Konstens händer / regi Rckard Tegström

engelska

Sápmi på film och TV: (Film om samiska hantverkare på 1970-talet. Flera av hantverkarna är boende i Jåhkåmåhkke (lulesamiska) [Jokkmokk], några är bostatta i Deärnná (umesamiska) [Tärnaby] och Gávtjávrrie (umesamiska) [Ammarnäs].) Renhjord springer i snön, människor skidar och springer bakom renhjorden. Text: ”Ur samernas ofta hårda liv har en konstform vuxit fram, ett levande kulturarv i färg, form och linjer.” Renskiljning. Renar kastas fast med lasso och dras in i olika kontor för att bilda mindre hjordar under vintern. Flera personer bär samiska dräkter från nord- och lulesamiskt området. Text: ”Monologer: Lars Pirak Sune Enoksson Ellen Andersson.” Text. ”Lars Pirak.” Pirak gröper ut materialet till náhpe (nordsamiska) [mjölkstäva], på golvet ligger grovbearbetat ämne till ännu en náhpe. Pirak arbetar som konstnär och duodjár (lulesamiska) [samisk hantverkare] och han berättar om sina val. Pirak vandrar längs ädno (lulesamiska) [älv] för att hämta báhke (lulesamiska) [vrilar] till duodje (lulesamiska) [samiskt hantverk]. Han går med áksjo (nordsamiska) [yxa] i handen. Pirak sätter sig vid ädno och betraktar fjällandskapet. Han reflekterar över de minnesmärken, vilka kommer att försvinna för all framtid när vattenkraften byggs ut. Han nämner att hans barn aldrig kommer att få se Ájllis guojkka (lulesamiska) [Heliga fallet] då det ska dämmas. Pirak berättar om sina värderingar och forsätter sin vandring. Material hämtas längs jågå (lulesamiska) bäckar och ávtso (lulesamiska) [täta blandskogar i fuktig terräng]. Pirak formar báhke till två náhpe (lulesamiska) [mjölkstävor] ute i naturen. Hemma gröper han ur ämnena och berättar att han ska behandla materialet genom att koka báhke. Pirak och två av hans barn går in i gábmá (lulesamiska) [kåta]. Pirak lägger materialet till náhpe i en hängande gryta över elden. Han berättar att han smörjer in báhke med fett efter kokning. Sedan får materialen torka 1-2 månader, ibland längre, innan han färdigställer dem. Arbetet med báhkke (lulesamiska) [vril] vid elden fortsätter. Text: ”Arthur Jillker.” Skåerrie (sydsamiska) [garvat renskinn] mjukgörs utomhus av Jillker, närbild på vätnoe (sydsamiska) [samiskt hantverk]. Pirak talar om olika tekniker och arvet hantverkare har fått av tidigare generationer att förvalta. Text: ”Ibba Spik.” Njallomvuossa (lulesamiska) [väska med garvat skinn i brunt och vitt] skräddas och sys av Spik, som är klädd i gábdde (lulesamiska) [kolt], avve (lulesamiska) [bälte] och sliehppá (lulesamiska) [barmkläde] från lulesamiskt område. Pirak talar om olika sorters hantverk och vikten av att låta hantverket ta tid och inte stressa fram föremål. Text: ”Anna Andersson.” Närbild på Andersson när hon drar ditnie (sydsamiska) [tenn] och spinner ditnie-tråare (sydsamiska) [tenntråd] med slända. Närbild på vätnoe (sydsamiska) [samiskt hantverk] dekorerade med ditnie-tråare, en kvinna syr. Pirak berättar att samer ur tidigare generationer hade en gemenskap med naturen och upplevde ro. Vidare beskriver han tradition som en kärlek till det egna kulturarvet och hembygden och menar att traditionen växer starkare när man kommer lite på avstånd från det egna. Text: ”Marianne Nilsson.” Närbild när Nilsson broderar ditnie-tråare. Pirak berättar att han anser att det är viktig att transformera den samiska kulturen och hantverket till nya situationer. Vidare anser han att vi skulle behöva nya skolor, vilka knyter ihop det meditativa med skapande. Närbild på smycken och parfym, yngre kvinna tar på sig tenntrådsbroderad brosch. Text: ”Astrid Skaltje.” Scen i loavddagoahti (nordsamiska) [tältkåta], Skaltje väver báddi (nordsamiska) [band sg.] och närbild på giissát (nordsamiska) [kisor]. Pojke betraktar tik med valpar, han är klädd i gákti (nordsamiska) [kolt], avvi (nordsamiska) [bälte] och gahpir (nordsamiska) [mössa] från Karesuandoområdet. Närbild på verktyg i verkstad. Text: ”Sune Enoksson.” Pirak berättar att han anser att det finns en trygghet i att veta att det finns samiska slöjdare på andra platser också. Enoksson tillverkar nejpie (sydsamiska) [kniv] och processen visas. Enoksson berättar att det ligger mycket träning och arbete bakom fin vätnoe (sydsamiska) [samiskt hantverk]. Han menar att processen är densamma för allt man gör i livet, talang kompletterat med träning ger ett bra resultat. Närbilder på Enokssons förarbete inför gravering av nejpie och gravering, även närbilder på hängsmycken. Enokssons dotter besöker honom i ateljén och studerar när han graverar. Enoksson berättar att han tänker på tidigare generationers hantverkare, vilka tillverkade föremål med enkla redskap, och han anser att dessa föremål ännu idag har en omätlig skönhet. Enoksson hävdar att vätnoe kan jämföras med andra storverk inom andra konstformer, vilka är flera hundra år gamla. Att arvet förs vidare av Enokssons generation och senare generationer är en förhoppning han har, och han tror även att människor behöver arbeta med händer och skapande. Enoksson studerar den kniv han har skapat. Kvinna och barn vandrar i skogen i närheten av en sjö. Ellen Andersson och hennes dotter gräver i marken och hugger i murken trädstam för att komma åt slöjdmaterialet björkrötter. Andersson menar att när en slöjdare färdas i naturen är denna på upptäcksfärd för att komma åt slöjdmaterial. Text: ”Ellen Andersson.” En mängd björkrötter samlas ihop och lindas till en ring för att bäras hem av Andersson. Mor och dotter äter medhavd matsäck utomhus. Andersson skrapar björkrötter och dottern iakttar hennes arbete och utför arbetet på samma sätt. Andersson talar om glädjen och förmånen att hitta material i naturen, vilka hon som hantverkare bearbetar för att sedan skapa verk av. Närbilder på duodji (nordsamiska) [samiskt hantverk] verk av björkrötter och på Andersson när hon skapar i sin ateljé i hemmet. Hon berättar att hon känner arbetsglädje under skapandet och vid undervisning. Närbilder på Andersson och hennes dotter när de binder varsitt verk av björkrötter parallellt. Andersson berättar att hon tror att rotslöjden kommer leva vidare då den alltid funnits. Hon anser även att yngre generationer kommer hitta på nya sätt att vidareföra traditionen på. Text: ”Asa Kitok.” Närbild när Kitok skapar duodji, hon är klädd i gákti, avvi, gahpir och liidni (nordsamiska) [halsduk ] från Jukkasjärviområdet. Andersson uttrycker en tacksamhet över att hennes mor har lärt sina barn hantverket och menar att hon och andra efterkommande generationer har haft det lättare att skapa då grunderna inom duodji är lagd av tidigare generationer. Ett stort fat av björkrötter skapas av Andersson, vilken berättar om stoltheten hon känner när hon har färdigställt duodji. Hon talar om vikten av att använda naturmaterial och vidareföra traditionen, trots att tillverkningen av många hantverk har industrialiserats idag. Pirak arbetar med náhpe, olika steg i processen visas i närbild. Pirak berättar att hantverkare för en dialog med materialet när de skapar duodje (lulesamiska) [samiskt hantverk]. Han pratar även om vad man som hantverkare får tillbaka när man skapar. Skissandet görs för att kunna fortsätta processen, fortsätter han, sedan återgår han till skapandet av náhpe. Pirak uttrycker en tacksamhet över sitt yrke och berättar att skapandet ger honom trygghet och ro i en tid då det samiska samhället förvandlades mycket och fort. Närbild på saltripor, ett av Piraks signaturföremål. Pirak fortsätter arbetet med náhpe. Han talar om övergången från boende i goahte (sydsamiska) [kåta], med sin runda form till hus med fyrkantig form, och att det är viktigt att transformera den samiska kulturen till dagens boende. Pirak menar att det är viktig att samer tillvarata kulturen vid utvecklingen av samhället. Han anser att Sámij åhpadusguovdásj (lulesamiska) [Samernas utbildningscentrum] har en viktig funktion att fylla för att kunna stärka samiska ungdomar, detta så att ungdomarna håller fast vid sin kultur och kan fortsätta med sina kulturyttringar. Under Piraks arbete visas tjátjega (lulesamiska) [näbbskor] och vuoddaga (lulesamiska) [skoband] i närbild. Han jämför formen på náhpe med fåglar och menar att den kan anses vara en lyckofågel. Vidare berättar han att náhpe används till fruktskål i familjen. Bild på náhpe, vilken ståtar likt en fågel med lång hals. Närbilder på Pirak när han graverar skaftet på náhpe, skulpturer och oljning av náhpe. Pirak talar om glädjen över skapande och yrkesvalet han gjort och menar att andra värden än pengar också är viktiga i livet. Renskiljning vintertid, flera personer går i renhjorden klädda i samiska dräkter från lule- och nordsamiskt område. Text: ”Filmen är framställd för Samernas folkhögskola av Rickard Tegström.” Renhjord flyttas på sjö vintertid, renskötare föser den framåt genom att skida bakom och på sidorna av renhjorden, hundar hjälper till. (Ájtte 2023)

svenska