Posti-Marti : Martin Niva, lantbrevbärare 1933-1983 / manus & regi Ylva Floreman

Tal på svenska, finska

Produktionsbolag: Lystra, Svenska filminstitutet, SVT

Sápmi på film och TV: Dokumentär om lantbrevbäraren Martin Niva och hans arbete under 50 år i landets nordligaste delar. I filmen besöker Niva människor han har lärt känna i sitt arbete. Vi får ta del av berättelser om saker som hänt och när andra personer porträtterar Niva. Filmen inleds med bild på frimärke med texten: ”Martin Niva, lantbrevbärare 1933-1983.” Motivet på frimärket utgörs av fjäll, sjö, timrad bod, båt och en vandrande man. En äldre man vandrar på hängbro över en strid bäck. När mannen kommer till andra sidan blåser han en signal i ett horn. Bild med karta över Norge, Sverige och Finland. Förtext: ”Film om Martin Niva Mauno.” En man skidar med skogsskidor och har nuvttahat (nordsamiska) [bellingskor] på fötterna. Niva berättar att sträckan han brukar färdas var 36 mil och ofta tog det åtta dagar. I vissa fall gick det fortare och i andra fall tog det längre tid. På våren och hösten påverkade föret hastigheten och det kunde ta längre tid. En man färdas i en båt längs en älv och kommer fram till en gård. Niva och en annan man anländer till en gård där de hälsar på alla inne i köket. De pratar om gamla tider. Ytterligare en man ansluter till sällskapet. Text: ”Naimakka f.d. väderstation.” De samtalar om en plats, Girkodievvá, och andra platser i omgivningen. Sällskapet samtalar om tiden för andra världskriget. Niva berättar att han ibland färdades på finska sidan och att han fick ett papper med tillstånd av en tysk militär för att kunna färdas. Enligt Niva var en del militärer arga på honom när han visade papperet eftersom de trodde att han var finne, men när de förstod att han var svensk var allt i sin ordning. Niva färdades med cykel och med häst och släde vintertid. Många gånger var han tvungen att göra väg själv för att komma fram, men de som väntade på posten hjälpte också till. Han berättar om en pliktkänsla att få fram posten, att han ville vara bäst i sitt område. Han berättar vidare att han triggades av att det var farligt ibland. När Niva hade färdats många år började han känna igen sin väg och kunde höra på isen var någonstans det var svag is. Människor i samtal. Niva berättar att det förr i tiden var viktigt att man bringade hälsningar från de gårdar man passerade. Text: ”Saarikoski.” Niva demonstrerar hur han brukade dela ut posten inne i husen. Niva och en kvinna dricker kaffe och samtalar. En man skidar i blåst från en gård. Niva berättar att han flera gånger har simmat över vattendrag på sin postrutt. En gång då han kom till Maunikko på midsommarafton var han tvungen att simma över och hämta en båt. Därefter rodde han tillbaka och hämtade sin ryggsäck och cykel. När han sedan kom till gården hade de just klivit upp och kokat kaffe. En man skidar, styr en båt och leder en cykel och därefter cyklar iväg. Niva berättar att han inte kunde ta så många paket och varor på sommaren. Sedan när han började köra med häst och släde på vintern var första lasset alltid fullt eftersom många beställda varor skulle levereras. Niva hälsar på en man och de dricker kaffe. Han berättar att han ibland drack 20 koppar kaffe per dag när han levererade post. Kaffet skulle gärna serveras med en bra historia till. Text: ”Keinovuopio” Geainnovuohppi (nordsamiska) [Keinovuopio]. Niva berättar att det bara fanns en gård i Geainnovuohppi, men posten skulle levereras dit också. År 1957 var första gången Niva körde post med bil, vilket förenklade postutdelningen. En man cyklar längs en grusväg. Niva berättar att han ibland fick bistå med andra tjänster under sin postrunda, till exempel frakta kreatur, hjälpa till med fiske och tolka dokument till svenska för finsktalande befolkning. En man vadar över en bäck och vandrar iväg. Niva berättar att viss post kunde ha känsligt innehåll. Under kriget delade han ut post till en handlare som var motståndsman och de breven innehöll ibland känslig information. Text: ”Skibotn Norge” Ivgobahta (nordsamiska) [Skibotn]. Niva samtalar med en man som berättar om byteshandel under första världskriget. De samtalar om postbåten som ankom vid vissa tider. Niva berättar om en händelse 1940 då norska män hade fått inkallelse till kriget. Flera soldater gav sig av och Niva hade funderat över när det var hans tur att få inkallelse att försvara Sverige, men så blev inte blev fallet. En man ror. Niva berättar att han har levererat post under en tidsperiod på 50 år, 1933-1983, men att han inte har arbetat hela perioden. Motorcrosscykel kör i terrängen, en fyrhjuling korsar ett vattendrag och en snöskoter kör förbi lávvu (nordsamiska) [tältkåta]. Niva och en man som blivit änkling diskuterar matlagning och sorg. Mannen arbetar med något under samtalet. En man ror över ett vattendrag. Niva berättar om hur han som barn tänkte att brevbärare vore ett bra arbete. Niva berättar vidare att han tycker att han har gjort nytta för sin region. Filmen avslutas med att Niva kör bil fram till ett hus och går in i det. (Ájtte 2023)

Produktion: Sverige

svenska, finska

27 min.