stympade kroppsdelar? Fotografier på svenska soldater och kongoleser. Sven Lindqvist berättar att det rasistiska tänkandet var vida spritt under den här tiden. Lindqvist berättar vidare att de flesta på den tiden var rasister och att de ansåg att underlägsna raser skulle styras, utnyttjas och vid behov även avrättas. Fridolin läser i en bok av Linné och berättar att han på 1700-talet delade in människor i grupper efter hudfärg, de svarta ansågs vara minst värda och var placerade längst ner på skalan. Denna uppfattning har varit allmänt utbredd sedan dess. Byggnad vid havet, Fridolin konstaterar att rasismen har tagits ett steg längre sedan Linnés tid. Närbild på Darwin och kranier. Gunnar Broberg berättar att Charles Darwins framställning av naturen är mörkare och mer dramatisk, mängder av individer dör för att några få ska fortleva och vara artbildare. Uppstoppade fåglar. Broberg konstaterar att Darwin trodde att de mindre intellektuella raserna av människor skulle bli utrotade, medan Linné trodde att de olika människoarterna skulle finns kvar på respektive kontinent. Tecknade bilder visar kamp mellan vita och andra raser. Broberg berättar att Darwins tankar finns att läsa i ett brev. Film med vita där mörkhyade agerar bärare. Broberg berättar att Darwin trodde att de intellektuella (vita) skulle utrota de halvvilda inom en snar framtid. Darwins teori berättigade övergrepp på andra än européer, vilka dövade sitt samvete med att auktoriteter inom ämnet sade att det var rätt. Fridolin på bilfärd vintertid berättar att samma tankar fanns i Sverige vid den tidpunkten. Samer kallas för ras första gången år 1872 i Sveriges riksdag. Fridolin ser på fotografier av samer i Rasbiologiska institutets material på Carolina Rediviva, Uppsala. Familjen på fotot är klädda i samiska dräkter från lulesamiskt område. Lennart Lundmark berättar att vid den tider sker ett skifte i tankesätt. Tidigare ansåg man att samer var en lägre stående kultur eftersom de är nomader, nu ansågs samer rent biologiskt vara en lägre stående ras. Närbild på flickan Elli Päiviö, klädd i samisk dräkt från Karesuandoområdet. Fridolin berättar att svenska regeringen såg på samer som andra länder såg på indianer och afrikaner. Fridolin ställer frågan om koloniseringen i Sverige följde samma mönster som koloniseringen av andra länder. Närbilder på person, gruppbild av samer och andra. Fotografi på härbärge. Speaker berättar att man ansåg att de inte var någon idé att bry sig om samer då de ändå var en utdöende ras. Naturfoto. Fridolin sitter och dricker kaffe, människor i liftkö på en skidanläggning. Fridolin konstaterar att staten stal samernas mark och gav den till nybyggare, detta var något han aldrig lärt sig i skolan. Filmklipp från slalomanläggning. Fridolin: ”Jag har alltid haft bilden av koloniseringen av Norrland som något som skedde utan konflikter. Att nybyggarna var några som slog sig ner i en folktom vildmark. Det är ju så de brukar berättas.” Fridolin ser på gamla filmklipp där nybyggarnas etablering i Norrland beskrivs. Lundmark berättar att när det hade pågått en tid, så insåg man att samerna höll på att gå under, samerna var bestulna på stora delar av sin mark. Fotografi av man med samisk dräkt. Mannen har en get bunden. Fridolin berättar att många samer var utblottade och svalt, begreppet ”fattiglapp” myntades vid den här tiden. Någon bläddrar i en bok från Statens centralbyrå där det rapporteras att Sveriges befolkning ökar, medan samerna som folkgrupp minskar för varje decennium. Fridolin läser högt ur rapporten ”I Västernorrlands län äro dom i ett fortgående avtagande. Likaså i Gävleborgs och Kopparbergs län. I de övriga länen i Svea rike har de med året 1855 redan upphört att finnas.”. Sveriges riksdag. Fridolin berättar att 1828 är första gången samers villkor behandlas i Sveriges riksdag. Fridolin läser ur motionen, viken vill ge odlande och starka folk mer rätt till land än lägre stående nomadiserande folk. Detta påverkar alla nomadiserande folk i europeiska kolonier och samerna. Gustav berättar att samma år har cherokesernas mark i USA lottats ut till nybyggare. Året efter driver England ihop urbefolkningen i Tasmanien, och i Argentina dödas indianer i Pampas. Begreppet äganderätt tillskrevs civiliserade jordbruksnationer och det födde åsikten att man kunde ta marken från vildar utan påföljd. Skogsmark. Arbetande bönder. Vildmarken ansågs vara utan ägare. Nybyggare stöddes av förstående makthavare. Foto på man vid skrivbord. Lundmark berättar att samerna var dömda att gå under, bland annat landshövdingar hävdade detta. Fridolin kopierar en bok och läser ur denna. Resa längs landsväg vintertid. Gustav konstaterar att Darwins lära har övergått till politik. Resultatet var att samernas mark i Jämtland, Härjedalen och Lappland kunde tas från dem utan påföljd då detta följde naturens lag. William Farup är en av den politikens starkaste ivrare. Filmklipp med Vuojatädno och torvkåtor. Farup hävdar bestämt att staten, nybyggarna eller bönderna är utan skuld i det elände om drabbat samerna. Filmklipp där Inga Länta och en man leder rájddo (lulesamiska) [renrajd] till Norge för att handla. Fridolin beger sig till Bruksvallarna för att leta mer information om Farup. Det visar sig att Farup, utöver sitt uppdrag som riksdagsman, även är brukspatron i Härjedalen och en av fjällvärlden största jordbrukare. Nils Göran Nilsson, lantbrukare i Härjedalen, bekräftar att Farup var en jordbrukare med stora arealer mark. Nilsson hävdar att Farup hade gott rykte och var erkänt duktig. Herje Andersson, renskötare i Härjedalen, säger att Farup hade dåligt rykte. Det sas att Farup tjuvsköt renar, att han hade anställda som mutade in mark och att samer inte fick ha sina renar på mark han ansåg vara hans. Bovtseh (sydsamiska) [renar] vintertid. Fridolin frågar Andersson vad samer tyckte om Farup? Andersson svarar att han var så illa omtyckt att ingen riktigt ville prata om honom. När Nilsson får samma fråga svarar han svävande att det finns flera läger. Fridolin påstår att Farup verkade anse att det fanns obegränsat med mark. Nilsson bekräftar att så var fallet, Farup tog ny mark i besittning och registrerade det i kommerskollegiet. Tack vare sina kontakter i Stockholm och sitt ämbete som riksdagsman kunde han ta vilken mark han ville i besittning. Fridolin på flygplan vintertid. Han konstaterar att Farup var partisk i frågan vad gäller konflikter mellan samer och fjällbönder. Trots detta fick Farup avgörande makt vad gäller svensk samepolitik under den tid han var verksam. När detta utspelar sig har Sverige redan stulit mark av samer i över ett sekel och de flesta riksdagsmännen är övertygad om att samernas öde är att vara dömda till undergång. Sveriges riksdagsbyggnad. Fridolin berättar att det uppstår en diskussion om att samer kanske aktivt bör räddas åt eftervärlden. Broberg förklarar att dåtidens syn var att naturen skulle erövras och att andra folkslag skulle få finnas kvar, men på bestämda platser, såsom i reservat i USA. Filmklipp på fjällvandrande män och kvinnor i finkläder sommartid. Politiken är tvetydig, man arbetar för att utrota, men samtidigt vill man bevara vissa saker för framtiden. En man går bland andra människor, han är klädd i sydsamisk dräkt. Människor utanför kåta av trä dricker kaffe, en av männen bär en tjohpe (sydsamiska) [mössa] från sydsamiskt område. Fridolin berättar att riksdagen bestämmer att samerna är värda att bevaras till framtiden. Den stora frågan är hur? Olika förslag presenteras. En man i närbild, filmklipp när kvinna lägger ner barn i gierkav (lulesamiska) [samisk vagga], kvinnan bär lulesamisk dräkt. Kvinna klädd i lulesamisk dräkt knyter ris i en bunt som hon bär på ryggen till låvdagoade (lulesamiska) [tältkåtor]. Farups åsikt är att samerna måste isoleras för att bevaras. I en riksdagsdebatt anger Farup att enda sättet att få samer att fortsätta leva sitt liv är att resa en mur mellan samer och svenskar. Staten följer länge Farups politik och en sorts apartheidpolitik där samer och svenskar ska hållas åtskilda uppstår. Inga Länta och en man vandrar med rájddo. Lundmark beskriver att Sverige väljer att göra en form av kulturellt reservat medan man i USA har gjort geografiska reservat för indianer. Filmklipp visar rastande renskötare vid en eld på väg till kalvmärkning. Fotografi av skolelever i Rasbiologiska institutets fotosamling. Eleverna bär dräkter från Jukkasjärviområdet. Gustav berättar att politiken ”Lapp ska vara lapp” uppstår. Renskötare ska leva sitt nomadiserade liv och deras barn ska gå i särskilda skolor, i vilka de bara erbjöds en viss kunskap. Kvinna matar hundar, hon bär sválltjá (lulesamiska) [skinnkolt] och gahper (lulesamiska) [mössa] från lulesamiskt område. Flygplanet går in för landning på Váhtjer (lulesamiska) [Gällivare] Airport. Bilresa vintertid. Fridolin berättar att politiken var att göra undervisningen och boendet enkelt för samiska barn, så att de ville fortsätta leva som nomader. Undervisningen flyttas till fjällen från skolkåtor och internat för att göra det mindre bekvämt för eleverna. Filmklipp från undervisning i låvdagoahte vid Áhkkájávrre. Fotografier från skolkåtor i Jukkasjärviområdet, skolbarnen ligger nedbäddade. Lundmark berättar att det var kallt och sjukdomar spreds bland barnen, sedan inrättades nomadskolorna. Fridolin besöker Kristina Nutti och hennes man, vilka berättar om skolgången. Nutti berättar om hur annorlunda det var att bo med andra människor och vilken dålig mat som serverades. Paret Nutti bjuder på kaffe och semlor. Nuttis man matar bohccut (nordsamiska) [renar] i gárdi (nordsamiska) [renhage]. Lundmark berättar att samerna motsatte sig skolformen från första stund och särskilt starka protester kom från Västerbotten. Skolkåtorna i Gillam (nordsamiska) [Killinge] nära Njavvi (nordsamiska) [Kaitum]. Fridolin läser ur dokument där samer har klagat över att deras barn har blivit sjuka i nomadskolorna. Filmklipp från nomadskolor i fjällvärlden. Nomadskolinspektörerna antecknar allt, de för även statistik över antalet döda elever. Nutti och Fridolin läser i rapporterna. Lundmark berättar att samernas klagomål nonchaleras av staten, då staten ansåg sig veta mer än samer, vilka ansågs omyndigförklarade. Fridolin och paret Nutti samtalar. Nutti berättar att en flicka blev eskorterad till skolan av polisen. Fridolin förklarar att om samer vägrade sända sina barn till skolan, så blev de hämtade av polis. Kåtorna i Gillam. Fotografier ur Rasbiologiska institutets samlingar. Bilresa vintertid. Fridolin säger att hans resa gick ut på att försöka förstå varför det finns luckor i den svenska historieskrivningen och han berättar att bitarna börjar falla på plats. Han konstaterar att rasismens historia i Sverige handlar om statlig politik. Fotografier på nakna personer i Rasbiologiska institutets album. Fridolin ser på ett inslag där Kanadensiska regeringen ber ursprungsbefolkningen i Kanada om ursäkt för de övergrepp staten har begått. Fridolin frågar sig varför staten inte har bett om ursäkt för nomadskolorna, marken staten stulit, marken som stjäls idag eller konflikterna, vilka staten startade men som ärvs i generationer? Vy över ett av Vattenfalls kontor, gamla stationen i Bårjås (lulesamiska) [Porjus]. Klipp från Kongo och politiker idag. Fridolin konstaterar att det är något med historien i Sverige, vi talar eller rör inte i den. Men han menar att oförrätter ofta lever vidare. Inslaget avslutas med klipp där svenska soldater arbetar i Kongo 1960. Avslutas med en summering av kommande program. (Ájtte 2023)

Produktion: Sverige

svenska

43 min.